Albins kompis

I helgen hade vi Niro på besök. Ni vet, världens snällaste Schäfer. Det är alltid lite extra roligt när Niro kommer och hälsar på, för han var en av våra första bästa kompisar. Och den av oss som tycker mest om Niro, det är Albin.

Niro och Albin.

När Albin var liten och precis hade flyttat hem till oss, så började Niro att vara hos oss om dagarna. Dom är dessutom nästan lika gamla, Niro är några månader äldre. Så dom har växt upp och lärt sig om världen tillsammans. Dom kommer väldigt bra överens, fast Albin är mycket mindre till storleken. Dom har haft jättemycket kul tillsammans, lekt och sprungit ikapp och frågat Ville om livets mysterier, undersökt nya dofter och upptäckt allt spännande som finns i skogen. Här är ett par gamla foton från när dom var små.

Albin försöker retas och sticker ut tungan åt Niro!

Bus bus! Se så försiktig Niro är fastän Albin tar i nästan allt han kan.

Niro har alltid varit mycket vänligt och försiktig med Albin. Vanligtvis är Niro en klumpeduns som inte har koll på vart han har kroppen, men han har alltid varit extra uppmärksam runt Albin för att inte råka göra honom illa. Det var jätteroligt att se dom växa upp tillsammans. Fast jag tror att rollerna är lite ombytta nu när dom blivit vuxna båda två. Nu är det nog Niro som ser upp till Albin mest. Och det gör man rätt i. Albin är en mycket klok och lillgammal herre som vet mycket mer om livet än man kan ana vid första anblicken.

Nu hoppas vi på att Niro behöver komma och hälsa på snart igen, men mest hoppas vi på att han kommer hit och är här varje dag igen!

Grattis Hugo

Grattis Hugo

på

3 års-dagen

önskar

Torsten, Ville, Albin, Tilda, My, Robert, Kvikk

och dina människor.

Nu är du vuxen Hugo och jag vet att du kommer

fixa den rollen jättebra!

Födelsedagspresent

Idag har vi haft en superjättebra dag! På förmiddagen hade vi ett studiebesök med några människor som tyckte det var jätteroligt att träffa oss - och bara det att få göra några nya bekantskaper glada är ju väldigt trevligt. Men sen på eftermiddagen så åkte vi till havet för att fira min födelsedag! Jag fyllde ju år förra veckan, men då var Husse tyvärr upptagen med andra saker. Som tur är så är ju jag en hund och bryr mig därför inte det minsta om min födelsedag. Men Husse tycker det är mysigt att fira oss och visst ställer vi upp på det - vi får ju alltid smaka en liten tårtbit!

Vi brukar åka en tur till havet och ta en promenad på stranden när jag fyller år. Det är en trevlig tradition som vi har nu. Den här gången var det fyra människor som följde med och så var det jag, Ville, Albin, Tilda och My. Att åka bil är bara det jätteroligt tycker vi. Vi är ju mest hemma på våra ägor, så det blir alltid lite av ett äventyr när vi stuvar in oss i bilen och åker iväg. Vi njöt av att se landskapet snabbt fara förbi medan vi nosade så mycket vi orkade på alla dofter som svepte förbi. Där var stora fält som var alldeles gula, massor med hus och ett å annat träd.

Väl framme vid havet så tog Husse på oss koppel och så gick vi ner till stranden och tog vår promenad. Det var jättemysigt! Det var lugnt på vattnet, lite vind och dessutom var det varmt och skönt - varmare än det var hemma. Sanden var mycket behaglig att gå på, havsdoften var full av spännande information och solen värmde skönt på pälsen medan vi kände sanden under tassarna.

Mysigt att se ut över det stora blå havet.

Albin på bryggan.

Lilla My tycket det var mysigt att sitta band grässtråna.

Ville njöt av varje sekund.

En superglad liten Tilda!

Men jag tror att den som njöt allra mest av oss var Tilda. Hon var så glad och på gott humör och tyckte det var jätteroligt och väldigt mysigt att gå en strandpromenad. Vi fick turas om att vara lösa, för att gå omkring och nosa lite grann, och när det var Tildas tur så var hon nästan oförskämt glad! Hon gick mest bredvid Husse på "sin" plats och var stolt som en tupp, tog en eller två avstickare för att se vad My gjorde med Gammel-Matte och tog sen ett varv runt oss i full fart. Sen var hon nöjd och lycklig! Det var verkligen så roligt att se henne så otroligt glad, lugn och trygg!

Vi hann bli lagom trötta när vi åter kom fram till bilen för att åka hem igen. All den friska havsluften och att gå i sanden gjorde oss väldigt nöjda. Väl hemma igen så var det dags för kvällsmat och att berätta för dom som varit hemma vad mysigt vi haft och så glad Tilda varit. Men nu ska ni inte oroa er eller tycka det var orättvist mot dom som var hemma - dom ska få åka på en alldeles egen tur till havet inom en snar framtid!

Nu ska vi bara göra kvällsrundan och sen kommer vi somna som stockar allihopa och sova gott hela natten!

