Veckans veckans, vecka 35

Här kommer två nya spännande ord.

Veckans ord
Antonym: är en motsats till något annat ord, det vill säga att det betyder tvärtom. Begrepp som har motsatt eller nästan motsatt betydelse i förhållande till ett annat begrepp.

Pura: ren, fri från smuts

Veckans låt
 Steve Lukather - Brody's 

Alice mår pyton

Idag har Alice inte mått så bra. Hon har mått illa och hon kräktes i morse. Hon har bara legat och vilat hela dagen, vilket är mycket klokt, för då mår man snabbt bättre. Hon ville inte ha någon frukost men åt som vanligt till kvällsmaten, som hon tyckte smakade extra bra. Så hon mår nog bra nu igen till kvällen. Det känns bra tycker jag, så slipper vi vara oroliga för hennes välmående.

"Uff, vad det känns konstigt i magen idag."

Alice sover gärna på soffan en dag som denna

Vi andra tre mår bra i alla fall. Vi har vilat idag också efter allt ståhej som varit den senaste veckan. Skönt att allt är som vanligt nu igen. Det är lugnt och skönt, fast ute börjar det bli kallare igen verkar det som. Tänk om hösten redan börjar göra anspråk på vädret. Det skulle ju vara för bedrövligt. Vi har ju knappt haft någon ordentlig sommar i år känns det som. Inga dagar där det varit så varmt att man bara kunnat vila i skuggan för att man inte orkat gå ut och gå. Inga ljumma kvällar med människorna sittandes i trädgården bjudande på mumsbitar...

Men det har varit spännande på himlen de senaste dagarna. Molnen har varit oroliga, rört mycket på sig och ändrat form och färg. Det har varit fascinerande att ligga och se på molnens framfart och obeständiga former. Vi får väl se vad vädret säger framöver. Men annars så kan man ju vara ute i regn också. Det går faktiskt alldeles utmärkt tycker jag.

Tokig helg

Oj, vilken helg det har varit. I förrgår så börjar dagen med att alla människorna stressade hit och dit. Dom skyndade sig med det mesta dom gjorde och var uppspelta och spända på samma gång. Husse stod i köket hela tiden och hade inte ens tid att gå ut med oss ordentligt! Tänka sig, va? Sen åkte alla iväg i bilarna och kom inte hem förens ett tag. Men vi tyckte det att skönt vara ensamma en stund så vi kunde vila ifred och slappna av.

Så kom dom tillbaka och nu var det en massa andra nya människor med. Men vi hundar fick inte vara med på hela dagen! Jättedåligt! Vi fick sitta och titta på från andra sidan grinden hela dagen. Det var orättvist och dåligt tyckte vi. Det var för att alla hade extra fina kläder på sig och så att vi inte skulle "smutsa" ner dom. Konstigt tyckte vi. Så vi fick vackert sitta och se på hela kalaset istället. Men fast det var tråkigt så gick det bra ändå. Husse släppte ut oss på gården då och då en stund så vi fick lite frisk luft i alla fall.

Det var många glada skratt och mycket prat. Vi förstod inte så noga vad dom sa, men det gjorde inte så mycket tyckte vi. Vi nosade så mycket vi kunde på avstånd istället och kände lukten av all mat och allt godis och alla människorna. Sen när alla hade åkt hem till sig, så fick vi komma med igen och då nosade vi allt vi kunde överallt och letade efter smulor på golvet. Vi hittade en hel del faktiskt. Mums! 

Så idag fick vi vänta ända till eftermiddagen innan vi kom ut på promenad, eller cykeltur rättare sagt. Den var jätteskön och Ville och jag fick ut oss all energi vi samlat på oss det senaste dygnet. Vi var ute ett bra tag och jag fick också vara lös idag. Det kändes bra. Sen när vi kom hem och drack vatten så tog Husse med sig Lina på en liten cykeltur. Hon hälsar att den gjorde henne mycket gott och att Husse var stolt över henne för hon travade så fint och noga bredvid cykeln. Vi behövde alla en rejäl cykeltur idag! Utom Alice så klart. Hon kan ju inte cykla med Husse, då skulle hon ju få springa som en galning och bli alldeles slut efter en halv minut! Nä, det går inte. Hon var med Husses bror med fru i skogen och plockade svamp idag istället vilket var alldeles lagom för hennes del.

Så nu är vi trötta efter helgens förväntan och spänning och ska sova extra gott inatt. Imorgon är ju en ny dag och då måste vi vara pigga så vi inte missar något spännande!

Tokiga människor

Alla människorna är tokiga idag! Dom far hit än dit och skyndar sig och är spända och förväntansfulla och allt på en gång! Jag måste busa och skälla i all uppståndelsen för allt verkar så spännande! Alla är glada idag! Det är tydligen en stor fest här imorgon. Det är det som var gårdagens ovisshet; Att imorgon är det bröllopsfest. Fast jag har ingen aning om vad bröllop är, men det gör inget. Det är väl nåt konstigt som människorna hittat på. Det brukar vara så i alla fall.

Vi har hunnit med två promenader idag också. En på morgonen innan frukost (som är den bästa promenaden!) och en på eftermiddagen. Det var skönt att komma ut i den varma luften och se oss omkring i skogen och sträcka ut i en snabb galopp i bokskogen. Sen när vi kom hem drack vi vatten som var kanongott.

Annars har vi mest varit i vägen idag, tycker människorna, haha. Men det är ju så mysigt att vara med överallt och se vad dom håller på med för tokigheter. Nosa på alla saker dom tar fram och kanske få en smakbit i köket? Det har varit en bra dag idag tycker vi hundar.

Åska

Mina människorna är så konstiga idag. Dom är uppspelta, stressade, spända och glada på en gång. Jättekonstig energi har dom. Det måste vara nåt på gång, men jag har inte förstått vad det är än. Jag måste nog prata lite med Husse och be honom reda ut ett och annat, så här kan vi ju inte ha det, gå omkring i ovisshet!

*  *  *

Tidigt i morse, när det fortfarande var mörkt, så började det regna och åska jättemycket. Jag tycker inte om åska speciellt mycket. Det känns så ovisst. När kommer det en smäll eller blixt nästa gång? Jag har tur som har en sån omtänksam Husse. Han vaknade också av åskan, så han hjälpte mig komma till ro, flera gånger under morgonen, när jag vandrade omkring lite i rummet. Han tycket jag skulle lägga mig på min fårfäll på golvet bredvid hans säng. Det kändes väl ganska bra i alla fall. Ville och Lina bryr sig ju inte heller om åskan, dom vaknade inte ens en gång. Så det gick bra ändå fast det åskade så mycket. Sen när det var slut på åskan kröp jag upp och lade mig bredvid Husse. Det kändes tryggt och mysigt. Och vi klev upp senare än vi brukar, men det var skönt för jag var trött efter att ha varit vaken medan det åskade.

Under dagen har det inte hänt något speciellt idag. Vi var ute i hagen och såg till hästarna, vi har lekt med bollen, vilket var superkul. Vi har ätit pannkaka och vi har vilat i den fuktiga åsksommarvärmen. Så vi kan nog säga att vi har haft en skön vilodag idag.

Veckans veckans, vecka 34

Det är onsdag, vilket betyder att veckans ord och låt nu ska presenteras.

Veckans ord

Frugal: sparsam, måttlig, torftig, enkel
Annullera: upphäva, gör någonting ogiltigt

Veckans låt

Crash Test Dummies - Songbird

 

Plockat lite björnbär

Björnbär är ett härligt, nyttigt och mycket gott bär. Det hör till hallonsläktet Rubus och kallas ibland även för svarthallon eller björnhallon och innehåller massor med nyttiga antioxidanter, C-vitamin och fibrer. Kanongott! Vi var ute i våra hagar idag på eftermiddagen och plockade ett gäng av nämnda bär, och åt massor under tiden. Vi var ute hela flocken med Husse och hanses bror med fästmö. Det var jättemysigt och kul. Vi passade på att leka och busa och springa också emellan ätandet och plockandet av det härliga bären. Det var bara Alice som tyckte att det var lite läskigt att gå för nära taggarna, men hon ville ändå så inte smaka några bär.

Alice funderar över vart hon ska sätta sig för att vila

Lina äter björnbär

När vi var klara sa vi hej till hästarna och gav dom lite äpplen och ett par bär. Dom tyckte också om bären, så klart. Dom brukar nog också plocka bär för ibland kommer dom med rivsår på mulen, och björnbär har ju en hemskans massa taggar som man måste vara noga med så man inte fastnar med tungan.

Ville letar efter björnbär

Smutsig tunga efter bärätande

Ikväll ska vi cykla har Husse sagt. Det hoppas jag vi hinner med för det är så skönt att cykla. Få ut en massa energi ut kroppen, rensa tankarna en stund och bara trava.

Plockat lite äpplen

Idag plockade jag, Lina och Husse lite äpplen till hästarna. Vi har ett litet äppelträd i trädgården med syrliga små äpplen i. Jag tycker dom är jättegoda, men människorna ser alltid så roliga ut när dom smakar på äpplena, dom gör konstiga grimaser! En del av äpplena som fallit till marken har getingar ätit en massa av, så man måste passa sig noga innan man biter i dom så man inte blir stungen i munnen. Tur jag har min braiga nos att kolla efter med om det är nåt kryp i dom, innan jag smaskar i mig.

"Se så många fina äpplen Lina"

Mums!

När vi plockat färdigt gick vi till hästarna för att bjuda med oss av läckerheterna. Moa och Winnie uppskattade det väldigt mycket och tyckte äpplena var dom bästa dom smakat på länge. Vi stod och småpratade en stund om vad dom gjort under dagen. Dom sa att dom mest gått omkring och betat gräs. Tänk den som fick äta så många timmar om dagen som hästarna gör! Det skulle nog vara nåt det!

Winnie smaskar på äpple

En kissemiss kom och hälsade också. Lilla Vilma. Hon hade inte hittat nån mus idag sa hon, stackarn. Bättre lycka imorgon tyckte jag och gick in i huset igen efter att önskat hästarna en fortsatt angenäm dag.

Så är det

Tänk att idag så var vi hela flocken med Gammel-Matte på ängarna! Toppen! Det är så härligt där! Fast Alice tyckte det var för högt och för vått i gräset, så vi gick inte riktigt som vi brukade, vi gick där det är lite lägre gräs. Stackers Alice, hon har ju så korta ben. Men det var kul att gå en ny runda. Lina och jag sprang ikapp som vanligt och hade det allmänt mysigt. Ville travar bara runt och nosar så mycket han kan på så många platser han bara hinner.

När vi kom hem igen så drack vi vatten och tuggade på lite ben och myste i solen. Sen vilade vi en stund på diverse platser. På eftermiddagen åkte Gammel-Matte iväg, det tyckte vi var en dålig idé, så vi gick och vilade lite mera ända tills Husse kom hem. Då blev vi så glada att vi alla skällde, utom Ville så klart, Alice var värst. Vi gick ut på gården och sträckte på oss och noterade att solen fortfarande strålade från himlen. 

Ville vaknar efter vilostund

Så idag har det varit både en bra och lite tråkig dag. Men så är det väl ibland i livet. Ibland vill man göra så mycket att man bara hinner med hälften av det man planerat och ibland är det bara en vilodag. Så är det och så ska det vara.

Träningstips nr 2 - Visdomsord

"All den tid du tillbringar med din hund,

undervisar du den. 

Det är en uppgift att ta på allvar."

Fritt efter Klaus Ferdinand Hempfling

Bilbo

När jag flyttade till min Husse så bodde Ville och Bilbo där redan. Ville vet ni ju vem han är, men jag tänkte att Bilbo skulle få vara med han också, fast han inte finns med oss längre. Bilbo blev 10 år och var en blandning mellan Labrador- och Golden Retriever. Jag är verkligen glad att jag hann lära känna honom innan han gick vidare i levandet. Han var en stor del av Villes liv, så jag tänkte Ville skulle få säga några ord om Bilbo.

