Grattis Kvikk

Grattis Kvikk

på

7-årsdagen

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Robert,

Tilda, My, Brasse, Göran

och dina människor!

Hipp hipp hurra för Kvikk idag!

Till helgen blir det tårtkalas i din ära!

Coola grabbar

Så här cool kan man ibland vara när man är på besök hos oss!

Tuffaste och snällaste grabbarna!
Blue, Robert och Mikkel.

Gäst nr 143

Gäst nr 143 har vi nu på besök och han heter Hayden. Hayden är en blandras av okänd härstamning, för han kommer från ett annat land där han hade det mindre bra innan han kom till sin nya familj här hemma i Sverige. Han har alltså inga siffror på när han är född, precis som Tilda och Brasse, men jag gissar på att han är en 2 - 3 år. En unghund med mycket bus i kroppen alltså. Hayden verkar även vara en mycket snäll hund som är av den känsliga sorten. Han gör sitt bästa för att lyssna på oss andra hundar och på Husse.

Gäst nr 143, Hayden.

Hayden tycker det är spännande att vara hos oss. Allt är nytt och här är många nya kompisar tycker han. Han har hittat en bra lekkamrat i Abbe (gäst nr 62) som också är här just nu och hälsar på. Dom har mycket kul tillsammans och leker tafatt och brottas och har jättekul ihop. Det är härligt när ungdomarna hittar varandra och trivs bra tillsammans!

Vi har inte kunnat gå ut på nån flockpromenad med Hayden än, det har helt enkelt varit för varmt även idag för såna trevligheter. Jag hoppas att morgondagen bjuder på minder värme så vi kan ta med honom på änny en ny, trevlig upplevelse.

Veckan som varit

Här kommer några bilder från veckan som varit. Vi har haft en ganska tuff vecka, för det har varit väldigt varmt. En del dagar var det helt enkelt för varmt för att orka göra nåt vettigt. En dag tog vi flockpromenaden det första vi gjorde på morgonen, och ett par dagar har vi inte kunnat gå ut på promenad alls, utan bara väntat på att kvällen ska komma med svalka. Ute i hundhagen är det alltid kul att vara, men vi har fått vara där på förmiddagarna innan det blivit för varmt och ändå har vi bara orkat med ett varv innan vi blivit för varma. Men nu ska vi inte klaga, det är ganska så skönt med värmen och torkan för oss hundar, för vi slipper torka tassarna hela tiden när vi ska gå in.

Uti vår hundhage.

Här var det spännande dofter att undersöka.

Shiro blev lite trött på värmen...

Göran tycker det är varmt och spännande i hundhagen.

På skogstur med valparna.

Valparna Kaysa och Chewbacca växer så det knakar. När dom är här brukar vi gå ut i skogen tillsammans. Det tycker dom är jättelajbans! Även det har vi fått hinna med på förmiddagarna innan värmen satt stop för aktiviteter. Valparna springer och leker i skogen, undersöker spännande dofter och klättrar över stock och sten. Det är mycket bra för valpar att greja på ute i skogen, då får dom använda och träna sina kroppar på ett sätt som stärker dom. Det blir både pauser och snabba springrundor, skutt och hopp, klättring och balansövningar när vi är ute i skogen med de små liven.

Kaysa pausar på en stor sten.

Chewbacca tycker det är superkul att vara ute på äventyr!

Jag vet att ni människor väntar på regnet eftersom det är så torrt i markerna. Men glöm inte att även njuta av värmen och solen. Det är ju trots inte så ofta vi upplever en sån här sommar. Vi får se vad vädret bjuder på framöver, nån grad lägra kan det nog allt få bli, det tycker jag nog, så man orkar vara ute på dagen igen.

Gäst nr 142

Under helgen hade vi gäst nr 142 på besök. Hon heter Berta och är kompis med Stella, som vi hade på rehabläger för ett tag sen. Berta är nästan 2 år gammal och hon är av rasen Chinese crested dog. Hon är en väldigt försiktig dam och även om hon tyckte det var ganska så spännande att hälsa på oss, så var det ibland en smula läskigt med så många andra hundar runt omkring sig. Men jag tycker att hon fixade det väldigt bra att var med oss. Jag tror att om hon skulle vara här några fler dagar i sträck skulle hon komma på att det ju faktiskt inte är det minsta läskigt med många kompisar.

Gäst nr 142, Berta.

Berta tyckte det var väldigt bra att sitta på vårt trädäck som vi brukar äta mat på. Där hade hon god syn över gården och vart alla andra hundar var nånstans. Men nu är det ingen som ska vara orolig, vi gav naturligtvis Berta det utrymme hon behövde för att känna sig trygg. En del nya kompisar behöver några dagar på sig för att förstå, att man får den tid man behöver för att hitta nyfikenheten till allt det nya. 

Stella var en god förebild åt Berta, för hon var på supergott humör och visade hur kul det är att vara hos oss. Jag såg att Berta tittade noga på Stella och undrade vad hon i all sin dar höll på med när hon sprang ikapp med dom andra, lekte med Chewbacca eller brottades med Robert. Det ska bli kul nästa gång dom kommer hit och då hoppas jag att dom stannar några fler dagar så Berta hinner fundera klart om sina nya bekantskaper, att leka i hagen och om att gå på flockpromenader.

Välkommen Göran

I måndags fick vi ett nytt ärofyllt uppdrag igen. Då kom nämligen Göran hit till oss som letar efter ett nytt hem och det ska vi hjälpa honom med. Men först ska vi lära känna honom och se till så han blir helt balanserad i kropp och själ, innan vi börjar med själva uppdraget. Göran är en Olde English Bulldogge som snart fyller två år. Han väger idag ca 24 kg och han verkar vara en positiv och charmig krabat.

Göran

Dagarna två som gått har Göran tyckt varit mycket spännande. Vi är ju så många hundar här i alla storlekar, former och åldrar. Han gör sitt bästa för att bli kompis med oss alla och han lyckas ganska så bra tycker jag. Ungdomarna mina är dock rätt så stränga med honom och ser till att han sköter sig, tänker på att hålla lite avstånd och inte bara manglar på, så som hundar av bulldog-typ lätt gör. 

Bulldoggar har allmänt lite svårt med personligt utrymme och deras korta nos gör att deras ansikten kommer så nära när dom ska nosa och undersöka nya bekantskaper. Det är till exempel sånt hundvett och etikett som vi ska utbilda Göran i framöver. Han kommer vara en i familjen och vara med på allt vi hittar på och grejar med om dagarna, flockpromenader, turer i skogen, djupa samtal om vilken mat som egentligen smakar bäst, mysa tillsammans om kvällarna, träffa nya hundgäster, leka ute i hundhagen, gå ut på äventyr och få uppleva flockens styrka och trygghet. Det ska bli roligt och intressant att få lära känna honom.

Välkommen till oss Göran!

Picassos examen

Idag var det examen på Picassos rehabläger. Husse åkte hem med honom till hans familj för att berätta och visa allt han varit med om och lärt sig. Från att varit ilsk och förvirrad på det mesta, fick Picasso en bra nystart hos oss på dom få dagar han var här. Han fick ur sig en hel del negativ energi och hittade tillbaka till hunden i sig själv. Nu får Picassos familj fortsätta att arbete med honom varje dag, så han kan landa i sina nya lärdomar om livets mysterier. 

Picassos examensfoto.

Hoppas vi ses snart igen Picasso! Lycka till med livet ute i stora världen!

Picassos rehabläger

Imorgon är det dags för Picasso att åka hem till sin familj igen. Hans rehabläger har gått väldigt bra, han har lärt sig mycket och kommit en bra bit på sin resa mot ett enklare liv. Han har fortfarande mycket kvar att lära och lära om, men han har fått en bra grund av oss att arbeta vidare på. Han har träffat 25 hundar, lärt sig att gå på flockpromenad och att cykla. Han har fått springa fri som fågeln i vår hundhage, ätit mat bland andra hundar, blivit nosad på av oss andra och börjat bli kompis med Brasse. Det är inte så illa för en en liten krabat som för bara tolv dagar sen var arg och förvirrad på hela världen.

Ute på äventyr!

På cykeltur tillsammans med Brasse.

Flockpromenad!

Vad har vi då gjort för att hjälpa Picasso? Vi har visat hur hundar språkar sinsemellan, att man kan vara nära varandra, gett positiv energi och varit stöd åt både Husse och Picasso. Husse har motionerat Picasso, gett honom regler, gränser och begränsningar, påmint att nosen är hundarnas bästa sinne och gett honom närhet. Förtroende, respekt och kärlek - kropp, knopp och själ - i den ordningen, varje dag.

När vi gått flockpromenader har Picasso behövt ha munkorg på sig. Det är ett bra hjälpmedel för både den som har den på sig och för dom runtomkring. Det finns ingen risk att någon blir skadad, utan alla känner sig trygga och kan jobba på framåt. Munkorgen har behövts, då Picasso tyckt det var läskigt när någon kommit honom för nära, speciellt första veckan, och då försökt lösa situationen med att bitas. Det har han ju inte lyckats med och då kommer adrenalinet i kroppen inte igång så mycket och Picasso har istället blivit tvungen att prova andra sätt att lösa "problemet". Att ta ett steg åt sidan och bara undvika till exempel, är ett mycket bättre alternativ på att lösa problem. Men kom ihåg att munkorg bara ska användas så kort tid som möjligt så vi kan flåsa och svalka oss ordentligt.

Cykelturer har Picasso tyckt väldigt mycket om. Det är ett bra sätt att få ur sig överskotts-energi, då man kan trava ganska snabbt. Man kommer snabbt in i arbetsläge och att samarbeta med sin människa. Första veckan cyklade Picasso själv med Husse, men dom senaste dagarna har Brasse varit sällskap. Det har gått mycket bra och ingen munkorg har behövts då.

Vi har även umgåtts ute på gården. Picasso har då antingen gått med Husse eller varit i en rasthage på sidan om. Då har han kunnat studera oss andra och det har han gjort noga. Han har tyckt det varit mycket intressant och det märks att han lärt sig mycket av sina egenstudier.

Picasso.

Det som är största skillnaden på Picasso idag och när vi träffade honom första gången, är att han släppt mycket av den negativa energin han bar på. Han är mycket mer förnöjsam med livet, lugnare och tryggare. Det är ett stort och mycket bra första steg mot ett balanserat liv.

Nyfriserade

I förra veckan så var My och Albin hos frisören, alltså Gammel-Matte och Husse. Dom blev så fina, så jag tycker dom kan få visa upp sig en smula.

My och Albin, nytrimmade och nyduschade.

Både My och Albin tycker mycket om att bli grejade med, kammade, borstade, att klippa pälsen och sånt som hör till en skönhetsstund. Och efteråt blir det belöning för att dom varit så stilla och lugna. Albin brukar få leka med sin favoritleksak och My tycker att en godisbit är toppen!

Utsikten i juli

Igår knatade Hugo och Tilda tillsammans med Picasso upp till stora kullen för att ta månadens bild åt mig. Själv var jag trött igår, för det var ju så varmt. Ungdomarna och spanjorskan tyckte dock att det inte gjorde nåt med värmen så dom tog glatt på sig uppgiften. 

Juliutsikten.

Tilda tyckte det var uselt att bara Hugo skulle vara med på bild,
så hon letade upp en stubbe att balansera på så hon också kunde vara med.

Promenaden dit och hem blev bra träning för Picasso, för med bara två hundar till sällskap behövde han ingen munkorg. Han skötte sig mycket bra, trots nya upplevelse som att både Hugo och Tilda satte sig bredvid honom och skutta förbi honom när dom var uppe på kullen. Han tyckte det var väldigt fin utsikt och att det var mycket spännande att vara ute på äventyr med trevligt sällskap.

