...Valpen växte

Det var spännande att vara valp. Allting var nytt och det fanns så mycket att upptäcka och lära sig om livet. Tur att jag inte var ensam utan hade Ville, Bilbo och Husse som visade och lärde mig allt jag behövde veta. Nästan i alla fall. Det finns ju fortfarande mycket kvar att upptäcka och lära. Och det är ju bra, för då behöver det aldrig bli tråkigt.

Jag behövde tugga massor på ben när jag skulle byta till mina riktiga tänder. Ibland fick jag grisöra, vilket är jättegott! Husse är stolt över att jag inte bet sönder nånting i huset, utan han tyckte jag uppförde mig mycket bra. Men det var ju för att jag alltid hade ben och leksaker att tugga på.

Mumsigt grisöra (här är jag 3 månader gammal)

Vi lekte en massa och busade, vi var ute på massor med promenader och vi hade det jättemysigt. Jag tyckte mycket om att leka med gamla handdukar, som jag brukade få av Gammel-Matte. Ibland tjuvtog jag en från tvättstugan, men bara nån gång ibland. Dom brukade jag och Ville leka med tills det knappt fanns något kvar av dom stackars handdukarna. Men vi hade jätteroligt!

Ville fuskar för han har lagt sig ner, då orkar jag ju dra alls! (3 månader)

Det var härligt att vara valp. Mina öron hade ett eget liv och stod än hit och ibland dit, och ibland kändes kroppen lite konstig och lite för lång, eller hur jag ska uttrycka mig.

5 månader

På bilden ovanför var mina öron riktigt fina ser jag. Ibland sa Husse att han trodde att jag skulle öva på att flyga. Som ni ser så har jag flygplansvingar till öron på bilden nedan.

7 månader, med planer på att flyga?

På slutet av min första sommar hade jag min första långresa med bil. Jag, Ville, Husse, Gammel-Matte och Gammel-Husse stuvade in oss i bilen som var full med packning. Bilbo var inte med för nu hade han gått vidare i levandet... Så for vi och vi åkte bil i en hel dag! Det var tokigt och rätt så tråkigt, förutom när vi stannade för att rasta och äta. Då passade jag och Ville på att undersöka så mycket av omgivning och dess dofter så mycket vi kunde. När vi åkt bil hela långa dagen var vi framme. Men det får bli nästa historia om min uppväxt.