Glad Påsk

Glad Påsk

önskar

Torsten, Ville, Albin, Hugo, Robert,

Tilda, My, Brasse och Kvikk

Presentation av Branson

Branson

Hello, my name is Branson. Jag kommer från England och jag har bott med Torsten och gänget i 10 månader. Min Matte (Husses syster) bodde i England hon också, men kände att det var dags att komma tillbaka till Sverige igen och då följde jag med. Jag är som Tilda, jag har inga siffror på hur gammal jag är eller när jag är född. Jag bodde med min Matte i 4 år i England innan vi flyttade hit. Före jag träffade henne så bodde jag på ett sånt där shelter ett tag. Dom hittade mig på gatan och tog in mig när jag var ungefär 2 år gammal. Så enligt matematikens under bör jag vara ungefär 7 år gammal.

När jag bodde i England hade jag väldigt svårt för att träffa andra hundar när jag var ute på promenad. Jag skyddade min Matte så det nästan blev lite för mycket. Så när det var dags att flytta till Torsten och gänget var min Matte väldigt orolig för hur det skulle gå. Skulle jag kunna bo här med så många andra hundar, undrade hon. Ni kan tänka er hennes förvåning när Husse presenterade mig för flocken. Jag sa inte ett pip utan tyckte det var jättelajbans och spännande att träffa dom andra hundarna. Efter det har jag bara varit med i tre incidenter. Eller kanske fyra. Hur som helst, det har slutat väl varje gång och jag har lärt mig massor om hur man ska och icke ska uppföra sig.

Ni kanske förstår nu att jag tycker livet har varit ganska svårt. Det är fortfarande svårt emellanåt, men jag känner mig mycket tryggare nu för tiden. Husse och hans hundar har verkligen hjälpt mig att börja finna balans i mitt liv. Jag har visserligen en hel del kvar att lära mig, men det är bara att kämpa på och ta en dag i taget. Min Matte gjorde verkligen sitt bästa för att hjälpa mig när vi bodde i England, men vi tyckte båda att det var svårt att förstå varandra. Egentligen så är vi nog lite för olika, jag och min Matte. Därför är det bestämt som så att jag bor med Husse och alla hundarna nu istället. Jag behöver mycket vägledning och jag behöver många hundar runt omkring mig så jag håller mina kunskaper i hundspråket i trim.

Jag är en blandras av okänd modell. Min vikt ligger på ca 14,5 kg, så jag är ganska liten. Här i Sverige kallar Husse och dom andra mig för Brasse. Jag lystrar även till B, Mr B och Herr B. Jag är oftast på gott humör och har lätt för att bli uppspelt. Tyvärr är jag en smula spänd av mig och reagerar lätt på saker och ting. Jag har lite svårt att förstå flockkänslan ibland, till exempel går jag helst min egen väg när vi är ute i hundhagen (det är ju så mycket att undersöka och dom andra är så långsamma, tycker jag). Jag är ett bra larm och säger högt och tydligt till när jag hör ljud som gör mig fundersam. Att gå på flockpromenad tycker jag är jätteroligt, men det är nog ännu mer roligt att cykla. Jag fryser lätt och har alltid täcke på mig när det är kallt ute – alltså allt under 10 plusgrader. Jag tycker mycket om att solbada och jag längtar till sommarens värme.

Nu ska ni inte tycka synd om mig för min trassliga start på livet, eller för att jag har en smula svårt att begripa världens mysterier. För nu har jag det bra och det är ju just nu som livet räknas!

Grattis Tilda

Idag är det tre år sedan Tilda kom hem.

Eftersom vi inte vet vilken datum hon är född,

så firar vi hennes hemkomstdag istället.

Grattis Tilda

på

3-års hemkomstdagen

önskar

Torsten, Ville, Albin, Hugo,

Robert, My, Brasse, Kvikk

och dina människor!

Tänk så bra vi har det, som har dig Tilda!

På skogstur

Idag var jag ute i skogen med Albin, Hugo och Tilda. Det var jätteroligt och väldigt mysigt. Vi nosade på alla spännande dofter, tittade på hjortarna, sprang ikapp - ja, alltså med varandra, inte med hjortarna (det får man ju absolut ej!) - lekte med finfina pinnar, undersökte avverkningen av träden, smakade på snön, klättrade i backarna och njöt av friden. 

Hugo och Albin...

...och jag tittar på hjortarna.

Tilda springer i snön.

Tilda tycker det är jättemysigt att vara ute i skogen. Hon är så glad och sprallig då. Hon lufsar omkring med nosen i backen, undersöker noga alla spännande och underliga dofter hon hittar. Hon tar några skutt och springer ett par varv så fort hon kan så hennes öron fladdrar i vinden. Sen nosar hon mera i backen och verkar njuta varenda sekund av friheten. Hon har alltid noga koll på vart vi andra är och vill sannerligen inte råka bli själv. Om man själv hittar en spännande doft är hon snabbt bredvid en och är med i analysen. Och så länge det inte blåser tycker hon att snö är jättekul!

Väl hemma igen berättade vi för dom andra vad vi pysslat med ute i skogen. Robert var besviken över att han inte fick följa med idag, men han var ju ute på skogstur igår, så det var inte så värst synd om honom egentligen. Ibland är det en bra idé att gå ut på äventyr i mindre grupper. Men det kan ju även vara lite svårt att förstå varför, när man måste stanna hemma. Men oroa er inte. Nästa gång är det Roberts tur igen.

Men nu ska jag säga till Husse att det är dags för kvällsrundan, för jag är trött efter dagens bravader och äventyr!

Presentation av My

My

Hejsan! Jag heter My och jag är en Chihuahua. Jag fyller 8 år den 2 april och min vikt ligger på 2,7 kg. För drygt tre år sedan så flyttade jag till Husse. Dom människor jag bodde hos innan kom fram till att dom inte visste hur dom skulle hjälpa mig att bli harmonisk och balanserad (även om dom försökte och bara ville mig väl), så dom kände att det skulle vara bäst för mig att jag fick flytta till Husse, där jag kunde få den hjälpen. Här blev jag kvar och här hittade jag även min bästa vän, Gammel-Matte.

Jag är en glad och stolt hund med stor integritet. Ingen hund får komma fram till mig utan lov. Speciellt inga gästhundar. Dom måste artigt fråga på behörigt avstånd om dom får hälsa och visa att dom förstår att jag är liten och ömtålig. Annars skäller jag ifrån och säger till dom att jag behöver mitt utrymme. Jag är ju som sagt ganska liten, så det är lite läskigt när stora hundar rusar fram mot mig. Och så finns det ju risk att man blir trampad på, så näe... ge mig lite utrymme bara så är jag nöjd. Jag tycker det känns bäst att antingen vara för mig själv eller ovanför andra hundar genom att ligga på soffan eller sitta på en stol eller liknande. Världen är ganska stor ibland så jag tycker det är skönt när jag kan se tydligt vem som kan komma fram till mig och när dom gör så.

Jag tycker om att ha det mysigt. Det kan man ha på många olika sätt, till exempel att sitta i knät hos någon, bli buren, sova i sängen, ligga i soffan, sitta på matbordet och smaka filmjölk, tugga på ben eller vara ute i solen. Mysigast är det så klart när jag kan göra såna aktiviteter med min Gammel-Matte. Det är även mysigt att gå på promenad eller utforska skog och mark, med Gammel-Matte (så klart). Jag är även ett bra larm som säger till när jag hör underliga ljud eller när det kommer nån till gården. Jag tycker inte om katter, utan brukar skälla ut dom. Ibland busar dom tillbaka och jagar mig och då springer jag så fort jag kan och söker skydd hos Gammel-Matte. Jag är inte så jättebra på att leka, men ibland leker jag en sväng med Albin, eller så springer jag så fort jag kan i hundhagen med Gammel-Matte som sällskap.

Gammel-Matte är min bästa vän! Det bästa jag vet är att vara med Gammel-Matte. Det spelar ingen större roll vad vi gör, bara vi är tillsammans. Allt från att sova i sängen om natten, till att vara ute på äventyr i skogen är supermysigt med Gammel-Matte. Vi tar hand om varandra och jag är nöjd så länge jag får vara med henne. Husse får väl duga när Gammel-Matte inte är hemma, men bäst är det när jag kan vara med henne.

Vad kan jag berätta med om mig? Tja.. jag vet inte riktigt. Sammanfattningen är nog att jag är en glad liten hund som tycker om att ha det mysigt och att Gammel-Matte är min bästa vän.

Presentation av Robert

Robert

Hej, jag heter Robert! Jag blir 2 år gammal till sommaren. Jag vet inte exakt vilket datum, men det är i början av sommaren i alla fall. Det är väl egentligen inte så noga kan jag tycka, att veta vilket datum (vad nu det egentligen är) man fyller år. Jag är en pitbull av okänd härstamning, men även den informationen är väl inte så noga att veta - jag är ju en hund först och främst. Jag har bott hos min Husse 1½ år, jag väger ungefär 28 kg och en sak jag faktiskt vet är att jag mår bra och är stark och snabb!

När jag flyttade hem till Husse var jag ungefär 3 månader gammal. Då hade jag dessförinnan bott på ett par tre olika ställen redan. Min start i livet var inte vad den borde varit. Jag fick lämna min mamma tidigare än vad som är nyttigt och jag var ofta ensam. Det var svårt och väldigt jobbigt. Jag hade tur som till slut träffade människor som förstod hur svårt jag hade det och hjälpte mig att komma till Husse. Nu har jag det väldans bra med min Husse och min flock. Dom lärde mig allt jag missade som valp, till exempel hur man ska uppföra sig mot varandra, allt om hundspråkets gåtor och hur man får kompisar. 

