Ja, tänk att när man var liten så kunde en sån här enkel grej vara så roligt!
Tokbusigt! Tur att Sune är en sån snäll katt, annars hade jag säkert fått en klo i nosen. Vart var jag nu i min historia om när jag var valp...
Jag åt alltid så fort jag bara kunde när jag var liten. Jag tänkte att det är nog bäst att skynda sig att äta, man vet ju aldrig när man får mat nästa gång. Inte kunde väl jag veta då att jag skulle få mat tre gånger om dagen hela min valptid? Men Husse var lite orolig över att jag åt så fort, så han letade upp en ganska stor, rund sten som han lade i matskålen så att jag tvingades att äta lite försiktigare. Husse lärde mig också att jag skulle sitta på baken i lugn och ro innan jag fick äta. Det var konstigt tyckte jag första gången. Men Husse har en liten manick som säger "klick-klack" och jag har lärt mig att när det låter så, så har jag gjort nånting rätt och får en finfin belöning. Så jag förstod snabbt att det som gällde innan jag fick min mat var att sitta stilla och titta på Husse. Då sa han "varsågod" och jag åt! Mums!
Vi var också ute och gick mycket i skogen, jag Husse och Bilbo. Ibland var Ville också med, men inte varje gång, för han var lite busig och gick så snabbt och lite för långt bort och Husse ville att jag skulle få en bättre förebild än så, så därför var det jag och Bilbo som var ute i skogen mest. Det var jättemysigt tyckte jag. Jag följde efter min Husse tätt i hälarna. Jag ville ju inte tappa bort mig. Ibland lekte Bilbo med mig lite grann. Han tyckte bättre om att leka hemma på gården. Det var jätteskojigt att leka med Bilbo och Ville. Vi sprang och brottades och skällde och hade det superkul tillsammans. Dom var så fiffiga så dom lärde mig en massa saker samtidigt som vi lekte, fastän jag inte förstod att vi hade lektioner i hur livet fungerar. Äldre hundar är smarta dom.
 |
| Jag, Bilbo och Ville busar med stora knuten |
Snart kommer ännu mera fortsättning på min tid som valp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar