Ensamtid

Idag har jag haft lite ensamtid med min Husse. Vi var ute i bokskogen på förmiddagen i det väldans fina höstvädret. Solen har skinit från en klarblå himmel hela dagen och luften har varit frisk och klar. I skogen doftade det höst, men jag vet inte hur jag ska förklara det för en människonäsa. Men det är en väldigt mysig doft i alla fall. 

Alldeles själv ute i bokskogen.

Det var väldigt roligt att vara ute i skogen själv en stund. Det var ingen som skulle nosa precis där jag ville nosa, ingen som tog mina pinnar och ingen som drog mig i svansen. Men det skulle nog vara rätt så tråkigt att vara själv jämt. Nä, en liten stund nån gång då och då räcker gott. Det skulle nog bli ensamt på riktigt om jag inte hade min flock.

Rätt som det var hörde jag och Husse ett konstigt ljud och så kom det plötsligt ett hjortpar som var ute på en romantisk promenad tillsammans. Dock blev dom rätt så förskräckta när dom upptäckte oss, fast vi bara satt så tysta vi kunde, och tittade på dom. Typiskt hjortar, ska alltid springa iväg så fort man ser dom. Man kan ju aldrig lära känna dom. 

Jag tittar på hjortarna.

När hjortparet försvunnit bland träden igen, så fortsatte jag att undersöka alla dofter bland löven, lekte med finfina pinnar och grejade på med hundsysslor. Det var en riktigt bra stund ute i skogen med Husse! Fast jag råkade sätta nåt i halsen mitt i alltet. Det var mindre trevligt. Men det gick bra, var bara till att hosta lite grann. Husse tyckte jag skulle dricka lite vatten, men nä, det behövdes inte. Väl hemma igen var jag på mycket gott humör och redo att ta tag i resten av dagen!