Grattis Kvikk

Grattis Kvikk

på

8-årsdagen!

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Robert, Emma

Tilda, My, Brasse, Berta, Tippen

och dina människor!

Hipp hipp hurra för våra Kvikken idag!!

Gäst nr 190

Vi har haft en ny gäst på besök, men det var en snabbvisit så vi hann inte lära känna honom så värst. Gäst nr 190 heter Lilleman och är en 4 år gammal korthårig vorsteh. Sitt namn till trots är han en stor bit, en bra bit större en vår dagiskompis Dante som också är en vorsteh.

Gäst nr 190, Lilleman.

Lilleman har mest gått omkring på gården och nosat efter spännande dofter när vi varit ute. Han har inte varit så värst intresserad av att lära känna oss andra. Jag antar att han skulle behövt stanna ett gäng dagar för att få tid till det, efter att han noga nosat igenom alla dofter på gården. Men han verkar vara en snäll krabat, om än lite rastlös och beredd på nånting som jag inte hann komma fram till vad det kan vara... Vi får se om vi träffas nåt mer framöver, så vi får lära känna Lilleman lite bättre.

Varmt!

Puh! I veckan har det varit varmt! En del dagar en smula för varmt till och med. Kvällarna har dock varit jättesköna och då har det varit väldigt mysigt att vara ute medan det blivit mörkt - för nu har det börjat bli mörkt om kvällarna igen. Vi har fått gå våra promenader före frukosten, medan det ännu varit svalt i skogen. Men vi har inte ens varit ute på promenad varje dag den här veckan. Man blir  ju trött när det är så här varmt och då har det passat bra med ett par vilodagar den här veckan. Några skogsturer har vi vågat oss på i värmen, men då innan det blivit för på dagen, och det har varit jätteskönt.

Varmt men mysigt att sola!

Zigge tyckte det var svalt att ligga under vårt matbord...

och det är även Kaysas favoritplats.

Albin har hittat en skuggig plats.

Här var det faktiskt mulet och Bella undrar varför i all världen hon ska vara stilla och vara med på foto.

Mikkel är nöjd och vill gå in...

My tycker om solen. En liten stund i alla fall.

Hugo, med Robert i släptåg, nere i vår egna lilla dal.

Men veckan har varit bra trots det varma vädret, tycker jag. Vi har haft det kul med våra kompisar, grejat på med vårat ute på gården, lekt i hundhagen och invigd vår lilla hundpool, undersökt massor med spännande dofter, njutit av både värmen och dom svala kvällarna, myst inne i huset och sovit gott om nätterna. Fast det har åskat ett par gånger under veckan och det tyckte jag inte om. Åska kan vi gott vara utan!

Mer från hundhagen

Här kommer en till omgång med foton från när vi var ute i hagen en av dagarna här i veckan. Det är roligt att fota när vi är där ute, för det händer massor nästan hela tiden! Den här dagen lyckades jag få några actionbilder dessutom. Det är alltid kul, för det är svårt och kräver lite tur. 

Siri spanar ut över vidderna.

Jadu Hugo, vad håller ni på med egentligen?

Jag hittade en fin pinne, som Bella och Depill genast skulle undersöka.

Tippen gör det han tycker bäst om, att gräva gropar.

Siri och Tintin har här nåt samarbete som jag inte förstod mig på.

Albin-linslus fotobombar Siris porträttbild.

Se sån fin pinne Hugo har ordnat för sig!

Hugo var väldigt nöjd och stolt över den fina pinnen han hittade. Han lekte med den en lång stund och ingen annan fick ta den för honom!

Att stå och se efter så att allt är i sin ordning, det är typiskt för Robert.

När Robert lugnat ner sig efter ett par varv brukar han återgå till sin roll som ordningsvakt. Vi är alla väldigt trygga när vi har Robert med oss, då vet vi att det inte kommer hända oss nånting!

Nu är Tilda nöjd och vill gå in till gården igen.

Men nu har det blivit dags för kvällsrundan. Det ska bli skönt att lägga sig och sova efter att vi varit ute på gården en sväng. Och med det hoppas jag att ni har en skön och vilsam helg.

Hej då Zorro

Nu kommer det en glad nyhet och det är att Zorro har flyttat hem till sin nya familj idag! Zorro var väldigt redo när hans nya familj kom för att hämta honom och han hoppade glatt in i bilen när det var dags att fara till sitt nya hem. Vi hoppas att allt går enligt planerna den här gången. Hans nya familj är i alla fall helt överens om att dom ville ha honom, det hela känns rätt och förutsättningarna är bra för att allt ska gå förträffligt för Zorro och hans nya familj. Det har varit så trevligt att få ha dig här hos oss, Zorro! Hoppas vi träffas snart igen, men att du då kommer som pensionatsgäst.

Här har vi Zorro i morse, redo att åka till sitt nya hem.

Vi önskar dig allt det bästa Zorro och lycka till i livet!

Ute i hundhagen

Här kommer några foton från när vi var ute i hagen för några dagar sen. Jag har inget speciellt att berätta, men det blev några fina bilder som jag vill dela med mig av. 

Det är så mysigt och roligt att vara ute i vår hundhage.

Farbror Enzo tycker hundhagen är toppen.

Kvikk pustar och stånkar, för han springer alltid så mycket och så snabbt.

Robert njuter av friheten...

...och Tilda njuter av livet.

Det här är Algot och även han tycker att hundhagen är väldigt trevlig.

Det är mysigt att bara lägga sig i gräset och vila sig en liten stund.

Lilla My bland blommor och blader.

Det blev mest helporträttsbilder ser jag nu. Men det gör inget. Jag har fler bilder från hundhagen på lager från i förrgår, men dom kommer om nån dag. Nu har det blivit dags för kvällsrundan säger Husse och det passar bra, för jag känner mig ganska så pömsig efter dagens varma väder.

Emma i skogen

Emma vill berätta lite om hur det är att vara ute i skogen på äventyr.

*     *     *

Att vara ute i skogen, det är verkligen väldigt roligt! Varje steg bland träden är som ett helt äventyr. När Husse berättar att vi ska på skogstur blir jag jätteglad. Jag tycker han ska skynda sig allt han kan så vi kan komma iväg nån gång, medan han tycker att jag ska lugna mig en smula. Jag skyndar mig att få på mig halsband och springer bort till grinden så vi kan komma ut genast. Men Husse är så långsam och glömmer oftast bort nåt och måste kila in i huset fram och tillbaka igen. Torsten blir också otålig och tycker att Husse ska sluta tramsa och få ordning på grejorna bums.

Så kommer vi äntligen iväg och jag tycker vi ska springa fort bort till skogen, men åh nej, vi ska gå lugn och sansat... helt onödigt! Jag traskar på och tänker att det ska bli så trevligt att komma  ut i skogen igen. Väl framme måste jag lugna mig innan jag får springa iväg. Jag gör mitt bästa för att sansa mig, men det är rätt så svårt, det är ju så spännande att vara ute i skogen! Och så äntligen får jag springa iväg! Jag känner mig fri som fågeln och njuter av allt som skogen erbjuder. Där är massor med spännande dofter, många trevliga ljud som fågelsång och tassar på frasiga löv. Alla färger är så fina och träden sträcker sig högt, högt upp mot himlen.

Det är så roligt att vara ute i skogen!

Torsten, Albin, Hugo och Husse är med mig och vi är alltid tillsammans, ingen försvinner och jag känner mig väldigt trygg i flocken. Hugo och jag brukar busa tillsammans, springa ikapp med fina pinnar och ha lite dragkamp med dom. Torsten lufsar mest med nosen i backen medan Albin gärna ser på alla träden och löven. Husse håller utkik och ser till så att världen är säker för oss och jag är noga med att gå åt samma håll som honom. Torsten brukar berätta om sin gamla vän Ville som brukade gå dit nosen pekade och ibland komma en bit bort från flocken. Det tycker jag låter läskigt och jag brukar vara extra noga med att följa med flocken efter såna historier.

Hugo och Emma.

Albin.

Hugo.

Torsten.

Jag känner mig väldigt glad när jag får vara ute i skogen. Att springa omkring och skutta över stock och sten, hoppa över diken, klättra upp för den stora kullen, nosa på alla intressanta dofter, se alla träden, plaska i vattenpölar, busa tillsammans med mina vänner och njuta av livet - det ger mig massor av positiv energi. Sen när vi kommer hem igen känner jag mig så nöjd, glad och trött. 

Att vara ute i skogen, ja det är verkligen jättemysigt och jättekul!

     //Emma

Gäst nr 189

Det här är gäst nr 189, Ozzy. Han är en Cockerpoo och är 8 år gammal. Han åkte hem idag efter att ha varit här på besök i veckan. Tyvärr fick han ont i trampdynorna efter en cykeltur på dag två, så han har mest varit stilla och istället haft en skön, vilsam semestervecka. 

Gäst nr 189, Ozzy.

Men oroa er inte, igår var han inte öm om tassarna längre. Ibland blir det inte som planerat och varför han hade så känsliga trampdynor vet jag inte. Husse cyklar inte alls fort när vi är ute på cykelturer. Det är inte farten som är viktigt, det är uppgiften och gemenskapen.

Jag tror Ozzy haft det lugn och skönt den här veckan. Och han har tyckt det varit väldigt trevligt att vara med i flocken när vi grejat på i hundhagen. Ute på gården har han mest beundrat vädret och tittat på när ungdomarna lekt. Det låter inte som en så dum vecka, tycker jag själv.

Picasso-besök

Igår åkte Picasso hem till sin familj igen. Picassos historia är ju lite speciellt för oss här hemma, eftersom han var den första hunden vi hade på rehabläger med aggressiva problem. Det var förra sommaren han var här. Den här gången var han som en helt annan hund. Han har varit på glatt humör, varit positiv och öppen i sinnet. Han har inte varit aggressiv utan tyckt det varit mycket spännande att vara här med oss. Han har kunnat vara med i mindre grupper utan problem, han har cyklat och promenerat med andra utan att ha blivit bekymrad. Hans familj har alltså gjort ett mycket bra jobb och kämpat på för att hjälpa Picasso att komma vidare i livet, släppa sin ilska och slappna av i kropp, sinne och själv.

Picasso.

Ute på cykeltur med Siri, Brasse och Hugo.

Picasso var glad att få komma och hälsa på oss igen. Andra kvällen på sin vistelse gav han Husse en lång, varm kram av tacksamhet. Det var en ära, hälsar Husse, att få vara den som fick hjälpa till att ge honom en nystart på livet. Picasso har lyssnat väldigt noga på Husse dom här dagarna. Han har varit väldigt uppmärksam och dom gånger han varit på väg att falla tillbaka i gamla vanor har Husse bara behövt använda ljud för att kunna bryta såna beteenden.

Visst har Picasso en bra bit kvar på sin väg, men det var väldigt kul att få se hur långt han kommit mot ett balanserat liv. Hans familj har verkligen visat stort engagemang och kärlek för honom och det är vi väldigt glada för!

Gäst nr 187 och 188

"Oh, hej! Oj, kolla där! Oh, där är en annan hund! Ooh, här måste jag nosa noga! Men oj, där är ännu en hund! Oååoh, en människa, hej! Oh, vi ska gå ut, tjohoo! Ååh, han vill jag leka med! Och kolla där, henne måste jag få nosa på! Tjohooo!"

Ungefär så har det varit i dagarna tre från gäst nr 187 och 188. Kian och Rex är två jätteglada och spralliga Borderterriers. Kian är 2 år och Rex är 9 månader. Dom tyckte det var jättelajbans att hälsa på oss och har varit på väldigt gott humör hela tiden.

Gäst nr 187, Kian.

Gäst nr 188, Rex.

Kian och Rex har haft så kul att jag knappt hunnit med att prata med dom. Dagens ungdom... tur man blivit äldre och lite klokare. Dom har farit hit och dit när vi varit ute på gården och i hundhagen. Lekt och grejat, nosat på alla spännande dofter och hälsat noga på alla andra hundarna minst två gånger, varje dag. Det är så trevligt när våra gäster trivs bra hos oss!

