Robert på sandtaget

För några dagar sen var Robert ute själv med Husse en stund. När dom kom tillbaka var Robert superglad och berättade vad dom hade gjort. Först tänkte jag att Robert skulle få berätta här själv, men det skulle nog mest låtit ungefär som så här: "Roligt! Kastat boll! Klättrat i sanden! Varit stark och snabb! Använt nosen! Roligt", fast 10 gånger snabbare och mer. Så jag sammanfattar åt er istället så ingen av er får huvudvärk.

Husse tog med Robert till det lilla sandtaget vi har en bit från huset, för att kasta lite boll åt honom. Robert har, som en del av er kanske förstått, en hel del energi som han behöver få hjälp med att få ur kroppen. Husse kom till slut på den braiga idén att låta Robert klättra i sandtaget. Det är inget speciellt stort ställe, men där är ganska brant och högt upp till kanten. Dessutom är det mest sand, som ju är ganska krävande att gå i. Alltså fick Robert jobba rejält med kroppen för att ta sig upp för att hämta bollen. Nerför gick det däremot väldigt snabbt. Ungefär så här såg det ut.

Robert tyckte det var jätteroligt att springa och klättra uppför slänterna.

"Hmm, vart är nu bollen?"

Robert hade superkul och gav sig inte en enda gång förrän han tagit sig upp och hittat bollen. Han är ett riktigt litet kraftpaket vår Robert, så det var en bra idé Husse fick, att låta honom jobba i sanden. Robert behöver jobba med både kroppen och knoppen varje dag för att må bra, så det här var inte sista gången han fick leka på sandtaget. När dom kom hem igen var han faktiskt ganska så trött och, som sagt, jätteglad.

Bra jobbat Robert!

Gäst nr 121

Den här veckan har vår kompis Sima med sig en kamrat. Den kamraten heter Chagall, är 6 år gammal och av modellen Groenendael. Hela han är svart och jättefluffig! Chagall är lite nervös av sig, men tycker det är väldigt spännande att träffa alla oss andra.

Gäst nr 121, Chagall.

Tyvärr har det varit bedrövligt väder både igår och idag, så vi har inte varit ute på nån ordentlig flockpromenad med Chagall, utan istället har vi grejat i hundhagen. Det har Chagall uppskattat väldigt mycket, att bara gå omkring och nosa på alla dofterna i regnet. Det är nog också bra för hans oroliga sida, att bara gå omkring och vara hund och få känna den glada energin som blir runt om oss när vi är i hagen. Jag tror det gjort honom gott.

När Chagall och Sima kommer senare i veckan hoppas jag att det är uppehåll så vi kan ta med honom på en riktig promenad, för det vet jag skulle göra honom gott i själen.

Cykeltur

Uj, så tiden rinner iväg. Man hinner ju inte med allt man vill göra. Men jag har tagit några fina bilder på mina vänner under helgen som var och här kommer ett av dom, med tillhörande berättelse om händelsen.

Vi hade Aston på besök under helgen. Han var på sedvanligt gott humör och med en hel del spring i benen. Därför brukar Husse ta med Aston på cykeltur när han hälsar på oss. Aston tycker det är superkul och den här gången fick han sällskap av Hugo, Robert och Brasse. Dom kompade väldigt bra ihop och alla var mycket nöjda och glada när dom kom hem igen.

Hugo, Robert, Aston och Brasse ute på sin cykeltur.

Det det var på lördagen och förutom cykelturen var vi alla ute på en flockpromenad tillsammans och efter den lekte vi en lång stund ute i hundhagen. Det var en mycket bra dag med bra väder, god mat och trevligt sällskap. Söndagen däremot regnade bort och vi var mest inne i huset och gjorde mest ingenting.

Det är rätt bedrövligt väder nu för tiden. Det känns som om det är blött ute så gott som hela tiden. Jag hoppas att vintern blir torr nu när vi haft en sån regnig höst. Bäst vore om det kom lagom med snö tills det blir vår. Men det brukar inte hända där vi bor. Vädret är inget att göra åt, utan man får anpassa sig så gott man kan. Men ibland blir det lite väl blött och mörkt...

Gäst nr 120

Vi har en ny kompis på besök. Han heter Blue och är en drygt 1 år gammal American Staffordshire terrier - rasen kallas även Amstaff. Blue är en glad prick, men han är ganska ovan att umgås med många andra hundar och är lite allmänt osäker på världens gåtor och mysterier.

Gäst nr 120, Blue.

Blue har fått dagliga cykelturer med Husse, för att få ur sig lite av sin överskottsenergi. Han tycker det är väldigt roligt och har sprungit ganska så snabbt, har Husse berättat. Idag hade Blue ett lägre tempo, ett gott tecken på att överskottsenergin börjar sina. Han hade även sällskap av Aston idag och dom tyckte det var väldigt trevligt att springa tillsammans. Fast just idag var det svårt för Blue att springa förbi fåren... men det löste sig utan större problem.

Vi ser fram emot att få lära känna Blue lite bättre. Kanske vi kan hjälpa honom att lösa några av hans många frågor om världens gåtor och mysterier.

Gäst nr 119

I helgen har vi haft ännu en ny gäst på besök. Gäst nr 119 heter Leia, är 6 år gammal och hon är en Flatcoated retriever. Leia är en väldigt glad dam, men tyvärr har hon lite problem med tassarna. Hon vill gärna slicka på dom, men hon förstår inte riktigt varför, har hon berättat för oss. Det verkar lite jobbigt tycker jag...

Gäst nr 119, Leia.

Förutom problemet med tassarna är Leia som sagt en glad dam. Hon tycker det är väldigt roligt att vara här hos oss. Speciellt roligt tycker hon det är att vara ute i hundhagen och greja. Hon springer hit och dit, undersöker alla spännande dofter, tittar på med förundran när Robert retas med Kvikk och håller noga koll på vart Husse är och följer efter honom.

Vi har varit på flockpromenader tillsammans och det tyckte Leia var toppen. Hon hittade en bra plats mellan mig och Hugo och traskade på framåt i godan ro. Det brukar göra gott för våra gäster att gå på flockpromenad med oss. Det är ju en väldigt ursprunglig instinkt för oss hundar att vandra tillsammans och det är dessutom ett väldigt bra sätt att knyta vänskapsband. Det gör det lätt för våra gäster att snabbt känna sig som hemma, fastän dom är borta.

Ensamtid

Idag har jag haft lite ensamtid med min Husse. Vi var ute i bokskogen på förmiddagen i det väldans fina höstvädret. Solen har skinit från en klarblå himmel hela dagen och luften har varit frisk och klar. I skogen doftade det höst, men jag vet inte hur jag ska förklara det för en människonäsa. Men det är en väldigt mysig doft i alla fall. 

Alldeles själv ute i bokskogen.

Det var väldigt roligt att vara ute i skogen själv en stund. Det var ingen som skulle nosa precis där jag ville nosa, ingen som tog mina pinnar och ingen som drog mig i svansen. Men det skulle nog vara rätt så tråkigt att vara själv jämt. Nä, en liten stund nån gång då och då räcker gott. Det skulle nog bli ensamt på riktigt om jag inte hade min flock.

Rätt som det var hörde jag och Husse ett konstigt ljud och så kom det plötsligt ett hjortpar som var ute på en romantisk promenad tillsammans. Dock blev dom rätt så förskräckta när dom upptäckte oss, fast vi bara satt så tysta vi kunde, och tittade på dom. Typiskt hjortar, ska alltid springa iväg så fort man ser dom. Man kan ju aldrig lära känna dom. 

Jag tittar på hjortarna.

När hjortparet försvunnit bland träden igen, så fortsatte jag att undersöka alla dofter bland löven, lekte med finfina pinnar och grejade på med hundsysslor. Det var en riktigt bra stund ute i skogen med Husse! Fast jag råkade sätta nåt i halsen mitt i alltet. Det var mindre trevligt. Men det gick bra, var bara till att hosta lite grann. Husse tyckte jag skulle dricka lite vatten, men nä, det behövdes inte. Väl hemma igen var jag på mycket gott humör och redo att ta tag i resten av dagen!

Gäst nr 118

Vi har Tinna här på besök (gäst nr 39) några dagar. Hon har med sig sin bästa kompis, Charlie. Han är en 7 år gammal Golden retriever och han är gäst nr 118. Charlie är en mycket glad typ som tycker det mesta är roligt och spännande.

Gäst nr 118, Charlie.

Charlie bor med Tinna och hennes familj, för hans egen håller på att flytta till ett annat land och behöver ordna med en del saker innan Charlie kan komma med. Det där med olika länder har jag aldrig förstått mig på vad det är för nåt. Det måste vara nåt människo-påhitt som vanligt... 

Men men, Charlie är en glad prick vilket fall som helst. Han verkar nöjd med livet, älskar mat och att vara ute. Han tycker det är superhärligt när vi är ute i hundhagen och grejar och leker. Han lufsar omkring med nosen i backen, tar några skutt och springer några steg och fortsätter sen att undersöka alla spännande dofter.

Han är dessutom mycket snäll, vänlig, ganska så försiktig av sig och är noga med att inte vara till besvär för nån av oss. När vi var i hagen igår råkade Robert springa på Charlie, som tyckte det var ganska så läskigt att bli påsprungen och skyndade sig till Husse för stöd. Men ingen fara, det gick bra och Robert kom sedan och bad om ursäkt för sitt klumpedunsande.

Dagens ungdomar alltså, Charlie!

Gäst nr 117

Det här är gäst nr 117. Hon heter Alice och är en 1 år gammal Golden retriever. Hon är en glad prick som tycker det är väldigt spännande att vara hos oss på besök.

Gäst nr 117, Alice.

Alice har snabbt anpassat sig till vår flock och verkar trivas bra med oss. Hon har hittat flera nya lekkompisar, som till exempel Max, Robert och farbror Ville. Hon tycker det är jätteroligt att leka ute i stora hundhagen och att gå på flockpromenad. Mycket mer än så har jag nog inte att berätta om Alice än. Men hon ska vara här några dagar till så det dyker nog upp nåt värt att förtälja.