Gäst nr 141

För ett par dagar sen landade gäst nr 141 hos oss. Han heter Picasso och ska vara här på rehabläger. Picasso kommer från ett annat land, som jag har för mig heter Irland. Han har bott med sin nya familj här i Sverige i ungefär tre månader bara. Han är en Border Collie-blandning, men det finns inga siffror på när han är född, men jag gissar på att han är rätt så ung. Hur som helst, Picasso är här hos oss på rehabläger för han har levt ett väldigt förvirrat liv. Fastän hans nya människor verkligen gjort så mycket dom kunnat för honom, behövs det ibland ett gäng balanserade hundar för att hjälpa en artfrände. Picasso är nämligen mer eller mindre ilsk mot andra hundar! Så kan man ju inte ha det. Det ska vara trevligt och bekvämt att umgås med sina artfränder, så det ska vi försöka hjälpa Picasso med.

Gäst nr 141, Picasso.

När vi träffade Picasso första gången var han stel som en pinne hela han och gjorde allt för att skrämma iväg oss. Ok, kanske inte allt, men en hel del. Det var bara Albin som åkte på en liten snyting - men han fick faktiskt skylla sig själv lite grann, man måste ju analysera noga innan man stirrar ut en ny kompis - men det gick bra för Albin. Picasso hade koppel och munkorg på sig, just för den anledningen att han skulle kunna visa oss och Husse sin ilska utan att någon kom till skada. Det var nog mest Albins stolthet som fick sig en törn, men den är redan tillbaka på normal nivå.

Efter en liten stund kunde vi nosa på Picasso för att få reda på vem han är och även om han tyckte det var en smula läskigt var han mycket modig som lät oss introducera honom till hundvärlden igen. När vi nosat klart gick vi runt på gården en stund och grejade med sånt som vi brukar. Picasso struttade först runt och kände sig nervös och gjorde några utfall mot den som kom för nära, men det tog inte speciellt lång tid förrän han lugnade sig så pass att Robert och Hugo fick komma fram till honom och undersöka honom med nosen igen.

Robert ska ha en liten eloge, för han var superduktig med att hjälpa Picasso. Robert lät Picasso nosa på honom (fast han var så spänd) och när Picasso till slut kunde slappna av lite grann och lade sig ner i skuggan, så lade sig Robert en liten bit bakom honom som för att bekräfta och förstärka hela första mötet med flocken - att vi vill honom väl och att flocken betyder styrka och trygghet.

Picasso får sig en cykeltur och flockpromenad varje dag. Att cykla tycker han är väldigt skönt och flockpromenaderna är väldigt spännande. Han fixar väldigt bra att promenera med oss och det är ett sånt bra sätt att skapa vänskapsband och att hitta tillbaka till sig själv. Han är med ute på gården med oss andra i värmen och undersöker dofter. Men framför allt studerar han oss andra, allt vi hittar på och gör sitt bästa för att umgås med oss för att hitta tillbaka till hundspråket och sig själv!

Vi hoppas att vi kan hjälpa Picasso lämna sina gamla minnen bakom sig och tryggt gå vidare i livet. Om några dagar ska jag förtälja mer om Picassos resa här hos oss och vad han får vara med om för äventyr.