Tänk så tiden vandrar på. Stadigt och nästan obemärkt har årstiderna växlat mången gång i mitt liv. Och nu har jag kommit till ålderns höst. Kroppen hänger inte riktigt med som jag egentligen vill, den är lite stel och inte lika stark som jag är van vid. Den gör ont lite för ofta och ibland kan det vara en smula knepigt att få igång den efter en tupplur. Jag orkar inte riktigt med flockpromenader längre, utan får istället gå ut på skogsturer där jag kan gå så sakta eller snabbt jag vill. Det är helt enkelt som så att jag har blivit gammal. Men än är jag vid gott mod och tycker om livet!
 |
| Mysigt att se på solnedgången ute i hundhagen. |
 |
| Det är fortfarande jätteroligt att leka ute i skogen! |
 |
| Några språng orkar jag fortfarande med. |
 |
| Ibland är det skönt att vara själv. |
Men det är inte så dumt att bli gammal. Man får en del fördelar, som till exempel att få vila på den mjuka, sköna soffan om dagen och kvällen, en extra smakbit från köksbordet och egna skogsturer. Men framför allt har man livserfarenhet. Det mesta är mycket enklare och mindre dramatiskt när man blir äldre. Jag vet vanligtvis hur saker och ting ska gå till och vad flocken och Husse förväntar sig av mig. Man blir helt enkelt lite klokare och visare på ålderns höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar