Snön är tillbaka

Snön kom tillbaka i veckan som var! Och kallt har det varit. Robert har gjort sitt bästa för att slippa gå ut, men Husse har tagit på honom vinterkappan och sagt till honom att gå ut och leka med dom andra. Men Robert har istället suttit i solen så fort den tittat fram eller bara gjort det han behövt för att sedan be om att få gå in igen. Jag gissar på att Robert kommer ta igen sin uteblivna utomhustid när sommaren står i blom... Lika bra du förbereder dig, Husse.

Veckan som gick har mestadels varit trevlig men även lite sorglig, för mina människor har varit på en begravning. Således har det varit många både djupa och grunda tankar om livet och dess förgänglighet, skönhet och motsträviga sidor i mina människors stunder av kontemplation. Jag tycker nog att ni gör mycket i edra liv krångligare än det behöver vara. Men jag har förstått att det är så det är att vara människa. Fast jag tror ni skulle göra klokt i att komma ihåg ert ursprung och känna mer med alla era sinnen. För även om mycket i livet är svårt så är det mesta lättare än ni gör det för er. Det är jag helt säker på.

Flockpromenad med lilla My i spetsen...

...medan jag väntade hemma på min tur att få komma ut en sväng i hagen.

Så har januari kommit till sitt slut. Jag tycker det varit en bra start på året. Det har känts lugnt och sansat. Vädret har varit bra och snön har bjudit på många glada stunder i flocken. Februari har ju för vana att gå fort och sen så brukar det kännas att våren är på gång. Det kommer bli härligt. Men nu är det dags att göra kväll. Imorgon kommer det en ny gäst säger Husse, så det är nog bäst att jag lägger mig nu så jag orkar jobba då. Det ska bli spännande att få träffa ännu en ny kompis!

Snön är borta

Snön är borta igen. Den smälte bort för några dagar sen, snabbt som bara den. Det var bra att det gick fort och tack vara blåsigt väder blev det torrt samtidigt. Vi får vänta och se om det blir mer vinter eller om det blir vår framöver. Antagligen så blir det både och. Det brukar ju vara så den här tiden på året.

Veckan som gick var lugn och inget av vikt hände. Vardagen trampade bara framåt i vanliga gamla spår, helt enkelt. Men det är rätt så skönt när allt är som vanligt.

I fredags var det bara fyra dagiskompisar här - alla andra var lediga.

En trevlig sak med vinter är att solen går upp i lagom tid, så man ibland kan få se såna här skådespel.

Mysigt att greja i hagen medan dagen ljusnar.

Samma dag var det även en tjusig solnedgång.

Mycket mer än så har jag inte att berätta just nu. Jag är mest sugen på att gå ut på skogstur, jag ska säga till Husse så han kan följa med mig.

Snöväder

Snö! Vi har haft snö i över en vecka nu, det är jättemysigt! Det blir ljusare och lättsammare allting när det är lite snö ute på backen. Jag trivs väldigt bra i snö och är gärna ute en extra sväng på kvällen när det blivit mörkt. Att bara ligga ute på gården och meditera för sig själv tycker jag är väldigt mysigt. Men vissa i familjen är inte så förtjust i kylan som snö innebär - Robert har börjat med vinterkappa. Han har inte varit frusen av sig förut, men den här vintern har han tyckt vinterkappan varit skönt värmande. Och Brasse gillar inte kyla, men han tycker allt under 10 grader är kallt, så det är nog inte så mycket att göra åt. Han har alltid sin vinterkappa på sig när han kilar ut.

Flockpromenad i vinterskogen.

Se så mysigt med all snö!

My har inget emot kylan, men snö kan vara lite besvärligt när man är så liten.

Albin gillar snö och leker gärna i en väldans fart i den.

Ute i hundhagen med gänget.

Robert är nöjd med sin vinterkappa.

Chewbacca tittar efter hästarna.

Viktigt att skaka in luft i pälsen så man håller sig torr och varm.

Lille herr Boss på bus i hundhagen...

