Semestern 2012 del 3 - Festligheten

Dag två så skulle det bli fest! Festföremålet var Bosses Lill-Husse. Han tog tydligen nåt som kallas för studenten, vad nu det kan vara för påhitt från människorna. Men alla anledningar till att få äta tårta, är bra anledningar. Vi hundar började dagen med att gå en liten sväng med Husse, som lyckades bli blöt om skorna idag också. Skönt att man slipper besvär med skor och sånt när man är vovve. När vi kom hem så ordnade Husse med frukost åt oss, och vi åt med god aptit, för att förtära frukost utomhus är ju det bästa sättet att börja dagen på, efter en promenad förstås.

Resten av dagen var faktiskt inte nåt speciell för oss hundar, förrän till kvällen. För på förmiddagen skyndade alla människor hit och dit, gjorde sig fina och städade och liknande tråkiga sysslor. Sen åkte dom iväg allihopa och lämnade oss kvar i huset. Jättetråkigt. Men vi passade på att vila i lugn och ro. Det var rätt skönt att få lite lugn mitt i allt ståhej ändå.

Dom var inte borta så förfärligt länge. När dom kom tillbaka så nosade vi noga på vart dom hade varit. Det luktade av massor med olika människor om dom, så vi kom fram till att dom måste ha varit i stan, i nån typ av folksamling. Det var roligt att nosa, för där fanns sååå många olika dofter. Sen gick vi ut på gården tillsammans och solbadade och hade det mysigt en tag, sen började vi med dom sista förberedelserna för den kommande festen. Vi hjälpte till så gott vi kunde, vi hundar. Bosse vaktade dricka, Alice såg till så att alla stolar stod på rätt plats, Ville såg till att det dukades ordentligt och jag och Lina såg till så att tältet och gården var i sin ordning.

Bosse jobbar

När allt var klart och det började bli kväll och dags för kvällsmat, tog Husse med oss på en promenad igen. Det var skönt att få komma ut en sväng. Och när vi kom tillbaka så hade det kommit en massa nytt folk! Men vi skulle ju äta kvällsmat nu, så vi hade inte tid att kolla in vilka som kommit. Så vi åt i lugn och ro, inne i huset den här gången, och även Bosse åt med god aptit.

Sen var det dags för Husse att gå ut, och lämnade oss inne. Lina fick sitta i buren vilket hon, efter ett tag, tyckte var den mest usla idé Husse haft på länge. Så hon satte igång att yla och föra en massa oväsen. Vi andra tyckte det var totalt onödigt och sa åt henne att sluta, men hon lyssnade inte alls på oss. Till slut kom Husse in och hjälpte oss att få tyst på henne. Det gick rätt så bra ändå, fast hon började föra oväsen igen efter ett tag, när Husse gått ut igen. Så höll det på ett tag, tills Husse tyckte att det nog var bäst att Lina fick komma ut och se vad det var för folk som hade kommit på besök. För det var egentligen bara det hon ville. Anledningen att vi var inne till att börja med, var bara för att vi ville att Husse skulle få lite lugn och ro helt enkelt och inte passa och se till så vi uppförde oss hela tiden.

Men Lina tyckte som sagt att det var tråkigt att inte vara med. Så när hon kom in igen lite senare, så var hon mycket nöjd och berättade för oss vad som hände där ute. Det var inte så mycket, sa hon. Alla människorna satt vid bordet och åt, men så var det några barn där också som ville klappa på henne. Det tyckte Lina var toppen, för då fick hon ju vara mitt i smeten igen.

Framåt kvällen sen började gästerna åka hem, och då när det inte fanns vare sig för gamla eller för unga där ute (vältrisk ni vet), fick vi komma ut igen. Det var mysigt att få vara med igen. Vi började med att gå en runda runt bordet och se hur mycket smulor det fanns att äta. Det var tyvärr inte så mycket. Men vi fick smaka tårta av Husse! Mums! Tårta är nästan det bäst som finns. Det är supergott! Efter munsbiten var vi nöjda, så vi la oss ner i tältet och lyssnade på allt prat och skratt.

Men det var konstigt, för det blev aldrig mörkt! Fastän vi blev så trötta, så var det fortfarande nästan helt ljust ute. Jättekonstigt. (Bosse sa att det är så på sommaren där han bor. Och på vintern är det istället mörkt nästan hela tiden.) Men till slut hade alla gästerna åkt hem, så då kunde vi gå in och lägga oss, för nu var vi trötta efter en lång och ändå spännande dag.