Välkommen Branson

Nu ska berätta för er om dom senaste nyheterna här hemma. Branson har kommit hem till oss! Ni som följt mig kanske kommer ihåg honom som min brevhund som jag växlat några ord med under de senaste åren. Han är ju min Husses systers hund och nu har hon flyttat hem till vårt land och tagit med sig Branson. Dom bodde visst i nåt som kallas för Ängland förut, har jag för mig.

Hela tisdagen var Husse borta. Han och Gammel-Husse skulle åka bil och hämta systern och Branson vid en sån där flygplats. Men den var visst hemskans långt bort så det tog heeela dagen innan dom var hemma igen. Det var jättejobbigt och tråkigt att Husse var borta hela dagen. Visst var Gammel-Matte hemma med oss för att ta hand om oss, men vi tyckte alla att det var hemskt konstigt utan Husse. Tilda var nästan upprörd av och till och tyckte verkligen inte att det var bra att Husse var borta så länge. Vi gjorde vårt bästa för att påminna henne att Husse snart skulle komma hem igen. Men hon var ganska frustrerad under dagen och grävde några hål i gräsmattan och i en bädd för att få ur sig lite av sin dåliga energi. Ni kan tänka er så nöjd och blev på kvällen när Husse kom hem igen!

Eftersom vi alla var så trötta där mitt i natten när Husse och de andra kom hem, så väntade vi till nästa dag med att träffa och börja lära känna Branson. Han är ungefär lika liten som Tilda, mörkt brun med lite vitt på tassarna och bringan - Tilda tycker han är väldigt söt. Som Branson berättat för oss förut är han ganska ovan med att umgås med andra hundar. Men han har visat att han var redo för att börja umgås med många hundar och han har varit så glad i dagarna två. När vi möttes första gången så nosade vi alla noga på honom medan Husse hjälpte honom att vara stilla och lugn. Sen kunde han vara lös med oss på gården och strosa omkring och undersöka sitt nya hem, bli nosad på mera och nosa på oss. Men första dagen, igår alltså, var han alldeles för obalanserad för att få vara med i flocken. Idag har han lugnat ner sig och vi har välkomnat honom in i flocken. Om några dagar är han nog med och leker till och med.

Branson.

Planen för Branson är att han bor med oss tills han blivit balanserad och lärt sig umgås med hundar på ett sunt och avslappnat sätt. Han har visat dom här två första dagarna att han är redo för nästa kapitel i sitt liv och det ska bli roligt och lärorikt att få hjälpa Branson bli balanserad och trygg i sig själv.

Välkommen hem Branson!

Grattis Torsten

Grattis Torsten

på

8 års-dagen

önskar

Ville, Albin, Hugo, Tilda, My, Robert, Kvikk

alla dina kompisar

och dina människor!

Tänk så bra vi har det som har dig Torsten!

Gäst nr 100

Idag hälsar vi första tresiffriga gästen välkommen! Gäst nr 100 är Tessie, som är en 12 år gammal Airedaleterrier. Hon ska vara med oss om dagarna, precis som Enzo, Zeke och gänget. Första dagen har gått väldigt bra och jag gissar på att Tessie sover väldigt gott ikväll. Vi har varit ute på gården mycket för att börja lära känna varandra och naturligtvis har vi gått den viktiga första flockpromenaden tillsammans. Eftersom Tessie är ganska så gammal gick vi inte så långt, men hon var ändå väldigt trött och nöjd när vi kom hem igen och bad om att få lägga sig och vila nästan med detsamma.

Gäst nr 100, Tessie.

Tessie är en snäll dam som verkar lite eftertänksam och glad. Hon var dock lite orolig på morgonen när allt var så nytt och konstigt, men jag tycker att hon sansade sig snabbt. Ibland behöver man bara tänka och känna efter lite, så blir allt mycket bättre. Efter att hon träffat oss alla och blivit nosad på och nosat av oss, så blev hon på gott humör och var så resten av dagen.

Tänk att nu har vi träffat 100 nya kompisar. Inte alla som har så många kamrater! Det är väldigt kul och spännande med så många kompisar. Vi lär oss allihopa nåt nytt av alla som kommer hit och jag tror att vi har lärt de flesta av våra kompisar en hel del nya nyttigheter också. Om inte annat har vi i alla fall gått många härliga och nyttiga flockpromenader!

Gäst nr 99

Idag kom gäst nr 99 hit till oss. Även det en strävhårig Foxterrier. Han heter Aston och är lika gammal som Robert - snart 1 år gammal. Aston är inte lika självsäker och busig som Robert dock. Snarare lite förvirrad över allt nytt och spännande som hänt idag.

Gäst nr 99, Aston.

Vi har varit ute på gården mycket med Aston idag och han tyckte det var mycket spännande med alla nya kompisar. Han har nosat så mycket han fått på oss andra - för man måste sköta sig och vara artig när man träffar nya hundar. Är man för ivrig och intensiv, som han var ibland, går det inte för sig utan då får man be om utrymme och säga ifrån. Tilda är den av oss som är strängast på det. Ingen får nosa på henne utan att först tydligt be om lov, vilket Aston lärde sig efter ett par för ivriga försök.

Vi har även gått på en flockpromenad med Aston idag. Det tyckte han var så spännande att det tog halva promenaden innan han förstod att han skulle gå tillsammans med oss och inte springa i förväg. Jag tror nog att lille Aston behöver några dagar med oss innan han hittar sin plats i flocken.