...måste se vad Siri och Zeke pysslar med.

En tjusig solnedgång vi hade för ett par dagar sen.

Men nu ryktas det dock om att det ska bli plusgrader och regnigt i veckan som kommer. Hoppas det icke stämmer. Men är det så, så är det så. Det går säkert bra det också. Man ska ta vara på det man har och göra det bästa man kan av varje given situation. Att ligga framför brasan och höra regnet mot fönstren är inte så dumt det heller.

Åter till vardagen

Helgerna är nu över och vardagen har åter sitt grepp om oss. Vi går mot ljusare tider igen och våra dagiskompisar är tillbaka från sina lov. Det är inte så dumt alls med det där som kallas vardag, när allting är som vanligt och tuggar på framåt genom tidens gång. Inte så dumt alls, faktiskt. Fast vad som är "som vanligt" och "normalt" ändras ju hela tiden, från dag till dag. Det gör man klokt i att komma ihåg.

Året som gick var händelserikt på många sätt. Det tråkigaste var att vi förlorade två familjemedlemmar, Tilda och Siri. När våren kom sa min kropp stopp att följa med på flockpromenader. 16 stycken nya hundkompisar har jag träffat. Några utflykter har det blivit, med mina människor. Jag har lärt Husse att det där med "ledarskap" är trams och att det är gemenskap och samarbete som är viktigast i hundvärlden. Jag har sett bokskogen bli både grön och gyllene, många steg har mina gamla tassar vandrat däri. Jag trodde jag var färdig i somras men kom fram till att det inte var dags då. Jag har njutit av många solnedgångar och sovit bort desto fler soluppgångar. Många spännande dofter har jag undersökt med min nos. Jag lärde mig att ta lite friheter, gammal farbror som jag är, öppnar grindar och hittar de mjukaste ställen att ta tupplurar på. Husse säger att jag gett trygghet och kärlek i överflöd till hela familjen - man gör så gott man kan. Överlag får jag nog säga att året som gick var riktigt bra!

Här kommer några bilder från början på året, från det som är min vardag. Jag har fler foton på gång som jag snart kommer visa er.

Emma ute på bus i hundhagen.

Vår största kompis August var här och hälsade på över det nya året.

Emma planerar nästa bus...

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man springer i skogen.

Hugo tycker resten av gänget är för långsamma...

Tre olika typer av bus på samma bild!

Flockpromenad med dagiskompisar.

Just nu smattrar regnet mot fönstren. Det ska visst vara oväder i natt. Hästarna Moa och Winnie väntar på sitt natthö ute i stallet, så nu är det dags att bege sig ut i rusket. Skönt att se till så allt är i sin ordning på gården innan läggdags, men det här vädret är inte direkt inspirerande. Bäst att göra det som behöver göras, så är det gjort sen. Det kommer bli skönt att gå och sova efteråt!

Gäst nr 216

Vi hade en ny gäst över nyår. Han heter Chili och är en 3 och ett halvt år gammal American Bully. Han bor inne i stan där dom smäller massor med raketer i tid och otid. Det har gjort Chili rädd för fyrverkerier, så därför var han med oss här ute på landet. Här är lugnt under nyårsfirandet, men trots det var han nervös när mörkret lade sig igår kväll, för han trodde att det skulle smälla nu och då här också. Sånt sitter i ett tag, helt enkelt, att bli skrämd av smällare. Men fastän han var nervös gick det bra för honom när tolvslaget kom och gick. Vi hörde fyrverkerierna i fjärran endast, vilket så klart gör det lättare att hantera detta underliga fenomen för hundar som är rädda för fyrverkerier.

Gäst nr 216, Chili.

Husse tycker att fyrverkerier bums borde förbjudas! Det är alldeles för många hundar - och dessutom alla andra sorters djur i både stad och skog - som skräms av detta onödiga företeelse. Ni människor måste ju kunna hitta på nåt annat sätt att fira att tiden går, tycker jag och säkerligen många hundar med mig.