Hugo
Det är jag som är Hugo. Jag är en Rottweiler-blandning. Vad jag har för fler raser i mig vet jag inte, och det spelar inte så stor roll, tycker jag. Jag ser ut som en Rottweiler, men en liten en för jag väger bara 29 kg. Jag fyller 4 år den 26 maj i år och då har jag bott hos Husse i drygt 3 och ett halvt år. Jag flyttade till Husse när jag var ungefär 4 månader gammal. Före det hade jag bott lite här och lite där, utan att ha nån speciell människa som tog hand om mig. Min första tid som valp var således rätt så usel, tills jag hamnade hos Husse. Och här ska jag vara så länge jag finns.
När jag kom hem till Husse var jag liten, mager och rädd för människor. Men jag växte snart på mig och fick snabbt förtroende för Husse. För att inte tala om Torsten och dom andra hundarna som bodde här då. Dom blev bums mina bästa vänner och dom tog hand om mig, hjälpte mig med livet och alla dom frågor och funderingar man har som valp. Jag var snäll och glad som valp, alltid leksugen och på det hela taget en lättsam krabat.
Jag är fortfarande en glad och lekfull hund som tycker det mesta är toppen. I flocken är det min uppgift att se till så vi alla kommer överens, både inom familjen och alla dom kompisar vi har som kommer hit. Om jag tycker att nån inte sköter sig går jag emellan och avbryter eller skapar ordning. För jag tycker att man ska vara snäll med varandra, ha roligt och mysigt tillsammans. Det blir så mycket lättare och trevligare då. Jag känner mig stark och trygg, är som sagt en glad typ, men kan ibland bli en smula förvirrad av livets underliga mysterium.
Jag brukar hjälpa Husse när vi har nya kompisar som kommer och hälsar på för första gången, på det vi kallar för studiebesök. Då hjälper jag Husse genom att berätta vad det är för en hund som kommit hit. Jag visar honom om det till exempel är en trygg hund eller en som är ovan att umgås med andra hundar. Sen får jag visa våran gård för den nya hunden och så brukar vi ta en sväng ute i hundhagen och kanske spring ikapp lite grann. Det är roligt att ta hand om nya bekantskaper, både hundar och deras människor. Efteråt känns det extra bra för Husse blir alltid stolt över mig när jag har hjälpt honom.
Nånting som jag inte är så förtjust i är att vara utan min flock. Jag blir ganska orolig då och en smula ängslig. Även om jag är med mina människor som jag känner så väl. Jag mår bäst när jag har tryggheten i flocken. Husse brukar säga att jag egentligen skulle behöva träna på att vara själv ute i världen lite oftare. Fast å andra sidan, när jag var på kurs med Husse förra våren gick det riktigt bra att vara utan min flock och det kändes spännande att vara ute på äventyr med Husse. En annan sak jag inte tycker om är dörrar. Dom ska man snabbt skynda sig igenom tycker jag - när dom öppnas alltså.
Jag tycker om att leka, gå på skogsturer, cykla, flockpromenader och att vara med mina vänner. Jag tycker väldigt mycket om mat, äter oftast lite för fort och det är verkligen inte så dumt att bli kramad och klappad. Ibland får jag sova med Husse i sängen och då tycker jag bäst om att ligga så nära honom jag kan, under täcket. Det är jättemysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar