Snö!

I morse när vi vaknade snöade det! Det var stora fina lappvantar som föll från himlen, ner på den redan vita marken. Jag som var säker på att det skulle bli min första vinter utan snö. Men se, så blev det icke. Idag har vi följaktligen lekt i snön så länge den varade, för den smälte bort på några timmar. På eftermiddagen var den borta, förutom på nåt enstaka ställen där solen inte kommit åt under dagen.

Se, hela världen är alldeles vit!

Kvikk och Hugo lattjar och busar i snön.

Tjohoo, vad roligt med snö!

Så mysigt att vi fick lite snö den här vintern också.

Emma och Zeke brottas.

Kvikk på bushumör.

Glada Boris.

Fullt upp ute på gården.

Man blir trött av att leka så mycket, Tintin tar en liten paus.

Simon tyckte snön var bedrövligt onödig och sov i stallet tills den smällt bort.

Ja, jag säger då det. Vädret är minst sagt oberäkneligt. Men vi har haft en fin och rolig dag i snön. Man ska ju ta vara på dom små sakerna i livet och en snödag i slutet på mars hör minst sagt till braiga saker. Jag undrar vad vädret kan tänka sig bjuda på imorgon. Kanske det rent av blir sommarvärme?

Sommartid

Det mystiska fenomenet "sommartid" är i antågande. Jag säger då det... människosläktets besatthet av tiden och att namnge densamma på oförklarliga sätt vid alla tänkbara tillfällen är obegriplig. Men just den här gången har det varit trevligt, för Husse har försökt förbereda sig på att kliva upp en timme tidigare på måndag genom att sätta alarmet lite tidigare för var dag som gått i veckan. Det har betytt att vi har haft tid att gå ut i skogen en liten sväng ett par dagar innan dagiskompisarna kommit hit. Och eftersom jag tycker om skogen så väldigt mycket har jag således varit positiv till tids-tokeriet den här gången. Men det kan inte vara lätt att vara människa, med alla underliga ting ni hittar på för er.

Ekarna inväntar solens värmande strålar.

Bokskogen. En av mina favoritplatser.

Skönt med solen!

Jag undrar vad skogen samtalat om under natten...

Albin gör sin morgongympa. Fort ska det gå!

Det verkar som om ett av skogstrollen inte riktigt hann byta skepnad helt och hållet innan solen steg opp.
Näsan syns ju fortfarande.

Så mysigt att vara ute i skogen på morgonen.

Ser man träden eller skogen först, månne?

Vanligtvis är jag inte så road av att fota träd och skog, men det var stämningsfullt den här morgonen med dimman som låg som en lugnande slöja runt träden. Jag och Albin hittade massor av spännande dofter att undersöka. Vi hittade spår av hjortar, små fåglar, skogstroll och dessutom såg vi ett rådjur på avstånd - men man får bara titta på dom fina djuren, inget annat. Har man tur kan man lyckas få en bild eller två på dom, men inte den här morgonen. Kan hända jag har lite tur med det en annan morgon? Vi får se om de små liven förärar oss med sin närvaro.

Lugna veckor

Det är väldigt lugnt här hemma i dessa virus-tider som är och som ni människor måste akta er för. Vi har bara dagiskompisarna här på besök om dagarna. Inga pensionatshundar. Inga långliggare inbokade på några veckor. Knepigt hur det kan bli med allting. Ni får vara rädda om er och använda er klokhet så ska nog det här gå bra, ska ni se.

Här kommer det några bilder från veckan som var.

Dagisgänget ute på flockpromenad.

Kvikk njuter av livet.

LillZeke på bussträck ute på gården.

En liten grönsiska. Jag tror hen tar en paus från att leta frön för att istället njuta av morgonsolen.

Simon ute på patrull. Bra att du hjälper till att hålla ordning på markgränserna.

Ute i bokskogen. Jag, Emma, Hugo och Albin.

Albin njuter av solskenet.

Moa tar sig en tupplur efter sitt morgonhö.

Jag och Husse tittade på månens uppgång för några kvällar sen.

Idag har bonden gödslat fältet bredvid vår gård... Husse tyckte det var mycket otrevligt - med lukten alltså. Vi hundar förstod inte vad som var så farligt med det hela. Trams-Husse, säger jag. Men det ska nog vara som vanligt igen om några dagar. Så är det när man bor på landet!