Gäst 186

Vi har en farbror på besök. Gäst nr 186 heter Enzo, är 10 år gammal och är en Cocker Spaniel. Enzo var här en dag för ett par veckor sen, men jag tyckte det passade bättre att berätta om honom nu när han är här och hälsar på några dagar. Men han gör inte så mycket väsen av sig, så jag har egentligen inte så mycket att säga om honom.

Gäst nr 186, Enzo.

Enzo lufsar mest omkring ute på gården, undersöker spännande dofter och kikar fram under luggen sin. Han är en riktig liten farbror och är helst för sig själv och grejar på med sitt. Men det går bra det också tycker jag. Vill man vara ifred är det helt ok. Vi får se om han tinar upp lite mer dom närmaste dagarna och om han kanske hittar en lekkamrat eller nåt. Tror jag ska ta med honom ut på en skogstur, för det tror jag att han kanske skulle uppskatta.

Nyputsad hage och Picasso

I förrgår var det en spännande dag, för då var vår snälla grannbonde här och klippte gräset i hundhagen åt oss. Att putsa fältet, heter det visst. Han kom med sin stora traktor och körde mycket noggrant i hela hagen, tills allt gräs var väck. Det blev verkligen jättefint och nu är det mycket lättare för oss att springa runt och leka. Det blev extra bra för dom små, för nu både syns dom väl och dom ser vart alla andra är och kan ta skydd om det skulle komma nån halvvild ungdom i full fart mot dom. Dessutom har vi mängder med nya dofter att undersöka i marken, vilket är mycket roligt och intressant. Vi fick även besök av en stork och det uppskattade Hugo väldigt mycket - hans favoritfågel är just storken.

Vår snälla bonde jobbar och står i för att göra fint åt oss.

Finbesök av storken.

Här har fru stork lyckats fånga sin middag.

Se så fint det blev!

Robert är mycket nöjd med resultatet.

King och Albin njuter av kvällsutsikten.

Picasso är på besök igen! Nån av er kanske kommer ihåg honom från förra sommaren. Då var han här på rehab-läger för sin ilskna läggning mot andra hundar. Jag tänkte att jag ska berätta mer noggrant om honom sen när han åkt hem igen, då jag förhoppningsvis har en del att förtälja. Men jag kan säga som så, att han är en helt annan hund idag. Han mår mycket bättre, har en mycket mer öppen och positiv energi och är inte alls speciellt ilsk längre.

Picasso.

Men nu är det dags att gå och lägga sig. Vi har haft en skön och bra vecka, så jag känner mig rätt så trött nu. Vi har varit ute mycket i veckan, varit på skogsturer och flockpromenader, tittat på stora traktorer och storkar, sprungit i hagen och undersökt mången spännande doft, umgåtts med vänner och bekanta och tagit hand om våra gäster. En helt vanlig arbetsvecka har vi haft, helt enkelt. Och det vet ni säkert att efter en sån är man redo för sängen!

Husse har ordet: 10 år med Torsten

Käraste Torsten

Första gången jag träffade dig var du bara 5 veckor gammal. Du sov med dina kullsyskon i bastun som din mamma tyckt var den bästa platsen att använda som valplåda. Jag visste på en gång att det var du som skulle bli min hund. Min första egna hund. Varför vet jag inte, men så var det, och du skulle heta Torsten. På nåt sätt visste precis vem du var när jag såg högen med små svartbruna valpar.

När jag tre veckor senare hämtade hem dig beskrev uppfödarna dig som den jobbigaste av alla valparna i kullen. Du busade jämt och sprang gärna iväg från resten av valparna för att gå på upptäcktsfärd på egen hand. När vi så kom hem - efter att du sovit hela vägen - fick du träffa din nya flock. Det var bara två till då, Bilbo och Ville. För att fira att du kommit hem gick vi ut på äventyr i skogen allihopa. Du hade bråttom redan då. Du skulle vara överallt på samma gång och du hade jätteroligt bland alla löven i det höga gräset.

Första tiden hemma var det fart på dig hela tiden. Du grejade på med än det ena, än det andra. Du skällde på katten, lekte, busade och undersökte världen med stor entusiasm. På kvällarna fick jag hjälpa dig att varva ner. Jag blev tvungen att lägga dig på min säng och sitta med dig tills du somnade. Annars for du iväg för att hitta på nya hyss istället.

