Ålderns höst

Tiderna går. Jag har vandrar talrika steg med mina fyra tassar. Jag har mött många individer. Det känns att jag kommit till ålderns höst. Kroppen är inte lika stark längre. Jag blir trött snabbt. Men jag mår bra. Livet är trevligt och roligt. Det är ganska skönt att vara gammal faktiskt, förutom värken i kroppen. Jag vet hur saker och ting ska gå till. Ungdomlig dramatik hör gångna tider till.

Nu är nya tider. Jag orkar inte följa med på flockpromenader längre - dom brukar vara rätt så intensiva och raska. Istället tar Husse med mig på egna turer ut i skogen. Vi brukar ta med oss olika sällskap, som till exempel Albin, Tilda, Emma eller Hugo. Då kan jag lufsa på i mitt eget tempo, stanna till när jag behöver och nosa på alla spännande dofter jag upptäcker. Jag brukar också ge mig hän i dragkamp med diverse stockar och grenar. Det är jätteroligt! Och för att hålla kroppen i trim brukar vi gå uppför kullen där alla fina fingerborgsblommor växer.

På kvällarna brukar jag ta mig en lov i hundhagen. I självheten är det ingen risk att någon ungdom ska braka in i mig av misstag i sin glädjefyllda lek. Istället njuter jag av kvällsluften medan jag går av mig dagens upplevelser. Jag växlar några ord med mina hästkomisar Moa och Winnie, lyssnar på fåglarna och upplever solnedgångens lugnande stillhet.

Kvällslunken ute i hundhagen.

Jag hittar alltid nya dofter att undersöka - det är många små som rör sig i gräset.

Mysiga tider!

Här är jag på tur ute i skogen bland fingerborgsblommorna.

Väldans gemytligt!

Rwoar! Jag ska ta dig, grenen!

Skogen en stilla sommarkväll.

Hjortarna trivs i tryggheten som hästhagen erbjuder.

Medan jag själv vilar hemma på soffan är gänget ute på flockpromenad.

Det är inte så dumt att bli gammal. Och absolut inget att oroa sig för.

Glad midsommar

Glad midsommar!

Jag och hela min flock hoppas

att ni har en riktigt gemytlig dag!

Lugnare tider

Det verkar som om människovärlden har lugnat ner sig en aningens smula. I dessa viktiga och händelserika tider kändes det som en bra idé med en liten konstpaus i berättandet om livet på gården. Tid för eftertanke och reflektion behövs ibland och jag tror det är nåt som ni människor ska ta på lite större allvar. Sitt med era tankar och känn efter mer, använd era sinnen och var närvarande. Testa - det är väldigt behagligt.

Men nog om det. Här hemma på gården har livet för oss hundar mestadels varit som vanligt. Vi har varit på våra flockpromenader, gått på äventyr i skogen, umgåtts tillsammans och busat, lekt och grejat på med viktigt hundgöra. Det har varit lite färre kompisar än vad vi är vana, med sommarledigheter som börjar ta vid. Vädret har varit mycket fint och torrt. Det är mysigt att bara kunna gå ut och in lite som man vill, du våra människor tycker om att ha dörren öppen. Vi njuter av solen och värmen, svalkar oss i skuggan och dricker kallt vatten om vartannat.

Eftermiddagsflockpromenad.

Morgonflockpromenad.

Jag med lilla My och Albin ute på skogsäventyr.

Härligt med lugna sommarkvällar.

Det är en härlig tid på året nu, tycker jag. Att lufsa runt ett par varv i hundhagen i den ljusa kvällen är ett toppenbra sätt att avsluta dagarna på. Och det är precis vad jag ska ta och göra nu!

Ett gott råd

I dessa oroliga tider som är i världen har jag ett simpelt

men mångfacetterat råd till er människor:

ta hand om varandra!

Gäst nr 207

I veckan började det en ny dagiskompis hos oss. Han är en Welsh Sheepdog, är 3 år gammal och heter Samson. Samson är en glad grabb som kan vara lite för snabb när det kommer till hälsningsritualen. Robert har därför tagit på sig att lära honom om hundvett och -etikett och dom hade en lång lektion första dagen. Samson är både smart och en vänlig själ, så han kommer säkert att snabbt ta till sig Roberts lektioner och ser nog fram emot att få lära sig mera om livets mysterier av oss andra. Jag tror dessutom att Samson har bra idéer att lära oss också och som säkert kan inspirera till intressanta samtal framöver.

Gäst nr 207, Samson.

I dagarna har vi varit ute mycket på gården för att börja lära känna varandra. Vi har gått på flockpromenader och lekt och busat ute i hagen. Samson har visat stort intresse för aktiviteterna men något mindre engagemang för alla hundar - han har hellre undersökt så många spännande dofter han bara hunnit med - det går bra det också. Vi ser fram emot att få lära känna Samson och ta hand om honom om dagarna!

Grattis Robert

Grattis Robert

på

4-årsdagen

önskar

Torsten, Hugo, Albin, Emma,

Tilda, Kvikk, My, Branson,

och dina människor!

Hipp hipp hurra

för Robert idag!

Sommaren är kommen

Sommaren är här! Men inte värmen, fast jag tycker det är skönt det det är lagom varmt. Några dagar med för varmt väder ska det dock vara för att det verkligen ska kännas som sommar. Men den värmen kommer säkert den också. Nu njuter vi av all livsgivande grönska, sol och blå himmel. Det är härliga tider vi har framför oss!

Veckan som gick var som en helt vanlig vecka. Dagiskompisarna var här, en pensionathund var på besök och Hugo har hjälpt Husse med studiebesök. Jag har varit till veterinären och fått en spruta, gänget har gått på många flockpromenader och jag har varit ute på skogsäventyr nästan varje dag. Allt är i sin ordning!

17 duktiga hundar på flockpromenad.

Lilla tant My ute på gården.

Emma och lillZeke tycker om att brottas med varandra.

Viggo tar sig en välförtjänt tupplur.

Min kattkompis Simon i full färd med att göra sig fin.

Ibland ser vi de mest underliga ting, här en dansande liten grön insekt.

Lilla My på äventyr i skogen.

En spännande sak som hände för nån morgon sen var att det var en liten fågel på backen mitt på gården. Hen verkade ok, men ville inte flyga iväg, utan sprangflög iväg mot trappen vid stallet. Husse tänkte att det nog skulle vara bäst om han kunde flytta på fågeln innan nån av katterna kom... han skulle precis försiktigt sluta handen runt fågeln som då blev mäkta förskräckt, skrek och flaxande som en liten galning. Husse såg väldigt rolig ut då, för han blev minst lika rädd han också. Fast han varken flaxade eller skrek. Fågeln sprangflög vidare mot några buskage och hens mor eller partner (vi kom aldrig fram till vem det var för dom vägrade prata med oss) kom till undsättning som ett litet spjut från skyn. Men fågeln stannade på backen en stund till och sen vet vi inte riktigt hur det gick för plötsligt var hen borta. Jag gissar på att hen flög iväg efter en vilostund. Förhoppningsvis är allt som det ska med pippifågeln. Vi får se om hen kommer förbi nån dag och berättar vad det var som hade hänt.

Den lilla fågeln.

Nu stundar en ny arbetsvecka som säkert blir bra den också. Det har blivit dags att gå ut och säga hej till alla kamrater nu, säger Husse. Sen stundar frukost, så det är nog dags att jag avslutar här nu. För tänk om jag skulle missa frukosten?! Nä, bäst jag går ut nu med detsamma!