Jag är en glad hund med massor av energi. Jag behöver motionera varje dag, annars mår jag inte speciellt bra. Flockpromenader, cykelturer och att gå på löpbandet är min melodi. Om det råkar bli en dag utan motion får jag ta igen det dagen efter, för då har jag extra mycket energi som jag måste få ur mig. Annars blir jag retsam och ganska så busig. Men jag har faktiskt dagar då min energi helt tagit slut och då vilar jag och har det mysigt den dagen, så är jag redo igen nästa dag. Jag tycker även om att kasta boll, att klättra i sandtaget vi har en bit bakom gården och att gå på skogstur – det är jättemysigt och bra sätt att få ur sig lite extra energi.

Jag är en snabb och stark hund. Husse brukar säga att jag är lika stark i knoppen som i kroppen. Jag håller noga koll på min omgivning och säger till när jag hör mystiska ljud. Jag blir lätt uppspelt och kan ha åsikter om saker jag egentligen inte behöver bry mig om. Det är mest det Husse försöker lära mig nu, att det är han som håller koll på världen åt mig, så att jag slipper det bekymret. Ibland försöker jag brottas med mina kompisar, men det får jag egentligen inte för då blir jag en smula för kavat. Husse tycker jag ska leka tafatt med mina kompisar istället och det är ju faktiskt jätteroligt! Då springer jag så fort jag bara kan och gör allt jag kan för att komma ikapp den som är före mig. 

Fastän jag är en stark individ, så är jag en väldigt vänlig själ. Kanhända att jag retas med mina vänner då och då, men det är bara på skoj. Jag är snäll, ser till att min flock är säker, vårdar och ger stöd åt den som behöver och gör mitt bästa för att sprida glädje till min omgivning. När jag är trött vill jag gärna vara nära någon. Jag behöver mycket närhet och jag tycker det är jättemysigt att kramas. Jag brukar sova i Torstens famn och ibland får jag sova med Husse och Albin i sängen om natten - då mår jag väldans gott! Men att kliva upp på morgonen är jättejobbigt! Jag är ganska så morgon- och kvällstrött, för jag jobbar ju hårt om dagarna med att ta hand om de mina.

Husse är väldigt viktig för mig. Jag känner mig trygg med honom. När jag inte kan vara med honom, om han åker bort eller kanske går ut utan mig, blir jag lite ledsen och väntar vid dörren tills han kommer tillbaka. Då blir jag så glad att jag måste bära nåt i munnen och viftar på svansen så jag dansar med hela kroppen. Husse tar hand om mig, hjälper mig att motionera och ger mig regler att följa. Det är precis vad jag som hund behöver för att vara harmonisk och balanserad.

Gäst nr 130

Vi har gäst nr 130 på besök hos oss nu. Hon heter Smulan och är 1½ år gammal. Hennes ras heter Borderterrier och hon är en glad men försiktig liten dam. Hon tycker det är väldigt intressant att vara hos oss men hon undrar ibland vad som i all världens dagar försiggår när vi leker och busar ute på gården. Då skyndar hon sig till Husse och frågar vad som händer och vad hon ska göra. Då brukar Husse säga att hon inte ska bry sig om tokarna som skäller och busar med varandra, utan istället utforska gårdens alla dofter och umgås med dom bekantskaper som uppför sig som sig bör.

Gäst nr 130, Smulan.

Smulan tycker det är jätteroligt när vi är ute i hundhagen. Då springer hon omkring med nyfunna kompisar och grejar på. Hon nosar i snön, springer ikapp en liten sväng, studerar alla andra och funderar på varför en del av oss tycker om att skälla när vi leker och busar. Om nån dag har hon nog förstått att vi bara är vokala av oss och att det inte är nåt att lägga vikt vid. Kanske hon själv kommer på vad roligt det är att skälla när man leker med kompisar. Smulan ska vara hos oss ganska många dagar och det ska bli roligt att lära känna henne!

Utsikten i mars

Igår var Robert och Hugo på äventyr till stora kullen får att hjälpa mig med mitt projekt att ta en bild varje månad där uppifrån, för att se årets skiftningar i naturen. Jag gissade ju förra månaden att det skulle bli årets enda bild med snö, men se där hade jag fel. Vi har ju massor med snö nu! Det har varit en hel del mer än på bilden, men vi hann inte med att ta oss upp på kullen för att föreviga när skogen var täckt av snö. Så kan det gå, men det är väl inte hela världen.

Marsutsikten.

Robert och Hugo rapporter att det var superkul att gå upp på stora kullen. Det var jobbigt att pölsa i snön, men det var bara bra för motionen tyckte dom. Dom lekte med stora pinnar, sprang ikapp, undersökte alla spännande dofter, skuttade runt i snön och njöt av det hoppfulla, varma solskenet.