Gott nytt år

Så har 2021 kommit till sitt slut.

Jag hoppas ni har haft ett bra år

och att nästa blir lite bättre!

En av Husses favoritbilder från i år.

Gott nytt år från oss alla på gården!

God Jul

En synnerligen God Jul

önskar

Torsten med familj till er allihopa!

Vi hoppas att ni får en riktigt skön och fridfull julhelg!

Gäst nr 254

I veckan hade vi en ny gäst på besök. Bosse är en blandras med Labrador och Golden retriever, är dryga året gammal och är vår gäst nr 254. Bosse är en väldigt glad gosse! Han var på utmärkt humör hela tiden han var här. Till sin läggning är han positiv, naiv, nyter och lite busig. Det tog inte lång stund förrän han funnit kamrater att busa och leka med, vilket var bra för han hade lite för mycket energi i kroppen och då kunde dagisgänget hjälpa till och jobba lite. Dom sprang ikapp och brottades och Bosse kom väldigt bra överens med alla. Men så sista dagen var han lite busig och retades med Zeke hela tiden. Då fick Husse se till så Zeke fick vara ifred och förslog att Bosse kunde leka fint med Atlas istället. Det tyckte han var helt ok, åtminstone för en liten stund, sen retades han med Zeke igen.

Gäst nr 254, Bosse.

Att gå i koppel ville Bosse inte alls veta av. Det hade hans människor berättat för Husse, så det var inge överraskning. Men däremot tyckte vi nog allihopa att Bosse överdrev sina protester en smula. Han viftade med frambenen och slängde sig på marken, bland annat, för att försöka komma undan och slippa kopplet. Jag säger då det... Bosse har nog en del att lära om livet. Han var inte sur eller arg för att han hade koppel på sig, han var bara högst missnöjd med att bli ledd av en människa. Husse brukar dock fixa sånt och det tog faktiskt inte så värst många minuter så tyckte Bosse att det var ok, även om han visserligen var lite trulig. Men det blev ingen flockpromenad för Bosse, det var han icke redo för. Husse gick med honom själv för att visa vad tanken med det där kopplet egentligen var. Jag tror Bosse faktiskt tyckte det var rätt så mysigt att gå med Husse, men det villa han inte riktigt erkänna. Tror nog hans stolthet fick sig en liten törn - tramsiga ungdomar. Vi får se när Bosse hälsar på nästa gång, då ska han nog kunna följa med på en skön flockpromenad och få uppleva hur det är att vandra tillsammans. För det är bland det bästa som finns!

Gäst nr 253

Det här är gäst nr 253. Hon heter Kelly och kommer från Rumänien. Efter en besvärlig start på livet kom hon till Sverige och sin nya Matte. Då hon inte hade nån större lust att berätta för oss om det som varit så vet vi inte hur gammal hon är eller vad hon varit med om. Men vad gör det? Inte så värst gammal i alla fall, för då brukar man vara lite klokare. Kelly har mycket att lära om livet märkte vi och hon kom med en del bra frågor och funderingar som vi förhoppningsvis gav goda svar på. Livets mysterier är många och det är inte alltid så lätt att reda ut dom på egen hand.

Gäst nr 253, Kelly.

Kelly tyckte det var intressant och spännande att hälsa på oss. Alla var vi så snälla tyckte hon och att ingen var rädd för människor var speciellt fascinerande. För tydligen är hon själv misstänksam mot dom flesta och speciellt gubbar av olika slag. Men hon tyckte Husse var trevlig och hade inget emot honom. Det var nog snarare tvärtom att Kelly tyckte Husse var väldigt intressant. Hon sa till mig en gång att hon tyckte det var skönt att han var trygg i sig själv och inte brydde sig om hennes bakgrund på samma sätt som dom flesta gör.

Att vara med i flocken tyckte Kelly mycket om, det gav henne mod och trygghet. På flockpromenaderna travade hon på med gott mod bakom Hugo och glömde till och med bort sig ibland att vi var ute och jobbade och tänkta stanna och nosa på spännande dofter - ett gott tecken på att hon kände sig säker med oss. Hemma på gården grejade hon på, men stannade ofta upp och såg sig vaksamt omkring. Lättare att vara trygg med en ordentlig uppgift att sköta, så som flockpromenaderna. Och så var det det där med vädret. Kallt, blåsigt och regn var inget hit, tyckte Kelly och ställde sig vid dörren och bad om att få gå in igen.

Gäst nr 252

Under helgen som var hade vi gäst nr 252 på besök, Kenzo. Han är 2 år gammal och en blandras med Siberian Husky, Samojedhund och Bouvier des Flandres. Kenzo har ljusa blå ögon - det har jag inte mött nån hund som har förut - och tycker om att wooa och skälla, precis som dom flesta polarhundar. Han är stor och kraftig, något mindre än mig, men med en betydligt fluffigare päls. En sån päls som inte bryr sig om vad det är för väder utan helst vill vara ute, ungefär som vår dagiskompis Zeke.

Gäst ner 252, Kenzo.

Helgen gick snabbt och vi hann inte lära känna Kenzo något närmare, men han verkar vara en glad och lekfull typ, snäll och positiv. Han tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss. Här fanns mycket att lära och många erfarenheter att få uppleva, tyckte han. Och det har han rätt i så vi hoppas han hälsar på igen framöver så han får fler möjlighet att lära om livet och hundars hemligheter.

Gäst nr 251

I helgen som var hade vi en ny gäst på besök. Pepsi heter hon och är således gäst nr 251. En blandras på 7 månader med raserna Pudel, Bichon frisé och Chinese crested. Hela hon var lurvig, svart och söt. Men då hon bara var här två dagar hann vi inte lista ut vem hon är och vad hon är bra på. Men förhoppningsvis ska hon hälsa på lite längre till våren och då hinner vi nog lära känna henne ordentligt.

Gäst nr 251, Pepsi.

Pepsi tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss. Hon hälsade fint och försiktigt på alla nya kamrater och skuttade sedan iväg för att titta på oss med förundrad blick. Och att vara ute i stora hundhagen tyckte hon var jätteroligt och sprang runt som en liten galning. Ja, ni små valpar har mycket att lära om livet!

Gäst nr 250

För några dagar sedan hade vi gäst nr 250 på besök. Han heter Sam och är bara en 5 månader gammal valp av rasen Mittelspitz. Han var dock en mycket obstinat och egensinnig liten herre. Vi hann inte lära känna honom på två korta dagar, för han var inte så värst intresserad av att umgås med oss utan ville helst gå och nosa efter damer. Men alla är vi som vi är och det är bra nog. Jag hoppas han hälsar på några fler dagar längre fram så vi kan hinna se vad han egentligen är för en liten krabat.

Gäst nr 250, Sam.

Men han åt sin mat bra, sov gott och tyckte nog det var väldigt spännande att hälsa på oss. Vi har ju faktiskt en hel del kul äventyr att erbjuda, så nästa gång ska vi nog kunna hitta på nåt som passar den lille herrns intressen.

Hösten

Vilken höst det har varit, vi har aldrig haft så många nya gäster på bara några veckor förut. Det har varit väldigt intensivt och tagit mycket energi av hela flocken och Husse. Men det har även varit roligt, intressant och givande. Så många nya små liv att få lära känna, umgås med och lära utav. Det hela har gått väldigt bra och smidigt faktiskt. Egentligen har det bara varit som vanligt fast mer intensivt. Det har dock tagit mycket tid och därför har det varit mindre bilder och berättelser här på bloggen än jag velat. Nu går vi mot vanliga tider igen och då ska det nog hinnas med att både fota och berätta lite mera igen.

Nu är mina skogar gula och orangea. Färgskiftningen är fin tycker jag och det är nog även det som är det trevligaste med hösten. Regnet och blåsten är ju inte så värst trevlig, så man får ta vara på de små sakerna och se till att uppskatta dom. Husse längtar redan till månaden Maj och det nya gröna, men då säger jag åt honom att han ska skärpa sig en smula. Var närvarande här och nu istället. Varje årstid har sin charm. Och om det inte blev höst och grått så skulle han ju inte uppskatta när det blir grönt igen, på samma sätt.

Ute på tur i skogens vackra höstfärger.

Hugo i full fart och i vägen för lilla Albin.

Supermysigt att vara ute i skogen!

Gruppfoto i skogen hör hösten till.

Uppe på lilla kullen och tittar på utsikten.

Husse har varit ordentligt förkyld ett par veckor nu. Men äntligen är han på banan igen, så gott som i alla fall. Det är skönt att Husse väldigt sällan är sjuk, för det har faktiskt varit lite tråkigt att inte komma ut så som vi är vana vid. Men det har ändå gått bra, Robert och gänget har varit väldigt duktiga på att hålla sig lugna och på så sätt hjälpt Husse så han har kunnat vila. Fast nu börjar det spritta i kropparna på ungdomarna, men jag är stolt över hur snälla och duktiga dom varit! Bara nu vi inte regnar bort, som vi nästan gjorde idag, så är flockpromenaderna igång igen och flocken är åter i trim om nån vecka!

Gäst nr 248 och 249

Här har vi gäst nr 248, Bella 1 år och gäst nr 249, Donna 7 år. Två små tax-damer som var och hälsade på oss för ett par veckor sedan och det var väldigt trevligt att ha dom på besök. Båda två tyckte det var väldigt spännande här, med så många nya kompisar att träffa. Unga Bella var dock väldigt ovan att umgås med andra hundar än sin vän, så hon tyckte det var både spännande och lite läskigt på samma gång. Men ju fler dagar som gick desto mer lärde hon sig att ingen av oss ville henne nåt, utan att vi bara var en aning stora - enligt henne. Donna däremot knatade runt på gården och trivdes väldigt bra med sällskapet. Hon njöt av gemenskapen och tyckte det var bra att hon fick hjälp med att visa Bella så trevligt det är med många kompisar.

Gäst nr 248 och 249, Bella och Donna-

Bella är en rätt så oerfaren och lite ängslig krabat. Därför var vi så klart extra noga med att vara försiktiga och snälla med henne. Hon fick den tid och det utrymme hon behövde och som sagt, ju fler dagar som gick desto mer avslappnad blev hon. Nyfikenheten var det inget fel på, utan det var nog mer att hon behövde lära sig att stå stadigt med alla fyra tassar tryggt i marken och kräva sitt utrymme.

Donna var på väldigt gott humör och tyckte det mesta var toppen. Att greja ute på gården tyckte hon var mysigt, leka ute i hundhagen var väldigt roligt och promenader var mysigt. Hon kändes mest som en förnöjsam liten madam och gav god och glad energi till oss.