Ålderns höst

Tänk så tiden vandrar på. Stadigt och nästan obemärkt har årstiderna växlat mången gång i mitt liv. Och nu har jag kommit till ålderns höst. Kroppen hänger inte riktigt med som jag egentligen vill, den är lite stel och inte lika stark som jag är van vid. Den gör ont lite för ofta och ibland kan det vara en smula knepigt att få igång den efter en tupplur. Jag orkar inte riktigt med flockpromenader längre, utan får istället gå ut på skogsturer där jag kan gå så sakta eller snabbt jag vill. Det är helt enkelt som så att jag har blivit gammal. Men än är jag vid gott mod och tycker om livet!

Mysigt att se på solnedgången ute i hundhagen.

Det är fortfarande jätteroligt att leka ute i skogen!

Några språng orkar jag fortfarande med.

Ibland är det skönt att vara själv.

Men det är inte så dumt att bli gammal. Man får en del fördelar, som till exempel att få vila på den mjuka, sköna soffan om dagen och kvällen, en extra smakbit från köksbordet och egna skogsturer. Men framför allt har man livserfarenhet. Det mesta är mycket enklare och mindre dramatiskt när man blir äldre. Jag vet vanligtvis hur saker och ting ska gå till och vad flocken och Husse förväntar sig av mig. Man blir helt enkelt lite klokare och visare på ålderns höst.

Gäst nr 205

Vi har det ganska lugn på nya-gäster-fronten, men just nu har vi en på besök. Gäst nr 205 heter Blixten och är en 2 år gammal amstaffblandning. Han är en glad parvel som inte har så jättemycket erfarenhet av att umgås med andra hundar. Han hoppar högt av förvåning varje gång någon av oss försöker lukta honom baktill - så som vi hundar gör - men vill själv gärna lukta på oss andra. Ett tydligt tecken på lite rutin när det kommer till hundvett och -etikett. Men det gör inte så mycket, vi ska nog hinna lära honom lite grann i alla fall. Hugo är duktig på sånt och har haft några lektioner med Blixten i hur hälsningsritualen ska gå till. Vi får se hur långt dom hinner innan Blixten åker hem imorgon.

Gäst nr 205, Blixten.

Blixten är här på besök medan hans människor flyttar till ett nytt hus. Det blir lätt mycket ståhej och förvirring vid såna spektakel, så då passar det bra att han är här hos oss istället och får lite nya positiva erfarenheter av livet i en hundflock. Jag tror även att det kan göra övergången till nya huset lite smidigare, då han kommer hem nöjd och trött efter allt nytt han lärt sig.

Uppdatering om Kvikk och Tilda

Som jag berättade om för ett par veckor sen så har Kvikk och Tilda varit lite ur form senaste tiden. Kvikk opererade bort sin tumör på benet och medan såret läkte fick han inte springa så mycket som han önskade. Det tyckte han var riktigt värdelöst och lite svårt att förstå. Men nu kan jag meddela att såret läkt jättebra och Kvikk får åter igen springa så mycket han vill. Han är så glad för det men har faktiskt inte sprungit så mycket som jag trodde han skulle göra. Han har faktiskt varit lite trött. Det var nog jobbigt för hans kropp att ordna med det där såret. Men han är på sitt sedvanliga goda humör igen och tycker det är väldigt skönt att slippa den där tratten.

Kvikk är så glad att han får springa som han vill igen - här är vi ute på skogstur.

Tilda är det lite sämre med. Våra snälla veterinärer har kommit fram till att hon har nåt som kallas för Cushings sjukdom, vilket innebär att hennes kropp tillverkar för mycket kortisol. Det märks inget speciellt på henne, förutom att hon har lite utspänd buk och är hungrig. Men nu får hon en medicin som förhoppningsvis kommer hjälpa henne. Hon har precis börjat med den och framöver ska hon på återbesök och se om dosen behöver ändras nåt. Så mer om Tilda lite längre fram, när vi ser hur medicinen hjälper henne.

Tilda på lugnt äventyr i skogen.

