Veterinärbesök

Idag var det Villes tur att åka till veterinären. Han har nämligen fått en del svårigheter att ta sig upp när han har legat och vilat. Så kan man ju inte ha det och som tur var hittade veterinären en möjlig förklaring till det hela. Så här berättar Ville.

      Hejsan

Idag har jag varit till veterinären. Hon klämde och kände på mig en stund och kom fram till att jag ska äta inflammatorisk medicin ett par veckor. Jag har nämligen lite ont i ryggen.

       // Ville

Ville har alltid varit fåordig... han glömde ju berätta om valpen han träffade. Ok, jag får ta och förtälja det han berättade för oss när han kom hem igen från veterinären.

Hemma igen efter veterinärbesöket,
 lagom trött och nöjd efter bestyret att bli klämd på.

Det var en liten valp inne i väntrummet när Ville kom dit. Han sa att den var lite tokig, för hon skällde och morrade på honom. Ville bara viftade på svansen där han satt med sidan till och nosade efter valpen i luften. Valpens människor förstod visst inte alls hur dom skulle hjälpa henne. Dom borde ha gett henne vägledning och beskydd tyckte Ville. Istället klappade dom henne och lät henne vara längst fram. Men det blir missvisande, för då får en liten valp ansvaret för att beskydda sin flock medan människorna tyckte hon gjorde ett bra jobb som skällde och morrade på Ville. För tänk på att klappar betyder beröm - och beröm betyder att det man gör just i det ögonblicket är rätt och bra.

Ville tyckte att valpens människor istället skulle ha stått längst fram i deras flock för att på så sätt visa att dom hade ansvaret för flocken. Dom borde även sagt ifrån till valpen att man inte ska skälla på främmande hundar utan att man ska nosa och undersöka doften från den andra hunden. Men vi vet att valpens människor säkerligen menade väl, men att det saknades en del kunskap i hundars beteenden och sätt att kommunicera. Valpen var osäker på situationen och skulle helt enkelt behövt lite vägledning och hjälp att slappna av.

Men nog om valpen. Väl inne hos veterinären nosade Ville runt på golvet en stund, fick sedan kliva upp på bordet som hissades upp. Sen stämmer det Ville sa mycket bra, veterinären klämde och kände på honom en stund och pratade med Husse och kom fram till att han har ont i ryggen och att det antagligen är det som gör det svårt för Ville att kliva upp när han har legat och vilat. Hon tittade även i munnen och i öronen och lyssnade på hjärtat. Där var det inga problem. Sen var det klart och Ville fick en godis. Det var det bästa med det besöket tyckte Ville. Sen åkte dom hem igen. Det var så kul när Ville kom tillbaka. Vi nosade på alla dofter han hade med sig och lyssnade på hans redogörelse om vad han varit med om.

Nu hoppas vi att medicinen kommer hjälpa Ville så han inte behöver ha ont i ryggen. Annars får vi gå vidare med fler undersökningar. Men visst märker både vi och Ville själv att han börjar bli gammal. Han börjar höra ganska dåligt och har inte alltid lust att följa med på promenad. Förhoppningsvis piggnar han på sig om det onda försvinner. Jag vet att Husse känner sig orolig för Ville. Han tycker det är dåligt att vi hundar inte har lika långt livsspann som människor. Vi får ta en dag i taget, vara tacksamma för vår tid tillsammans och ta  till vara på den tiden på bästa sätt - många promenader, äventyr i skogen och mys i soffan om kvällarna.