Tax-damerna kommer och hälsar på igen ganska snart och då ska det bli intressant att se hur framför allt Bella tagit med sig sina nya erfarenheter härifrån ut i vardagen. Deras Husse blev väldigt glad att se att dom tyckte om min Husse när dom sa hejdå till varandra, för tidigare har dom inte brytt sig om andra människor nåt vidare. Vi ser fram emot att dom lommer och hälsar på igen och då ska jag även påminna Husse att komma ihåg att fram kameramaskinen och fota ordentliga foton på damerna.

Gäst nr 247

Det här är Bilbo, gäst nr 247. Han är en blandning mellan Shih tzu och Bichon havanais och han är 5 månader gammal. Bilbo är en snäll och kavat liten grabb. Pigg och glad, nyfiken och busig, precis som en valp ska vara. Han tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss. Här var vi så många tyckte han och det fanns så mycket att undersöka för alla sinnen. Han knatade runt på gården, mitt i flocken, och luktade på spännande dofter, tittade på när dom stora grabbarna sprang ikapp och lyssnade till naturens alla trevliga ljud.

Gäst nr 247, Bilbo.

Jag tog med Bilbo ut i skogen för att visa honom hur mysigt där är och berättade att man ska lyssna på träden. Jag tror inte han förstod riktigt vad jag menade med det, men det är bra att så frön i de små liven. Men att det är mysigt i skogen höll han med om. Han knatade på bland stock och sten, prasslade i löven och nosade på alla spännande dofter som han hittade. Där var massor att undersöka för en nyfiken liten valp!

Gäst nr 246

Vi har haft gäst nr 246 på besök. Diesel är en stor och busig valp på 8 månader och han är en blandning mellan Rottweiler och Tysk Schäferhund. Han bor tillsammans med Zorro (som kanske nån av er kommer ihåg) och Charlie. Så vi har haft tre stora, busiga herrar på besök. Diesel tyckte det var sisådär att umgås med flocken och ville hellre vara med sina två kamrater, så för det mesta fick han det. Dom tre vännerna tyckte det var underbart att rusa runt ute i hundhagen och busa och springa ikapp tillsammans!

Gäst nr 246, Diesel.

Diesel tyckte det var bäst att göra som han själv ville, med det mesta och dom flesta. En busig grabb, minst sagt. Att gå i koppel var värdelöst trams sa han, så han behövde några egna lektioner med Husse och mindre grupper för att lära sig flockpromenaden. Det fixade Diesel och han tyckte till och med att det var riktigt trevligt efter några gånger. Man kan ju faktiskt inte bara göra som man själv vill hela tiden. Man måste samarbeta med sin flock, känna gemenskap och skapa en stark sammanhållning. När det finns så mår vi hundar bra. Man måste hitta sin roll och dra sitt strå till stacken, helt enkelt.

Gäst nr 245

Det här är gäst nr 245, Atlas. En ovanlig ras är han, nämligen Ceskoslovenský vlciak, även kallad Tjeckoslovakisk varghund. Med sina snart 6 månader på detta jordeliv är Atlas en glad, ivrig, envis, lite smått förvirrad och stor valp. Han har mycket att lära om livet, hundvett och -etikett, umgänge och gemenskap. Han trivs bäst när flocken är ute på gården och tycker det är tråkigt och lite svårt att vara inomhus. Atlas blir snabbt rastlös och vill helst röra på sig nästan hela tiden. Att vila tycker han är onödigt och det gör han bara efter att vi varit på flockpromenad eller efter att vi varit ute på gården en lång stund med bus och lek. Atlas är här på dagis ett par dagar i veckan och vi hoppas att han finner sin plats hos oss och hittar tryggheten i sig själv nog att ej behöva Husse vid sin sida för att kunna slappna av.

Gäst nr 245, Atlas.

Ceskoslovenský vlciak är en korsning av Tysk schäferhund och karpatisk varg. Atlas ser ut som en varg men uppför sig mest som en tjurig schäfer, fast med en mer självklar energi. Han är naiv, lite bufflig och tror gott om sin omvärld. Som våra gäster brukar tycka, tycker även Atlas att Husse är en intressant prick. Han tittar ofta på Husse med en väldigt speciell, uppmärksam blick. Husse är ju flockens kärna, så jag tycker det är bra att även lilla Atlas förstått det.

Att gå ut på flockpromenad tycker Atlas är som spännande äventyr. Han lufsar på bredvid Husse och tar in hela promenaden med alla sinnen. Han njuter av sällskapet och lugnet som skogen inger. Hemma på gården har Atlas hittat en bra lekkamrat i den andra Atlas vi har på dagis. Dom brottas och leker, springer ikapp och busar. Dom har hittat varandra riktigt bra och det är kul att se på när dom grejar och står i. Det ska bli spännande att se Atlas växa på sig och jag tror att han kan ha en del att lära oss. Bara han finner lugnet i sig själv så kommer det här gå alldeles utmärkt.

Grattis Emma

Jag upptäckte att jag glömde gratta Emma på födelsedagen här på bloggen!

Så det gör jag nu istället. Förlåt, Emma!

Grattis Emma

på

5-årsdagen

önskar

Torsten, Robert, Albin, Hugo

My, Kvikk, Brasse, Nellie

och dina människor!