Kära Bilbo

Tack för allt du lärde mig om livet. Det har varit till stor hjälp. Vi har redan två nya flockmedlemmar och jag har gjort mitt bästa för att införliva allt du lärde mig. Jag berättar ofta om dig för dom andra om alla äventyr och bus du och vi hittade på. Tänk att när du var ung och tokig så sprang du iväg på alldeles eget bevåg för att se efter om du kunde hitta nåt skoj att göra. Som den gången Gammel-Matte och Gammel-Husse fick hämta dig inne i stan! Du var allt tokbusig. Lina tror knappt på den historien, så kan man väl inte göra tycker hon!

Bilbo - våren 2001

Jag kommer ihåg den gången vi åkte bil en hel dag för att hälsa på Bosses familj (du hann ju inte träffa Bosse, men han vet också vem du är). Det var spännande när vi var ute hela familjen i skogen och plockade bär. Det var verkligen en toppendag, den tänker jag på ofta, så mysigt vi hade. Eller dom gångerna när vi åkte till stranden och gick promenad. Alla lekar vi hade och all god mat vi åt. När vi bara satt och myste vid bordet och väntade på en smakbit från människorna eller låg ute på gruset och solbadade, och alla promenader vi gjorde i skogen med familjen.

Bilbo och Ville

Husse spelar fortfarande en massa musik som vi brukade lyssna på. Kommer du ihåg när vi myste i soffan och lyssnade på Pat Metheny - Back in Time ? När vi lyssnar på den nu, tänker vi alltid på dig.

Tack för att du hjälpte mig att uppfostra Torsten. Det har inte varit lätt alla gånger, men som tur så har ju så klart Husse hjälpt till allt han kunnat. Torsten är snabb som vinden, stark som en oxe och har ett hjärta av guld. Du kan vara stolt över honom.

Bilbo

Vi saknar din sång när människorna kom hem, ditt dunkande med svansen mot golvet när du vilade och var glad. Vi saknar ditt skällande när vi busar på gården. Vi saknar din trygghet och din visdom.

Jag saknar dig, min bästaste Bilbo.

                                               Ville

Engelsmannen

Har jag berättat att det bor en Engelsman här på gården? Jovisst är det så! Rolo heter han, men han kallas för Rulle. Han är tokig, för han vägrar komma in i huset nu för tiden. Förr så brukade han vara inne, han tyckte det var varmt och gott. Men så en dag kom Lina till familjen och fastän hon aldrig har gjort Rulle något ont så vägrar han komma in. Det är väl tokigt? Men kanske det bara är att det är sommar och varmt och gott ute, så han inte behöver komma in? Vi får se till hösten vad han hittar på för beslut om det hela.

Hur som helst, Rulle kommer från England. Jag vet inte vad England är men det är tydligen något annat land... svåra och för mig helt meningslösa begrepp. Han kom hit i Februari förra året med sin Matte, som är Husses lillasyster. Han tyckte det var läskigt att flytta hit till oss. Första tiden han bodde här höll han sig mest på ovanvåningen. Ibland kom han halvvägs ner för trappen men ångrade sig och kilade upp igen. Det var lite synd tycket jag för han verkade så snäll. Och det visade sig att han är det också, när han väl tog mod till sig för att umgås med resten av familjen. Han satt gärna i människornas knä för att bli kelad med.

Rolo

Rulle är en ängslig själ, vaken, alert och alltid beredd på nåt bus med sin bästa kattkompis Sune. Dom ser så gott som likadana ut bägge två! Om man ser dom på håll ser man ej skillnad på dom, men som tur är har ju jag min nos så jag vet alltid vem som är vem ändå.

Sune är toki'

Rolo håller mest till i stallet nu för tiden, och brukar ligga och sola sig i ett av fönsterna. Jag hoppas att han beslutar sig för att komma in i huset igen, för vi saknar honom lite grann ibland. Han måste nog bara samla lite mera mod och komma på att alla vi hundarna vill vara hans vän och att vi inte alls är så farliga som han tror.

Fort fort

Idag har det varit en bra dag. På förmiddagen så var vi hela flocken ute med Gammel-Matte på ängarna! Det är så härligt att vara där på ängarna. Idag sprang jag så fort jag bara kunde! Ingen av dom andra tre hade en chans att hänga på! Jag susade förbi lilla Lina som förgäves kämpade sig fram, men hon kom inte ikapp mig! Jag gillar verkligen att springa så fort jag bara kan ibland! Det känns så skönt i kroppen, att bara få ta i så mycket man kan, känna vinden fläkta i pälsen, känna marken under tassarna och alla dofter som viner förbi i nosen.

Husse kom hem tidigt idag. Det tyckte jag var mycket bra. Han tog med oss ut i hästarnas hagar så vi skulle få lite frisk luft efter att vi varit ensamma en stund på dagen. Det var härligt att komma ut igen. Vi skrotade omkring en stund och luktade på blommorna och lyssnade på fåglarna. Men sen så hämtade vi bollen och lekte kasta-bollen-och-hämta-den-leken. Jag och Lina tycker det är bland de bästa lekar som finns. Ville och Alice var inte med. Ville tycker det är en ganska meningslös lek av nån anledning. Kanske för att aldrig hinner fram till bollen först och få äran att bära tillbaka den till Husse? Jag och Lina hade det roligt i alla fall, och efteråt så drack vi vatten och vilade oss.

...Han var en väldigt busig valp

När jag var liten valp så var Husse tvungen att sova ner mig på kvällen, för jag tyckte det var jättesvårt att slappna av och koppla av och sova själv. Jag visste inte riktigt vad som väntades av mig. Det var skönt när Husse hjälpte mig. Jag sov alltid bredvid Husse i hans säng. Ofta vid hans huvud, ibland ovanför till och med. Det tyckte jag var jättemysigt och tryggt.

Ibland såg jag ut som en mus som valp säger Husse. Lite oförskämt av honom tycker jag nog. Jag kunde väl inte rå för att mina öron inte riktigt visste hur dom skulle uppföra sig under växttiden.

Torsten Mus? (11 veckor gammal är jag här)

Ville tyckte som sagt att jag var en konstig liten prick när jag träffade honom första gången. Faktum är att det tog några dagar innan han inte gick sin väg när jag kom och ville vila hos honom. Så då fick jag gå till Bilbo och vila istället. Det var kanske bara det att han inte visste riktigt hur han skulle uppföra sig med en valp? Som bra var gick den perioden över rätt så snabbt ändå. Han var ju aldrig dum mot mig, förutom att han inte ville umgås så mycket då, men det är klart, jag var kanske lite jobbig och påflugen som valp?

