Gott Nytt År

Så tackar 2018 för sig.

Jag hoppas ni haft ett bra år

och att ni gör nästa en smula bättre.

Jag och mina vänner önskar er ett riktigt

Gott Nytt År!

Slut på jul

Så var det åter vanlig vardag igen. Julen är över för i år. Fast helt vanligt har det inte varit i dagarna två efter julen. Vi har bara haft en 4-5 stycken dagiskompisar här, då resten av gänget varit lediga. Även nästa dagisveckan kommer vara kort, för snart är det nåt som kallas för nyår. Fast egentligen har veckan varken varit kort eller lång. Vi hade ju ett gäng gäster på besök över julen och över nyår kommer det ett nytt gäng. Så vi har haft fullt upp med att ta hand om våra gäster och dessutom var det människogäster här också över jul. Det är alltid väldigt roligt, men efteråt blir vi ganska trötta av allt ståhej som varit. Många dofter att undersöka och många ljud som ska sorteras och förstås.

Men idag har vi haft en skön och vanlig dag. Vi har varit ute på flockpromenad med våra kompisar, lekt ute i hagen, grejat ute på gården och haft det skönt och mysigt inne i huset, ätit god hundmat och druckit färskt, kallt vatten.

Fotopaus på flockpromenaden.
Robert, Berta, Albin, Kvikk, Tilda, Brasse, Dante, Göran, Aston, Shiro, Depill, jag, Mikkel, Hugo, Emma.

I helgen ska vi vila och förbereda oss inför nyårsdagarna. Det ska komma 13 gästhundar som vi ska ta hand om. Nyårsafton är som kanske bekant en otrevlig dag för många hundar. För mitt i natten (och även ibland på dagen och kvällen) så är det nåt som visst kallas för fyrverkerier. Det är ett mystiskt fenomen med en massa starka ljus i olika färger på den mörka himlen och ett förfärligt oväsen. Dom flesta hundar, och säkert många andra djur, tycker det är totalt obegripligt och läskigt med fyrverkerier. Men hos oss är det väldigt lugnt och så gott som tyst på tolvslaget. Husse gör sitt bästa för att se till så alla vi hundar har fått ordentligt med motion och mental stimulans, så vi är trötta och nöjda inför kvällen. Lite musik och och bra sällskap på det gör att vi inte behöver bry oss om oväsendet och ljusen det minsta.

Men nu ska jag se om jag får plats i soffan och vila i väntan på att det blir dags för kvällsrundan, så vi kan gå och sova gott hela natten sen.

God Jul

En riktigt God Jul

önskar

Jag och mina vänner till er alla

Hoppas att ni får en synnerligen fridfull helg!

Gäst nr 166 och 167

Det här är Santana och Doris, våra senaste bekantskaper, gäst nr 166 och 167. Santana är 10 år gammal av blandrasmodell, med bland annat labrador. Doris är en Old English Bulldogge och hon är bara 1 och ett halvt år gammal. Dom bor tillsammans och är här på besök för att fira jul med oss.

Gäst nr 166, Santana.

Gäst nr 167, Doris.

Santana är en busig dam som är glad hela tiden. Hon är väldigt självsäker och tycker det är självklart att hon är i centrum. Ute i hundhagen gick hon åt ett helt eget håll istället för att följa efter Husse (som vi brukar göra) och tyckte att hon minsann bäst själv visste var de mest spännande dofterna fanns.

Doris gjorde tyvärr illa sitt knä för nån vecka sen och har fortfarande ont. Det innebär att hon måste ta det lite lugnt och att hon inte bör springa. Så den här gången får vi nog inte se Doris riktigt rätta personlighet, för hon är nog lite försiktigare än vad hon vanligtvis är. Men hon verkar vara en ganska lugn liten dam och har varit väldigt artig och vänlig mot oss allihopa och verkar tycka det är väldigt spännande att hälsa på oss.

Gäst nr 165

Vår kompis Blue (gäst nr 120) är här för att fira jul med oss och han har med sig sin nya lilla kompis Bella. Således är Bella vår gäst 165 och hon är 4 och en halv månad gammal. Hon är, liksom Blue, en American staffordshire terrier. Hon är väldigt söt, glad och lite busig. Hon är även ganska försiktig av sig och tyckte först det var en smula läskigt att träffa så många nya hundar på en gång. Men det tog inte speciellt många minuter förrän hon trivdes som fisken i vattnet tillsammans med flocken.

Gäst nr 165, Bella.

Det blir mysigt att ha en valp på besök över jul. Våra dagisvalpar är ju ungdomar nu, så Bella kan tillgodose Husses valpbehov för ett tag framöver. Vi ska leka mycket ute i hundhagen med henne, greja på gården och kanske vi kommer ut på en skogstur också.

Snön smälter

Snön har redan börjat smälta bort. Det känns faktiskt tråkigt. Men sånt är inget att göra åt. Istället så passar vi på att njuta av snön, vi leker och springer ikapp, busar och brottas ute i snön ute på gården och i vår hundhage.

Bus och lek ute på gården.

Igår hittade Robert en underlig leksak som han tyckte var jättebra, nämligen en gammal duschborste som Husse var på väg att slänga i soporna. Robert tyckte den var fin och frågade så snällt han bara kunde om han inte kunde få låna den en stund. Det fick han och snart var det full fart på så gott som alla hundarna som försökte hinna ifatt Robert och ta borsten. Det var det ingen som lyckades med, men alla hade väldigt roligt och var mycket nöjda efteråt när leken tagit slut.

