Gäst nr 127

Gäst nr 127 heter Lisa. Hon är på träningsläger hos oss. Vad är det och varför då, undrar ni kanske? Jo, som så här är det, att vi får ibland besök av kompisar som har problem med det ena eller det andra i livet. Vi gör då vårt bästa för att hjälpa dom här hundarna att bli av med problemen, eller åtminstone minska dom, och hitta tillbaka till ett balanserat liv. Lisa är hos oss för hon känner sig väldigt osäker på hur hon ska bete sig mot och med andra hundar. Sånt är ju vi väldigt bra på, så vi ska försöka lära henne hundspråket igen, som hon verkar ha tappat nånstans på vägen genom livet.

Gäst nr 127, Lisa.

Lisa är knappt 5 år gammal och en blandras mellan Dvärgschnauzer och Jack Russell terrier. Hon är en väldigt försiktig hund som inte vill synas för mycket eller vara i vägen för nån. Speciellt inomhus. Hon går omkring så försiktigt hon kan och sitter oftast vid sidan om för att inte komma i vägen, så här dom första dagarna. När vi är ute har det dock blivit en del fart på henne. Hon är med i flocken och följer efter Husse. Det är jättebra och fina tecken på att hon börjar bli nyfiken på världen igen. Om nån dag gissar jag på att hon kommer vara mycket mer avslappnad och trygg inne i huset också.

Det vi gör för att hjälpa henne är egentligen mest bara att vara oss själva och låta henne studera oss. För det gör hon, hon funderar så det knakar, på massor av saker. Till exempel varför vi gillar att vara tillsammans med varandra så mycket, hur vi samtalar med varandra och hur hon ska göra för att själv hitta lusten att umgås med sina artfränder. Vi låter henne vara ifred när hon vill och hon får vara med när hon vill. Tid är viktigt vid rehabilitering och det har vi hundar gott om. Sen om några dagar kommer hon få börja träna på att vara nära andra hundar och vara med i flocken när den blir lite uppspelt, som till exempel när vi leker och skäller. Det blir säkert en del annat smått och gott också, som dyker upp medan dagarna går.

Jag tänkte att jag ska uppdatera er på hennes framsteg om några dagar och sen så ska vi så klart ta examensfoto när det är dags för henne att åka hem igen.