Buskul med Ville!

Ja, kanske jag skulle ha bitit mer på pinnar och tuggben än på Ville? Men vi hade mycket roligt tillsammans också jag och Ville. Jag var faktiskt inte bara besvärlig. Det var en fantastisk tid i mitt liv.

Dra däck

Idag har jag dragit mitt däck! Det är nog det bästa jag vet. Jo, det är det. Det är superkul och man blir så skönt trött i kroppen efteråt. Det är min Husse som har lärt mig. Han kom hem med en sele en dag. Den sitter mycket skönt på mig, för den känns knappt. Vi fixade med ett bildäck, och ett bra rep med en expandermakapär, så att det inte blir ryckigt för mig om däcket skulle ta emot nånstans. Första gången jag skulle dra tyckte jag det var lite otäckt. Det lät ju jättemycket bakom mig och jag såg ju inte vad det var. Men Husse var klok och tog hjälp av sin bror. Så dom hjälptes åt att köra in mig. Det är jag glad för, för det är ju som sagt ett jätteroligt jobb att dra däck! Idag var vi ute lite drygt en halvtimme, så nu är jag trött och nöjd i hela kroppen.

Ville har idag provat ryggsäcken. Han kan få berätta själv om upplevelsen. "Ja, idag så har vi provat ryggsäcken för första gången. Det gick faktiskt mycket bra och var roligare än jag trodde att det skulle vara. Husse har passat in den bättre, men vi funderar om den ändå inte hänger ner lite mycket på sidorna. Jag tror det skulle kännas bättre om själva väskorna satt högre upp. Vi får se om vi kan få till nåt. Jag tror Husse har en idé redan. Det var i alla fall en ny och bra upplevelse som jag hoppas vi kommer göra om många gånger. Fast kanske inte imorgon, för jag vart faktiskt trött på att bära på en massa vattenflaskor idag, så jag behöver nog vila mig lite imorgon."

Jag berättade ju lite om dikesutmaningen igår och jag hittade en liten filmsnutt på det som jag tänkte ni skulle få se.

Veckans veckans, vecka 33

Så var det dags för veckans veckans igen med två nya fina ord.

Veckans ord
Ackvisition: anskaffning av kunder, nyförvärv  
Sublim: hög, upplyftande, används ofta i sammanhang då något är så upphöjt att det inte kan jämföras

Veckans låt
Melody Gardot - Lover Undercover 

En ryggsäck

Idag har vi tagit det lugn och vilat mycket. Husse och Gammel-Matte var borta på förmiddagen, men när dom kom hem hade dom med sig en ryggsäck som vi hundar ska ha och tydligen bära på. Den var främst tilltänkt till Lina, men den visade sig vara för stor, så det blir Ville och jag som ska använda den istället så får Husse komma hem nån annan dag med en mindre till Lina. Efter lunch tog vi en vilostund i Husses säng. Det var mysigt!

Hmm, väskan sitter nog lite långt fram... får säga till Husse om det.

Efter vilostunden gick vi ut i hästarnas hagar. Det var jätteroligt, för jag och Lina sprang så fort vi kunde, brottades och lekte! Vi nosade på massor med spännande dofter och hittade till och med lite björnbär. Dom kan vara lite svåra att plocka dock, för dom har en massa vassa taggar på stjälkarna. Men mums så goda dom är! När vi kom tillbaka till huset så drack vi lite vatten. Kanongott!

Nu väntar vi på att alla människorna ska äta så att vi kan gå ut och gå en promenad sen. Jag har ju väntat hela dagen på det, vilket jag tycker är ganska dåligt. Tänk att man ska behöva vänta så mycket i livet. Men visst, det är ju en utmaning i sig, och utmaningar tycker jag om. En bra utmaning Husse brukar ge oss när vi är ute och går, innan han släpper oss lösa i skogen, är som följer. Vi har ett litet dike vi använder oss av som gräns. Vi hundar ska sitta på ena sidan av diket, sen hoppar Husse över själv först och då ska vi sitta stilla och vänta. Ibland får vi vänta länge, och ibland knappt alls. Det är spännande att sitta och vänta på att Husse ska säga "hoppålek". Då hoppar vi också över diket och springer iväg och nosar.

Ängarna

Idag har det varit en finfin dag. På eftermiddagen åkte vi bil hela flocken med Gammel-Matte till ängarna! Ängarna är där min Husse jobbar. Han jobbar som fårabonde, eller rättare sagt fårabondedräng. Där finns det jättestora ängar som vi älskar att springa på. Idag följde Husse med för han slutade för dagen precis när vi kom fram. Vi blev alla jätteglada att han följde med på promenaden.

Vi sprang så fort vi kunde, vi nosade i gräset och kände dofter från både kronhjort och hare. Husse har noga lärt oss att strunta i allt vilt, men ibland glömmer vi bort oss när det dyker upp en hare framför ögonen på oss. Men när Husse påminner oss om reglerna så vänder vi genast och leker en annan lek istället. Idag var vi alla duktiga och kom ihåg reglerna. Vi grävde efter sorkar, men hittade inga. Vi luktade på blommorna och vi hoppade över stängsel.

På ängarna (notera min rosa slips)

Alice var tokbusig på ängarna, för hon rullade sig i nåt som enligt människorna var äckligt! "Jag tyckte det var en bra idé att lukta lite annorlunda idag", säger hon. Lina tycket Alice var klok och försökte efterlikna nersmutsandet, men lyckades inte riktigt helt, vilket Husse och Gammel-Matte tyckte var lyckat. När vi kom hem var Alice tvungen att duscha, för nu var hon både skitig och luktade illa, enligt människorna. Sagt och gjort, Husse duschade av Alice. Så nu tycker vi att hon luktar konstigt och annorlunda. Tur att det inte tar så lång tid innan hon luktar som vanligt igen. Men hon vart väldigt vit och fin och alldeles fluffig i pälsen.

Alice är nyduschad...

...och alldeles våt

Så nu är vi trötta och nöjda efter allt nosande och springande.Vilken bra start på den här veckan!