Dom bästa leksakerna är oftast gammalt "skräp". Så kallade hundleksaker är oftast inte lika roliga, åtminstone inte så värst länge. Pinnar är bland det bästa leksakerna och ibland en å annan duschborste. Så se efter i era gömmer och skrymslen om ni inte har nåt som kan passa er hund att leka med. Men tänk på säkerheten så det inte blir nåt tok bara, så ingen gör sig illa!

Vinterns första snö

Nu har det kommit snö på vår gård! I dagarna tre har det snöat och varit kallt ute. Det är jättemysigt! Allt blir nytt och rent, det blir väldigt tyst ute och ungdomarna är extra glada. I år verkar Hugo vara den som är mest glad för snön. Han busar och leker i snön och smakar på den. Så mycket att snart efter att han kommer in i huset blir jättekissnödig och måste göra Husse uppmärksam på att han behöver gå ut igen. Så skyndar Hugo sig ut och lättar på trycker en lååång stund. 

Hugo tycker det är toppen att det kommit snö.

... och Albin likaså. Snö är jätteroligt!

Helgen har varit lugn och trevlig. Vi laddar upp oss inför alla kompisar som kommer för att fira jul och nyår med oss. Dom börjar landa nu i veckan och det ska bli så trevligt att ha ett gäng kompisar här. Vi ska gå många flockpromenader tillsammans, leka ute i hundhagen och greja ute på gården. Jag hoppas att snön och kylan stannar kvar för det är ju toppenkul med snö, och dessutom gör det nog arbetet med att torka alla våra tassar lite lättare för Husse.

Gäst nr 164

I veckan som var har vi haft en ny gäst på besök ett par omgångar. Han heter Isak, är av modell Beagle och är nästan 3 år gammal. Han är väldigt trevlig och en glad krabat. Han är väldigt duktig på att nosa och gör så mycket noggrant på alla dofter han undersöker. När vi lekte ute i hagen skällde han ibland och då hördes det att vår Tilda nog har Beagle i sig hon också, för dom har ett väldigt lika skall. Inte så mycket voff, uten mera wooh...  Isak tyckte det var väldigt kul att hälsa på oss och tyckte nog att flockpromenaderna var det bästa av allt med att vara här. Han var väldigt duktig på att hitta sin plats i flocken och travade på i godan ro tillsammans med oss. 

Gäst nr 164, Isak.

Isak har nåt som kallas epilepsi. Det är visst en sjukdom som gör att man får krampanfall ibland. Det behövde vi inte uppleva under det här besöket, som skönt var, för det ska visst vara ganska så jobbigt att se på, men framför allt för den som har anfallet. Men Isak hade med sig medicin ifall det skulle behövts och visade stolt sina grejer för oss och sa att man kan leva ett bra liv trots epilepsi - med påpassliga människor och bra veterinärer. 

Utsikten i december

Nu så är det december och mitt projekt att ta en bild från stora kullen i början på varje månad det här året, har kommit till sitt slut. Idag tog jag med mig Emma, Albin och Robert som assistenter. Vi åkte bil till kullen för att sen klättra uppåt. Alla dofter var nya, spännande och krävde noga inspektioner från oss alla. Där var dofter från hjort, enstaka människa, hare, räv och en massa fåglar, på vägen mot toppen. Väl där uppe så tittade vi på utsikten, busade med pinnar, nosade mera och klättrade på stenar.

Decemberutsikten.

Trots att det blåste en hel del så hade vi det jättemysigt. Ungdomarna tyckte det var väldigt lajbans att vara ute på äventyr och knatade sedan nöjda på, när vi gick hem till fots.

Nu har det alltså gått nästan ett helt år. Husse brukar säga att tiden går så fort, men det är ett konstigt uttryck, tycker jag. Tiden är ju bara, hela tiden, varken snabb eller långsam. Hmm, det måste vara nåt knepigt människopåhitt det där med att tiden går fort. Tur man är hund så man slipper såna underliga tankar. Det verkar mycket lättare att bara njuta av det som är, så som vi hundar gör.

Gäst nr 163

För ett par veckor sedan hade vi gäst nr 163 på besök, Winston. Men då var han bara här över dagen, så då tänkte jag att jag väntar tills han har varit här ett gäng dagar så jag kan berätta nåt vettigt om honom. Och idag åkte Winston hem efter att ha hälsat på oss i veckan, så nu kan jag skriva några rader om honom.

Gäst nr 163, Winston.

Winston är en 1 år gammal Labrador retriever. Han är väldigt glad och väldigt busig. Han är snabb nästan hela tiden och är duktig på att skälla. Men det här är inte en riktigt rättvis beskrivning av Winston, för det råkade nämligen vara som så att vi har en tik som löper här hemma just nu. Som säkert bekant för många av er, brukar unga grabbar tycka det är superjättespännande med löptikar. Och då varken hör eller ser dom speciellt bra och har inte tid med nånting annat än att nosa efter den frestande doften.

Men jag kan i alla fall säga att Winston är en glad och snäll hund. Vi ser fram emot nästa gång han kommer, så vi kan få lära känna den riktiga Winston.

Välkommen Emma

Det här är Emma, vår senaste tillfälliga familjemedlem. Emma är en 2 år gammal pitbull och hon kom hem till oss för drygt en månad sen. Emma hade det inte alls speciellt bra innan hon kom hit och hade blivit illa behandlad. Hon var väldigt rädd för människor och är fortfarande mycket misstänksam mot nya människor. Det är faktiskt bedrövligt, för Emma är en genomsnäll hund som är värd att behandlas med kärlek och respekt - precis som alla hundar är värda precis just det!

Emma.

Idag är Emma en glad och busig hund. Hon både beter sig som en valp och känns som en. Med det menar jag att hon inte vet så värst mycket om livet och att hon har mycket lek i kroppen. Antagligen fick hon inte vara valp som liten och har nu en hel del att ta igen på det området. Och det får hon så gärna göra! Hon busar mycket med Robert, biter honom i svansen och tacklar honom. När dagisvalparna är här om dagarna leker hon helst med dom, springer ikapp och brottas. Det är en fröjd att se henne leva livet och vara glad.

Emma är väldans mycket förtjust i Husse. Han verkar vara hennes idol och hon är med honom varje stund hon kan. För Husse blev Emmas trygghet i livet med en gång hon kom hem till oss. Hon brukar visa sin uppskattning genom att försiktigt sätta framtassarna på axlarna på Husse och slicka honom i ansiktet.

Emma har stort behov av närhet. Förutom att hon tycker om att kramas med Husse så brukar hon sitta på mig eller nån annan. Det gör inte så mycket, hon vill inget annat än att vara nära. Hon har till och med suttit på Tilda utan att hon sa ifrån, så det är ett helt ok beteende från Emmas sida.

Det ska bli intressant att följa Emmas utveckling. För som sagt, det är nästan som att vi har en valp hemma i flocken. Grundtanken var ju att vi skulle hitta ett nytt hem till Emma så småningom, men jag vet att Husse är mycket förtjust i henne. Dessutom tillför hon en mycket positiv och glad energi till flocken, trots hennes eländiga bakgrund, så det är stor chans att hon kommer stanna hos oss. Men det beslutar vi slutgiltigt lite längre fram.

Välkommen till oss Emma!

Inga gäster

Den här helgen har vi inte haft några gäster alls på besök. Det har bara varit vi själva. Det har vi inte varit sen i våras, så vi har faktiskt haft det rätt så mysigt här hemma. Vi har tagit det lugnt, haft sovmorgon, gått på flockpromenader, lekt i hundhagen och grejat ute på gården. Allt i godan ro, för vi känner ju varandra så väl och vet precis våra roller. Det var nog en välbehövlig paus för oss och nu känner vi oss redo för nya tag. Imorgon är det måndag igen och då kommer våra kompisar tillbaka. Det ska bli roligt!

Ute på familjepromenad i bokskogen.

Vi leker och busar ute i vår hundhage.

Ibland funderar Husse på om det blir för jobbigt för oss ibland, med alla gäster och kompisar som kommer på besök. Oftast går det väldigt bra och är inte till några bekymmer. Ibland kan det bli lite mycket, om det kommer flera nya hundar som till exempel är väldigt bekymrade eller bara vill göra som dom själva vill. Då brukar jag säga till Husse att vi behöver en egen familjepromenad, till exempel, eller att vi har lite extra mysigt på kvällen i soffan. Men som regel är det spännande, roligt och trevligt med alla kompisar vi har på besök. Vi lär oss ju också vilka gäster som vill vara med i flocken, umgås och lära av oss. Dom hundar som ger god energi tillbaka till oss är bara kul att ha på besök.

Lugn helg

Hösten lider mot sitt slut och vintern står för dörren. Nästan alla löven har ramlat av träden och det är blött på backen så gott som hela tiden. Ute i bokskogen ligger ett nytt gyllenbrunt lager av löv och bjuder på massor av spännande dofter att undersöka. Tassar torkas flera gånger om dagen och det skönt att komma in i värmen.

Fotopaus på dagens flockpromenad.

Vi har en lugn och skönt helg med bara fyra kompisar på besök. Vi började dagen med lite sovmorgon för att sedan gå ut på gården och greja och äta frukost. Sen gick vi in, torkade tassarna och gick vilade en lång stund. Det var jättemysigt och en väldigt lagom start på helgen. När vi vilat färdigt hjälpte vi Husse i köket när han bakade en kaka och sen var det hög tid för dagens flockpromenad.

Vi mötte människor och hundar och just idag tycket jag att vi gott kunde ha skogen för oss själva. Så jag skällde en smula, fastän jag inte fick... Nåja, det löste sig och var väl egentligen inte hela världen. Promenaden gjorde oss gott och när vi kom hem igen gick vi ut i hundhagen för att leka och springa av oss - ungdomarna som behövde det alltså. Själv nöjde jag mig med att nosa på alla nya dofter som kommit fram sen sist och att bara lufsa runt i höstgräset, medan jag njöt av sällskapet och den friska luften.

Nu är det kväll, middagen är intagen och jag har hittat en bra plats i soffan att vila på tills det blir dags för kvällsrundan. Sen ska vi sova gott hela natten och göra samma sak imorgon. Då kommer vi vara redo för en ny arbetsvecka på måndag.

Utsikten i november

Igår tog jag med mig Albin och Emma ut på äventyr till stora kullen för att ta månadens bild på utsikten. Vi promenerade iväg till kullen och bara det tyckte Emma var väldigt kul (mer om Emma om några dagar). Väl framme vid kullen så klättrade vi upp på den lilla stigen som hjortarna trampat upp. Utsikten var magnifik även den här gången. För att inte tala om alla spännande dofter vi undersökte!

Novemberutsikten.

När vi tittat färdigt på utsikten och nosat så mycket vi orkat på så många dofter vi bara hann med, så kilade vi ner för kullen och begav oss hemåt igen. Det var väldigt trevligt och mysigt att vara ute på tur bara vi tre. Väl hemma igen drack vi några klunkar vatten innan vi gav oss ut på dagens flockpromenad med resten av gänget som tålmodigt väntat hemma på sin tur att komma ut på äventyr.

Gäst nr 162

Idag åkte gäst nr 162 hem igen efter ett helgbesök. Han heter Ylle och är en 1 år gammal Perro de agua español. Det betyder visst Spansk vattenhund. Men vi har ingen sjö i närheten så vi har inte kunnat testat om namnet egentligen har nåt med vatten att göra. Cykelturer och flockpromenader gick alldeles utmärkt för Ylle i alla fall, trots brist på vatten.

Gäst nr 162, Ylle.

Ylle hade lite svårt med flockkänslan. Han tyckte det var lättare att vara för sig själv och göra som han själv ville. Han gick mest med nosen i backen och undersökte spännande dofter, eller försökte nosa på alla nya bekantskaper, utan nåt större intresse av göra sig vän med oss. Robert tyckte inte det var ok, för det är egentligen rätt så oförskämt att bara lukta på andra och inte låta nån annan lukta på en tillbaka. Så Robert gjorde sitt bästa för att lära Ylle hur hälsningsritualen ska gå till. Och även han lyckades lära ut några av stegen, så tyckte Ylle att det var lättare att gå sin väg mitt i lektionen istället med nosen i backen. Då tittade Robert efter honom med undrande blick...

Cykelturer var helt ok tyckte Ylle, även om han själv ville bestämma tempot. Flockpromenader däremot fixade han mycket bra för att vara första gången hos oss. Han gick bakom oss och tyckte nog det var ganska så mysigt med både sällskapet och höstens färger i bokskogen.

Gäst nr 160 och 161

I veckan hade vi gäst nr 160 och 161 på besök. Bob och Ville heter dom. Bob, 5 år gammal, är en blandras Jack Russell och Pudel medan Ville, 3 år gammal, är en Jack Russell terrier. Dom är båda mycket trevliga grabbar och vi hade mycket kul tillsammans. Dom passade in i flocken bums och tyckte det var toppen att hälsa på hos oss.

Gäst nr 160, Bob.

Gäst nr 161, Ville.

Speciellt Ville tyckte det var supertrevligt att vara här. Han hittade sin plats i flocken meddetsamma faktiskt. Det händer inte så värst ofta att det går så pass fort, men han visste precis hur han skulle göra och då hade ingen av oss några invändningar. Tvärtom är det bara trevligt med sånt sällskap. Bob passade också bra in med oss, men han behövde en smula längre tid för att hitta sin plats och tyckte egentligen det var mest spännande att nosa där flickor hade varit.

Grabbarna var med oss på våra flockpromenader och traskade på med gott humör medan dom njöt av höstskogen och sällskapet. Ute i hundhagen busade Ville med oss andra och Bob gick med nosen i backen. Ute på gården grejade dom på med oss, som om dom alltid varit här. Det var ett väldigt lättsamt och trevligt besök av två små snälla grabbar!

Gäst nr 159

Det här är Aston. Han är en Rhodesian ridgeback som är 6 år gammal. Och han är gäst nr 159. Tyvärr trivs Aston inte så bra med att hälsa på oss, utan är mest orolig och väntar på sina människor. Så vi har inte haft nån större chans att lära känna Aston, för han vill bara vara ifred, så vi låter honom vara det.

Gäst nr 159, Aston.

Men vi har tagit med Aston ut på några mindre flockpromenader och det har han faktiskt tyckt varit trevligt och intressant. Och så får han sig några rundor i vår hage med Husse varje dag, men då har han mest lyssnat efter sina människors bil eller vädrat efter dom. Det verkar som att det inte är så lätt att vara Aston alla gånger, i alla fall inte när han är utan sina människor. Nåja, vi gör vad vi kan för att Aston ska ha det bra hos oss och känna sig trygg. Imorgon är du hemma hos dina människor igen Aston!

Valpkvartett

Idag har vi haft fyra valpar på besök! Förutom att Chewbacca, Kaysa och Nelson varit här som vanligt, så har vi även haft besök av Ziva idag. Så nu tänker ni kanske att vi måste haft fullt upp idag! Men det har gått alldeles utmärkt. Dom har skött sig mycket bra och mest lekt med varandra när vi varit ute på gården. Under uppsikt av oss andra så klart. Valpar ska inte vara själva, det behövs både kloka vuxna och glada ungdomar som kan hjälpa till med både lek och viktig information, som till exempel vilka lekar som passar sig väl och vilken typ av lek man ska strunta i.

Valpkvartetten Ziva, Chewbacca, Nelson och Kaysa.

Jag tror valparna har haft en väldigt rolig och bra dag tillsammans. Dom sover nog väldigt skönt ikväll.

Gäst nr 156, 157 och 158

Vi har haft tre nya gäster på besök några dagar. Gäst nr 156, 157 och 158 heter Buddy, Nimbus och Caddy. Buddy och Nimbus är båda 1 år gamla Goldendoodles, som dom kallas - alltså blandning mellan Golden retriever och pudel. Caddy är 1½ år gammal och han är en blandning mellan Pitbull och Siberian Husky. Alla tre är väldigt glada och en smula busiga.

Gäst nr 156, Buddy.

Gäst nr 157, Nimbus.

Gäst nr 158, Caddy.

Dom här grabbarna har sprungit ikapp i hundhagen så fort dom bara orkat, brottats och grävt stora fina gropar och sökt efter sorkar. Det tyckte dom var superjättekul och sen sov dom gott, för att sedan repetera det roliga. Dom har även varit på promenader med Husse och grejat ute på gården med oss andra.

Men dom tyckte det var väldigt svårt att vara med flocken alla tre samtidigt, så dom var mest med varandra istället, som dom är vana vid. Dom tycket det var svårt, för dom ville göra som vanligt, som dom brukar hemma och det går vi inte riktigt med på. Man måste följa vissa regler och ritualer när man lär känna varandra. Den kunskapen hade dom inte riktigt, så vi kom överens om att dom kunde vara i en egen hage och studera oss andra till att börja med. För att lära sig såna konster hade dom behövt vara här mycket längre, så det hann vi inte ta tag i den här gången, helt enkelt.

Grabbarna bus har i alla fall haft mycket roligt och kanske dom lärde sig nåt om hundvett och -etikett som dom kan ta med sig hem och öva på. För om livets mysterier lär man sig så länge man lever - det är ju inget man lär sig färdigt om på några dagar.

Välkommen Berta

Nu är det hög tid att berätta om Berta. Ni som är uppmärksamma av er har säkert sett Berta på mitt Instagram-konto den senaste tiden, för hon har faktiskt varit hos oss i ganska precis två månader nu. Berta har gett oss det ärofyllda uppdraget att hitta ett nytt hem till henne, men jag har inte berättat om det hela förrän nu, då diverse pappersexercis precis blivit avklarad. Dessutom var Berta till veterinären nyligen för att se till så hon inte kan få några valpar. När man ska ta en tjusig porträttbild vill man ju se någorlunda fräsch och kry ut, och inte operationstrött.

Berta.

Berta är 2 år gammal och hon är en Chinese Crested, en sån med päls som kallas Powder Puff. Just nu är hon nyklippt för att inte dra med sig halva skogen in i huset och för att få ny och jämn päls över hela sig. 

Vi känner Berta rätt så bra nu. Hon är en känslig själ som behöver tydlig struktur i vardagen. Annars blir hon både busig och förvirrad. Hon försöker då göra som hon vill, men när man är av känslig natur blir det för mycket ansvar och då blir livet svårt och tungt. Det är mycket bättre och lättare att följa sin människa, istället för att försöka bestämma över hen. Berta är alltså här för att vi ska lära henne hundvett och -etikett och för att bli balanserad igen. Hon lär sig bra och lyssnar oftast så noga hon kan på oss hundar och Husse. Även om hon lärt sig en hel del har hon ganska mycket kvar innan hon är redo att flytta till sitt nya hem. Tills dess är Berta med oss och grejar med allt som vi håller på med om dagarna. Vi går på våra flockpromenader, cyklar, leker i hundhagen, träffar nya bekantskaper, undersöker spännande dofter och lever gott hundliv.

Välkommen till oss Berta!

Utsikten i oktober

Idag skickade jag ut Kvikk och Hugo på uppdrag till stora kullen för att ta månadens bild. Det tyckte dom var kanonkul och stack iväg med cykeln. Kvikk tycker dock inte om att cykla så värst mycket, han tycker det går för fort - fastän han alltid annars är så snabb. Men han hälsar att det gick helt ok idag och att cykelturen ändå var ganska så trevlig.

Oktoberutsikten.

Väl uppe på kullen ordnade grabbarna med bilden för att sedan undersöka alla spännande dofter, hoppa upp på alla stenarna, leka med en pinne och lukta ännu mera på alla dofter. Där var spår från både hjort och räv, berättade Hugo. Och så tittade dom på utsikten så klart. Det var väldigt fint med alla höstfärgerna, speciellt i det varma solskenet. Det är ju nästan sommarvärme nu om dagarna. Det är verkligen jättehärligt och vi njuter så mycket vi orkar ute i solen.

Melker på träningsläger

Vi har haft Melker på besök ett gäng dagar på träningsläger. Husse har kommit på att han erbjuder både träningsläger och rehabläger. Skillnaden är att träningsläger till störst del är socialisering, som det så fint heter, medan rehabläger kan vara hundar som till exempel är rädda eller ilskna och som Husse arbetar noga med för att hjälpa. Melker som varit på träningsläger har "bara" varit med oss i flocken och övat på sina sociala kunskaper och fått lektioner av oss hundar.

Melkers examensfoto.

Melker har varit på cykelturer med Robert, Hugo, Brasse och Göran, han har varit på flockpromenader med oss allihopa, han har sprungit ikapp i hundhagen med kompisar och grejat ute på gården. Han har även bott med oss andra inne i huset med allt som hör till ett hundhem. Han har levt det hundliv som vi brukar göra här hemma på gården och det kräver kunskaper i hundvett och -etikett och ger mycket och bra mental stimulans. Och dom gånger han inte riktigt vetat vad han ska göra eller inte göra, så har han antingen frågat oss andra eller själv försökt att lista ut hur han ska göra genom att studera oss andra. Husse finns alltid i bakgrunden som vår trygghet och stöd och hjälper till när det behövs.

Melker har utvecklats mycket, speciellt sen första gången vi träffades. Då var han ängslig och tyckte det var ganska så läskigt med andra hundar. Nu är han på mycket gott humör med oss andra, är med mitt i smeten och har till och med åsikter om hur man uppför sig. Oftast har han missuppfattat, men skam den som ger sig! Det är jättebra att han försöker, för det är då lär man sig om livet och dess mysterier! Mycket bra jobbat Melker!

Gäst 155

Vi har haft gäst nr 155 på besök i några dagar! Han heter Logan och hela han är stor och vit. Han är en Dogo Argentino och är drygt 2 år gammal. Logan hade en usel start på livet, men nu har han en bra människa som gör sitt bästa för att ta hand om honom. Så ska det vara och så borde det vara för alla hundar.

Gäst nr 155, Logan.

Logan är en skön typ. Han har mest lufsat omkring på gården när vi varit ute, tagit några leksprång och luktat på blommorna. Utom en gång när det blev lite gruff med en kamrat. Men ingen fara, Husse löste det bums och ingen kom till skada. Sånt kan hända ibland när ungdomarna försöker ta sig ton i ett obevakat ögonblick. Det hör väl på sätt och vis till, men det är tråkigt när det händer. Men som sagt, det löstes snabbt och sen gick vi vidare med dagen. Annars är Logan en mycket vänlig och trevlig hund, han har bara en hel del kvar att lära. Det kan mycket väl tänkas att det fattades både en och två lektioner i hundvett och -etikett under valptiden, och då är det inte så lätt alla gånger att själv försöka klura ut hur man ska uppföra sig.

Ute i hundhagen har Logan sprungit så fort han bara kunde några gånger. Ni må tro det gick fort och att han var glad! Ute på promenaderna har han skött sig alldeles utmärkt och blev dessutom kompis med Husses systerson. Det ska bli trevligt att träffa Logan fler gånger och se hur han utvecklar sina färdigheter som hund.

Gäst nr 153 och 154

Nu har vi gäst nr 153 och 154 på besök. Dom heter Tea och Älva och är båda blandraser av jakttyp. Tea är jämthund/plott och är nästan 2 år gammal, medan Älva är vorsteh/wachtelhund och är 5 och ett halvt år gammal. Båda damerna tycker det är mycket spännande att hälsa på oss och är på väldigt gott humör hela dagarna.

Gäst nr 153, Tea.

Gäst nr 154, Älva.

Tea och Älva rör på sig nästan hela tiden när dom är ute. Dom springer hit och dit och nosar på så mycket dom kan på samma gång. Det är ganska imponerande faktiskt, hur mycket dom hinner med. Ibland verkar det lite jobbigt dock, men dom är för det mesta nöjda. Själv tycker jag om att undersöka dofter en längre stund så att alla små detaljer inspekterats både en och två gånger. Jag tror inte damerna är lika noggranna som jag brukar vara. Tur att vi alla är olika! 

Så här brukar det se ut för Tea och Älva, full fart framåt.

Ute i hundhagen går det undan, må ni tro. Damerna springer väldigt snabbt och överallt på en gång! Dom tycker det är supermysigt och är så glada och nöjda sen när dom är klara. Fast om dom fick skulle nog dom springa runt ute i hundhagen fortfarande, väldans nöjda med friheten.

Hösten är kommen

Nu är det höst på riktigt. Det blåser ofta om dagarna, det kallt på morgnarna, luften är krispig, träden börjar tappa sina löv så smått och himlen är höstblå. Det är egentligen inte så dumt, men det blev ju höst på en dag bara. Man hann ju inte förbereda sig riktigt. Men så är det och det är inget att bry sig om eller försöka göra nåt åt. För vädret gör som det vill och vi får vackert anpassa oss helt enkelt, även om vissa av oss (läs Husse) inte "var färdig" med sommaren och redan längtar till nästa sommar...

Ute på gården.

En morgontrött Max.

Kaysa och Nelson.

Det är ju faktiskt grönt och skönt ute, ja alltså löven på träden är ju kvar i en månad till. Sen blir det väl vintergrått igen. Vi får hoppas att det kommer ett lagom lager snö som ligger kvar tills det blir vår. Så det blir ljust och kul över vintern. Men som sagt, det är ju ett tag kvar innan dess. Nu ska vi njuta av det som är nu och fascineras över hösten alla färger och krispiga luft med många flockpromenader, bus i hundhagen och vi ska greja ute på gården så mycket vi orkar!

Morgonpromenad

Idag skötte sig Husse exemplariskt och tog med oss ut på flockpromenad innan frukost. Det är den bästa av promenader! Kliva upp, sträcka på sig, gå ut på gården och greja en stund för att sedan gå ut och gå - det är den bästa starten på dagen! Då har man verkligen gjort sig förtjänt av en god frukost!

Fotopaus på morgonpromenaden.

Robert tyckte väl det var si så där med att gå ut på promenad det första han gjorde idag. Han är väldigt morgontrött och vill helst ha sovmorgon varje morgon. Och innan han kliver upp överhuvudtaget så ska han ha en lång kram av Husse, annars ligger han bara kvar. Vi andra tyckte i alla fall att det var en toppenstart på dagen. Och även om Robert var trött gjorde det även honom gott att komma ut en sväng före frukost.

Gäst nr 152

Det här är Fia. Hon är gäst nr 152. Fia är en liten blandras mellan Papillon, Jack Russell och Shih tzu och hon är 1 år gammal. Fia var här och hälsade på några dagar för att träna sig på att umgås med andra hundar - social träning, heter det visst. Det gick väldigt bra för henne, hon hann lära sig mycket. Första dagen skällde hon ut oss allihopa och ingen fick komma fram till henne. Sen igår, när hon åkte hem, gick hon glatt omkring på gården tillsammans med hela flocken och tyckte det hela var väldigt ok och till och med ganska så trevligt. 

Gäst nr 152, Fia.

Fia var en osäker liten dam när vi först träffade henne. Hon hade nog haft en mindre gynnsam start på livet och då kan det bli som så. Det mesta var läskigt, att bli nosad på och att nosa på andra hundar. Bättre att skälla bort dom så man slipper ta tag i situationen, var Fias motto. Men det hoppas jag att hon ändrat på nu. Åtminstone börjat ändra på det, vilket jag tror att hon gjort. Hon lekte med valpen Chewbacca igår, och han fick ju absolut inte komma nära första dagen. Det tycket jag var bra gjort av Fia, att släppa det gamla läskiga så pass snabbt och ha roligt tillsammans med nya kompisar istället. En av fördelarna med att vara hund - att leva i här och nu!

Gäst nr 151

Nu ska jag berätta lite grann om gäst nr 151, Saffie. Hon är en Border Collie som är 1 och ett halvt år gammal. Hon har varit hos oss några dagar och mycket har hänt med henne. För när hon kom var hon jätteblyg! Men nu trippar hon omkring på gården, stolt och glad, och tycker det är så roligt att vara hos oss. Hon är väldigt vaken och studerar noga allt som händer på gården. "Varför springer han dit och vad gör hon där borta egentligen?" ser hon ut att fundera över, för att sedan följa efter och se vad som händer.

Gäst nr 151, Saffie.

Första dagarna fick Saffie gå på promenad själv med Husse. Att gå på flockpromenad hade varit läskigt för henne, med så många hundar så nära som hon inte kände. Men nu går hon mellan mig och Husse och tycker det är jätteroligt att vandra framåt tillsammans. När vi är ute i hundhagen leker hon ungefär på samma sätt som Kvikk - hon vallar oss andra. Eller så grejar hon på med sitt och undersöker spännande dofter och njuter av solen och friheten.

Som väntat tycker Saffie väldigt mycket om Husse. Hon blir så glad när han ropar på henne och skyndar sig fram för att bli klappad. Hon titta med mjuk blick på honom och gör sitt bästa för att lyssna så noga hon bara kan på honom. Saffie har ganska många dagar kvar och det ska bli kul att se hur modig och framåt hon hunnit bli när det blir dags för henne att åka hem igen.

Grattis Göran

Grattis Göran

på

2-årsdagen

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Robert, Tilda,

My, Brasse, Kvikk

dina kompisar

och dina människor!

Utsikten i september

Idag tog jag med mig Tilda för att gå till stora kullen och ta månadens bild på utsikten. Tilda tyckte det var väldigt mysigt och det tyckte jag också. Det var trevligt att komma ut en liten stund och kunna göra lite som man vill, utan en massa busiga ungdomar som alltid behöver vägledning. 

Septemberutsikten.

Väl upp på kullen tittade jag och Tilda på utsikten, nosade på alla spännande dofter och njöt av friden. Det var väldigt stilla och solen värmde alldeles lagom. Mycket mer än så hände det inte, men det var som sagt väldigt mysigt och promenaden till och från kullen var väldans gemytlig den också. Så för att sammanfatta var jag och Tilda ute på ett alldeles lagom och väldigt trevligt äventyr idag!

Gäst nr 150

I dagarna tre har vi haft gäst nr 150 på besök. Hon heter Ziva, är nästan 6 månader gammal och är en blandras med Mastiff, Rottweiler, Boxer, Shar pei och Samojed. Ziva bor tillsammans med Jambo (gäst nr 90), som också var här och hälsade på. Ziva är en glad och lekfull liten dam. Hon har lekt med Nelson och Kaysa halva dagarna, vilket alla tre har tyckt varit jättekul! Speciellt att springa ikapp i hundhagen!

Gäst nr 150, Ziva.

Andra halvan av dagarna har Ziva vilat, nosat omkring på gården, ätit mat och sovit. Precis som det ska vara när man är valp. Hon är väldigt trevlig och det ska bli kul att se hur mycket hon vuxit nästa gång vi träffas.

Gäst nr 149

I veckan var gäst nr 149 här. Hon heter Senna och är en 2 och ett halvt år gammal Schäfer. Senna är Doris kompis, som var mycket stolt att få ta med sig sin stora vän ett par dagar på dagis. Senna tyckte det var roligt att hälsa på hos oss. Hon var på väldigt gott humör när Doris visade henne runt på gården och presenterade henne inför alla hundarna.

Gäst nr 149, Senna.

Senna är en snäll och följsam dam. Hon lyssnade noga på Husse och tyckte det var toppen att bara vara följare. Hon fann snabbt sin plats i flocken och det märktes knappt att hon var ny i gänget. Hon gick nöjt mellan mig och Husse på flockpromenaderna som hon aldrig gjort annat. Hon grejade i lugn och ro på gården, undersökte alla spännande dofter och såg väldigt belåten ut med att vara här på besök.

Gäst nr 148

Förra veckan hade vi besök av Ozzy och hans kompis Nellie. Nellie har inte varit här förut, så hon är gäst nr 148. Nellie är en 6 år gammal Pitbull och hon tyckte det var väldigt roligt att hälsa på oss. Dom var bara här ett par dagar dock, så vi han inte lära känna Nellie så mycket. Men det var väldigt trevligt besök, för Nellie är en snäll dam som gjorde sitt bästa för att smälta in i flocken.

Gäst nr 148, Nellie.

Nellie har ibland haft lite svårt med att träffa nya hundbekantskaper. Husse presenterade henne därför försiktigt för flocken. Hugo och Robert utgjorde förtrupp för att assistera Husse och berätta för honom vad Nellie sa till dom. Hon ville ha utrymme och en del tid innan hon tyckte det var ok att bli nosad på. Så fick det bli och efter att Hugo och Robert efter en stund hälsat ordentligt på henne var det inga problem för henne. Tvärtom tyckte hon efter det att det var trevligt att träffa resten av flocken och trippade glatt runt på gården och undersökte alla spännande dofter och dom nya bekanterna

Nellie tyckte det var jättemysigt att gå på flockpromenad med oss. Hon fick gå mellan mig och Hugo och tyckte det var toppen att vara ute och vandra med sällskap. Vi var även ute i hundhagen och likaså det tyckte Nellie var mysigt. Hon grejade på, tog några skutt hit och dit, nosade i gräset och tittade ut över fälten. Skönt att komma ut på landet och kunna vara fri som fågeln när man är stadsbo.

Varmt varmt...

Det har ju varit väldans varmt hela dagarna fram till för en vecka sen ungefär. Många dagar var det till och med för varmt för att vi skulle orka göra nåt vettigt i solskenet. Dom dagarna var det mest vila och väntan på att kvällen skulle komma med lite svalka så vi kunde gå på skogsturer och promenader. Det var inte så bra för vissa av ungdomarna i flocken. Det blir lätt överskottsenergi i hundkroppar som både är vana och behöver mycket motion. Robert, till exempel, behöver fysisk och mental stimulans varje dag, med nån enstaka vilodag. Och dom här dagarna då det var för varmt så brukade Robert ta sig en extra tur på löpbandet på kvällen, ute på gården. Det tyckte han var jättemysigt och det gjorde honom mycket gott!

Robert på kvällspromenad.

Utsikten i augusti

Den här gången var det My och Robert som hjälpte mig med mitt månadsprojekt. Dom gjorde ett utmärkt jobb och speciellt My hälsar att det var superkul att gå upp till stora kullen.

Augustiutsikten.

Det här var ganska i början av augusti och man ser att torkan tagit rätt så hårt på naturen. Förra året var fälten redo att bli skördade den här tiden, men i år var det flera veckor sen alla bönderna gjorde det. Så kan det gå med vädret, inget att göra åt. Man får anpassa sig så gott det går. Tur att man är hund och inte behöver bry sig om vädret så värst mycket. För oss sträcker sig åsikterna till att solen är mysig medan regn är ganska trist.

My och Robert hade som sagt väldigt kul uppe på kullen. Dom undersökte alla spännande dofter och Robert lekte med pinnar medan My försvann in bland diverse buskage för att undersöka fler dofter. My tycker det är jätteroligt att nosa och lukta, särskilt på nya platser. Så det passade bra att hon hjälpte mig den här gången. När dom kom hem igen var dom mycket nöjda och glada över det slutförda uppdraget.

Sönder

Katastrof! Min datamaskin är sönder!

Det är därför jag inte skrivit på så många dagar. Men nu har jag i alla fall ordnat så jag kan dona med mina bilder och skriva igen. Så nu ska jag försöka komma ikapp mig, jag har bland annat två gäster att presentera och augustis utsikt att visa er. Så jag har inte försvunnit, det här var bara en konstpaus, nu är det mesta som det ska igen.

Gäst nr 147

Här har vi gäst nr 147. Han heter Nixon och är en långhårig dvärgtax som är 1 och ett halvt år gammal. Han åkte hem idag efter ett par dagars besök och det har varit väldigt trevligt att ha honom här. För Nixon är glad, sprallig och har en god energi som han gärna delar med sig av. Bara han får det utrymme han behöver, för han tycker det är lite läskigt när det kommer hundar för nära eller för snabbt inpå honom. Och när man bara väger 4.5 kg så är väl det inte så konstigt.

Gäst nr 147, Nixon.

Nixon tyckte det var superkul att vara ute i hundhagen. Han sprang som en liten raket eller undersökte noga alla spännande dofter. Man såg inte så mycket av honom, för det torra gräset är mycket högra än honom. Man fick hålla utkik på vart gräset rörde sig, där var nog Nixon. Tyvärr hann vi inte gå på nån riktigt flockpromenad med honom, det har varit för varmt igen om dagarna och då bli man så trött på kvällen dessutom. Så det ska vi bjuda honom på nästa gång han kommer och hälsar på.

My tyckte att Nixons sällskap var väldigt gemytligt. Annars brukar hon vara snabb på att fräsa ifrån att hon helst vill vara ifred. Men Nixon tyckte hon om och han fick till och med följa med henne upp på ovanvåningen - det är det inte många som får.

Gäst nr 145 och 146

Nu har vi fler valpar på besök! Den här gången är det två stycken Border Collies, som ska stanna ganska många dagar hos oss. Gäst nr 145 heter Fox och gäst nr 146 heter Bess. Dom är syskon och är snart 6 månader gamla. Deras Matte håller på att flytta och tyckte att valparna har det bättre här med oss under tiden, så dom får stimulans både i kropp och knopp medan hon packar och håller på med alla underliga människosaker och -händelser som en flytt innebär. Inte så lätt alla gånger för små ungdomar att hänga med i människosvängarna. Då är det trevligare att lära känna en massa ny kompisar istället.

Gäst nr 145, Fox.

Gäst nr 147, Bess.

När Husse skulle skulle introducera valparna till flocken så tänkte han att Hugo och Robert skulle bli en bra mjukstart för dom. Men till hans förvåning blev båda valparna mycket upprörda av att bara se två andra, okända hundar, och då tyckte Hugo och Robert att dom var ju absolut inga att beblanda sig med. Taktik två blev att att ta ut hela flocken, gäster och allt, på gården och sedan ta ut valparna en och en till flocken. Då gick det jättebra för både Fox och Bess. För så många hundar kan man inte skälla bort, utan det är bara till att anpassa sig och acceptera sällskapet. 

Efter den lyckade flockintroduktionen så har valparna skött sig väldigt bra. Dom tycker det är roligt att vara här och trivs med allt sällskap. Som dom Border Collies dom är har dom lite svårt att leka med andra och tycker det är bättre att valla dom som leker. Det är lite konstigt tycker jag, men så verkar det vara när man är utpräglad vallhund. Vi försöker uppmuntra dom att använda nosen och undersöka alla spännande dofter vi har på gården och i hundhagen, istället för att bara titta på allt som rör sig. Var sak har sin tid och rätt som det är hittar dom hunden i sig själv och nosar noga och länge på marken.

Både Fox och Bess är väldigt glada och uppspelta hundar som gör sitt bästa för att hänga med i svängarna. Det ska bli kul att ha dom är ett tag och lära känna dom!