Saknad

Det är tomt här hemma. Ingen Tilda. Ingen Siri. Ibland händer det för mycket för snabbt. Och på nåt sätt känns det som om livet inte tar så stor hänsyn till sorg, utan vardagen fortsätter som vanligt. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Jag tror både och är viktigt, att livet fortsätter och att man tar sig tid att sörja. Det hänger väl egentligen ihop och pågår samtidigt, helt enkelt. Men vissa stunder känns det svårt.

Livet fortsätter...

...men det känns tomt här hemma på gården.

Tilda hade det bra med oss sina sista år. Från gatorna i Spanien till tryggheten här hemma på gården. Det måste varit en lång resa som man inte kan föreställa sig. Och även om hon inte var tam på samma sätt som jag och mina vänner, så vet jag att Husse var hennes ankare. Hon litade helt och hållet på honom, så mycket som hennes vilda instinkter tillät. Och hon lärde honom väldans mycket - förtroende, tillit, respekt. Vikten av kroppsspråk, av energi. Vänskap och glädje. Att ta vara på det som är här och nu. En kär familjemedlem saknas oss!

Katten Siri - vår lilla ängel - stod på farstutrappen en dag i november för 9 år sen. Hon var bara en kattunge, men visste bestämt att det var hos oss hon skulle bo. Hur hon kom hit är det ingen som vet - hon sa alltid "Det är en hemlis!" på ett finurligt sätt när jag frågade henne om det. Vi saknar henne, vår fina lilla kissemiss.

Adjö Siri

Siri

Sommaren 2011 - 29 augusti 2020

Lilla Siri har hastigt och oväntat lämnat oss.

Vi saknar dig.

Vila i frid, vår kära Siri.

Grattis Kvikk

Grattis Kvikk

9 år

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Robert,

Emma, Branson, My

och dina människor!

Hipp hipp hurra

för vår Kvikk idag!

Adjö Tilda

 

Tilda

Födelsedatum okänt - 23 augusti 2020

Vår kära Tilda har lämnat oss.

Hon somnade in i stilla ro

efter akut sjukdom.

Tack för allt du lärt oss Tilda.

Nu får du springa på de evigt gröna ängarna

så fort att dina öron fladdrar i vinden.

Utan smärta. Trygg och glad.

Vi saknar dig.

Vila i frid, vår bästaste Tilda.

Gäst nr 210

Under helgen har vi haft en ny gäst på besök. Gäst nr 210 heter Doris och är en 1 och ett halvt år gammal Golden Retriever. Doris var inte här så värst länge, så vi hann inte lära känna henne så särdeles jättebra. Men vi vet att hon är en glad och busig liten ungdom som har en hel del kvar att lära om livet och alla dess mysterier.

Gäst nr 210, Doris.

Vi har även två andra Golden-damer på besök, Smilla och Saga. Så dom tre har lekt och busat en hel del tillsammans och sprungit ikapp ute i hagen. Nån flockpromenad blev det inte för Doris den här gången. Hon var inte redo för det utan fick gå med Husse och Hugo på en egen sväng istället. Och mycket mer än så har jag inte att berätta om Doris. Vi hoppas hon kommer på besök igen längre fram så vi kan få lära känna henne lite mer.

Gäst nr 209

Vi har en ny dagisgäst. Boss började i måndags och ska vara här några dagar i veckan. Han är en 5 år gammal West Highland white terrier - även kallad Westie. Boss är som en liten farbror, sina unga år till trots. Han lufsar runt på gården, undersöker dofter och tittar storögd på alla andra med förundrar min. Han berättade för mig att han inte brukar träffa eller umgås med så många hundar på samma gång. Helt förståeligt att han känner sig lite förvirrad och tar en försiktig position till att börja med. Mycket klokt tycker jag. Alla är vi olika och alla har vi lika rätt att vara som vi är.

Gäst nr 209, Boss.

