Branson
Hello, my name is
Branson. Jag kommer från England och jag har bott med Torsten och
gänget i 10 månader. Min Matte (Husses syster) bodde i England hon
också, men kände att det var dags att komma tillbaka till Sverige
igen och då följde jag med. Jag är som Tilda, jag har inga siffror
på hur gammal jag är eller när jag är född. Jag bodde med min
Matte i 4 år i England innan vi flyttade hit. Före jag träffade
henne så bodde jag på ett sånt där shelter ett tag. Dom hittade
mig på gatan och tog in mig när jag var ungefär 2 år gammal. Så enligt matematikens under bör jag vara ungefär 7 år gammal.
När jag bodde i
England hade jag väldigt svårt för att träffa andra hundar när
jag var ute på promenad. Jag skyddade min Matte så det nästan blev
lite för mycket. Så när det var dags att flytta till Torsten och
gänget var min Matte väldigt orolig för hur det skulle gå. Skulle
jag kunna bo här med så många andra hundar, undrade hon. Ni kan
tänka er hennes förvåning när Husse presenterade mig för
flocken. Jag sa inte ett pip utan tyckte det var jättelajbans och
spännande att träffa dom andra hundarna. Efter det har jag bara
varit med i tre incidenter. Eller kanske fyra. Hur som helst, det har
slutat väl varje gång och jag har lärt mig massor om hur man ska
och icke ska uppföra sig.
Ni kanske förstår
nu att jag tycker livet har varit ganska svårt. Det är fortfarande
svårt emellanåt, men jag känner mig mycket tryggare nu för tiden.
Husse och hans hundar har verkligen hjälpt mig att börja finna
balans i mitt liv. Jag har visserligen en hel del kvar att lära mig,
men det är bara att kämpa på och ta en dag i taget. Min Matte gjorde verkligen sitt
bästa för att hjälpa mig när vi bodde i England, men vi tyckte
båda att det var svårt att förstå varandra. Egentligen så är vi
nog lite för olika, jag och min Matte. Därför är det bestämt som
så att jag bor med Husse och alla hundarna nu istället. Jag behöver
mycket vägledning och jag behöver många hundar runt omkring mig så
jag håller mina kunskaper i hundspråket i trim.
Jag är en
blandras av okänd modell. Min vikt ligger på ca 14,5 kg, så jag är
ganska liten. Här i Sverige kallar Husse och dom andra mig för
Brasse. Jag lystrar även till B, Mr B och Herr B. Jag är oftast på
gott humör och har lätt för att bli uppspelt. Tyvärr är jag en smula spänd av mig och reagerar lätt på saker och
ting. Jag har lite svårt att förstå flockkänslan ibland, till
exempel går jag helst min egen väg när vi är ute i hundhagen (det
är ju så mycket att undersöka och dom andra är så långsamma,
tycker jag). Jag är ett bra larm och säger högt och tydligt till
när jag hör ljud som gör mig fundersam. Att gå på flockpromenad
tycker jag är jätteroligt, men det är nog ännu mer roligt att
cykla. Jag fryser lätt och har alltid täcke på mig när det är
kallt ute – alltså allt under 10 plusgrader. Jag tycker mycket om
att solbada och jag längtar till sommarens värme.
Nu ska ni inte
tycka synd om mig för min trassliga start på livet, eller för att
jag har en smula svårt att begripa världens mysterier. För nu har
jag det bra och det är ju just nu som livet räknas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar