Ålderns höst

Tiderna går. Jag har vandrar talrika steg med mina fyra tassar. Jag har mött många individer. Det känns att jag kommit till ålderns höst. Kroppen är inte lika stark längre. Jag blir trött snabbt. Men jag mår bra. Livet är trevligt och roligt. Det är ganska skönt att vara gammal faktiskt, förutom värken i kroppen. Jag vet hur saker och ting ska gå till. Ungdomlig dramatik hör gångna tider till.

Nu är nya tider. Jag orkar inte följa med på flockpromenader längre - dom brukar vara rätt så intensiva och raska. Istället tar Husse med mig på egna turer ut i skogen. Vi brukar ta med oss olika sällskap, som till exempel Albin, Tilda, Emma eller Hugo. Då kan jag lufsa på i mitt eget tempo, stanna till när jag behöver och nosa på alla spännande dofter jag upptäcker. Jag brukar också ge mig hän i dragkamp med diverse stockar och grenar. Det är jätteroligt! Och för att hålla kroppen i trim brukar vi gå uppför kullen där alla fina fingerborgsblommor växer.

På kvällarna brukar jag ta mig en lov i hundhagen. I självheten är det ingen risk att någon ungdom ska braka in i mig av misstag i sin glädjefyllda lek. Istället njuter jag av kvällsluften medan jag går av mig dagens upplevelser. Jag växlar några ord med mina hästkomisar Moa och Winnie, lyssnar på fåglarna och upplever solnedgångens lugnande stillhet.

Kvällslunken ute i hundhagen.

Jag hittar alltid nya dofter att undersöka - det är många små som rör sig i gräset.

Mysiga tider!

Här är jag på tur ute i skogen bland fingerborgsblommorna.

Väldans gemytligt!

Rwoar! Jag ska ta dig, grenen!

Skogen en stilla sommarkväll.

Hjortarna trivs i tryggheten som hästhagen erbjuder.

Medan jag själv vilar hemma på soffan är gänget ute på flockpromenad.

Det är inte så dumt att bli gammal. Och absolut inget att oroa sig för.