Snön är tillbaka

Snön kom tillbaka i veckan som var! Och kallt har det varit. Robert har gjort sitt bästa för att slippa gå ut, men Husse har tagit på honom vinterkappan och sagt till honom att gå ut och leka med dom andra. Men Robert har istället suttit i solen så fort den tittat fram eller bara gjort det han behövt för att sedan be om att få gå in igen. Jag gissar på att Robert kommer ta igen sin uteblivna utomhustid när sommaren står i blom... Lika bra du förbereder dig, Husse.

Veckan som gick har mestadels varit trevlig men även lite sorglig, för mina människor har varit på en begravning. Således har det varit många både djupa och grunda tankar om livet och dess förgänglighet, skönhet och motsträviga sidor i mina människors stunder av kontemplation. Jag tycker nog att ni gör mycket i edra liv krångligare än det behöver vara. Men jag har förstått att det är så det är att vara människa. Fast jag tror ni skulle göra klokt i att komma ihåg ert ursprung och känna mer med alla era sinnen. För även om mycket i livet är svårt så är det mesta lättare än ni gör det för er. Det är jag helt säker på.

Flockpromenad med lilla My i spetsen...

...medan jag väntade hemma på min tur att få komma ut en sväng i hagen.

Så har januari kommit till sitt slut. Jag tycker det varit en bra start på året. Det har känts lugnt och sansat. Vädret har varit bra och snön har bjudit på många glada stunder i flocken. Februari har ju för vana att gå fort och sen så brukar det kännas att våren är på gång. Det kommer bli härligt. Men nu är det dags att göra kväll. Imorgon kommer det en ny gäst säger Husse, så det är nog bäst att jag lägger mig nu så jag orkar jobba då. Det ska bli spännande att få träffa ännu en ny kompis!