Sommartid

Det mystiska fenomenet "sommartid" är i antågande. Jag säger då det... människosläktets besatthet av tiden och att namnge densamma på oförklarliga sätt vid alla tänkbara tillfällen är obegriplig. Men just den här gången har det varit trevligt, för Husse har försökt förbereda sig på att kliva upp en timme tidigare på måndag genom att sätta alarmet lite tidigare för var dag som gått i veckan. Det har betytt att vi har haft tid att gå ut i skogen en liten sväng ett par dagar innan dagiskompisarna kommit hit. Och eftersom jag tycker om skogen så väldigt mycket har jag således varit positiv till tids-tokeriet den här gången. Men det kan inte vara lätt att vara människa, med alla underliga ting ni hittar på för er.

Ekarna inväntar solens värmande strålar.

Bokskogen. En av mina favoritplatser.

Skönt med solen!

Jag undrar vad skogen samtalat om under natten...

Albin gör sin morgongympa. Fort ska det gå!

Det verkar som om ett av skogstrollen inte riktigt hann byta skepnad helt och hållet innan solen steg opp.
Näsan syns ju fortfarande.

Så mysigt att vara ute i skogen på morgonen.

Ser man träden eller skogen först, månne?

Vanligtvis är jag inte så road av att fota träd och skog, men det var stämningsfullt den här morgonen med dimman som låg som en lugnande slöja runt träden. Jag och Albin hittade massor av spännande dofter att undersöka. Vi hittade spår av hjortar, små fåglar, skogstroll och dessutom såg vi ett rådjur på avstånd - men man får bara titta på dom fina djuren, inget annat. Har man tur kan man lyckas få en bild eller två på dom, men inte den här morgonen. Kan hända jag har lite tur med det en annan morgon? Vi får se om de små liven förärar oss med sin närvaro.