Saknad

Det är tomt här hemma. Ingen Tilda. Ingen Siri. Ibland händer det för mycket för snabbt. Och på nåt sätt känns det som om livet inte tar så stor hänsyn till sorg, utan vardagen fortsätter som vanligt. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Jag tror både och är viktigt, att livet fortsätter och att man tar sig tid att sörja. Det hänger väl egentligen ihop och pågår samtidigt, helt enkelt. Men vissa stunder känns det svårt.

Livet fortsätter...

...men det känns tomt här hemma på gården.

Tilda hade det bra med oss sina sista år. Från gatorna i Spanien till tryggheten här hemma på gården. Det måste varit en lång resa som man inte kan föreställa sig. Och även om hon inte var tam på samma sätt som jag och mina vänner, så vet jag att Husse var hennes ankare. Hon litade helt och hållet på honom, så mycket som hennes vilda instinkter tillät. Och hon lärde honom väldans mycket - förtroende, tillit, respekt. Vikten av kroppsspråk, av energi. Vänskap och glädje. Att ta vara på det som är här och nu. En kär familjemedlem saknas oss!

Katten Siri - vår lilla ängel - stod på farstutrappen en dag i november för 9 år sen. Hon var bara en kattunge, men visste bestämt att det var hos oss hon skulle bo. Hur hon kom hit är det ingen som vet - hon sa alltid "Det är en hemlis!" på ett finurligt sätt när jag frågade henne om det. Vi saknar henne, vår fina lilla kissemiss.