Som valp och unghund var du mer eller mindre en liten vilde. Du hade alltid högt tempo, du var alltid glad och du gav järnet i allt - vare sig du skulle springa efter bollen eller äta mat och allt där emellan. Ibland blev jag helt ställt och undrade vad jag gett min in på som skaffade en sån här hund. Så här i efterhand förstår jag nu att du krävde 100% av mig och din omgivning, precis som du allt själv ger 100%.

Husse och Torsten.

Du har lärt mig så mycket om hundar och livet. Jag tror inte att jag själv förstår hur mycket det egentligen är. Och det känns som om du alltid funnits där. Där vid min sida. Glad, rolig och lite tokig. Trygg och stark. Kärleksfull och omtänksam. Du har stöttat mig - och min mor - i svåra perioder i livet. All glädje du gett mig, all frustration du fått mig att känna och som du tvingat mig att lära utav. Alla hundratals kilometer du har promenerat bredvid mig. Alla hundar du hjälpt mig att introducera till flocken, som varit så lättsamt eftersom dom alla tyckt om dig med en gång. Jag har alltid känt mig helt trygg med dig vid min sida. Som den gången det dök upp en ful gubbe ur golvet och du skyddade min mor med sådan energi och pondus, fast det var ju bara rörmokaren som varit i källaren. Ingen är så trygg som bredvid dig.

Nu har åren gått och det är idag 10 år sedan du kom hem till mig, Torsten. Jag hoppas att du har haft ett bra liv så här långt. Trots att mycket har hänt och vi varit med om mycket tillsammans, även om du varit med upp till Norrland ett par gånger och du har träffat en 200 hundar, önskar jag att kunna få visa dig hela världen.

Jag ska göra mitt bästa för att leva upp till dig. Kan jag leva mitt liv med en bråkdel av din vänlighet, trygghet, livsglädje, omsorg och omtänksamhet kommer jag att vara stolt på ålderns höst. Du, min bästaste Torsten, är min förebild och om fler kunde vara som du, skulle nog världen vara en lite bättre plats.

Tack känns som ett för litet och futtigt ord, men är väl det som passar bäst i sammanhanget. Tack för allt, Torsten! Jag är så glad och tacksam att jag får vara din Husse! Jag älskar dig, Torsten!

Gäst nr 185

Vi har en ny dagisvalp på gång. Han ska börja om några veckor, men har en liten tjuvstart den här veckan. Den nya dagisvalpen heter Zeke, är en Borderterrier och är nästan tolv veckor gammal. Han är pytteliten, glad, lugn och nyfiken på livet och dess mysterier. Det är väldigt spännande att vara här tycker han och idag har han träffat så gott som hela flocken. Vi har tagit introduktionen av alla nya kompisar ganska långsamt, för han har tyckt det varit en smula läskigt när nya bekantskaper kommit nära. Men bara första gången, sen har det mest varit spännande med dom nya kompisarna.

Gäst nr 185, Zeke.

Idag var jag och Albin ute i hundhagen med Zeke. Han tyckte det var jätteroligt och sprang omkring i det höga gräset. Han blev ganska snabbt trött, för det är ju inte så lätt för små valpben att springa i högt sommargräs. Men han hade väldans kul! Ute på gården brukar han mest följa efter Husse och tittar storögt på när dom andra busar och leker och skäller. Bäst att hålla sig lite på sidan, än så länge, verkar han tycka. Inne i huset vilar Zeke gott och brukar gnaga på tuggeben, skälla på My och Berta och umgås med Gammel-Matte. Det tycker han är väldigt roligt och trevligt. Zeke är nog en rätt så klok lite krabat, med förstånd att analysera världen innan man kastar sig ut i den.

Det ska bli så roligt att ha en dagisvalp här hemma igen och vi ser fram emot tills han börjar hos oss på riktigt.

Torstens skulptur

Titta, det är jag!

Den här fina skulpturen har Jackie K Persson gjort till mig.

Vi är så glada och stolta för den här hemma på gården. Jag tycker den är jättehäftig och kanske blir den lite av ett landmärke i trakten. Tack så jättemycket, Jackie!