I helgen hade vi Niro på besök. Ni vet, världens snällaste Schäfer. Det är alltid lite extra roligt när Niro kommer och hälsar på, för han var en av våra första bästa kompisar. Och den av oss som tycker mest om Niro, det är Albin.
 |
| Niro och Albin. |
När Albin var liten och precis hade flyttat hem till oss, så började Niro att vara hos oss om dagarna. Dom är dessutom nästan lika gamla, Niro är några månader äldre. Så dom har växt upp och lärt sig om världen tillsammans. Dom kommer väldigt bra överens, fast Albin är mycket mindre till storleken. Dom har haft jättemycket kul tillsammans, lekt och sprungit ikapp och frågat Ville om livets mysterier, undersökt nya dofter och upptäckt allt spännande som finns i skogen. Här är ett par gamla foton från när dom var små.
 |
| Albin försöker retas och sticker ut tungan åt Niro! |
 |
| Bus bus! Se så försiktig Niro är fastän Albin tar i nästan allt han kan. |
Niro har alltid varit mycket vänligt och försiktig med Albin. Vanligtvis är Niro en klumpeduns som inte har koll på vart han har kroppen, men han har alltid varit extra uppmärksam runt Albin för att inte råka göra honom illa. Det var jätteroligt att se dom växa upp tillsammans. Fast jag tror att rollerna är lite ombytta nu när dom blivit vuxna båda två. Nu är det nog Niro som ser upp till Albin mest. Och det gör man rätt i. Albin är en mycket klok och lillgammal herre som vet mycket mer om livet än man kan ana vid första anblicken.
Nu hoppas vi på att Niro behöver komma och hälsa på snart igen, men mest hoppas vi på att han kommer hit och är här varje dag igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar