Snart är det grönt

Nu är det snart grönt ute i naturen igen. Jag är ute i skogen nästan varje dag för att spana efter bokskogens första utslagna löv. Än har jag inte sett några, men det är nog bara frågan om några dagar till så kikar de nyvaket och försiktigt fram mellan grenarna. Med löfte om varmare tider. Kanske är det här den sista gången jag får uppleva den tidiga sommarens spirande grönska. Min kropp är gammal. Jag har fått blåsljud på hjärtat. Jag blir trött fort. Hemvägen från skogen går alltid långsamt nu om tiden. Men mina sinnen är med mig och jag är på gott humör och vid gott mod. Det är huvudsaken har jag sagt till Husse. Gammal men glad. Så mycket kvar att göra!

Hugo tycker verkligen om friheten som finns i skogen.

Kvikk är beredd och på väg! Inte alltid säkert han vet varför, men beredd är han.

Superkul att leka med pinnar!

My i stilla kontemplation - skogen inbjuder gärna till tankar.

Mina vänner mår utmärkt i alla fall. Hugo har i veckan återigen visat sig vara mycket klok och kompetent i sina kunskaper om hundar - Husse är i goda händer! Men nu hinner jag inte förtälja något mer. Jag måste gå ut och se till Moa och Winnie och ta mig ett varv i hundhagen för att titta på stjärnhimlen. Som sagt, jag har mycket att stå i.