Boss känner Tintin sen innan och deras människor trodde att dom skulle busa för fullt bums, som dom brukar göra hemma. Men det har dom inte alls gjort. Nästan tvärtom har Tintin knappt brytt sig om Boss. Säkert av nån god anledning - Tintin kan vara klok ibland. Jag tror Boss behöver lite tid för att känna in sig, hitta rätt plats i flocken och slappna av ordentligt. Att gå på flockpromenad grejade han dock galant, berätta Hugo för mig när dom kom tillbaka från dagens runda. Boss knatade på i godan ro bakom Hugo och tyckte det hela var en väldigt trevlig företeelse att vandra framåt tillsammans med alla andra. Vi ser fram emot att lära känna Boss och ta hand om honom om dagarna.

Mera varmt

Värmen håller i sig. Nu har det varit varmt i snart två veckor! Det är jättemysigt! Om dagarna gör vi mest ingenting, utan håller oss i skuggan och dricker vatten lite nu och då. På morgnarna grejar vi på en stund med våra dagiskompisar innan det blir för varmt för lek och bus. Och sen när kvällen kommer med sin svalka tar vi några rundor ute i hundhagen. Sköna, stillsamma dagar. Vi laddar inför nästa årstid. Allt har sin tid. Njut av den sköna värmen!

Frazze och Göran - bästa kompisar - hälsade på oss i helgen.

Varmt

Vilken värme det har varit i dagarna tre! Sköna lata dagar då det varit för varmt att orka göra nåt annat än att vara ute i trädgården och bara ha det mysigt i skuggan. Husse är väldigt nöjd, för han tycker om när det är varmt. Jag är nästan beredd att hålla med honom, men jag har ju en rätt så varm pälsbeklädnad... Men det är mysigt med några dagars varmt väder. Då känns det att det är riktig sommar och efter det kan man vara nöjd och invänta höstens svalka med gott mod. 

Här följder några bilder från veckan som gick, med svalare dagar i början på veckan.

Härligt med värmen... man får komma ihåg att dricka mycket vatten så blir det bra.

Nu börjar våra kompisar komma tillbaka efter semester och sommarlov.

Emma tuggar på ben.

Kvikk vilar i skuggan.

Dante ute på bushumör.

Härligt med friheten och leken uti vår hundhage.

Många mysiga, fina sommarkvällar har vi haft i veckan.

Det fina vädret ska visst hålla i sig ett tag, säger min hästkompis Winnie. Hoppas han har rätt, men att det inte blir för varmt, så vi orkar vara ute och greja och leka om dagarna med våra kompisar.

Sjuk

Jag har glömt berätta här på min blogg att jag faktiskt var sjuk för ett par veckor sen. Jag hade jätteont i magen och var helt slut - jag bara sov och "gick på toa". Det var sannerligen otrevligt! Men jag fick medicin av Husse och han höll mig sällskap. Detta pågick nån dag, men så en dag kände jag mig hungrig igen. Jättehungrig - ett gott tecken! Då blev Husse glad igen för han var väldigt orolig för mig. Jag blev också glad, för mat är bland det bästa jag vet, och det var väldigt skönt att slippa värken i magen.

Nu mår jag som vanligt igen. Jag känner mig på gott humör och tycker det mesta är toppen. Förutom att jag är trött mycket - det blir man när man är gammal - och så tycker jag det är tråkigt att min kropp inte orkar följa med ut på flockpromenader. Jag får lufsa runt i min hundhage istället och ta en och annan skogstur med min vän Albin.

Det är så mysigt att vara ute i hagen på kvällskvisten.

Det är som det är med livet, det går upp och ner. Nu hoppas jag att resten av sommaren blir som den ska, att alla får vara pigga och friska och att vi får lite ordentlig sommarvärme. Det har ju varit ganska ynkligt på den fronten. På både gott och ont. Skönt med svalt väder, men det är även mysigt med dom där varma dagarna då man kan vara ute i trädgården och bara ha det mysigt med goda vänners sällskap.