Picasso-besök

I förra veckan hade vi Picasso här på besök. Ni kanske kommer ihåg honom, han var den första hunden med aggressiva problem som vi hade på rehabläger - så han är helt enkelt lite speciell för oss. Det var nu två somrar sen, förra sommaren var han också här och hälsade på. Det här besöket var väldigt trevligt, för Picasso har kommit ännu längre på sin väg till "vanlig" hund. Vi är så glada att Picasso har kloka människor som kämpar på och gör sitt bästa för honom!

Picasso har varit på väldigt gott humör och positiv till det mesta som han fick hitta på och vara med om. Han har varit på cykelturer, promenader och lekt i hundhagen. Att vara lös med andra hundar i stora hagen var inte att tänka på för två somrar sen. Nu tyckte han det var jätteroligt och lekte och busade med dom andra. Han fick egna lite mindre, trygga grupper att umgås med. Skynda långsamt är det som gäller med såna här individer.

Picasso springer ikapp med Siri.

Kommunikation med Brasse.

En till lektion i hundvett och -etikett, med Robert som lärare, avklarad.

Kämpa på vidare nu, Pic!

Andas djupt, slappna av och strunta i andra hundar.

Var glad och njut av de enkla tingen i vardagen.

Och ta hand om dina människor.

Lite trögt...

Det har varit lite trögt att berätta om vad vi grejat med här hemma senaste tiden. Det är för att jag inte mår riktigt hundra - jag känner mig trött och en smula sliten. Det är åldern som tar ut sin rätt. Men förutom det - och att Husse känner sig lite orolig för mig - så är det som vanligt här hemma. Fast det är rätt så lite kompisar här på besök eftersom det är semestertider så här mitt i sommaren.

Vi grejar på med vårt ute på gården, njuter av vädret som är blandat både sol och regn, jag går på skogsturer medan resten av gänget går sin flockpromenader. Inget nytt under solen så att säga, så här kommer istället några bilder från den senaste tiden.

Mysigt att vila i gräset.

Göran har hälsat på oss och han mådde alldeles utmärkt.

Lilla Milou på äventyr i hundhagen.

Hugo med mig på skogstur.

Supermysigt att rulla sig i bokskogens alla gamla löv.

En glad Dante med Enzo i släptåg.

Inte säker på vart fokus hamnade, men jag gillar den här bilden ändå.

Robert busar och står i - precis som han alltid gör!

Duva

Det sitter ofta en duva på taket till ladan och tittar ner på oss. Hen sitter där och tittar noga på oss - studerar oss hundar. Kanske undrar hen varför vi är så många hundar på gården. Jag vet inte riktigt varför hen tycker vi är så spännande. Fastän vi grejar på med bus och lek, skäller och stojar ser hen noga på allt som händer oss emellan, alldeles lugn och trygg. Kanske det bara är som så att hen tycker vi är ett incessant gäng... 

Duvan på taket.

Det är ganska trevligt med sällskapet i alla fall och kanske jag skulle se om den lilla duvan går att lära känna lite bättre? Vi får se nästa gång hen är tillbaka på taket, tittandes på oss alla hundar, om jag får tillfälle att samtala med denna underliga lilla gäst.

Gäst nr 208

Vi har en ny gäst på besök. Gäst nr 208 heter Enzo och han är en 2 och halvt år gammal Amstaff. Enzo är en glad prick som tycker det är väldigt trevligt att vara här och hälsa på oss. Den här gången var det Robert som fick introducera vår nya gäst till flocklivet - nåt som annars brukar vara Hugos uppgift. Robert gjorde ett mycket fint jobb, för Enzo som mest är van att köra sitt eget race lyssnade mycket noga på honom med en gång. Bra jobbat båda två! Och efter det så har Enzo varit med i flocken och sköter sig mycket fint och tycker det är spännande att vara med i gemenskapen.

Gäst nr 208, Enzo.

Enzo tycker om att vara ute i hundhagen och Husse har låtit honom vara med många olika, mindre grupper, bara för att han ska få jobba mer noggrant på sina sociala kunskaper. Han anpassar sig snabbt till dom andra hundarna, leker springa-ikapp-lekar och rullar sig i gräset - nåt han lärde sig av Hugo. Ute på gården lufsar han runt och studerar noga allas interaktioner sinsemellan. Det Enzo tycker är svårast är att gå på promenad, han vill så gärna lukta på allting samtidigt. Men efter en liten stund kommer han in i lunken och kämpar på framåt med oss andra.

Stungen

Tippen försökte bli vän med ett litet flygfä idag. Det gick inte riktigt som planerat. Jag såg inte hur det gick till, men jag gissar på att Tippen var en smula för burdus i sitt försök att hälsa och istället blev avfärdad med ett sting på läppen.

Ja du, Tippen... det var ett rätt så taskigt flygfä som gjorde dig illa.

Men ingen fara, Tippen mår bra och svullnaden har gått ner betydligt. Han är snart som vanligt igen. Kanske han lärde sig att tänka sig för lite grann och inte bara rusa på med ivrig glädje inför allt och alla - för tydligen så är det inte riktigt alla som uppskattar det.