Träningstips nr 1 - Filosofi

Människor vill ju ibland träna oss hundar att kunna utföra olika saker på uppmaning. Det kan ju vara en rörelse eller en nosuppgift eller liknande. Men först tänkte jag att vi skulle var lite filosofiska och tänka över vad som kan tänkas behövas veta om oss hundar innan vi sätter igång med träning.

Jag och Lina funderar över livet

Vissa människor jag har träffat verka tycka att jag på nåt sätt är mindre värd än dom är. Det tycker jag är väldigt konstigt. Vi består ju båda av en köttklump till kropp med alla sinnrika organ, en hjärna som styr, hjärtat som pumpar och en själ. Enda skillnaden mellan hund och människa är väl egentligen att ni har en annan typ av intellekt och intelligens. Där kommer vi till korta, men om vi talar kroppsligt så har ni inte en chans. Vi är snabbare, smidigare, starkare, uthålligare och tåligare. Så det handlar inte om att nån är bättre än den andra, utan helt enkelt om att vi är olika.

Ville filosoferar

Ära mig som hund. Jag är inte en fluffig människa på fyra ben. Jag är djur - hund - ras - personlighet.

• Djuret i mig vill vara nära naturen och kommunicera på ett naturligt sätt genom energi - känsla - och jag lever i nuet. Jag behöver skydd för elementen och mat och vatten för dagen.
• Hunden i mig till arbeta för min mat. Jag behöver struktur och regler, fysisk utmaning - jag vill vandra, upptäcka nya platser, springa så fort jag kan. Jag vill se världen med min nos och jag vill ledas av en rättvis, trygg och vänlig ledare.
• Rasen i mig vill göra det som mina gener säger åt mig att göra. Till exempel Ville (retreiver-blandning) vill bära försiktigt på saker och jag vill gärna vakta mitt hem och mina människor.
• Min personlighet är det som gör mig till mig med alla mina små egenheter. Till exempel att jag tycker åska är lite besvärande, eller att Lina gärna lägger sig platt som en sköldpadda på magen när hon vilar.

Jag ser världen först med nosen, sen ögonen, sist öronen. Min nos är mitt viktigaste sinne, medan människans är ögonen. Om ni inte har sett det så tror ni inte på det. Jag måste lukta på det för att tro det. Jag har 220 miljoner luktsinneceller, medan ni människor har 5 miljoner.

Så för att låta mig vara hund, låt mig använda min nos först och främst, jag vill gå ut på många, långa promenader, ge mig enkla klara regler, sen kan du älska och krama mig hur mycket du vill.

...en valp som hette Torsten

Ja, tänk att när man var liten så kunde en sån här enkel grej vara så roligt!

Tokbusigt! Tur att Sune är en sån snäll katt, annars hade jag säkert fått en klo i nosen. Vart var jag nu i min historia om när jag var valp...

Jag åt alltid så fort jag bara kunde när jag var liten. Jag tänkte att det är nog bäst att skynda sig att äta, man vet ju aldrig när man får mat nästa gång. Inte kunde väl jag veta då att jag skulle få mat tre gånger om dagen hela min valptid? Men Husse var lite orolig över att jag åt så fort, så han letade upp en ganska stor, rund sten som han lade i matskålen så att jag tvingades att äta lite försiktigare. Husse lärde mig också att jag skulle sitta på baken i lugn och ro innan jag fick äta. Det var konstigt tyckte jag första gången. Men Husse har en liten manick som säger "klick-klack" och jag har lärt mig att när det låter så, så har jag gjort nånting rätt och får en finfin belöning. Så jag förstod snabbt att det som gällde innan jag fick min mat var att sitta stilla och titta på Husse. Då sa han "varsågod" och jag åt! Mums!

Vi var också ute och gick mycket i skogen, jag Husse och Bilbo. Ibland var Ville också med, men inte varje gång, för han var lite busig och gick så snabbt och lite för långt bort och Husse ville att jag skulle få en bättre förebild än så, så därför var det jag och Bilbo som var ute i skogen mest. Det var jättemysigt tyckte jag. Jag följde efter min Husse tätt i hälarna. Jag ville ju inte tappa bort mig. Ibland lekte Bilbo med mig lite grann. Han tyckte bättre om att leka hemma på gården. Det var jätteskojigt att leka med Bilbo och Ville. Vi sprang och brottades och skällde och hade det superkul tillsammans. Dom var så fiffiga så dom lärde mig en massa saker samtidigt som vi lekte, fastän jag inte förstod att vi hade lektioner i hur livet fungerar. Äldre hundar är smarta dom.

Jag, Bilbo och Ville busar med stora knuten

 Snart kommer ännu mera fortsättning på min tid som valp...

Gäst nr 1

Kan meddela att jag nu mår bra i magen igen, efter två dagars vilande. Jag ska nog inte tjuväta potatis från landet någon fler gång... nä, tacka vet jag hundfoder.

I början på veckan hade vi besök över några dagar av vår första gäst till Husses planerade hundpensionat. En Ungersk Viszla vid namn Rex. Han var alldeles gyllenbrun med stora öron. Vi hade mycket trevligt tillsammans, vi gick på många, långa promenader, vi lekte och busade, vi myste med människorna och åt god mat. Rex talade om för mig att han inte var så van att umgås med många hundar samtidigt, men att han tyckte det var mycket kul och lärorikt att vara här och umgås med oss. Han var tyvärr rädd för åska och blixtar, och därmed även för kameran, för den blixtrar ju ibland den med, så jag fick ingen bild på honom. Men Lina och Alice hälsar att han var mycket söt.

En rolig grej som hände var att Husse ville att jag skulle introducera Rex till flocken. Annars brukar det vara Ville som gör det jobbet. Vi brukar göra som så att Husse går en rejäl promenad med den nya hunden och Ville, eller mig i det här fallet då. Jag kände mig mycket stolt att få hjälpa husse med en sån viktig uppgift, och att få hjälpa Rex att snabbt känna sig hemma. Så det blev mycket lyckat med gäst nr 1.

Hittade en en bild på utsikten som Bosse berättade om. Den är från i vintras när jag var där uppe och hälsade på med min familj. Det var jättemycket snö där då som man kunde leka i!

Bosses utsikt

Bosse den Grå

Så har det blivit dags för min första gästbloggare, och det är ingen mindre än min gode vän Bosse. Han ska berätta lite om sig själv och hur det kommer sig att vi känner varandra.

Godda' godda' allesammans!

Mitt namn ä Bosse, men jag brukar kallas för allt mellan Bosseman till Pasco till Tippo. Jag är en liten och grå Goffsevovve på snart åtta år som är alldeles krullig. Jag har massor med olika raser i mig, säkert fyra stycken! Bl a nån sorts Terrier, just därför älskar jag att prata mycket och högt! Jag tycker även om att äta mat lite då och då, inte på bestämda tider, man kan ju inte äta på kommando! Favoritmaten är Friskies, så länge det är kött och utan grönsaker, sen blir det ju extra gott om det är någon god brunsås eller pasta till också. Mmm... jag älskar mat! Men min tennisboll är min bästa ägodel, bara så ni vet.

Bosse

Jag har mycket bra människor som tar hand om mig. Husse brukar alltid mysa med mig i soffan och kasta pinnar ute på gräset som jag får kuta så fort jag kan efter för att hämta! Matte brukar ofta ge mig den där lilla biten smörgås som blir över vid hennes frukost. Men Lill-Husse, han är bäst! Vi går massor med långpromenader, jag får söka godis på gräsmattan, skutta omkring på ängarna och dricka ur vattenpölar, men inte så mycket, det ska tydligen va ”smutsigt” eller nåt, störtlöjligt säger jag. Första gången jag träffade mina nuvarande Hussar och Matte var i Oktober förra året. Det var Torstens Husse som fixade så att jag fick ett nytt hem. Efter en veckas boende med Torsten och hans familj så var det dags för den långa flytten. Jag fick åka bil jättelänge! En hel dag satt vi i bilen och hade det ganska tråkigt. Men gissa om jag blev paff när jag kom fram! Det var så vackert, lugnt och skönt och det är världens bästa utsikt där jag bor nu!

Men sedan dess har man åkt den där långa sträckan flera gånger, åtminstone två. Till exempel nu i sommar när jag och min fina familj reste ner till Torsten och hans flock för att hälsa på nån typ av släkt till mina omhändertagare, om jag uppfattat det hela rätt. Flickorna är mycket fina, särskilt Lina, stor och kraftig. Och Alice är så söt, så söt. Sen är det ju Ville å Torsten som är så stora! Men dom är schyssta, fast när Torsten, Ville å Lina ska leka och brottas och allt varom nu gör så håller jag mig helst undan, det är ju otäckt! Men deras Husse brukar bryta galenskaperna ibland, när dom inte sköter sig vill rättare sagt. Annars hade jag en trevlig tid där nere med skogspromenader med hela flocken. Dom har ju även en massa busiga små katter också, dom må va högre än mig, men dom ä små ändå! Det finns hästar där på gården också, men det gjorde inte mycket väsen av sig tycker jag.

Bosse på väg ut i skogen

Så efter den sköna semestern så bar det av hemåt igen, gissa om det var skönt att bara ligga å vila helt ostört när man ville! Inte en massa oväsen å andra djur som vandrar omkring å stör en. Fast dagar som idag kan va lite jobbig, när Husse ska trimma pälsen på mig, det känns ju så obehagligt! Jag försökte säga till honom att jag inte ville, men han var så lugn och bestämd så det var bara att ge upp. Men när Husse klippt mig färdigt så tog Lill-Husse med mig ut på en promenix, hela Västmarkenrundan! Det var härligt, och det blev inte så jättevarmt eftersom jag nu hade så lite päls på kroppen. Sista biten inne på de smalaste grusvägarna i den djupa skogen så tog Schampoo (ja, han kallas så, min Lill-Husse) av mitt koppel, jag satt fint å vänta tills han sa åt mig att jag fick kuta omkring hur mycket jag ville!! Så då gjorde jag det, väl hemma igen så drack jag vatten. Mmm, kanongott! Sen har jag latat mig heeela da'n. Det blev en ganska skön dag ändå, trots trimning!

Det var allt från mig för den här gången.

"Bosse är en kul prick!" /Torsten
"Jag tycker Bosse är väldigt stilig." /Alice
"Bosseman gör så gott han kan." /Ville
"Bosse är den bästa farbror man kan ha." /Lina

Det var en gång...

Första gången jag träffade min Husse var jag fem veckor gammal. Det var en blåsig försommardag och jag och mina sex syskon hade precis ätit, så vi låg alla och sov i en stor hög. Husse plockade upp mig ur högen av valpar och jag tittade på honom ett ögonblick för att sedan återvända till min skönhetssömn. "Torsten", sa han och lade mig tillbaka i högen av valpar. Sen vet jag inte riktigt vad som hände men det var en massa människor som pratade med varandra om saker jag inte brydde mig om.

När jag blev åtta veckor kom Husse tillbaka. Jag och mina syskon var ute och solade i blåsten när han kom med sin familj. Min mamma hade förklarat för mig, att jag och mina syskon nu var gamla nog för att flytta ut i stora världen och att vi alla skulle få varsin ny familj, och att jag inte skulle vara ledsen eller orolig. "Så är det att vara hund förstår du, min lilla Torsten", sa hon klokt till mig. Gammel-Husse höll mig i famnen medan Husse ordnade med nåt papper som jag inte vet vad det kan ha varit. Sen kom han ut igen och så gick vi alla till bilen. Husse stoppade in mig i baksätet och satte sig bredvid. Sen åkte vi iväg mot mitt nya hem.

På väg till mitt nya hem

 Jag vet inte hur lång tid det tog att åka till mitt nya hem, för jag sov hela vägen. Men väl framme så fick jag träffa Ville och Bilbo! Dom var mycket snälla mot mig och tog väl hand om mig, fastän Ville tyckte jag var en konstig liten prick. Bilbo finns inte mer, men jag är glad att jag fick lära känna honom. Han var så snäll mot mig och lärde mig massor om livet.

Efter att vi hade hälsat och lekt en stund med varandra skulle vi gå ut på promenad. Min första promenad! Det var jättespännande och jätteroligt! Vi gick in i skogen där det var massor, ja massor med spännande, konstiga och nya lukter. Vi gick hit och dit och jag nosade och sprang och lekte och hade det jättemysigt.

