Gäst nr 259

Det är är Roxy, gäst nr 259, som har varit hos oss den här veckan på social rehab. Hon behövde hjälp med att lära sig umgås med andra hundar och sluta bita folk i rumpan. Men det visade sig att hennes beteenden bara var symptom på hennes grundläggande problem; att kropp och själ är i obalans. Det låter kanske lite konstigt eller flummigt, men när ens uppväxt är svår (och antagligen traumatisk) kan det mycket väl hända. Att ständigt vara orolig, spänd och förvirrad mår ingen bra av. Att hela tiden känna sig otrygg och osäker på sin omgivning och livet blir för mycket att bära när man växer upp. Det blir för mycket att bära oavsett hur gammal eller ung man är.

Gäst nr 259, Roxy.

Roxy är 5 år och har sen i höstas bott hos sina nya människor. Dom vill henne väl och har gjort sitt bästa för att hjälpa Roxy med livet och hade kommit en bra bit på vägen. Ibland är det dock svårt att förstå sin hund och ofta är det många som har åsikter om hur man ska göra. Den ena säger si medan den andra säger så. Jag tror att ni människor glömmer bort att lyssna på hunden och ert eget goda omdöme, er intuition. Roxys människor hade fått rådet att aktivera henne mycket och utsätta henne för de situationer som gjorde henne upprörd, för att träna bort de oönskade beteendena. Ibland är det ett helt adekvat tillvägagång sätt, men i det här fallet var tvärtom det bästa för Roxy. Hon behöver lugn och ro. Stillhet och frid. Hon måste får utrymme och tid att läka och bli hel igen. I själ och sinne.

Inre och fysisk frihet.

Inte så dumt att kunna ha skoj tillsammans med kamrater.

När Roxy kom hit var hon trött och mycket irriterad på alla och allting. Men när hon märkte att ingen av oss ville henne nånting, när hon fick utrymme att faktiskt fick vara precis som hon är, lämnade den mörka energin henne och hon slappnade av. Roxy kan visst umgås med andra hundar, men inte så många på samma gång och ungefär samma storlek passade bäst för henne. Hon är i dagsläget lite överkänslig och små störningar blir stora. Det är därför som hon gjort utfall av olika slag, när det blivit för många eller oväntade intryck. Nu väntar en vår och sommar i fridens tecken. Lugna promenader i naturen. Inga kurser eller träning på oönskade beteenden. Så få spända möten med andra hundar på vägarna som möjligt. Tydliga gränser. Stillsam lek och bus korta stunder. Sällskap med bara en eller två hundar. Inte behöva vakta eller valla - det är människornas uppgift. 

Vi önskar Roxy och hennes människor lycka till och hoppas att vi ses snart igen.

Frihet behöver inte betyda att vara lös utan koppel. Frihet är att bli sedd för den man är. Att stå stadig och trygg i sig själv. Att få utrymme att hitta sig själv, kunna växa och vara den man verkligen är.