Semestern 2012 del 1 - Ditfärden

Semestern började med att Husses väckte oss tidigt. Vi gick ut på gården och sträckte på oss och vaknade till efter välbehövlig sömn. Människorna packade bilarna och skyndade hit och dit. Mini-Matte och hennes mor och far hade kommit kvällen innan, för dom skulle också följa med. När allt nästan var färdigpackat så tog vi en liten runda i skogen för att göra ifrån oss och förbereda oss för ditfärden.

När vi var färdiga i skogen så gick vi hem och hoppade in i bilen. Jag och Ville i bagaget, Lina i baksätet och Alice fram i Husses knä. Sen bar det av! Ville la sig tillrätta och somnade gott. Alice och Lina likaså, för det var fortfarande tidig morgon och vi var trötta, men jag ville sitta och titta ut en stund för jag mådde en smula illa. Jag gör det ibland när jag åker bil, men det gick över efter en stund och jag somnade sen bredvid Ville.

Plötsligt kände vi att bilen började sakta av, så då måste vi se efter vad som händer. Det var dags för första stoppet och att äta frukost. "Men vad är det som låter så mycket och konstigt" undrade Ville. Ja, det lät mycket underligt från ena bakdäcket. När vi stannade så klev Husse och Gammel-Husse ur bilen och var bekymrade över ljudet dom också. Dom kom fram till att ena bakhjulet var alldeles för varmt och att något inte stod rätt till. Oj, tänk om vi inte skulle kunna fortsätta! Våra människor pratade hit och dit och kom fram till att testa köra en liten bit för att se om det fortfarande lät. Så vi for till andra sidan parkeringen, och till allas vår lättnad rullade bilen galant utan missljud! Tänk va, som det kan bli med maskiner. Vi kom fram till att något antagligen fastnat med nu var borta igen. Så bra, för nu kunde vi äta frukost i lugn och ro. Men först klev vi ur bilen och nosade på omgivningarna en liten stund. Det var jätteroligt, med massor med nya dofter. Lina blev lite spänd av allt det nya, men vi hjälpte henne så hon kunde slappna av igen.

Så var det dags för morgonens höjdpunkt, frukost! Mums vad det smakade bra! Sen hoppade vi in i bilen igen och så bar det av på ditfärden. Vi la oss och sov igen, för det är ju det bästa sättet att få tiden att gå när man inte kan göra nånting utom att vänta.

Vi väntar på frukost

Nästa stopp var av det lite längre slaget. Där var jättestora hus. Vi skulle visst gå in till ett av dom, men först rastade vi oss och nosade så mycket vi bara kunde. Sen gick vi in i det stora huset. Där var massor med dofter! Vi gick till en trapp som vi gick upp för, men som nästan aldrig tog slut. Sen gick vi in till ett litet hem och var framme vid vår lunchdestination: Husses mormor och morfar. Vi var artiga och nosade försiktigt på dom gamla människorna. Sen fick vi vara på balkongen så att vi inte skulle vara i vägen så mycket. Det var skönt med frisk luft, men rätt så tråkigt att vänta. Men det gick bra, där var så mycket att nosa efter ändå i luften så vi hade det bra. Vi väntade medan människorna åt lunch och pratade om ditt och datt. Vi fick smaka ett kex också. Sen när allt ätande och pratande var klart, så gick vi ner för alla trapporna igen och så stuvade vi in oss i bilen och for iväg igen.

Lina kikar ut genom fönstret

Vi for genom en liten stad, så vi satt och tittade ut genom fönstren, för det är roligt att se på alla husen, människorna och allt vad det nu är. Lina tramsade lite och skällde på nån hund som vi for förbi, vilket ju bara var onödigt och resultera i ljudnivåer i bilen som ej var behagliga. Så vi sa åt henne att sluta tramsa och njuta av allt som var att se på istället. Så hon gjorde det; bra gjort Lina. Sen så blev det inget att titta på igen så vi la oss för att sova lite mera.

När vi kände att bilen började sakta av igen så satte vi oss upp för att se var vi var. Där var bara väg och skog varthän vi tittade. Men bilen stannade och det var dags för tredje pausen. Vi klev ur bilarna allihopa och rastade oss. Det var skönt att sträcka på sig en sväng igen. När vi var färdiga så packade vi åter igen in oss i bilen.

Alice klurar med en kub

Nu är det inget mer att berätta nästan, vi stannade en sista gång för att äta kvällsmat innan vi var framme. Vi sov mest sista biten, för man blir rätt så trött av allt buller från bilen. Maten smakade bra i alla fall, så klart, och det var spännande omgivning där vi åt; massor att nosa och titta på.

Så var vi framme! Uj, så skönt det var att hoppa ur bilen då. Det luktade gott och kvällen var ljummen och välkomnande. Så kom Bosse och hans familj ut ur huset och alla blev så glada. Vi hälsade alla på varandra och pratade om hur resan varit. Bosse mådde bra och det var så roligt att träffa honom igen. Han var lika grå som sist och minst lika glad. Men vad var det för tramsiga insekter som bet oss hela tiden? Jo, det var mygg! Massor med mygg! Störtlöjligt! Så vi gick in i huset och tog en kvällsmacka, umgicks och hade det trevligt och gjorde oss sedan i ordning för kvällen, för nu var vi alla trötta efter den långa ditfärden! Och imorgon skulle det ju bli en ny spännande dag!