Det här är gäst nr 253. Hon heter Kelly och kommer från Rumänien. Efter en besvärlig start på livet kom hon till Sverige och sin nya Matte. Då hon inte hade nån större lust att berätta för oss om det som varit så vet vi inte hur gammal hon är eller vad hon varit med om. Men vad gör det? Inte så värst gammal i alla fall, för då brukar man vara lite klokare. Kelly har mycket att lära om livet märkte vi och hon kom med en del bra frågor och funderingar som vi förhoppningsvis gav goda svar på. Livets mysterier är många och det är inte alltid så lätt att reda ut dom på egen hand.
 |
| Gäst nr 253, Kelly. |
Kelly tyckte det var intressant och spännande att hälsa på oss. Alla var vi så snälla tyckte hon och att ingen var rädd för människor var speciellt fascinerande. För tydligen är hon själv misstänksam mot dom flesta och speciellt gubbar av olika slag. Men hon tyckte Husse var trevlig och hade inget emot honom. Det var nog snarare tvärtom att Kelly tyckte Husse var väldigt intressant. Hon sa till mig en gång att hon tyckte det var skönt att han var trygg i sig själv och inte brydde sig om hennes bakgrund på samma sätt som dom flesta gör.
Att vara med i flocken tyckte Kelly mycket om, det gav henne mod och trygghet. På flockpromenaderna travade hon på med gott mod bakom Hugo och glömde till och med bort sig ibland att vi var ute och jobbade och tänkta stanna och nosa på spännande dofter - ett gott tecken på att hon kände sig säker med oss. Hemma på gården grejade hon på, men stannade ofta upp och såg sig vaksamt omkring. Lättare att vara trygg med en ordentlig uppgift att sköta, så som flockpromenaderna. Och så var det det där med vädret. Kallt, blåsigt och regn var inget hit, tyckte Kelly och ställde sig vid dörren och bad om att få gå in igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar