Presentation av Ville

Vår bästaste Ville lämnade oss stillsamt 12 april 2018.

Vi saknar dig Ville!

*     *     *

Ville

Jag heter Ville och jag är flockens farbror med mina 12 år som jag fyller den 19 februari. Fastän jag ser ut som en Golden retriever är jag en blandras, jag har även 25% Labrador i mig. Jag väger ca 30 kg och har gjort så sen jag blev vuxen.

Som liten valp flyttade jag hem till min familj den 16 april 2006. Jag var helt vild som valp, ett litet yrväder som bara skulle leka och busa. När jag var liten hade jag en kompis som hette Bilbo. Han fick utstå många spratt från mig och var min bästa kompis tills han gick bort när jag var 3 år gammal. Det var en väldigt jobbig erfarenhet för mig, men som tur var hade jag Torsten som tröstade mig och vi har varit bästa vänner sen dess.

Jag var full av energi när jag var yngre. Husse har cyklat massor med mig och vi har gått väldans många promenader tillsammans. Nu har jag blivit gammal och tycker nog mest om att ta det lugnt. Men jag hänger gärna med när det är dags för dagens flockpromenad. Det är så skönt att vara ute och gå, det håller både min kropp och knopp i trim så att jag orkar med att uppfostra alla kompisar vi har här om dagarna. Det brukar inte behövas så mycket från min sida för att dom ska lyssna på mig - en klar fördel med att bli lite äldre.

Jag är en snäll och glad typ som tycker om dom flesta jag möter. Jag blir gärna kelad med och tycker om att träffa nya människor och hundar. Jag känner mig stolt över mig själv och vet att jag har många kloka råd till den som vill lyssna. Jag brukar till exempel säga att man ska älska så mycket man kan, och med det menar jag att man ska ge så mycket kärlek man kan till så många man orkar.

Jag har alltid tyckt om att vara ute. Och jag vill gärna ha sällskap av någon, för det är rätt så tråkigt att vara själv. Mat är det bästa jag vet och speciellt frukt är jättegott! Att åka bil är alltid trevligt och när jag får tuggeben så bara måste jag äta det utomhus. Jag brukar inte göra så värst mycket väsen av mig, men alla vet att dom kan komma till mig om dom till exempel behöver tips på bus man kan hitta på, har funderingar över livet eller bara vill ha lite sällskap.

Skogsinspektion

Idag var Robert och Hugo ute på en skogstur för att kolla in hur det ser ut efter att det avverkats i den under veckan som gått. Det är numera väldigt öppet på flera ställen i skogen och rejält lerigt på sina håll, hälsar dom. Men det gör ingenting, det var väldans spännande för nästan allt kändes nytt och krävde noggranna undersökningar av nos, ögon och tassar. Alla nya dofter var väldigt spännande och man kunde se långt bland träden. Dom fick även se sig noga för var dom kunde sätta tassarna - i en väldans fart ibland, dessutom.

Robert ser ut över vinterskogen.

Hugo tycker det är väldigt mysigt att vara ute i skogen.

Ungdomarna godkände inspektionen och säger att när väl alla traktorspåren torkat upp blir det nog väldigt kanonbra ute i skogen igen. Om ett par år har allt vuxit igen med gräs och mossa dessutom, så det blir säkert lika kul som det alltid har varit ute i skogen framöver.

Presentation av Torsten

Det har blivit hög tid med nya, aktuella presentationer av mig och min flock. Jag planerar att ta en av oss i veckan och jag tänkte att jag börjar med mig själv. Det blir en sammanfattning av var och en, hur vi är och vad vi tycker om, och kanske en och annan tanke om livet.

Torsten

Det är alltså jag som är Torsten. Jag är en blandras mellan Rottweiler, Dobbermann, Collie, Schäfer och Labrador retriever. Jag föddes 14 maj 2009 och jag flyttade hem till min Husse 11 juli samma år. Idag är jag således 8 år och 8 månader och min matchvikt ligger på en ca 40 kg.

Som valp var jag väldigt busig mest hela tiden. Det var till och med som så att när jag skulle vila så var Husse tvungen att hjälpa mig att lugna ner mig. Annars kunde jag inte somna - speciellt om kvällarna. När jag unghund var jag tydligen väldigt besvärlig och jättebusig. Jag var ganska olydig och retades mycket med Ville. Husse har fått jobba och stått i mycket med mig. Så blir det när man får en hund som mig, med massor av energi. För det har jag alltid haft, ända fram till förra sommaren ungefär. Då började jag få ont i kroppen och det visade sig att jag har artros i mina armbågar. Men fram tills dess har Husse gått oräkneligt många steg med mig på promenader och i skogen. Vi har cyklat otaliga mil tillsammans och kastat hur många kast som helst med bollen. Som ung fick jag även dra däck med sele för att få ur mig energi. Det var jätteroligt och ett väldigt effektivt sätt att motionera på, både för kroppen och för sinnet.

Nu när ungdomsdagarna är över har jag blivit tvungen att dra ner på tempot. Numera blir det bara promenader och till att lufsa runt i skog och mark. Jag är fortfarande är ganska så busig av mig, men det blir inget spring längre. Det är inte så dumt det heller, men jag saknar att kunna kasta boll. Jag får så ont i kroppen om jag skulle göra det nu, så det är tyvärr inte värt det. Jag får leka själv med bollen istället och om jag ber riktigt snällt och länge så kastar Husse bollen några enstaka gånger åt mig och inte så värst långt - då går det bra. En annan kul lek är att skälla på Husse. Det tycker jag är jätteroligt! Husse tycker det är mindre roligt, för han säger att han får ont i öronen.

Jag är en snäll och glad hund som har lätt för att bli uppspelt. Jag är trygg i mig själv och med livet, jag har integritet och är stolt över mig själv. Jag tar hand om mina människor, min flock och våra kompisar som kommer hit och hälsar på. Det är det jag är bäst på, att ta hand om och se till så att alla mår bra. Min vårdande läggning och vänlighet har gjort mig väldigt omtyckt av min flock och våra kompisar. 

Jag gillar väldigt mycket att vara ute. Att gå på flockpromenad är jätteroligt, att lufsa i skogen med mina vänner, eller bara alldeles själv med Husse är jättemysigt. Att vara ute på gården och bara sitta och lyssna på alla ljuden, eller leka ute i hundhagen är underbart. Ja, jag tycket det är skönt att bara vara ute i den friska luften, helt enkelt. 

Jag tycker verkligen om min flock, men mest av allt tycker jag om min Husse. Han är viktigast för mig. Han är min bästa vän och min trygghet i världen. Och jag gör allt jag kan för att ta hand om honom tillbaka!

Gäst nr 124 och 125

I helgen har vi haft två nya små gäster på besök. Gäst nr 124 heter Lipton och gäst nr 125 heter Henning. Dom är två stycken Dansk-svenska gårdshundar som faktiskt är far och son. Lipton är 9 år och Henning 9 månader gammal. Dom var här på en "testhelg" för att se vad dom tyckte om att vara hemifrån. Men det var nog egentligen mest deras människor som behövde en testhelg. Och det går naturligtvis jättebra. Det är ju jätteviktigt att det känns tryggt och bra för våra kompisars människor när dom lämnar sina hundar i min Husses vård och vårt sällskap. Det tyckte dom, för Lipton och Henning ska snart komma tillbaka och stanna några dagar igen.

Gäst nr 124, Lipton.

Gäst nr 125, Henning.

Lipton tyckte det var både spännande och lite läskigt att vara här. Vi var ju så många hundar på en och samma gång, tyckte han. Men han förstod snabbt att det faktiskt är ganska trevligt att vara i en hundflock. Det blir inte så mycket bekymmer för en själv då, för flocken hjälps ju åt och Husse har koll på världen. Att gå på flockpromenad var jättemysigt tyckte han i alla fall. Då slappnade han av och njöt av både sällskapet och landskapet.

Henning var en smula förvirrad första timmarna han var här. Men allt som tiden gick tinade han upp mer och mer och innan han åkte hem idag var han på ypperligt gott humör och tyckte det var väldigt roligt att vara här. Han lekte med Albin och Hugo och tittade avundsjukt på när Robert sprang så snabbt han kunde - för så snabbt kan Henning inte springa än. Han nosade på alla spännande dofter i hundhagen och var glad och trygg i flocken. Det ska bli kul att träffa dom båda snart igen!

Några bilder

Här kommer några bilder från de senaste par veckorna, som jag aldrig riktigt hittade tid till att berätta om. Dom fem första är i från förra veckan. Då hade vi ingen snö, bara lite frost på backen.

Mikkel tycker vintern är bedrövlig, kall och eländig. Skönare att vara inne i värmen.

Lisa är trött efter en massa lek och bus.

Albin tränar på att se så charmig ut han bara kan. En bra färdighet att kunna ibland.

Vår kompis Laban drömmer om varmare väder.

Jag har en pinne här. Den är min.

Här är några bilder från idag. Snön som kom för några dagar sen ligger kvar, nästan överallt. Det är väldigt kul med snön och dessutom blir det ju så mycket ljusare och trevligare ute.

Laban äter snö, mums.

Sima tycker mycket om sitt värmande täcke.

Lilla Doris börjar bli pömsig efter en trevlig dag.

Men nu är den här arbetsveckan slut. Ikväll ska vi bara ha det mysigt och sen imorgon ryktas det om att det kommer nya kompisar på besök. Mer om det imorgon, antar jag. Hoppas ni får en bra helg, det ska vi ha i alla fall!

En farbror

Farbror Ville på en kudde.

Ville ska till veterinären imorgon. Han ska få tänderna rengjorda och operera bort en knöl som han fått på svansen. Det hela kommer säkert gå bra, men ni får gärna skicka en snäll tanke till honom. Idag har han gjort sig fin, både kammat sig och duschat. Så imorgon är han redo för veterinären och jag tror nog att det hela kommer gå alldeles utmärkt.

