Gästbloggare Bosse

Nu har det, efter lite övertalning från min sida, blivit dags för Bosse att gästblogga igen! Det ska bli roligt att höra vad han har att förtälja om sitt liv och sina människor.

God afton!

Det var Bosse här igen. Det var ett tag sen jag fick dela med mig av lite historier från mitt liv, men jag har ju haft så mycket att stå i. Tänka sig va, nu har jag bott här uppe i Norrland i över ett år. Det känns lite tokigt, fast mest bra. Måste medge att jag trivs mycket bra här uppe, min Matte och mina Hussar tar hand om mig så fint, jag får mat varje dag till och med! För att inte nämna all motion!

Nåja, nog om det, hösten börjar lida mot sitt slut. Jag tycker nog mest att det varit skönt att slippa bli så varm när man är ute på skogsvandringar eller bara är ute på gården! Synd på all lera som smutsar ner bara. Annars så har mina mästare tagit hand om mig väldigt bra här i denna årstid, särskilt Lill-Husse, har tar med mig på en massa bus i skogarna, särskilt denna veckan som varit, då han har varit hemma hela dagarna.

Det har ju varit höstlov (vad nu det kan betyda), så Lill-Husse har klivit upp tidigt varje dag och så har vi gått på långa härliga morgonpromenader. Och så varmt vi har haft det i veckan, ojojoj! Lill-Husse har inte ens haft jacka på sig. Jag kommer ihåg får ett år sen, då var det annat, då var det frost på lägdorna, jo minsann! Men nu har man ju kunnat grävt efter sorkar och sprungit efter pinnar och allt möjligt skoj i denna tropiska höstvärme.

Bosse ( - December 2010)

Nånting Lill-Husse har varit lite dålig på är dock att träna min nos! Jag som älskar att söka efter en massa gottis ute på gräsmattan! Nåväl, det finns ju alltid dom som har det värre, fast blir väl intt jag nåt gladare av...

På tal om värre så har det börjat klia i mitt öra igen på sistone. Matte och Hussarna är på mig att jag ska låta bli att klia, men ibland är det kämpigt alltså. Jag får nog säga åt dom att dom måste hjälpa mig att bli av med kliandet istället för att fjanta sig och säga att jag inte får klia, eller hur? (Helt rätt Bosse! - Torsten)

Nu när jag sitter och och filosoferar lite, så kommer jag ihåg att för ungefär ett å sen, en regnig och mörk kväll, kom det en svart katt hem hit. Mostas kallas han. Åh, vad roligt med en kattkompis alltså! Men han var ju så rädd stackarn, jag fick aldrig hälsa ordentligt på honom. Senare på våren så stack han igen och tog med sig Bobo, vår andra katt. Så då hade jag ingen kattkompis här alls. Om vi har tur kanske dom kommer hem nu igen, det är ju den tiden på året i alla fall. Ja, man kan inte mer än hoppas. Det blir ju lite ensamt här hemma på dagarna ibland när ingen annan är här. Nåja, man får ju i alla fall alla matrester för sig själv! Jag älskar ju att äta! Och leka med bollen och med ringen och springar efter pinnar ute i skogen!

Nu börjar vintern närma sig och då får man väl ta och springa runt lite i djupsnön så man blir alldeles vit! Men nu är klockan mycket och imorgon ska jag släpa med nån - läs Lill-Husse - på en riktigt härlig långpromenad!

På återseende, kära vänner!

Det låter som du mår bra och trivs bra med dina människor Bosse! Vad skönt att höra. Hoppas vi ses snart igen. Tills dess får vi roa oss med våra veckans ord!