Utsikten i december

Nu så är det december och mitt projekt att ta en bild från stora kullen i början på varje månad det här året, har kommit till sitt slut. Idag tog jag med mig Emma, Albin och Robert som assistenter. Vi åkte bil till kullen för att sen klättra uppåt. Alla dofter var nya, spännande och krävde noga inspektioner från oss alla. Där var dofter från hjort, enstaka människa, hare, räv och en massa fåglar, på vägen mot toppen. Väl där uppe så tittade vi på utsikten, busade med pinnar, nosade mera och klättrade på stenar.

Decemberutsikten.

Trots att det blåste en hel del så hade vi det jättemysigt. Ungdomarna tyckte det var väldigt lajbans att vara ute på äventyr och knatade sedan nöjda på, när vi gick hem till fots.

Nu har det alltså gått nästan ett helt år. Husse brukar säga att tiden går så fort, men det är ett konstigt uttryck, tycker jag. Tiden är ju bara, hela tiden, varken snabb eller långsam. Hmm, det måste vara nåt knepigt människopåhitt det där med att tiden går fort. Tur man är hund så man slipper såna underliga tankar. Det verkar mycket lättare att bara njuta av det som är, så som vi hundar gör.