Gott Nytt År

Så var det dags för ännu ett år att ta slut.

Jag hoppas att 2017 var bra för er och

att nästa år blir gemytligt.

Jag och mina vänner önskar er ett riktigt

Gott Nytt År!

Gäst nr 123

Igår kom gäst nr 123 till oss. Hon heter Isolde och ska fira nyår tillsammans med oss. Isolde är en 5 år gammal Siberian Husky. Hon är kompis med Chilli, som även han är här för att fira nyår med oss. Isolde är en glad dam med en del åsikter om både det ena och det andra, som hon gärna ljudligt delar med sig av. Men vi bryr oss inte om sånt så mycket, Husse tar hand om det och hjälper oss att lära Isolde om hur det fungerar att leva i vår flock.

Gäst nr 123, Isolde.

Isolde tycker det är mycket intressant att få regler, gränser och begränsningar att följa och verkar även tycka att det är trevligt. Det gör hon rätt i, för det är skönt att följa. Det är ju mycket bekvämare och lättsammare än att försöka hålla ordning på världen. Hon har redan börjat att se efter var Husse är och vad han vill. Det ska bli trevligt att Isolde firar nyår med oss och det tror jag at hon också tycker.

Slut på jul

Ja, då var det slut på julen för i år. Vi har haft det bra för vi har haft väldigt trevligt sällskap. Pastis, Niro, Boston, Aston, Lenka, Sima och Chagall har firat jul med oss. Och så var det en massa människor här också, så vi har haft fullt upp. Tyvärr var vädret av det lite sämre slaget, det har både regnat en del och blåst ganska mycket. Men vi har varit ute ändå, på flockpromenader, lekt ute i hundhagen och grejat ute på gården.

Pastis ute på gården.

Det var omöjligt att få en skarp bild på Aston, för han hade absolut inte tid att vara stilla.

Niro, Sima, Lenka och Boston ute i vår hage.

Chagall filosoferar över livet för sig själv.

Julen är mysig och rolig på sitt alldeles egna speciella sätt, men det är skönt när den är över och allt är som vanligt igen. Jag och mina vänner och kompisar hoppas att ni hade en riktigt bra jul och att ni var rädda om er och de era. Nu väntar vi på nästa spektakel, nyår, och sen ska vardagen vara tillbaka på riktigt igen. Det blir nog trevligt det också, tror ni inte det?

God Jul

En synnerligen God Jul

önskar

Jag och mina vänner er allesammans

Kvikk, Torsten, Hugo, Ville, Robert
Branson, Albin, My, Tilda.

Vi hoppas att ni får en fröjdefull jul!

Gäst nr 122

Det här är Lenka. Hon är en ny kompis och vår gäst nr 122. Lenka är en Golden retriver-flicka på 2½ år. Hon ska fira jul och nyår med oss och det tycker vi ska bli väldigt trevligt. För snälla och glada kompisar är ju alltid kul att ha sällskap av.

Gäst nr 122, Lenka.

Lenka är en glad men lite försiktig typ. Men det är nog mest för att hon inte är så van att umgås med så många hundar som vi brukar vara, samtidigt. Hon tycker det är väldigt spännande i alla fall och gör sitt bästa för att så snabbt som möjligt passa in i vår flock. Hon har redan fattat tycke för Husse och har noga koll på vart han är och följer honom redan mycket bra.

Det ska bli roligt att lära känna Lenka. Vi ska gå många promenader tillsammans, leka i hundhagen och greja på gården, äta god mat och ha trevliga samtal om livets och människornas mysterier.

Ljusare tider

Idag var det vintersolståndet.

Det underliga ordet betyder att vi nu går mot ljusare tider igen!

Det ser jag fram emot!

Vädret

Vädret har verkligen varit bedrövligt den senaste tiden. Regn, regn och mera regn. Och lite snö. Men den försvann snabbt och åter kom regnet. Så idag när solen skinit hela dagen har vi njutit så mycket vi orkat av den!

Dagens gäng! Abbe, Robert, Albin, jag, Kvikk, Tilda, Ville, Hugo och Branson
+ lilla My och tant Vera som inte ville vara med på bild idag.
Just här är vi trötta och nöjda efter en lång stund ute i hundhagen.

Hugo njuter av solskenet.

Men som jag brukar säga, vädret kan man inget göra åt. Man får göra sitt bästa för att anpassa sig efter det, helt enkelt. Fast ibland tar det emot, får även jag säga. Jag hoppas att resten av vintern antingen blir torr eller att det kommer ett härligt lager snö som håller sig tills det blir vår. Vi får vänta och se vad vi bjuds på. Det är ju ett tag kvar tills det blir vår och tills dess får vi passa på att njuta av dagar som idag - med solsken och klar luft!

Husse sjuk

Husse har varit sjuk några dagar, men mår nu bra igen. Igår mådde han bra igen, till och med. Så igår hade vi lite överskottsenergi att göra oss av med. För det får man ganska lätt när man tagit hand om sin sjuka människa några dagar. Vi har tagit hand om honom så gott vi kunnat för att han skulle bli frisk snabbt. Vi har vilat med honom mycket och varit lugna och stilla så han fick lugn och ro till att läka bort sjukan.

Igår var vi en lång stund på gården och i hundhagen. Det var jätteroligt, väldigt mysigt och välbehövligt. Vi lekte, nosade, sprang ikapp, skällde, brottades en smula, drog i buskarna, smakade på det kalla vintergräset och hade det väldigt roligt tillsammans, allihopa.

Mysigt att vara ute i hagen en ordentlig stund igen!

Gårdagens solnedgång.

Robert har varit oväntat duktig dom här dagarna Husse var sjuk. Han tog på sig en väldigt vårdande roll, såg noga efter Husse hela tiden och var nära honom och delade med sig av sin värme och omtanke. Han var dessutom väldigt stillsam inne i huset och skötte sig väldigt klokt. Det var bra det Robert, nu har jag en bra hjälpreda när någon blir sjuk nästa gång. Det är roligt att se ungdomarna vara så kloka och duktiga. När vi var ute så grejade Robert på som vanligt och var lika tokig som han brukar vara. Men han fixade riktigt bra att vara utan ordentlig motion några dagar, även om det var lite svårt några gånger. Bra jobbat, Robert!

Att bara sitta stilla ute på fältet för att bli fotad, var ganska onödigt igår, tyckte Robert.

Snö

Idag har vinterns första snö kommit!

Albin njuter alltid när första snön kommer.

Mysigt och kul med snön.

Nu hoppas vi att det är lagom med snö ända till våren kommer. Det skulle vara mycket trevligt. Allt blir lite ljusare och lättare när det är snö, man slipper torka tassar och päls så förfärligt noga varje gång man ska in och det är ju så roligt att leka i snön!

Skogstur

Idag var jag, Albin och Kvikk ute på en liten skogstur med Husse. Vi passade på idag, för det har inte regnat nåt på hela dagen. Det kan man inte säga om gårdagen eller dagen innan. Det har regnat så gott som oavbrutet i dagarna två, så vi har inte varit ute så speciellt mycket. Ingen av oss har haft nån större lust att vara ute i regnet! Istället har vi haft det mysigt inne i huset och mest vilat och tagit det lugnt.

Albin, Kvikk och jag ute i skogen.

Ute i skogen var det blött i marken. Inte annat att vänta. Men det gick bra för oss ändå. Man behöver ju inte plaska i alla vattenpölarna, utan istället kan man använda dom som hinder och lista ut bra och någorlunda torra vägar att ta sig fram på. Vi grejade på med sånt vi brukar i skogen, nosade på alla spännande dofter, smakade på lite av vintergräset, drack lite vatten från en och annan pöl, sprang ikapp, lekte med pinnar och hade det riktigt bra helt enkelt.

Sen när vi kom hem gick vi ut i hundhagen med resten av flocken. 17 stycken var vi idag som grejade och lekte. Det är jätteroligt att vara ute i hundhagen med våra kompisar! Vi var ute en lång stund och njöt av att det ej regnade. Så jag tycker vi haft en riktigt bra dag idag!

Melkers examen

Under den här veckan som gått har vi haft Melker (gäst nr 111) hos oss på besök. Han har varit här på det som Husse kallar träningsläger. Det är ungefär som det låter, och Melker har varit här för att träna sig i socialt samspel med andra hundar. Han var ganska dålig på det innan och tyckte mest det var besvärligt med andra hundar. Han har alltså fått träning i att förstå hundspråk bättre, bo och umgås med många andra hundar och att dela med sig av både utrymmen och resurser.

Veckan började med att Melker mest höll sig för sig själv och gick iväg om nån av oss ville samtala med honom. Under dagarna som gick tinade han dock upp mer och mer och tyckte till och med det var riktigt trevligt att vara med i flocken både igår och idag. Det är ju skillnad på att vara med i flocken och att bara vara bland andra hundar. Att vara med i flocken innebär kamratskap och trygghet.

Melkers examensfoto.

Så idag tog Melker sin examen och åkte hem till sin familj igen. Som avslutning var vi ute i hundhagen en stund tillsammans med Melkers människor så han kunde visa vad duktig han blivit och vad avslappnad han var i vårt sällskap. Melkers matte och husse var väldigt glada för hans skull och dessutom mycket stolta. Och med all rätt, för Melker har utvecklats riktigt bra på den här korta veckan. Förutom att förbättra sina kunskaper i hundspråk har han även lärt sig att cykla, gå på flockpromenad, äta i grupp, sova i grupp och framför allt byggt sig ett litet bättre självförtroende.

Hoppas vi ses snart igen Melker och att du känner dig lite tryggare nu, ute i stora världen!

Robert på sandtaget

För några dagar sen var Robert ute själv med Husse en stund. När dom kom tillbaka var Robert superglad och berättade vad dom hade gjort. Först tänkte jag att Robert skulle få berätta här själv, men det skulle nog mest låtit ungefär som så här: "Roligt! Kastat boll! Klättrat i sanden! Varit stark och snabb! Använt nosen! Roligt", fast 10 gånger snabbare och mer. Så jag sammanfattar åt er istället så ingen av er får huvudvärk.

Husse tog med Robert till det lilla sandtaget vi har en bit från huset, för att kasta lite boll åt honom. Robert har, som en del av er kanske förstått, en hel del energi som han behöver få hjälp med att få ur kroppen. Husse kom till slut på den braiga idén att låta Robert klättra i sandtaget. Det är inget speciellt stort ställe, men där är ganska brant och högt upp till kanten. Dessutom är det mest sand, som ju är ganska krävande att gå i. Alltså fick Robert jobba rejält med kroppen för att ta sig upp för att hämta bollen. Nerför gick det däremot väldigt snabbt. Ungefär så här såg det ut.

Robert tyckte det var jätteroligt att springa och klättra uppför slänterna.

"Hmm, vart är nu bollen?"

Robert hade superkul och gav sig inte en enda gång förrän han tagit sig upp och hittat bollen. Han är ett riktigt litet kraftpaket vår Robert, så det var en bra idé Husse fick, att låta honom jobba i sanden. Robert behöver jobba med både kroppen och knoppen varje dag för att må bra, så det här var inte sista gången han fick leka på sandtaget. När dom kom hem igen var han faktiskt ganska så trött och, som sagt, jätteglad.

Bra jobbat Robert!

Gäst nr 121

Den här veckan har vår kompis Sima med sig en kamrat. Den kamraten heter Chagall, är 6 år gammal och av modellen Groenendael. Hela han är svart och jättefluffig! Chagall är lite nervös av sig, men tycker det är väldigt spännande att träffa alla oss andra.

Gäst nr 121, Chagall.

Tyvärr har det varit bedrövligt väder både igår och idag, så vi har inte varit ute på nån ordentlig flockpromenad med Chagall, utan istället har vi grejat i hundhagen. Det har Chagall uppskattat väldigt mycket, att bara gå omkring och nosa på alla dofterna i regnet. Det är nog också bra för hans oroliga sida, att bara gå omkring och vara hund och få känna den glada energin som blir runt om oss när vi är i hagen. Jag tror det gjort honom gott.

När Chagall och Sima kommer senare i veckan hoppas jag att det är uppehåll så vi kan ta med honom på en riktig promenad, för det vet jag skulle göra honom gott i själen.

Cykeltur

Uj, så tiden rinner iväg. Man hinner ju inte med allt man vill göra. Men jag har tagit några fina bilder på mina vänner under helgen som var och här kommer ett av dom, med tillhörande berättelse om händelsen.

Vi hade Aston på besök under helgen. Han var på sedvanligt gott humör och med en hel del spring i benen. Därför brukar Husse ta med Aston på cykeltur när han hälsar på oss. Aston tycker det är superkul och den här gången fick han sällskap av Hugo, Robert och Brasse. Dom kompade väldigt bra ihop och alla var mycket nöjda och glada när dom kom hem igen.

Hugo, Robert, Aston och Brasse ute på sin cykeltur.

Det det var på lördagen och förutom cykelturen var vi alla ute på en flockpromenad tillsammans och efter den lekte vi en lång stund ute i hundhagen. Det var en mycket bra dag med bra väder, god mat och trevligt sällskap. Söndagen däremot regnade bort och vi var mest inne i huset och gjorde mest ingenting.

Det är rätt bedrövligt väder nu för tiden. Det känns som om det är blött ute så gott som hela tiden. Jag hoppas att vintern blir torr nu när vi haft en sån regnig höst. Bäst vore om det kom lagom med snö tills det blir vår. Men det brukar inte hända där vi bor. Vädret är inget att göra åt, utan man får anpassa sig så gott man kan. Men ibland blir det lite väl blött och mörkt...

Gäst nr 120

Vi har en ny kompis på besök. Han heter Blue och är en drygt 1 år gammal American Staffordshire terrier - rasen kallas även Amstaff. Blue är en glad prick, men han är ganska ovan att umgås med många andra hundar och är lite allmänt osäker på världens gåtor och mysterier.

Gäst nr 120, Blue.

Blue har fått dagliga cykelturer med Husse, för att få ur sig lite av sin överskottsenergi. Han tycker det är väldigt roligt och har sprungit ganska så snabbt, har Husse berättat. Idag hade Blue ett lägre tempo, ett gott tecken på att överskottsenergin börjar sina. Han hade även sällskap av Aston idag och dom tyckte det var väldigt trevligt att springa tillsammans. Fast just idag var det svårt för Blue att springa förbi fåren... men det löste sig utan större problem.

Vi ser fram emot att få lära känna Blue lite bättre. Kanske vi kan hjälpa honom att lösa några av hans många frågor om världens gåtor och mysterier.

Gäst nr 119

I helgen har vi haft ännu en ny gäst på besök. Gäst nr 119 heter Leia, är 6 år gammal och hon är en Flatcoated retriever. Leia är en väldigt glad dam, men tyvärr har hon lite problem med tassarna. Hon vill gärna slicka på dom, men hon förstår inte riktigt varför, har hon berättat för oss. Det verkar lite jobbigt tycker jag...

Gäst nr 119, Leia.

Förutom problemet med tassarna är Leia som sagt en glad dam. Hon tycker det är väldigt roligt att vara här hos oss. Speciellt roligt tycker hon det är att vara ute i hundhagen och greja. Hon springer hit och dit, undersöker alla spännande dofter, tittar på med förundran när Robert retas med Kvikk och håller noga koll på vart Husse är och följer efter honom.

Vi har varit på flockpromenader tillsammans och det tyckte Leia var toppen. Hon hittade en bra plats mellan mig och Hugo och traskade på framåt i godan ro. Det brukar göra gott för våra gäster att gå på flockpromenad med oss. Det är ju en väldigt ursprunglig instinkt för oss hundar att vandra tillsammans och det är dessutom ett väldigt bra sätt att knyta vänskapsband. Det gör det lätt för våra gäster att snabbt känna sig som hemma, fastän dom är borta.

Ensamtid

Idag har jag haft lite ensamtid med min Husse. Vi var ute i bokskogen på förmiddagen i det väldans fina höstvädret. Solen har skinit från en klarblå himmel hela dagen och luften har varit frisk och klar. I skogen doftade det höst, men jag vet inte hur jag ska förklara det för en människonäsa. Men det är en väldigt mysig doft i alla fall. 

Alldeles själv ute i bokskogen.

Det var väldigt roligt att vara ute i skogen själv en stund. Det var ingen som skulle nosa precis där jag ville nosa, ingen som tog mina pinnar och ingen som drog mig i svansen. Men det skulle nog vara rätt så tråkigt att vara själv jämt. Nä, en liten stund nån gång då och då räcker gott. Det skulle nog bli ensamt på riktigt om jag inte hade min flock.

Rätt som det var hörde jag och Husse ett konstigt ljud och så kom det plötsligt ett hjortpar som var ute på en romantisk promenad tillsammans. Dock blev dom rätt så förskräckta när dom upptäckte oss, fast vi bara satt så tysta vi kunde, och tittade på dom. Typiskt hjortar, ska alltid springa iväg så fort man ser dom. Man kan ju aldrig lära känna dom. 

Jag tittar på hjortarna.

När hjortparet försvunnit bland träden igen, så fortsatte jag att undersöka alla dofter bland löven, lekte med finfina pinnar och grejade på med hundsysslor. Det var en riktigt bra stund ute i skogen med Husse! Fast jag råkade sätta nåt i halsen mitt i alltet. Det var mindre trevligt. Men det gick bra, var bara till att hosta lite grann. Husse tyckte jag skulle dricka lite vatten, men nä, det behövdes inte. Väl hemma igen var jag på mycket gott humör och redo att ta tag i resten av dagen!

Gäst nr 118

Vi har Tinna här på besök (gäst nr 39) några dagar. Hon har med sig sin bästa kompis, Charlie. Han är en 7 år gammal Golden retriever och han är gäst nr 118. Charlie är en mycket glad typ som tycker det mesta är roligt och spännande.

Gäst nr 118, Charlie.

Charlie bor med Tinna och hennes familj, för hans egen håller på att flytta till ett annat land och behöver ordna med en del saker innan Charlie kan komma med. Det där med olika länder har jag aldrig förstått mig på vad det är för nåt. Det måste vara nåt människo-påhitt som vanligt... 

Men men, Charlie är en glad prick vilket fall som helst. Han verkar nöjd med livet, älskar mat och att vara ute. Han tycker det är superhärligt när vi är ute i hundhagen och grejar och leker. Han lufsar omkring med nosen i backen, tar några skutt och springer några steg och fortsätter sen att undersöka alla spännande dofter.

Han är dessutom mycket snäll, vänlig, ganska så försiktig av sig och är noga med att inte vara till besvär för nån av oss. När vi var i hagen igår råkade Robert springa på Charlie, som tyckte det var ganska så läskigt att bli påsprungen och skyndade sig till Husse för stöd. Men ingen fara, det gick bra och Robert kom sedan och bad om ursäkt för sitt klumpedunsande.

Dagens ungdomar alltså, Charlie!

Gäst nr 117

Det här är gäst nr 117. Hon heter Alice och är en 1 år gammal Golden retriever. Hon är en glad prick som tycker det är väldigt spännande att vara hos oss på besök.

Gäst nr 117, Alice.

Alice har snabbt anpassat sig till vår flock och verkar trivas bra med oss. Hon har hittat flera nya lekkompisar, som till exempel Max, Robert och farbror Ville. Hon tycker det är jätteroligt att leka ute i stora hundhagen och att gå på flockpromenad. Mycket mer än så har jag nog inte att berätta om Alice än. Men hon ska vara här några dagar till så det dyker nog upp nåt värt att förtälja.

Skogstur

Att vara ute i skogen är bland det bästa jag vet. Senaste tiden har det dock varit ganska dåligt med skogsturer. Vi har haft så många och nya kompisar på besök att vi inte riktigt hunnit ta oss tid att bara ha det mysigt ute i skogen. Jag påpekade detta för Husse för nån dag sen, man kan ju inte bara jobba och stå i, man måste koppla av och ha det roligt och mysigt tillsammans också. Husse tyckte det var väldigt bra att jag sa till honom och tyckte jag hade helt rätt i mitt påstående. Så för att börja åtgärda detta, blev det en skogstur idag för mig, Ville, Albin och Hugo tillsammans med Husse.

Det var jättemysigt att komma ut i skogen igen. Idag var det dessutom det bästa vädret vi haft på länge. Höstsolen sken från en klarblå himmel, luften var klar och frisk, marken torr och höstfärgerna sprakade.

Vår klassiska väntaövning innan vi får springa iväg till skogs!

Albin myser i höstsolens varma strålar.

Ville går som vanligt dit nosen pekar och är väldigt nöjd med det.

Hugo njuter av skogsluften.

Jag hittade en väldigt fin pinne att brottas med!

Det var verkligen toppen att komma ut i skogen igen. Jag till och med sprang så fort jag kunde lite grann. Så glad blev jag idag! När vi kom hem igen tog vi lunch och efter den så gick vi ut på flockpromenad med våra kompisar. Dagen har alltså varit mycket bra och väldigt rolig!

Gäst nr 116

Gäst nr 116 heter Aston. Han har också varit på besök hos oss över helgen. Aston är en English toy terrier och han är bara lite drygt 8 månader gammal. Han var här på "provbesök" innan han kommer för att fira jul med oss, för att se hur det var att vara hemifrån utan sin Matte och Husse. Aston klarade det gallant och tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss.

Gäst nr 116, Aston.

Aston är jätteliten! Nästan lika liten som vår My, bara en smula större. Och mera spetsig, My är mer rund. Men att vara liten kan vara väldigt bra. Man får lätt plats att sitta i knäet på människor... sen kom jag inte på så mycket mer. Finns säkert många fler bra saker med att vara liten, men min egen storlek är nog bäst, enligt mig själv.

Aston är en glad och framåt typ. Han tyckte det var jätteroligt att leka ute i hundhagen och att det var väldigt spännande att träffa så många nya kamrater på en gång. Det ska bli så trevligt att ha honom på besök över julen. Då hinner vi ju lära känna varandra mera och gå på många promenader tillsammans!

Gäst nr 114 och 115

I helgen har vi haft några nya gäster på besök. Vi börjar med gäst nr 114 och 115, Zlatan och Gibson. Dom är bästa vänner, fastän dom är väldigt olika både till utseende och personlighet. Zlatan är en liten Mops på 9 år som är självsäker och trygg, och Gibson är en Labrador på 8 år som är mera åt det försiktiga och väldigt vänliga hållet.

Gäst nr 114, Zlatan.

Gäst nr 115, Gibson.

Zlatan har en egenskap som gör honom ganska ovanlig. Han är nämligen döv. Han hör så gott som ingenting. Men han säger att det inte gör något, han har en bra nos och han ser bra. Det skulle nog vara ganska konstigt att inte höra nåt tror jag, men huvudsaken är att man har sin nos! 

Gibson är en glad och vänlig hund. Han är försiktig av sig och noga med att lyssna på andra hundar, för han vill inte vara till besvär eller vara i vägen. Man måste alltså vara noga med både kroppsspråk och avsikt när man umgås med honom. Det är väldigt nyttigt för till exempel Albin som är snabb med tillsägelser och Robert som oftast är snabb med att tränga sig på utan att fråga om lov först. 

Tänk sån tur vi har som får lära oss så mycket av alla våra gäster som kommer och hälsar på oss!

På cykeläventyr

Idag var Hugo, Robert, Branson, Max, Viggo och Pastis ute på cykeläventyr. Vad är då det? Jo, cykeläventyr betyder att man hittar på nåt skoj nånstans mitt i cykelturen, tar en liten paus och undersöker en ny plats, till exempel. Idag var grabbarna upp på stora kullen och tittade på utsikten, lekte med pinnar, nosade på alla spännande dofter och använde nya muskler i kroppen för att klättra sig upp till toppen.

Viggo, Branson, Hugo, Robert, Max och Pastis högst upp kullen.

Fotot blev lite suddigt idag... så kan det gå. Grabbarna hade kul vilket fall som helst. Och själva cykelturen gjorde dom alla mycket gott i kropp och knopp. När dom kom hem igen var dom mycket nöjda och berättade för mig vad roligt dom haft.

Ja, att vara ute på cykeläventyr är jätteroligt. Tyvärr tror jag inte min kropp orkar det så bra nu för tiden. Jag ska be Husse att få följa med nästa gång då jag känner mig extra pigg. Tur att ungdomarna kan förtälja om sina upplevelser i alla fall. Och så finns det ju faktiskt bil att åka i också...

Gäst nr 113

Äntligen kommer jag ihåg att ta mig tid att berätta om gäst nr 113 som vi hade på besök över helgen som var. Han heter Zorro och är en svart Labrador som fyllde 1 år i torsdags. Zorro har haft en mycket oturlig start i livet, för han råkade göra sig illa i ett knä som liten valp och blev tvungen att genomgå en operation och efter det en lång tids pågående rehab. Det innebar att han ej kunnat leka och springa med andra hundar som liten och det i sig har då lett till att Zorro inte är så van att umgås med andra hundar.

Gäst nr 113, Zorro.

Men jag kan meddela att Zorro har kvar (nästan) alla instinkter och kunskaper om hur man umgås med sina artfränder. Han hade väldigt roligt i dagarna tre med alla sina nya kompisar! Han har hälsat på oss allihopa, blivit nosad på, gått på promenad med Robert och njutit i fulla drag av sällskapet.

Husse har berättat att det finns planer på att Zorro ska komma på träningsläger till oss sen när han blivit helt friskförklarad. Då ska han få lära om sig i vår, hundarnas, braiga värld. Men det tar vi när det blir dags för det äventyret.

Hej då Sune

Sune

14 Maj 2009 - 12 Oktober 2017

Vi saknar dig Sune.

Gäst nr 112

Idag har vi träffat vår nyaste gäst. Han är en American Staffordshire terrier som är 2½ år gammal och han heter Mikkel. Han ska vara hos oss om dagarna medan hans människor är på sina jobb, precis som våra kompisar Enzo, Chilli och dom andra. Det ska bli roligt att lära känna Mikkel, för han verkar vara en glad krabat med en hel del bus i sig.

Gäst nr 112, Mikkel.

Idag har varit ute mycket på gården för att börja lära känna Mikkel och han alla sina nya kompisar. Vi har grejat tillsammans, undersökt alla dofter på gården, tittat på när Robert sprungit ikapp som en galning med Zeke, njutit av solskenet och haft diskussioner om vilket hundfoder som egentligen smakar bäst och mest. Vi har även varit ute på en skön flockpromenad med Mikkel, vilket han tyckte var mycket trevligt och spännande. Vi såg både får och kor idag, men dom brydde sig inte alls om oss, så vi bara nosade i luften för att försöka få reda på hur det stod till med dom.

Vi har inte varit ute i hundhagen än, för den var inte helt tät idag, då Gammel-Husse ordnat med grinden igår och ikväll. Men nu är allt helt klart med hundhagen och imorgon ska vi visa den för Mikkel!

Gäst nr 111

I fredags så var gäst nr 111 på besök hos oss. Han heter Melker och är en 6 år gammal whippet. Han var här på "provbesök" för att se vad han tyckte om att vara borta från sin Matte och Husse. Han är även lite ovan att umgås med andra hundar, men jag kan meddela att provbesöket gick väldigt bra. På eftermiddagen var Melker med och lekte med oss i hundhagen och var på mycket gott humör när det blev dags för honom att åka hem.

Mellan mig och Hugo står gäst nr 111, Melker.

Vi var även ute på en flockpromenad tillsammans med Melker. Och som våra kompisar brukar tycka, så hälsar Melker att det var en härlig upplevelse att vandra framåt tillsammans i flock.

Melkers Matte är lite bekymrad när hon träffar stora svarta hundar, så för att ge dom en lite bättre bild och ett bra minne av oss, så fotade jag Melker med mig själv, Hugo och Vegas. Men just i fredags var det bara Hugo som var en duktig modell... Men Melker tyckte det var helt ok att stå med oss och det var huvudsaken just då.

Vi hoppas att Melker kommer och hälsar på snart igen och stannar några dagar, så vi hinner lära känna honom lite bättre och visa honom vad kul det är att umgås tillsammans med många kamrater på en gång.

Tildas veterinärbesök

Igår var Tilda hos veterinären. Hon hade bokat tid för att få sina tänder rengjorda, ta bort en liten knöl på ett bakben och få sig en titt på sin hälta som hon på frambenet. Jag tänkte berätta vad Tilda var med om igår, så som hon och Husse berättat för mig.

Att åka bil tycker Tilda är roligt, så dagen började bra tyckte hon. Framme hos veterinären var hon vid gott mod och tyckte det var ganska spännande att vara ute på äventyr med Husse och Gammel-Matte. Dom fick komma in på ett rum och så pratade människorna med varandra en stund, innan Tilda fick en sån där spruta som gör att man somnar bums. Husse och Gammel-Matte fick vara med tills Tilda somnade, så hon skulle känna sig så trygg och lugn som möjligt. Husse är nämligen väldigt viktig för Tilda, han är hennes trygghet i livet. Hon tyckte det kändes väldigt bra att Husse kunde vara med tills hon somnade och inte minns nåt mer.

Tilda är fortfarande trött och förvirrad idag. Jobbigt att bli sövd ju.

Eftersom Tilda somnade bums så vet hon ju inte vad som hände hos veterinären, men det vet Husse som berättat det för oss. Tilda fick sina tänder rengjorda och det var även några som var tvungna att tas bort, så nu (om nån dag) kommer Tilda inte att ha det minsta bekymmer med tänderna. Det är visst några stygn som ska försvinna innan det kommer kännas riktigt bra igen. Veterinären passade även på att operera bort en liten knöl på Tildas bakben, som såg lite konstig ut och som hon brukar slicka på. Den är nu avlägsnad och kan inte ställa till nåt bekymmer.