Dagiskompisarna

Som säkert några av er vet så driver Husse ett hundföretag med bland annat hunddagis. Jag tänkte det skulle vara kul att göra en liten snabb presentation av våra dagiskompisar, för just idag var alla 14 här - något som ganska sällan händer.

(Jag håller på att lära mig mitt nya objektiv.
Hundarna på kanterna är egentligen inte så breda som på bilden.)

Dom är en salig blandning i allt från storlek och ålder, karaktär och sinnelag. Från vänster till höger med namn, ålder, gästnummer och ras:

Tessie 13 år (100) Airdaleterrier - Tant Tessie tycker bäst om att ta det lugnt, men tycker det är kul att leka ibland en kort stund. Annars sover hon mest för hon är gammal och stel i kroppen.

Dante 11 mån (108) Labradoodle - Dante är en lurvig unghund med planer på att bli vårdhund. Han är för det mesta lugn av sig, utom när han springer ikapp med Tintin i hundhagen.

Viggo 3 år (87) Dansksvensk gårdshund - Viggo är lugn, en smula ängslig till och från och gör inte så värst mycket väsen av sig. Bor tillsammans med Max.

Mikkel 3 år (112) American Staffordshireterrier - Mikkel är en lugn typ som gärna sover på förmiddagen. Han har en smula svårt att förstå hur han ska vara del av hundflocken och är gärna för sig själv medan han filosoferar om hundmat.

Gandi 8 år (28) Hovawart - Gandi är en elegant herre som håller sig på sin egen kant. Unghundar som bara larvar sig och springer ikapp är inget att beblanda sig med, tycker han.

Tintin 10 mån (104) Vit herdehund - Tintin är jämt glad och vill bara leka och busa. Tror gott om alla och livar gärna upp stämningen när han kan.

Doris 2 år (107) Jack Russell terrier - Doris är mycket snäll och ungefär så här till sin läggning: "Hej, jag heter Doris! Vad heter du? Ska vi leka?"

Sima 2½ år (58) Rhodesian ridgeback - Sima är en försiktig dam som är väldigt bra på att locka fram den lekfulla sidan hos nya komipsar. Hon är den som är snabbast av oss alla i hundhagen.

Hoffa 9½ år (106) Hovawart - Hoffa är en glad typ som trots sin ålder är sprallig av sig. Han är motsatsen till Gandi och är gärna med mitt i smeten, fast på ett ganska försiktigt sätt.

Enzo 4 år (67) Labrador retriever - Enzo är, trots sitt väldigt tjusiga yttre, bara en lekfull och glad krabat. Han leker gärna med Zeke och tycker om att bli klappad på magen.

Zeke 3½ år (47) Blandras Siberian husky, Alaskan Malamute - Zeke är busen som blivit vuxen. Han är alltid glad tycker att flockpromenader är det bästa med att vara hos oss.

Max 2 år (88) Border collie - Max är lugn och glad och så gott som alltid redo. För vad spelar ingen roll, men redo är han, precis som en Border collie ska vara. Bor tillsammans med Viggo.

Chilli 8 år (64) Nova scotia duck tolling retriever - Chilli är vänlig och försiktig. Han gör inte heller så värst mycket väsen av sig utan nöjer sig med att titta på när dom andra leker. Om det inte är en boll inblandad, för bollar är det bästa han vet.

Balder 8 år (93) Blandras Rottweiler, Labrador retriever - Balder tycker det är skönast att vara för sig själv. Unghundar som ska ställa sig in kan gå och lägga sig tycker han. Men han är alltid snäll och på gott humör.

Ungefär så är våra kompisar. Jag tycker vi har det väldigt bra som har så många kompisar som tycker om att vara med oss om dagarna. Vi går på flockpromenad varje dag (utom när vädret är för bedrövligt), grejar ute på gården, leker i hundhagen, undersöker spännande dofter, samtalar om livets mysterium och människornas konstigheter, äter mat och dricker vatten, vilar och har det mysigt tillsammans, ibland går vi på äventyr i skogen, vi tar cykelturer och umgås i all enkelhet på hundars vis. Hos oss får våra kompisar helt enkelt vara hund, med allt vad det innebär. Och det verkar vara tillräckligt för att dom ska trivas hos oss!

Utsikten i januari

Idag har jag påbörjat ett nytt projekt. Jag ska ta en bild uppe från stora kullen i början på varje månad det här året och se årstidernas skiftningar i landskapet. Det ska bli roligt att se resultatet av det hela. Och dessutom är det superkul att gå upp på stora kullen, så bara det gör ju det hela värt det.

Januariutsikten.

Idag var det väldigt passande årets första soliga dag. Jag ska försöka att ta de planerade månadsbilderna i fint väder. Det är ju ganska trevligt att se landskapet i solsken. Men det blir säker en eller två månader i mulet väder. Fast det gör ju inget, det hör ju till årets skiftningar. När jag var uppe på stora kullen idag så passade jag även på att undersöka en massa trevliga dofter och lekte med pinnar. En mycket bra start på det här projektet alltså!