Gäst nr 141

För ett par dagar sen landade gäst nr 141 hos oss. Han heter Picasso och ska vara här på rehabläger. Picasso kommer från ett annat land, som jag har för mig heter Irland. Han har bott med sin nya familj här i Sverige i ungefär tre månader bara. Han är en Border Collie-blandning, men det finns inga siffror på när han är född, men jag gissar på att han är rätt så ung. Hur som helst, Picasso är här hos oss på rehabläger för han har levt ett väldigt förvirrat liv. Fastän hans nya människor verkligen gjort så mycket dom kunnat för honom, behövs det ibland ett gäng balanserade hundar för att hjälpa en artfrände. Picasso är nämligen mer eller mindre ilsk mot andra hundar! Så kan man ju inte ha det. Det ska vara trevligt och bekvämt att umgås med sina artfränder, så det ska vi försöka hjälpa Picasso med.

Gäst nr 141, Picasso.

När vi träffade Picasso första gången var han stel som en pinne hela han och gjorde allt för att skrämma iväg oss. Ok, kanske inte allt, men en hel del. Det var bara Albin som åkte på en liten snyting - men han fick faktiskt skylla sig själv lite grann, man måste ju analysera noga innan man stirrar ut en ny kompis - men det gick bra för Albin. Picasso hade koppel och munkorg på sig, just för den anledningen att han skulle kunna visa oss och Husse sin ilska utan att någon kom till skada. Det var nog mest Albins stolthet som fick sig en törn, men den är redan tillbaka på normal nivå.

Efter en liten stund kunde vi nosa på Picasso för att få reda på vem han är och även om han tyckte det var en smula läskigt var han mycket modig som lät oss introducera honom till hundvärlden igen. När vi nosat klart gick vi runt på gården en stund och grejade med sånt som vi brukar. Picasso struttade först runt och kände sig nervös och gjorde några utfall mot den som kom för nära, men det tog inte speciellt lång tid förrän han lugnade sig så pass att Robert och Hugo fick komma fram till honom och undersöka honom med nosen igen.

Robert ska ha en liten eloge, för han var superduktig med att hjälpa Picasso. Robert lät Picasso nosa på honom (fast han var så spänd) och när Picasso till slut kunde slappna av lite grann och lade sig ner i skuggan, så lade sig Robert en liten bit bakom honom som för att bekräfta och förstärka hela första mötet med flocken - att vi vill honom väl och att flocken betyder styrka och trygghet.

Picasso får sig en cykeltur och flockpromenad varje dag. Att cykla tycker han är väldigt skönt och flockpromenaderna är väldigt spännande. Han fixar väldigt bra att promenera med oss och det är ett sånt bra sätt att skapa vänskapsband och att hitta tillbaka till sig själv. Han är med ute på gården med oss andra i värmen och undersöker dofter. Men framför allt studerar han oss andra, allt vi hittar på och gör sitt bästa för att umgås med oss för att hitta tillbaka till hundspråket och sig själv!

Vi hoppas att vi kan hjälpa Picasso lämna sina gamla minnen bakom sig och tryggt gå vidare i livet. Om några dagar ska jag förtälja mer om Picassos resa här hos oss och vad han får vara med om för äventyr. 

Helgkompisar

Jag har inget av vikt att berätta om helgen, men vi fick ett par mysiga foton, även om fotografen glömde ställa in kameran ordentligt så bilderna blev en aning mörka. Men dom sammanfattar helgen bra. Vi har tagit hand om våra helgkompisar, varit ute på flockpromenader, cyklat, lekt i skogen och grejat ute på gården och njutit av friheten i hundhagen.

Ute på flockpromenad med våra helgkompisar.

..utom Clara som var ute på sin första riktiga flockpromenad igår.
För henne räckte det idag att busa under matbordet.

Imorgon ska det komma en ny kompis som ska vara här på rehabiliteringsläger ett tag. Vi får se vad vi kan göra för den krabaten. Jag har inte träffat hen nån gång, så imorgon blir nog en intressant och händelserik dag.

Nu ska vi göra kvällsrundan och sen ska vi sova gott hela natten och ladda inför morgondagens bravader. Kanske det blir ett å annat äventyr också imorgon!