Hipp hipp hurra för Emma!

Vi är så glada att vi får vara din familj!

Gäst nr 244

Förra helgen hade vi gäst nr 244 på besök. Maxi är en Lakelandterrier som är nästan 4 år gammal. Hon uppskattade att hälsa på oss ute på landet, men tyckte det var lite svårt att umgås med flocken. Maxi är inte så värst van att umgås med andra hundar och förstod inte riktigt när det var lek på gång, utan blev lite ilsk. Men sånt behövs inte, så Husse hjälpte henne att lugna ner sig och höll sedan ett extra vakande öga för att kunna visa Maxi vart gränserna och begränsningarna gick. Det var lättare med mindre grupper och stora hundar för Maxi och dessutom hon blev väldigt förtjust i Hugo.

Gäst nr 244, Maxi.

Det var nog bra för Maxi att vara här några dagar för att få nya erfarenheter och kunskaper om hundvärlden. Det är ju inte så lätt att veta hur man ska uppföra sig när det mesta är för första gången. Det ska bli spännande nästa gång Maxi kommer och hälsar på och då ska vi försöka visa henne hur trevligt det är att vara goda vänner, att kunna lita på och respektera varandra. Och så ska jag visa henne min fina skog, för jag tror det är bra för stadsbor att skogsbada - att komma nära naturen, höra trädens sång och känna det stadiga lugnet från marken.

Gäst nr 243

Det här är Gio som var och hälsade på oss i förra veckan. Gäst nr 243 är av rasen Bracco italiano och han är 1 och halvt år gammal. Gio har stora mjuka öron och läppar som fladdrar i vinden när han springer med sina långa ben - han är jättesnabb! Han var på gott humör hela tiden han var här och tyckte det var hemskt spännande att få träffa så många nya kompisar. Innan han hälsade på oss hade Gio inte träffat så värst många andra hundar, så det gjorde nog honom gott att vara här och umgås med oss några dagar.

Gäst nr 243, Gio.

Gio är en snäll och positiv hund. Han lyssnade noga på dom flesta för han ville gärna lära sig mer om hundvett och -etikett och utveckla sina kunskaper i kommunikation. Lite busigheter blev det också, han tyckte det var kul att retas lite med Kvikk och Sima, men bara lite försiktigt och mest på skoj. Men jag tycker att ungdomarna ska få vara lite busiga också, det hör till. Så länge man är snäll med varandra så får man tåla lite bus - bara det inte är nåt allvar bakom det hela, för sånt trams behövs inte. Bus och ret hör också till hur man lär sig vad som är ok och icke.

Att gå på flockpromenad tyckte Gio var väldigt trevligt, som dom flesta av våra gäster brukar tycka. Han lufsade på vid sidan av Husse, men tyckte av och till att det kunde gå lite snabbare. Det trots att flockpromenader med Husse går i ett väldigt gott tempo. Men när man är så snabb som Gio, är nog alla andra rätt så sävliga... Nästa gång Gio hälsar på ska han få springa ikapp med Sima och Tintin ute i hundhagen. Det kommer bli spännande att bevittna!

Gäst nr 242

Vi har en ny dagiskompis. Han heter Troy och han är en 1 och ett halvt år gammal Tysk Schäferhund. Troy är en stor och trevlig prick, han är alltid på gott humör och lite försiktig av sig. Ibland är han lite busig och väljer ut nån att retas en smula med för dagen. Men det gör inte så mycket, ungdomar håller på så ibland och lite busig ska man få vara. Han gör inte så mycket väsen av sig utan lufsar för det mesta omkring på gården och är upptagen med att nosa på alla spännande dofter han hittar. Troy är en lugn och vänlig hund som gärna är med i flockens gemenskap, han ser väldigt nöjd ut när han går omkring med nosen i backen bland sina nya kamrater. 

Gäst nr 242, Troy.

Att gå på flockpromenad är nåt som Troy uppskattar. Som dom flesta nya gäster som ska lära sig flockpromenaden, är den första platsen i gruppen bredvid Husse så han enkelt och tydligt kan visa vad som förväntas. Troy tyckte det var ett toppenbra upplägg och har gladeligen traskat på framåt med gänget som om han knappt gjort nåt annat. Jag gissar på att om nån vecka så har Troy hittat sin plats, lite längre bak i promenadgrupperna. Han verkar inte vara typen som ska gå längst fram och hjälpa till med att hålla koll på skogarna och omgivningen. Det ska bli trevligt att få lära känna Troy ordentligt, jag tror han har en del bra insikter att dela med sig av till oss andra.

Gäst nr 241

Förra veckan hade vi gäst nr 241 på besök. Han heter Skifs och är en 2 och halvt år gammal Lagotto romagnolo. Hans människa ska göra en sån där poperation, eller vad det heter, och då ska Skifs vara hos oss. Men det är längre fram, så det här var ett provbesök hur Skifs och hans människa skulle klara av att vara ifrån varandra. Jag kan meddela att det gick alldeles utmärkt. Skifs tyckte det var roligt att hälsa på oss och var på väldigt gott humör när han var här i dagarna två.

Gäst nr 241, Skifs.

