Helgkompisar och åska

Fy, idag var det ett riktigt åskoväder mitt på dagen! Det small och dundrade jättehögt! Jag gick in på toaletten, för det är ett litet rum som nog tilltalar mina instinkter att det är tryggt på små koj-liknande platser. Och det gick rätt så bra att gömma sig där inne ett tag. Men det känns ändå bäst att vara bredvid Husse och med min flock. Vi väntade ut ovädret tillsammans i köket. Ingen annan tyckte det var speciellt läskigt förutom Kvikk. Så på det hela taget gick det riktigt bra idag med åskan. Men nu hoppas jag verkligen på att vi får uppehåll och solig värme ett tag, för det är verkligen på tiden. Vi får se vad vädret bjuder på imorgon.

Efter att åskovädret dragit vidare så tyckte jag att det var en bra idé att ta porträttbilder på våra helgkompisar. Det var väl lite delade meningar om den idé bland kompisarna, men det är en bra övning att sitta still en liten stund och bli fotat. Alla fixade det faktiskt galant, efter en liten övertalning om hur tjusiga dom är allihopa.

Jambo

Shiro

Benny

Chilli

Musse

Rex

Mm, mycket mer än så har jag inte att berätta idag. Nu är det nog dags att se till så att alla ligger och vilar riktigt skönt tills det blir dags för kvällsrundan. Sen kommer i alla fall jag att somna gott efter dagens bravader.

Regn...

Man får nog säga att det känns som att sommaren aldrig kommer igång på riktigt. Idag har det regnat mest hela dagen. Inte så mycket kanske, men tillräckligt för att man inte ska få nån större lust att vara ute. Och blåser gör det av och till hela tiden. Och mörkt och mulet och svalt. Jag längtar efter klarblå himmel och åtminstone en eller två dagar då det är för varmt för att orka göra nånting. Husse läste i tidningen att statistiken talar för att det är en helt normal sommar än så länge. Statistik verkar vara trams. Det är en rätt så usel sommar hittills. Nu brukar jag ju inte gnälla på vädret men just idag kändes det faktiskt riktigt dåligt på väderfronten. För att lätta upp stämningen kommer här lite bilder på bland andra några kompisar som varit här den senaste tiden.

Fox terrierna Primo och Aston råkade vara här samtidigt förra veckan.
Dom hade mycket roligt tillsammans.

Gamla Rex.

Branson vilar i den sällsynta solen, för några dagar sen.

Stiliga Gandi.

Lilla Robert har inte så många somrar att jämföra med än...

Ja, nä... vi får väl se. Snart kanske det är så varmt att vi klagar på det istället. Tur att vi har ett fint hus att bo i, så man slipper bli blöt och kall. Men nu är det dags att se efter vad alla andra gör, jag vill ju inte missa nåt spännande! Fast jag misstänker att alla andra mest ligger och vilar just nu...

Gäst nr 104

Idag har vi haft fullt upp för gäst nr 104, som kom hit i morse, är en snart 5 månader gammal valp som heter Tintin. Han är av rasen vit herdehund och är precis som det låter, alldeles vit hela han. Tintin tycker att det är jättespännande att vara här. Han har inte träffat så många hundar förut, så idag har han fått lära sig massor om hundvett och etikett och helt enkelt om hur man uppför sig med sina artfränder.

Gäst nr 104, Tintin.

Tintin har fått lära sig att man inte bara får gå in på någons personliga utrymme hur som helst utan lov, att man kan bli tacklad när man springer ikapp, hur det låter när andra hundar skäller på skoj, att man ibland måste vänta innan man får göra som man vill, att man inte får ta osten på köksbänken och hur man ska hälsa på hundar man inte träffat förut, för att nämna några av lektionerna Tintin haft idag. Han har också fått lära sig om tillit och att respektera andra. Vi har nu två dagar till fulla av förhoppningsvis bra lektioner för Tintin. Sen ryktas det om att han ska vara hos oss om dagarna, men början om ett par veckor. Men det berättar jag om när vi kommit dit.

Nu så är det dags för en högtidsstund - kvällsmat!

Veterinärbesök

Idag var det Villes tur att åka till veterinären. Han har nämligen fått en del svårigheter att ta sig upp när han har legat och vilat. Så kan man ju inte ha det och som tur var hittade veterinären en möjlig förklaring till det hela. Så här berättar Ville.

      Hejsan

Idag har jag varit till veterinären. Hon klämde och kände på mig en stund och kom fram till att jag ska äta inflammatorisk medicin ett par veckor. Jag har nämligen lite ont i ryggen.

       // Ville

Ville har alltid varit fåordig... han glömde ju berätta om valpen han träffade. Ok, jag får ta och förtälja det han berättade för oss när han kom hem igen från veterinären.

Hemma igen efter veterinärbesöket,
 lagom trött och nöjd efter bestyret att bli klämd på.