Ville, Husse, Jag och Bilbo

Ful fart i skogen

Min fina pinne

När vi kom hem igen hittade jag en fin pinne som jag tuggade på. Sen lekte jag lite mera med Ville och Bilbo och så fick jag lite mat. Mums! Mat är alltid gott tänkte jag och åt så fort jag kunde. Efter det blev jag så trött så trött så jag gick och lade mig för att sova.

 Fortsättning om min tid som valp följer...

...mår pyton

Usch, idag mår jag pyton. Jag mår illa och har kräkts några gånger. Ack och ve, så tråkigt. Jag vill bara vila. Kan det måhända vara dom ruttna äpplena under äppelträdet som ställer till det för min mage tro? Dom smakade ju rätt gott ändå...

Så här mår jag idag...

Jag som tänkt berätta historien om när jag träffade min Husse för första gången eller kanske om alla hundbesök vi haft här hemma den senaste tiden. Suck, det får bli lite längre fram. Nu ska jag försöka sova lite och hoppas att jag snart mår bra igen.

Veckans veckans, vecka 32

Jag tänkte att jag skulle införliva en fin tradition här på min blogg, nämligen veckans veckans. Det är någonting som jag och min vän Bosse har gjort ett tag nu och som vi tycker är väldigt kul, och det handlar om ord. Vi tycker om annorlunda och bra ord, så vi gör som så att jag letar upp ett finfint ord som jag skickar till Bosse, och han gör samma sak till mig. Jag tänkte även lägga till veckans låt, som kommer vara nån bra låt som jag gillar.

Veckans ord
Byk: tvätt
Hypernevrokustiskadiafragmakontravibrationer: hicka

Veckans låt
Jamie Cullum - What a Difference a Day Made

Typiskt Bosse att komma med ett högst mystiskt ord... jag kan knappt säga det! Vem Bosse är kommer ni snart få veta. Men jag kan väl säga som så, att han är en rätt så grå typ.

Familjen, regn och rusk

Så var presentationen av min lilla flock klar. Vi trivs mycket bra tillsammans och har mycket skoj. Till familjen hör också Husse (även kallad Olle ibland), Gammel-Matte och Gammel-Husse. Vi har också sex stycken kattor, i åldersordning, äldst först: Rutger, Vilma, Celma, Sune, Rolo och Tryggve. Samt två hästar: Moa och Winnie.

Sune

Moa

Tryggve

Idag så åt jag min favoritmat till frukost! Eukanuba, Adult Large Breed! Mums! Vi har en fin rutin här hemma när det är matdags. Husse fyller våra matskålar med mat, medan vi måste vänta tysta och stilla. Sen går vi ut på gården. Husse stannar och då ska alla vi fyra hundarna sätta oss framför honom. Fortfarande måste vi vara lugna och tysta. Husse vänder på sig och säger namnet på den av oss som varit lugnast, oftast Ville, då ska han sätta sig framför Husse igen, ögonkontakt, sen sätter Husse ner matskålen bakom Ville, väntar, sen säger han "Varsågod" och då får Ville äta. Sen samma sak med nästa som vart lugnast tills vi alla fått vår mat. Det är en rolig utmaning tycker jag. Ibland får jag till och med först, då känner jag mig stolt.

Igår kväll så vart det oväder! Husse hade tänkt att vi skulle gå ut en sväng, men vi ångrade oss när det började tokregna och åska. Jag tycker åska är onödigt. Inte otäckt men besvärligt. Men igår tog Husse fram bollen när det åskade! Tänk om det är det som gäller när det åskar nästa gång också. Hoppas det!

Så här såg det ut innan ovädret.

Hästarna verkar inte bry sig...

Så här fin var himlen efteråt!

 Nu så är det dags att gå ut på en promenad! Ha en fortsatt angenäm dag!

Presentation av Lina

Så har vi kommit till Lina. Hon får här berätta lite om sig själv och sitt korta liv.

Tjo på er!

Jag heter Lina och jag blir 10 månader nästa vecka. Jag är av rasen American Staffordshire Terrier, i folkmun kallad Amstaff. Jag väger idag 24 kg. Vi får se hur tung jag blir när jag vuxit färdigt.

Lina

Jag är en glad prick med massor med energi som min Husse gör sitt bästa för att hjälpa mig att få ur mig. Vi går massor med långa promenader tillsammans. Ibland bara han och jag, ibland hela flocken. Jag tycker det är lättare när det bara är vi två, men det är nog lite roligare när vi är tillsammans alla fem och går i skogen. Då brukar jag och Torsten springa ikapp. Ibland tar vi en fin pinne och springer med, ibland bara springer vi så fort vi kan. Ville och Alice vill inte vara med på våra kapplöpningar av nån anledning. Ibland brottas jag och Torsten, men det brukar husse inte vara så förtjust i, om vi inte sköter oss vill säga och brottas på ett behärskat sätt.

Lina ute i bokskogen.

Jag kom till min Husse och hans flock i April. Jag var då 5 månader och fick flytta från min första ägare, varför har jag inte förstått, men det gör inte så mycket. Man behöver inte förstå allt. Jag trivs i alla fall mycket bra här med min nya familj. Dom hjälper mig att känna mig trygg och lugn ute i världen. Det bästa jag vet, förutom att motionera, är nog att kasta boll med Torsten och Husse. Det tycker jag är jätteroligt och jag springer så fort jag bara kan för att hämta bollen. När Torsten är med brukar jag hinna först bara nån gång ibland, för Torsten är ruskigt snabb! Men det gör inte så mycket, kasta-boll-leken är jättekul ändå!

När jag har sprungit färdigt för dagen tycker jag mycket om att ligga i soffan med min familj. Och när det är dags att sova för natten vill jag helst sova med Husse under täcket.

Torsten är min bästa hundvän. Jag tycker så mycket om honom. Han ställer alltid upp och hjälper mig med världens alla konstigheter och roligheter.

"Lina är mina bästa lekkamrat!" /Torsten
"Lina är en mycket duktig elev." /Ville
"Lina är så snabb och stark och snäll." /Alice

Presentation av Alice

Vår bästaste och finaste Alice somnade stilla in 29 April 2013. 

Vi saknar dig Alice.

 *      *      *

Nu ska lilla Alice få ordet och berätta lite om sig själv.

Hej folket

Jag heter Alice, är en Papillon och jag blev 9 år i December 2012. Jag väger mellan 6 - 6,5 kilo. Jag är liten och vit och svart och kom hit till familjen Mars 2010. När jag kom hit var jag en smula tyngre än jag är nu, men det talar jag helst inte om. Nu mår jag i alla fall mycket bra och har mycket bra kondition. För jag är ju ute och promenerar tillsammans med Torsten, Ville och Lina, och mina ben är ju så korta så jag jobbar ju mycket mer än vad dom andra gör. 

Jag tycker mycket om att promenera, men det bästa jag vet är att sitta i någons knä och bara mysa och bli klappad! Åh, det är det bästa som finns! Att bli buren är också ganska mysigt, fast inte för länge. Förutom att mysa och gå på promenad är mat ett mycket trevligt ämne. Tyvärr blir jag lätt överviktig och äter därför finfin diet-mat. Den är supergod och jag skulle kunna äta hur mycket som helst. Men det får jag förstås inte. Ibland har jag tur och får lite överbliven sås i maten, då är det fest!

Alice

Jag har en egen liten sovplats i köket som min snälla Gammel-Husse byggt åt mig. Det är en liten koja med både sovplats ovanpå och i! Den tycker jag om och där brukar jag vila mig efter promenader. Men ibland tar Lina platsen ovanpå, vilket jag inte är så förtjust i, så då får jag krypa in i kojan istället, men jag ligger helst ovanpå. Då ser jag så bra också. Men när det är dags för kvällen så sover jag i sängen med min Gammel-Matte.

Torsten var bara 10 månader när jag flyttade hit och han var en riktig busvalp! Han bara busade och busade. Men jag ville inte busa med honom, för han är alldeles för stor och klumpig för lilla mig. Ibland när vi är ute i skogen så retas han med mig och springer i full fart förbi mig så nära han kan. Det är inte alls kul tycker jag! Typiskt pojkar att hålla på. Men han är snäll också. Han har vuxit på sig och blivit klok och god vän till mig.

"Alice är vår lilla söta tant." /Torsten

"Alice den mysiga!" /Ville

"Alice är en fin vän och god lärare." /Lina

"Alice är min bästa vän" /Bosse

Presentation av Ville

Nu är det dags att presentera min flock och först ut är Ville, som här får ordet att berätta lite om sig själv.

Hej alla människor

Ville heter jag och jag är 5 år gammal i skrivande stund. Jag är en retriever-blanding, 75% Golden och 25% Labrador. Min vikt ligger på 30 kg sist jag blev vägd, vilket jag tycker är en alldeles utmärkt vikt för en sådan matglad hund som mig. För mat är det bästa jag vet. Varje måltid är en riktig högtidsstund. Annars är frukt något av min favorit, speciellt äpplen, men även banan och päron är mycket gott, och apelsin. Mums! Jag brukar alltid få äppelskrutten när mina människor har ätit ett äpple. Det tycker jag är vardagslyx.
 

Annars tycker jag mycket om att vara ute och promenera i skog och mark med min husse. Vi brukar cykla också vilket är den bästa motionsform jag vet, för jag är mycket skicklig på att trava. Jag brukar vara lös och Torsten är kopplad, sen tar Husse cykeln och cyklar i ett alldeles lagom travtempo. Nu har vi kommit upp i ca 45 minuter varje pass, vilket brukar bli ett par gånger i veckan. Efter ett sånt pass är både jag och Torsten mycket belåtna för resten av dagen och håller oss lugna och nöjda. Jag tycker också det är roligt att söka efter godis och leta nycklar. Det är jättemysigt att bli borstad och ompysslad. Och när mina människor kommer hem efter att dom varit borta ett tag så bara måste jag bära på en sko, så glad blir jag!

Ville

Torsten kom in i mitt liv när jag var tre år. Han var helt vild! Han busade och busade och busade och skulle bara hålla på med mig hela tiden. Men jag tyckte mycket om honom med en gång jag nosade och hälsade på honom. Alldeles svart och liten var han. Men den historien får han nog berätta själv. Nu är han stor och stark och trygg och lugn. En riktigt god och mysig vän är han och jag tycker väldigt mycket om honom.


"Ville är tryggheten själv." /Torsten
"Ville lär mig allt jag behöver veta om livet." /Lina
"Ville är jättemysig och jättesnäll." /Alice
"Ville är vår läromästare" /Bosse

Om Torstens Blogg

Hejsan alla Människor

Jag heter Torsten och är en blandrashund med raserna Rottweiler, Dobberman, Collie, Schäfer och Labrador Retriever. Jag är två år gammal och jag väger 39 kg i skrivande stund.

På den här finfina bloggen kommer jag berätta lite om mitt liv och min vardag, äventyr och händelser jag har varit med om, saker jag tycker om att göra och en del om mina människor jag har omkring mig. Vi får helt enkelt se vad som händer, men det kommer säkerligen att bli spännande och kul.

Torsten

Lite mera om mig kanske? Jag bor på landet med mina fyra hundvänner (min flock) och tre människor. Jag tycker mycket om att promenera i skogen med min Husse. Det bästa jag vet, efter att äta, är att få dra mitt däck på landsvägarna. Jag cyklar gärna, eller min Husse cyklar och jag travar, några rundor i veckan för att få ur mig all energi jag har, för det har jag mycket av. Det är även mycket skojigt att leka med bollar och att umgås och busa och stoja med mina goda vänner Ville, Lina, Alice och Bosse (mer om dom senare). Jag tycker även om att efter en lång dag krypa upp i soffan och mysa med mina människor och att sova bredvid Husse i sängen, vilket jag brukar göra på morgonkvisten.

"Torsten är en kanonfin vän. Stolt och stark." /Ville.

"Torsten är min bästa vän. Han ställer alltid upp." /Lina.

"Torsten är snäll, men han är lite stor." /Alice.

"Torsten är så stor och stark och snabb. Men honom känner man sig trygg" /Bosse