Skifs tyckte det var trevligt att umgås med flocken, efter en liten trög start innan han förstod att han bara skulle vara ledig och ha det skoj ett par dagar med oss. Han lufsade omkring på gården, undersökte spännande dofter tillsammans med oss andra och var allmänt nöjd att få umgås med alla nya kompisar. Skifs tyckte att Husse var toppen och ville gärna vara nära och bli klappad. Jag och Husse tog med oss Skifs på en skogstur och det tyckte han väldigt mycket om. Jag håller med honom, att vara ute på äventyr i skogen är ju bland det bästa som finns.

Det ska bli trevligt nästa gång Skifs kommer på besök och då hinner vi nog lära känna varandra lite bättre än man gör på bara ett par dagar.

Gäst nr 240

Här har vi Milton, gäst nr 240. Milton är en Bichon Havanais och är 2 och halvt år gammal. Han är liten och vit och märks knappt i flocken - på ett positivt sätt. Med det menar jag att han snabbt och lätt hittade sin plats i flocken och var mycket nöjd av att vara en del av gemenskapen. Han lyssnar noga på oss alla och är själv tydlig när han språkar med oss. Det har varit väldigt lättsamt och trevligt när Milton varit här och hälsat på, han passar mycket bra in i flocken.

Gäst nr 240, Milton.

Nåt som är viktigt med gäster som lätt smälter in i gruppen är att ge dom den uppmärksamhet och tid dom behöver, så dom inte råkar "glömmas bort" i att det känns som dom alltid varit här. Varje gäst som hälsar på oss är viktig och ska få det dom behöver, på sånt sätt som dom uppskattar.

Milton var en hejare på att gå på flockpromenad, att leka och busa ute i hagen och att greja med viktigt hundgöra ute på gården. Han är en mycket trevlig krabat och det ska bli kul att ha honom här då och då om dagarna.

Gäst nr 239

Det här är gäst nr 239, Bruno. Han är en 10 månader gammal Cocker spaniel och han ska vara här hos oss om dagarna lite då och då. Bruno är en väldigt glad krabat och han tycker det är så roligt att hälsa på oss. Han försöker vara överallt samtidigt och ska dessutom nosa på alla spännande dofter han hittar. Helst ska han även hälsa på alla medan han försöker vara överallt. Men så efter en stund så sansar han sig och då blir det mycket lättare för honom allting. Det är härligt med energiska, glada ungdomar som livar upp stämningen en smula.

Gäst nr 239, Bruno.

Bruno är snäll och naiv, ung som han är, och har nog en hel del att lära om livet. När han väl sansat sig efter förmiddagens busstreck så kommer han med bra frågor om livet. Men så mitt i samtalen springer han iväg för att undersöka en ny spännande doft eller försöka leka med nån kompis. Tålamodet och koncentrationen kommer nog med tiden. Idag på promenaden så lufsade han glatt på vid sidan om Husse, men så rätt vad det var skulle han nosa på nån kompis bakom honom. Hihi, dom är för tokiga, ungdomarna!

Gäst nr 237 och 238

Hedda och Herkules är här och hälsar på oss igen - dom var här första gången i förra veckan. Gäst nr 237, Hedda, är en Basset Hound och hon är 8 månader gammal. Gäst nr 238, Herkules, är en Newfoundlandhund-blandning och han är 10 månader gammal och dessutom jättestor.

Gäst nr 237, Hedda.

Hedda är alltid glad! Hon lufsar omkring på gården med sina stora öron, nosar på spännande dofter och njuter av att vara en del av flocken. Hon tycker det är så spännande att vara här hos oss. Hon är en ivrig elev som vill lära sig alla hundhemligeheter - helst med en gång. Hon lyssnar noga på oss allihopa när vi berättar om livets mysterier och tittar noga på när vi visar hur kommunikation oss hundar emellan kan se ut. Med sina korta ben springer hon ute i hundhagen så fort hon kan, även om det kanske inte går så värst snabbt. Men roligt har hon och det är naturligtvis huvudsaken.

Gäst nr 238, Herkules.

Herkules är sin egen herre. Han vill helst göra som han själv tycker blir bäst och roligast. Att samarbeta verkar onödigt tycker han. Men han lyssnar på oss när vi behöver säga till honom, vilket inte är så värst ofta eftersom han mest grejar med sitt. Han lufsar omkring med glad min och tycker livet är rätt så lajbans. Retas med sin vän Hedda och drar henne i öronen eller fäller henne. Typiskt ungdomar att hålla på med sånt. Men då brukar Hugo komma och säga till att minsann ska vara snäll med varandra. "Ja ja" säger Herkules då och lufsar iväg mot nya idéer eller dofter.

Gäst nr 236

För några dagar sen hade vi en valp på besök. Gäst nr 236 heter Texas och är bara 4 månader gammal. Hon är blandras med Schäfer och en vallhundsras, som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på. Texas tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss. Hon var på glatt humör hela dagen, passade väl in i flocken och var väldigt duktig och trevlig mot alla. Hon hälsade artigt på oss och lät oss nosa igenom henne, för att sedan skutta iväg och undersöka mera av gården. Dock tyckte hon att Husse var bäst och ville gärna vara i hans närhet. En klok dam alltså, för Husse är ju flockens medelpunkt. 

Gäst nr 236, valpen Texas.