Det är inte alltid så lätt för oss hundar att förstå det här med veterinärbesök, behandlingar och allt som här till detta stora, svåra och spännande ämne. Mitt råd är att göra det så lättsamt som möjligt för era hundar och tänk i första hand på hundarnas natur, sett ur vårt perspektiv. Det är verkligen toppen att det finns så mycket hjälpa att få, men gör vad ni kan för att hjälpa oss förstå vad som händer och varför.

Ute på skogsturer

I veckan som gick har vi varit ute på några fler skogsturer än vad vi annars brukar. Det har varit väldigt trevligt tycker jag. Att vara ute i skogen är bland det bästa jag vet! Husse har även kunnat kommat ut på ett par cykelturer med dom snabba ungdomarna. Vädret har således varit helt ok i veckan. Äntligen har det börjat torka upp en smula på vägarna. Det har verkligen varit en blöt vinter den här gången. Någon snö verkar det inte som det blir. Men man vet aldrig, för ett par år en var det vitt på backen när det blev april.

Ute i skogen med Robert.

Hugo hoppar över ett dike och har väldigt kul.

När jag hittar en fin pinne att busa med kommer genast nån av ungdomarna och försöker ta den för mig.
Men det gör inte så mycket, vi har kul tillsammans!

Bokskogen i väntans tider... inte många veckor kvar tills det är grönt igen.

Solnedgången på kullen.

Visst är det här en fin pinne?! Se bara, så fin att två hundar kan leka med den samtidigt!

Hur känns det egentligen att vara alldeles prickig, Nellie?

Uti vår hundhage.

Annars är det som vanligt här hemma. Vi har inte märkt av den märkliga stämningen som är ute i världen. Det är visst nåt virus som härjar bland er människor, har jag förstått på Husse. Det som hänt oss är att det blivit några avbokningar från kompisar som inte kommer och hälsar på som planerat, då deras människor måste stanna hemma istället för att resa bort. Det är ju lite tråkigt tycker vi, men det är visst inget att göra åt. Vi får istället komma ihåg att glädjas av de små sakerna i vardagen, nu i dessa tider. Som till exempel att gå ut i skogen, se på fina moln, äta god mat, fint sällskap och faktiskt se och ta vara på allt som vi verkligen har.

Veckan som gick

Uj, så tiden rinner iväg. Den går snabbt, som man säger. Veckan som gick har mest varit som vanligt. Våra kompisar har varit här om dagarna, vi har grejat ute på gården, lekt ute i hundhagen, varit ute på skogstur, haft intressante samtal och helt enkelt trivts i goda vänners lag. Det har varit både regnigt och lite soligt, blåsigt och vindstilla. Helt vanligt och omväxlande vinterväder. Men tänk att vi inte har fått nån snö än. Undrar om det blir mitt livs första vinter utan snö? Vi får väl se.

Ute på gården.

Robert retas med Husse, skäller så det gör ont i öronen.

Suki hittar spännande dofter att noga undersöka.

Nellie vill genast gå in i värmen.

Hundgöra i lugn och ro ute på gården.

Jag och Albin på skogstur med lilla My.

Skogen kan vara väldans stor när man är en liten My.

Albin springer så fort han bara kan!

Robert försöker flyga.

En fin grönsiska. Fåglarna har börjat med sina vårsånger. 

Winnie längtar tills gräset börjar växa så han kan beta igen.

Kvikk och Tilda var till veterinären igen en sväng i veckan. Kvikk behövde få hjälp med sitt operationssår, som inte ville läka riktigt. Nu har det läkt ihop fint efter hjälpen från vår snälla veterinär och om några dagar kommer han att få springa igen, nåt han minst sagt längtar till. Och Tilda tog mer prover som vi väntar på svar från. Förhoppningsvis kommer det att räcka med en medicin så hon får må så bra som hon bara kan igen. Men det är en smula jobbigt att vänta i ovisshet... fast man oftast tycker att tiden rinner iväg går den ibland inte snabbt nog. Tiden är underliga ting!

Men nu har det blivit dags för kvällsrundan. Vi måste gå ut en stund på gården, hästarna ska ha sitt natthö, katterna ska ses till och gården ska vara fri från eventuella tjyvar och banditer. Sen kommer vi att somna gott, sova hela natten för att imorgon vara redo för en ny arbetsvecka.