Det var en liten valp inne i väntrummet när Ville kom dit. Han sa att den var lite tokig, för hon skällde och morrade på honom. Ville bara viftade på svansen där han satt med sidan till och nosade efter valpen i luften. Valpens människor förstod visst inte alls hur dom skulle hjälpa henne. Dom borde ha gett henne vägledning och beskydd tyckte Ville. Istället klappade dom henne och lät henne vara längst fram. Men det blir missvisande, för då får en liten valp ansvaret för att beskydda sin flock medan människorna tyckte hon gjorde ett bra jobb som skällde och morrade på Ville. För tänk på att klappar betyder beröm - och beröm betyder att det man gör just i det ögonblicket är rätt och bra.

Ville tyckte att valpens människor istället skulle ha stått längst fram i deras flock för att på så sätt visa att dom hade ansvaret för flocken. Dom borde även sagt ifrån till valpen att man inte ska skälla på främmande hundar utan att man ska nosa och undersöka doften från den andra hunden. Men vi vet att valpens människor säkerligen menade väl, men att det saknades en del kunskap i hundars beteenden och sätt att kommunicera. Valpen var osäker på situationen och skulle helt enkelt behövt lite vägledning och hjälp att slappna av.

Men nog om valpen. Väl inne hos veterinären nosade Ville runt på golvet en stund, fick sedan kliva upp på bordet som hissades upp. Sen stämmer det Ville sa mycket bra, veterinären klämde och kände på honom en stund och pratade med Husse och kom fram till att han har ont i ryggen och att det antagligen är det som gör det svårt för Ville att kliva upp när han har legat och vilat. Hon tittade även i munnen och i öronen och lyssnade på hjärtat. Där var det inga problem. Sen var det klart och Ville fick en godis. Det var det bästa med det besöket tyckte Ville. Sen åkte dom hem igen. Det var så kul när Ville kom tillbaka. Vi nosade på alla dofter han hade med sig och lyssnade på hans redogörelse om vad han varit med om.

Nu hoppas vi att medicinen kommer hjälpa Ville så han inte behöver ha ont i ryggen. Annars får vi gå vidare med fler undersökningar. Men visst märker både vi och Ville själv att han börjar bli gammal. Han börjar höra ganska dåligt och har inte alltid lust att följa med på promenad. Förhoppningsvis piggnar han på sig om det onda försvinner. Jag vet att Husse känner sig orolig för Ville. Han tycker det är dåligt att vi hundar inte har lika långt livsspann som människor. Vi får ta en dag i taget, vara tacksamma för vår tid tillsammans och ta  till vara på den tiden på bästa sätt - många promenader, äventyr i skogen och mys i soffan om kvällarna.

Gäst nr 103

Gäst nr 103 är här på besök. Han heter Primus och är en 9 år gammal Airedaleterrier. Primus är en glad herre och han verkar tycka det är väldigt roligt att hälsa på hos oss. Han är dock en smula framfusig när han vill hälsa på oss och umgås med oss, så vi får påminna honom då och då att lugna sig och att det är en god idé att lyssna på oss andra - vill man inte bli hälsad på så ska man respektera det. Efter en påminnelse så går det hela riktigt bra.

Gäst nr 103, Primus.

Idag när vi var på flockpromenad så var Primus superglad hela tiden. Han tyckte det var så roligt att gå på promenad med oss. Han njöt av vartenda steg han tog! Han tyckte skogen var jättefin, att fåglarna sjung vackert, att vindens sus i träden var ljuvligt och att gruset på vägen var så skönt att gå på. Primus är nämligen en liten surrkuse och kommenterar det mesta som händer och vad han upplever. Det var intressant att höra vad han hade att säga på promenaden och det fick oss att betänka att inte bli hemmablinda eller ta vår fina skog för givet. Tänk så bra vi har det som får träffa så många hundar och lära oss av dom alla om livet och dess mysterier!

Bra nyheter

Som ni kanske kommer ihåg så var jag till veterinären för några veckor sen för att undersöka varför jag känner mig så stel om kvällarna. Jag fick medicin som jag skulle ta varje dag och nu är det som så att jag känner mig mycket bättre. Medicinen hjälper alltså och det känns superbra! Jag är varken speciellt stel eller har ont i kroppen om kvällarna. Jag blir inte heller halt efter våra promenader.

Det är så skönt att medicinen hjälper, tycker jag.

Husse känner sig lättat att medicinen hjälper mig. Han tyckte det var jobbigt att se mig ha ont i kroppen utan att själv kunna hjälpa mig. Han har även lovat att vi ska prova att kasta boll för att se om min kropp orkar med. Men jag tror inte riktigt det, men jag gör gärna ett försök. För att kasta boll är bland det bästa jag vet! Annars får jag leka själv med bollen, för då går det inte lika snabbt eller hårt som när vi leker allihopa tillsammans. Det är ju även kul att nosa fram bollen i det höga gräset till exempel, eller att busa tillsammans med Husse.

Tänk va, ibland är ni människor riktigt fiffiga som kan komma på saker som nästan tar bort det som gör ont i kroppen. Tack och bra gjort!

Kompisar

Inget av vikt att berätta idag, bara några bilder på kompisar som varit här och hälsat på dom senaste dagarna.

King och jag. Här ser man att jag har lite Collie i mig, vi är ju faktiskt ganska lika.

Valdes myser vid blommorna.

Algot och Balder som blivit bra polare dom senaste dagarna.

Sima med sina tokiga öron pustar ut efter en lekstund.

Det har i alla fall varit skönt väder idag. Soligt och lagom varmt, men framför allt inget regn. Det har varit ganska bedrövligt väder senaste tiden. I alla fall för den här årstiden. Men som jag brukar säga till Husse, att vädret kan man inte göra nåt åt. Det är bara att anpassa sig. Tur man har en bra päls som skyddar mot det mesta. Det blir säkert snart för varmt så man klagar på det istället. Men nu måste jag gå och se vad Robert gör, för han är alldeles tyst. Och då gör han antingen nåt bus, eller så har han somnat... Vi får nog hoppas på det andra alternativet.

Blommor

Titta vilken fin bukett med pioner vi fick av Stella och Pollux

som hälsade på oss i helgen.

Vi tackar så mycket för dom fina blommorna!

Dom uppskattas av både människor och hundar här hemma!

Träningstips nr 10 - Hur man träffar valpar

Idag har jag och Tilda varit assistenter åt Husse - vi har varit på en konsultation hos Max och Viggo. Men jag överlåter berättandet åt Tilda den här gången.

     Hola!

Hoy dia fuimos a aventurar!

"Nej nej, Tilda... du måste ju ta det på svenska så vi också förstår." 

Oj, ja just det, jag glömde... ok, jag börjar om:

     Hej!

Idag har vi varit på äventyr! Jag och Torsten har hjälpt Husse att hjälpa Max. Fast det var nog Max's människor som vi hjälpte mest. Jag kommer inte riktigt ihåg vem som var vem, men någons syster till nån av människorna har nyligen fått hem en egen valp och det vi skulle hjälpa till med var att presentera den här lilla valpen för Max, så dom kan bli goda vänner. Max's människor kände sig lite osäkra på hur han skulle uppföra sig vid första mötet och vad dom i så fall skulle göra.

Vi började med att Torsten och jag kollade in den här lilla valpen i Max och Viggos trädgård. Hon hette Lisa och var alldeles rund hela hon och en ordentlig liten dam. Hon var lugn men framåt. Och så fick jag säga åt henne en gång, för jag tyckte att hon inte uppförde sig korrekt, för hon skällde på mig en gång. Hon lyssnade mycket noga på mig efter det. Torsten tyckte mest det var roligt att träffa Lisa, nosade igenom henne och sen kollade han in trädgården. Valpen Lisa tyckte Torsten var stor men snäll och spännande. Hon följde nyfiket efter honom en lång stund tills det var dags för Viggo att komma och hälsa.

Valpen Lisa.

Viggo skötte sig alldeles utmärkt, men vi märkte ganska snabbt att han inte var så värst erfaren av att ta hand om valpar. Han brydde sig lite för mycket helt enkelt. Valpar ska man mest låta vara, så dom blir nyfikna på en. Dom måste jobba lite för att förtjäna uppmärksamhet.

Så hämtade Husse Max och det hela blev väldigt odramatiskt. Max skötte sig bra, även om han inte riktigt förstod vad han skulle göra med valpen. Han nosade och tittade lite grann på henne och sen blev han förvirrad och gick till sina människor och satte sig med dom. Lisa var väldigt klok och förstod att hon skulle låta Max vara medan han funderade så det nästan knakade över händelserna i trädgården .

Ni kanske undrar hur man ska göra när man träffar valpar första gången och hur Torsten kunde få Lisa att följa honom? Det Torsten gjorde för att få Lisas uppmärksamhet var ungefär som så här: han gick lugnt och bestämt fram till henne, nosade igenom henne och hälsade, och sen struntade han i henne. Så får man valpar att bli nyfikna på en. När valpen sedan söker kontakt och visar att hen vill umgås med en, då kan man själv engagera sig. För då har valpen förtjänat uppmärksamhet och då har man visat vilka roller man ska ha: att valpar ska följa dom vuxna.

Vi berättade för Max och Viggo vad dom ska tänka på och vi visade vad och hur dom ska göra med valpar. Och som sagt, valpar ska man mest låta vara ifred till en början, sen löser sig det mesta. Det hela gick väldigt bra, tycker jag. Det var jätteroligt att få vara assistent idag! Men nu är jag jättetrött efter en väldigt bra dag och ska leta upp en mjuk, skön plats att sova på.

     //Tilda