På eftermiddagen tog jag med mig Texas ut på äventyr i skogen, så hon skulle ha nåt att berätta för familjen när hon kom hem igen. Hon tyckte det var jätteroligt att vara ute i skogen! Hon luktade på alla spännande dofter jag visade henne, hon försökte brottas och lufsade över stock och sten med gott mod. Hon njöt av trädens viskningar och den försiktiga fågelsången, den svala mossan under tassarna och den stora  gröna taket ovan oss. 

Vi hade en väldigt mysig dag vi hoppas Texas kommer och hälsar på snart igen. Om inte annat för att se om hon växer i sig svansen, som var jättelång!

Gäst nr 233, 234 och 235

I förra veckan hade vi tre nya gäster på besök några dagar. Men då deras ägare uttryckte en önskan om att hennes hundar inte skulle träffa oss andra i flocken så gjorde vi naturligtvis så. Därför har jag inte så mycket att berätta om dom, men porträttbilder blev det på dom i alla fall.

Gäst nr 233, Albin - Cane corso, 7 år gammal.

Gäst nr 234, Tryggve - Cane corso 1½ år gammal.

Gäst nr 235, Houdini - Olde English bulldogge, 8 år gammal.

Att introducera en hel flock till flocken här hemma kräver en hel del arbete. Och i det här fallet med tre starka hundar, med en hel del åsikter, så hade det tagit längre tid en de få dagar dom var här och hälsade på. Så för allas trygghet struntade vi i det arbetet den här gången. Husse berättade att de tre herrarna var vänliga men lite osäkra på livets mysterier. Jag och Robert sade god dag till dom en gång inne i hundstallet och håller med om Husses utvärdering. Vi får se om dom kommer och hälsar på nåt mer i framtiden och om vi kanske kan hjälpa dom att reda ut några av deras funderingar då.

Bosses rehabläger

Bosses rehabläger är avklarat, han åkte hem för ett par dagar sen. Han har kämpat på bra och är nu många erfarenheter rikare. Han har lärt sig att lyssna på både folk och fä, att gå på flockpromenad och att umgås med andra hundar på ett lugnt sätt - man behöver ju inte leka hela tiden. Man kan umgås lugnt och vänlig, ha trevliga samtal och bara vara tillsammans med naturen. Bosse tyckte det var skönt att kunna slappna av med oss andra, men har fortfarande kvar sin lekfullhet. Han ska ju inte sluta leka, bara vara noga med att kompisen också är leksugen innan han börjar leken.

Trevligt att umgås på gården i lugn och ro.

Bosse studerar...

Det är roligt att undersöka spännande dofter tilsammans.

Superkul att leka ute i hundhagen!

Vi har gått på flockpromenader varje dag med Bosse. Han har varit ute på skogstur med mig och cyklat med Brasse. En viktig del i rehabarbetet är att hjälpa hundarna att få ur sig sin fysiska energi. Är man nöjd i kroppen är det lättare att vara nöjd i knoppen, för oss hundar. Bosse har tyckt mycket om att röra på sig och speciellt flockpromenader var nåt han uppskattade. Det är ett väldigt ursprungligt beteende för oss att vandra framåt tillsammans, det tilltalar verkligen vår art och främjar gemenskap och sammanhållning.

Ute på flockpromenad.

I fråga om att leka på ett bra sätt så är vi väldigt noga med att det leks på ett vänligt sätt (men man får gärna vara lite busig) och att man lär känna varandra en smula först. Man måste ju i alla fall se efter vem den andra är för typ och framför allt fråga om hen vill leka. Man kan inte bara se en artfrände och ta för givet att man kan börja leka brottningslekar bums! Bella Schäfer tyckte det var roligt att leka med Bosse, men det tog ett par dagar innan hon tyckte det var dags.

En nöjd och lite trött Bosse innan det var dags att åka hem.

Vi önskar Bosse och hans familj lycka till med det fortsatta arbetet. Med tydliga gränser och snabba övergångar i vardagen så kommer det gå alldeles utmärkt, det är jag säker på!

Torsten the Dog 10 år

Idag är det 10 år sen jag startade den här bloggen!

Stort tack till dig som läser om min vardag och livet här på gården.

Jag hoppas mina foton och texter har skänkt dig lite glädje och värme. För det var tanken med det hela, att använda kameran till nåt vettigt. Och ganska snart blev det även ett bra ställe att berätta om och visa alla hundgäster och kompisar som kommer hit på dagis och pensionat. Torsten the Dog var aldrig tänkt att bli nåt allvarligt av, men det blev en bra hjälp för Husse och hans företagande. Många Hussar och Mattar har uppskattat att få se sina kära hundar på foto och läsa om de bravader och äventyr dom varit med om under sina besök hos oss. 

Kanske du har lärt dig nåt av alla foton eller läst nåt spännande mellan raderna? Hundar är mycket mer komplexa än vad man kanske tror. Det finns ett rikt inre liv och det pågår kommunikation oss emellan som varken syns eller hörs. Jag hoppas att det har framkommit en smula av det i mina bilder och texter.

Hur framtiden ter sig vet jag inte, men jag vet att det finns en önskan om att ge ut en bok med utdrag från bloggen. Det har ju blivit några ord och foton under årens lopp. Vi får se vad framtiden utvisar, man vet aldrig vad som händer.

Gäst nr 232

Den här veckan har vi en ny kompis på rehabläger. Gäst nr 232 heter Bosse och är en snart ett och halvt år gammal Jack Russell terrier. Bosse är en glad och framåt hund som gillar livet. Men det går lite väl fort av och till. Så därför är han här hos oss för att lära sig att tagga ner en smula, lyssna på andra och inte bara köra sitt eget race. Bosse har till exempel "tvångs-lekt" med andra hundar fastän dom inte alls ville, haft alldeles för bråttom på promenader och blivit alltför uppspelt alltför snabbt för småsaker. Så första dagen fick han börja med att ha en lektion med Robert, Emma och Hugo - för ingen av dom tillåter att nån dom inte känner börjar leka och hoppa upp på dom utan att först och främst gått igenom hälsningsritualen på korrekt sätt, samt att man behöver känna varandra lite grann innan brottningslekar kan börja. Bosse blev väldigt förvånad när hans vanliga uppförande inte uppskattades, men han lyssnade på sina nya kamrater och det startade en lång fundering hos honom; hur ska man egentligen uppföra sig som hund?

Gäst nr 232, Bosse.

Efter första lektionen har vi fortsatt arbetet med att lära Bosse allt om oss hundar. Han har varit på flockpromenad varje dag för att först och främst få ur sig lite energi och bli nöjd i kroppen. Han har varit med flocken ute på gården och då har han varit mycket duktig och uppmärksam på oss alla och uppfört sig mycket vänligt. Han studerar noga oss andra, funderar och kommer med frågor när det är nåt han inte förstår. Inne i huset är han lite ängslig och har haft svårt att koppla av. Men det kommer bli bättre om nån dag. Det blir ju väldigt många nya intryck och det kanske inte alltid är så lätt att sortera rätt och finna lugnet när man kommer till ett nytt ställe där allt är tvärtemot det vanliga där hemma. 

När det är dags för Bosse att åka hem om några dagar är planen att  jag ska förtälja lite mer om hur det har gått för honom.

Grattis Kvikk

Grattis Kvikk

på

10-årsdagen

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Emma

Robert, Brasse, My, Nellie

och dina människor!

Hipp hipp hurra

för Kvikken idag!

Gäst nr 231

Gäst nr 231 heter Balder och är en Golden retriever som är 3 år gammal. Han hälsade på oss några dagar här i veckan och det tyckte han nog var rätt så trevligt, även om han var ganska så ointresserad av sällskapet till att börjad med. Han tyckte det var spännande också, men jag tror att Balder inte är så van vid att umgås med många hundar samtidigt. Så hans strategi för att hantera allt det nya var att hålla sig lite på sidan och noga studera allt vi gjorde. Han tinade upp ganska så snabbt ändå och var med mitt i flocken sista dagen, då han skulle åka hem. Han lekte lite försiktigt med ett par andra hundar också, så nästa gång han hälsar på kommer han nog tycka att allt känns lättare.

Gäst nr 231, Balder.

Att gå på flockpromenad var dock väldigt kul, tyckte Balder. Han promenerade med glada steg framåt, lite väl glatt emellanåt, innan han fattade vitsen med att i lugn och ro vandra framåt tillsammans med resten av gänget. Då kunde han även ta han sig tid att njuta av skogen, alla ljuden, gemenskapen och att känna den svala grusvägen under tassarna. Skönt att bara kunna slappna av med kompisar och njuta av skogens helande lugn.

Gäst nr 230

I veckan hade vi gäst nr 230 på besök i några dagar. Gösta är en Basset hound som är 1 och halvt år gammal. Han har jättestora öron, mycket hud och korta ben - han är väldigt charmig. Och väldigt glad! Han tyckte det var så lajbans att hälsa på oss. Han sken som en sol mest hela tiden. Han lufsade runt på gården med svansen i vädret och nosen i backen. Ja, han var helt enkelt på väldigt gott humör - det är så roligt när våra gäster trivs hos oss!

Gäst nr 230, Gösta.

Gösta blev snabbt en del av flocken, han ville lära sig allt på en gång. Men då sa jag att det tar ju faktiskt lång tid att lära sig allt. Faktiskt så lär man sig varje dag. Då blev han lite besviken, funderade en stund på det jag sagt och lufsade sen iväg för att upptäcka nya dofter eller prata med nån annan. När han var med på flockpromenad hittade han snabbt sin plats i bakre ledet och kämpade utan bekymmer på med sina korta ben medan han såg väldigt nöjd ut. Gösta är en mycket positiv krabat och det var roligt att se hans unga iver och aptit på livet. Han kommer och hälsar på igen om några dagar. Vi får se hur många frågor han har om allt då.

Gäst nr 229

Det här är Rio, gäst nr 229, som har varit och hälsat på oss i veckan. Han är en Golden retriever på snart 4 år och han är alltid på gott humör och sugen på att leka. Vi har träffat honom ett par gånger tidigare då Husses kompis Happy Dogs varit här med sitt promenadgäng. Så Rio är van att umgås med andra hundar, även om han ofta glömde att säga hej innan han började leka med nån. Flockpromenad kunde han också, men det var så varmt i veckan att det inte blev så många. Vi har mest uthärdat och njutit av det varma vädret i skuggans skydd. Man blir ju rätt så trött när det är lite för varmt, så på kvällarna har vi bara svalkat av oss på gården eller tagit en tur i hundhagen medan vi samtalat om livets mysterier och människors underligheter.

Gäst nr 229, Rio.

Rio och Atlas har haft kul tillsammans, dom är lite av samma skrot och korn. Dom har lekt och busat och stått i, trots att det varit så varmt. Sprungit ikapp och brottats, för att sedan dricka vatten samtidigt ur samma skål. Rio är ganska så lik Tintin, i det att han märks och syns hela tiden - och inget fel med det. Det är trevligt med glada kamrater som sprider god stämning omkring sig.

Välkommen hem Nellie

Låt mig få presentera vår nya familjemedlem Nellie! Om ni känner igen henne så stämmer det bra, hon har varit hos oss på pensionat flera gånger de senaste åren med sin kompis Ozzy. Det har varit på tal i två år att Nellie ska flytta hem till oss, då hennes förra Matte har problem med hälsan. Så för ett par dagar sen blev det dags, då energin inte längre kunde frammanas för att själv ta hand om två hundar. Det var Mattens högsta önskan att Nellie skulle få flytta till oss och den här gången hade vi äran att kunna uppfylla den önskan. Nellie är nämligen en rätt så stark dam och dessutom mycket förtjust i Husse. Hon har visat de sista gångerna då hon varit här på pensionat att hon är redo att flytta hit, för allas hälsas bästa skull. Det är så klart ett stort och tungt beslut att ta och vi känner oss mycket hedrade att ha fått förtroendet att ge Nellie ett nytt hem.

Nellie.

Nellie är en 9 år gammal Amstaff och hon är mycket belåten med att ha flyttat till oss. Hon njuter av den friska luften på landet, den varma solen och sällskapet. Hon rullar sig i gräset, undersöker spännande dofter, lufsar omkring på gården, solbadar och springer i det höga gräset ute i hagen. Hon är mycket uppmärksam mot Husse, lyssnar noga och tittar med vänlig mjuk blick på honom. Nu i början ska Nellie inte ha nåt ansvar i flocken, utan ska först och främst landa ordentligt i sin nya tillvaro, ta igen sig en smula och bara vara tillsammans med oss. Hon ska få känna tryggheten i gemenskapen och samarbetet som vi har i flocken och familjen. Sen får vi se vad hon har att erbjuda och vad hennes starka sida är, vad hon kan tillföra flocken. Det ska bli så roligt att få lära känna Nellie ordentligt och vi ser fram emot många år tillsammans!

Välkommen hem Nellie!

12 år

Idag är det 12 år sedan jag kom hem till min Husse!

Vi har firat dagen - för såna milstolpar ska man självfallet fira - med sovmorgon, en skön tur i skogen, haft det extra mysigt tillsammans, delat minnen från alla dessa åren, ätit gott tuggben och helt enkelt gjort lite extra av allt. Vi har haft en riktigt bra dag!

Det där är första bilden Husse har på mig, från bilresan till mitt nya hem. Då var jag bara en 8 veckor gammal liten parvel. Husse säger att jag var väldans jättebusig hela tiden när jag var valp. Jag tror nog han överdriver en smula... Tänk så tiden går. Det gäller att ta vara på tiden tillsammans!

Douglas och kompisar

Gäst nr 226, Douglas hade sina sista dagar med oss på dagis förra veckan. Ni som har skärpt minne kommer kanske ihåg att Douglas hade mycket att lära om att vara hund, när han började hos oss för dryga månaden sen. Därför kan jag glatt meddela att han utvecklades en hel del under sin tid här och mot slutet var en mycket tryggare och stadigare individ. Han var på gott humör, lekte med andra hundar, lät sig nosas på och kom glatt fram till Husse när han ropade på honom. Hans människor berättade att även dom märkte skillnad och tyckte att han lyssnade mycket bättre på dom och ville vara en del av gemenskapen i familjen. Det är så roligt när vi kan hjälpa våra kompisar att gå framåt i livet. En balanserad flock är precis vad oerfarna hundar som Douglas behöver! 

Douglas öppen och glad, intresserad och busig.

Puh, så trött man blir av att lära sig om livet!

För några dagar sen flög det in en Talgoxe i huset. Det är nog det mest dramatiska som hände i veckan som var. Förutom det var det mesta som vanligt. Härligt sommarväder. Glada kompisar. Flockpromenader och skogsturer. Ljumma, ljusa kvällar. Så härligt med sommar!

Den stackars Talgoxen som råkade flyga in i huset.

Ute på gården.

Siri laddar inför nästa busstreck.

Hjortar i hästhagen.

Ja, Robert. Du syns mycket bra.

Ljusa, ljumma sommarkvällar - det bästa väder som finns.

Spektakulär solnedgång - bra avslut på dagen.

Jo, förresten, dagen före midsommar var ju Husses kompis Happy Dogs här med sitt gäng på nio hundar och hälsade på en sväng, gick flockpromenad tillsammans, lekte ute i hundhagen och grejade ute på gården. Det var väldigt trevligt tycker jag, det var så roligt att träffa en hel annan flock glada hundar. Tyvärr tänkte jag inte på att ta några foton, så ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att vi hade det väldigt festligt! Stadsborna uppskattade verkligen att få komma ut på landet en stund, springa i det höga gräset och njuta av en riktig skogspromenad. 22 hundar allt som allt var ute och gick med två människor. Robert tyckte det var superlattjo och var väldigt trött och nöjd när kvällen kom. Jag gissar på att alla nya kompisar också var rätt nöjda när dom kom hem igen!