Gott Nytt År

Så tackar 2018 för sig.

Jag hoppas ni haft ett bra år

och att ni gör nästa en smula bättre.

Jag och mina vänner önskar er ett riktigt

Gott Nytt År!

Slut på jul

Så var det åter vanlig vardag igen. Julen är över för i år. Fast helt vanligt har det inte varit i dagarna två efter julen. Vi har bara haft en 4-5 stycken dagiskompisar här, då resten av gänget varit lediga. Även nästa dagisveckan kommer vara kort, för snart är det nåt som kallas för nyår. Fast egentligen har veckan varken varit kort eller lång. Vi hade ju ett gäng gäster på besök över julen och över nyår kommer det ett nytt gäng. Så vi har haft fullt upp med att ta hand om våra gäster och dessutom var det människogäster här också över jul. Det är alltid väldigt roligt, men efteråt blir vi ganska trötta av allt ståhej som varit. Många dofter att undersöka och många ljud som ska sorteras och förstås.

Men idag har vi haft en skön och vanlig dag. Vi har varit ute på flockpromenad med våra kompisar, lekt ute i hagen, grejat ute på gården och haft det skönt och mysigt inne i huset, ätit god hundmat och druckit färskt, kallt vatten.

Fotopaus på flockpromenaden.
Robert, Berta, Albin, Kvikk, Tilda, Brasse, Dante, Göran, Aston, Shiro, Depill, jag, Mikkel, Hugo, Emma.

I helgen ska vi vila och förbereda oss inför nyårsdagarna. Det ska komma 13 gästhundar som vi ska ta hand om. Nyårsafton är som kanske bekant en otrevlig dag för många hundar. För mitt i natten (och även ibland på dagen och kvällen) så är det nåt som visst kallas för fyrverkerier. Det är ett mystiskt fenomen med en massa starka ljus i olika färger på den mörka himlen och ett förfärligt oväsen. Dom flesta hundar, och säkert många andra djur, tycker det är totalt obegripligt och läskigt med fyrverkerier. Men hos oss är det väldigt lugnt och så gott som tyst på tolvslaget. Husse gör sitt bästa för att se till så alla vi hundar har fått ordentligt med motion och mental stimulans, så vi är trötta och nöjda inför kvällen. Lite musik och och bra sällskap på det gör att vi inte behöver bry oss om oväsendet och ljusen det minsta.

Men nu ska jag se om jag får plats i soffan och vila i väntan på att det blir dags för kvällsrundan, så vi kan gå och sova gott hela natten sen.

God Jul

En riktigt God Jul

önskar

Jag och mina vänner till er alla

Hoppas att ni får en synnerligen fridfull helg!

Gäst nr 166 och 167

Det här är Santana och Doris, våra senaste bekantskaper, gäst nr 166 och 167. Santana är 10 år gammal av blandrasmodell, med bland annat labrador. Doris är en Old English Bulldogge och hon är bara 1 och ett halvt år gammal. Dom bor tillsammans och är här på besök för att fira jul med oss.

Gäst nr 166, Santana.

Gäst nr 167, Doris.

Santana är en busig dam som är glad hela tiden. Hon är väldigt självsäker och tycker det är självklart att hon är i centrum. Ute i hundhagen gick hon åt ett helt eget håll istället för att följa efter Husse (som vi brukar göra) och tyckte att hon minsann bäst själv visste var de mest spännande dofterna fanns.

Doris gjorde tyvärr illa sitt knä för nån vecka sen och har fortfarande ont. Det innebär att hon måste ta det lite lugnt och att hon inte bör springa. Så den här gången får vi nog inte se Doris riktigt rätta personlighet, för hon är nog lite försiktigare än vad hon vanligtvis är. Men hon verkar vara en ganska lugn liten dam och har varit väldigt artig och vänlig mot oss allihopa och verkar tycka det är väldigt spännande att hälsa på oss.

Gäst nr 165

Vår kompis Blue (gäst nr 120) är här för att fira jul med oss och han har med sig sin nya lilla kompis Bella. Således är Bella vår gäst 165 och hon är 4 och en halv månad gammal. Hon är, liksom Blue, en American staffordshire terrier. Hon är väldigt söt, glad och lite busig. Hon är även ganska försiktig av sig och tyckte först det var en smula läskigt att träffa så många nya hundar på en gång. Men det tog inte speciellt många minuter förrän hon trivdes som fisken i vattnet tillsammans med flocken.

Gäst nr 165, Bella.

Det blir mysigt att ha en valp på besök över jul. Våra dagisvalpar är ju ungdomar nu, så Bella kan tillgodose Husses valpbehov för ett tag framöver. Vi ska leka mycket ute i hundhagen med henne, greja på gården och kanske vi kommer ut på en skogstur också.

Snön smälter

Snön har redan börjat smälta bort. Det känns faktiskt tråkigt. Men sånt är inget att göra åt. Istället så passar vi på att njuta av snön, vi leker och springer ikapp, busar och brottas ute i snön ute på gården och i vår hundhage.

Bus och lek ute på gården.

Igår hittade Robert en underlig leksak som han tyckte var jättebra, nämligen en gammal duschborste som Husse var på väg att slänga i soporna. Robert tyckte den var fin och frågade så snällt han bara kunde om han inte kunde få låna den en stund. Det fick han och snart var det full fart på så gott som alla hundarna som försökte hinna ifatt Robert och ta borsten. Det var det ingen som lyckades med, men alla hade väldigt roligt och var mycket nöjda efteråt när leken tagit slut.

Dom bästa leksakerna är oftast gammalt "skräp". Så kallade hundleksaker är oftast inte lika roliga, åtminstone inte så värst länge. Pinnar är bland det bästa leksakerna och ibland en å annan duschborste. Så se efter i era gömmer och skrymslen om ni inte har nåt som kan passa er hund att leka med. Men tänk på säkerheten så det inte blir nåt tok bara, så ingen gör sig illa!

Vinterns första snö

Nu har det kommit snö på vår gård! I dagarna tre har det snöat och varit kallt ute. Det är jättemysigt! Allt blir nytt och rent, det blir väldigt tyst ute och ungdomarna är extra glada. I år verkar Hugo vara den som är mest glad för snön. Han busar och leker i snön och smakar på den. Så mycket att snart efter att han kommer in i huset blir jättekissnödig och måste göra Husse uppmärksam på att han behöver gå ut igen. Så skyndar Hugo sig ut och lättar på trycker en lååång stund. 

Hugo tycker det är toppen att det kommit snö.

... och Albin likaså. Snö är jätteroligt!

Helgen har varit lugn och trevlig. Vi laddar upp oss inför alla kompisar som kommer för att fira jul och nyår med oss. Dom börjar landa nu i veckan och det ska bli så trevligt att ha ett gäng kompisar här. Vi ska gå många flockpromenader tillsammans, leka ute i hundhagen och greja ute på gården. Jag hoppas att snön och kylan stannar kvar för det är ju toppenkul med snö, och dessutom gör det nog arbetet med att torka alla våra tassar lite lättare för Husse.

Gäst nr 164

I veckan som var har vi haft en ny gäst på besök ett par omgångar. Han heter Isak, är av modell Beagle och är nästan 3 år gammal. Han är väldigt trevlig och en glad krabat. Han är väldigt duktig på att nosa och gör så mycket noggrant på alla dofter han undersöker. När vi lekte ute i hagen skällde han ibland och då hördes det att vår Tilda nog har Beagle i sig hon också, för dom har ett väldigt lika skall. Inte så mycket voff, uten mera wooh...  Isak tyckte det var väldigt kul att hälsa på oss och tyckte nog att flockpromenaderna var det bästa av allt med att vara här. Han var väldigt duktig på att hitta sin plats i flocken och travade på i godan ro tillsammans med oss. 

Gäst nr 164, Isak.

Isak har nåt som kallas epilepsi. Det är visst en sjukdom som gör att man får krampanfall ibland. Det behövde vi inte uppleva under det här besöket, som skönt var, för det ska visst vara ganska så jobbigt att se på, men framför allt för den som har anfallet. Men Isak hade med sig medicin ifall det skulle behövts och visade stolt sina grejer för oss och sa att man kan leva ett bra liv trots epilepsi - med påpassliga människor och bra veterinärer. 

Utsikten i december

Nu så är det december och mitt projekt att ta en bild från stora kullen i början på varje månad det här året, har kommit till sitt slut. Idag tog jag med mig Emma, Albin och Robert som assistenter. Vi åkte bil till kullen för att sen klättra uppåt. Alla dofter var nya, spännande och krävde noga inspektioner från oss alla. Där var dofter från hjort, enstaka människa, hare, räv och en massa fåglar, på vägen mot toppen. Väl där uppe så tittade vi på utsikten, busade med pinnar, nosade mera och klättrade på stenar.

Decemberutsikten.

Trots att det blåste en hel del så hade vi det jättemysigt. Ungdomarna tyckte det var väldigt lajbans att vara ute på äventyr och knatade sedan nöjda på, när vi gick hem till fots.

Nu har det alltså gått nästan ett helt år. Husse brukar säga att tiden går så fort, men det är ett konstigt uttryck, tycker jag. Tiden är ju bara, hela tiden, varken snabb eller långsam. Hmm, det måste vara nåt knepigt människopåhitt det där med att tiden går fort. Tur man är hund så man slipper såna underliga tankar. Det verkar mycket lättare att bara njuta av det som är, så som vi hundar gör.