Vid havet

För några dagar sen var det precis 1 år sedan Emma kom hem till oss. För att uppmärksamma och fira det så fick jag visa Emma havet. Hon och jag, My, Husse, Gammel-Matte och Extra-Matte stuvade in oss i vår lilla bil och åkte iväg mot havet. Bara bilresan dit var ett äventyr, med så många fält att titta på, ett par byar att åka igenom och många svängar att hålla emot sig i. Väl framme möttes vi av den bekanta havsdoften i luften. Emma tyckte det var spännande och tyckte vi skulle skynda oss vidare ner mot ljudet av vågorna, för hon ville veta vad det var för ett underligt, stort ljud. Men det var ju massor med spännande dofter att undersöka på vägen ner mot havet, på stranden, så det tog en liten stund att komma ner till vattnet.

Emma tyckte havet var jättevackert. Hon hade aldrig sett det förut och var väldigt glad för att vi tagit dit henne. Det var inga andra där, så vi fick vara lösa på stranden. Emma sprang och försökte vara överallt samtidigt, tittade ut över det stora blå, nosade i sanden och skuttade hit och dit i sin iver att vara ute på äventyr.

Jag och Emma på den långa bryggan.

...och lilla My.

Den långa bryggan.

Emma provbadade två gånger! Hon skuttade ut och blev både lite förskräckt och jätteglad när vågorna sköljde över henne. Men det var kallt, hälsar hon. Fast det var det värt, för det var en mysig upplevelse att få uppleva friheten i allt det stora blå. Jag och My badade icke! Nej tack, det ska det vara soligt och varmt för att göra. Men vi nosade och undersökte så många dofter vi kunde, kände sanden under tassarna och njöt av utsikten över havet och den friska luften.

På vägen hem i bilen frös Emma, så Husse lindade in henne i en filt och höll om henne i famnen. Det tyckte hon var väldigt mysigt och somnade nästan när hon blivit varm igen. Väl hemma igen fick Emma berätta för dom andra vad vi varit ute på för äventyr. Robert tyckte det var lite fuskigt att han inte fick följa med, därför har Husse sagt att vi ska försöka åka fler gånger i höst så alla får uppleva det stora blå.

Och som jag sa, så har vi haft Emmas glada sällskap här hemma i 1 år nu. Hon mår mycket bra är alltid på gott humör och redo att busa. Hon ger oss andra så mycket glädje och kärlek, det är en ära att få ha henne som familjemedlem, ska ni veta.