Tilda har varit halt i ett framben ett litet tag men har inte visat nån människa vart det gjort ont när de klämt och känt. Därför så gjorde veterinären ett försök med att ta bilder på skelettet och såg då tyvärr tydligt att Tilda också har artros i armbågen. Tilda ska få prova en annan medicin än den jag har, för hennes kropp har inte svarat nåt bra på den hon haft hittills. Det ska även bli trevliga promenader och så lite spring som möjligt. Vi hoppas att det ska hjälpa henne att lindra smärtan.

När Tilda kom hem igår var hon trött och kände sig förvirrad. Det är ju inte så konstigt efter att man varit sövd. Hon vilade mest igår kväll och idag känner hos sig bättre, men fortfarande lite förvirrad. Tilda är ju väldigt känslig och såna här saker som att bli sövd och grejad med, verkar ta lite mer på henne än oss andra. Men jag är säker på att om några dagar är hon sig själv igen. Lite god mat, skön sömn och en promenad eller två så ska nog allt vara som sig bör igen!

Tårtkalas

Idag har vi haft tårtkalas! För som jag berättade för några dagar sedan, så flyttade mina människor runt på rummen i huset så jag ska slippa gå i trappan så mycket, för att inte förvärra min artros. Nu är allt flyttande och pyntande klart (nästan i alla fall) och det tycker jag är värt att fira. Så idag blev den utlovade tårtan bakad och smakad. 

Mmmm.... snart ska jag få smaka tårta!

Jag hjälpte Husse att baka tårtan - idag av modell rulle med blåbär - genom att vara mentalt stöd i den svåra uppgiften att vispa och röra och allt vad det nu var han gjorde. Jag låg i köket och nosade och tittade på allt han grejade med. Det viktiga är att den blev jättegod! Tårta är bland det bästa som finns!

Jag mår faktiskt ganska så bra i kroppen nu när jag inte går i trappan så mycket och har fått mera medicin av Husse. Det blev sån där grönläppad mussla som flera av er läsare tipsade om. Jag är även ute på promenad varje dag och springer så lite jag kan, fast just den biten är ganska tråkig. Men så här är det ibland när man börjar bli till åren. Man får istället ta vara på de små tillfällena som vardagen bjuder på och ställa till med kalas när tillfälle ges.

Gäst nr 110

Idag har vi en ny gäst på besök. Han heter Ozzy, är 1 och ett halvt år gammal och nästan en äkta vit herdehund. Ozzy är en snäll grabb som är ganska så försiktig av sig. Jag tror att Ozzy är en sån som behöver lite tid på sig innan man lär känna honom. Första dagen har allt gått bra i alla fall. Han har varit med på två flockpromenad och nosat runt i hundhagen med oss. Han var inte så värst leksugen idag, men tyckte det var väldigt spännande att vara med oss, både på gården och ute i hagen.

Gäst nr 110, Ozzy.

Det ska bli trevligt att lära känna Ozzy lite mer, för jag tror att han är en glad och rolig typ. Men som sagt, han behöver nog lite tid innan han känner sig som hemma med oss och kan slappna av och känna sig helt trygg. Vi är alla olika, en del gäster känner sig nästan för hemma samma sekund dom kommer hit medan andra behöver några dagar för att hinna med att känna in hur vi alla är och hur det funkar här hemma på gården. Tur att vi inte är likadana allihop, för då skulle det nog bli ganska så långtråkigt!

Rum-flytt

I helgen som var har det varit fullt av aktivitet här hemma, må ni tro. Mina människor har nämligen flyttat runt alla rummen i huset så jag inte ska behöva gå upp och ner för trappan så mycket. Det kommer säkert att ta bort lite av smärtan i mina armbågar från min artros.

Förut så hade Husse och vi hundar kontor och sovrum på övervåningen. Vi gick upp och ner otaliga gånger varje dag (nästan varje dag i alla all). Men nu har vi kontor och sovrum på nedre våningen istället och jag slipper alltså gå i trappan överhuvudtaget.

Allt är nästan klar nu, det är bara lite tavlor och prylar som ska sättas på sin rätta plats. Det är redan jättemysigt tycker jag. Och när allt är helt klart så ska jag övertala Husse att vi bör fira med lite tårta. Tycker ni inte det låter som en bra idé?

Välkommen hem Robert

Idag har jag en glad nyhet att berätta:

Husse har bestämt att Robert ska stanna hos oss för evigt.

Jag och Robert ute i hagen.

Välkommen hem Robert!

Tråkiga nyheter

Igår och idag har jag varit till veterinären. Tänkte börja med att berätta om gårdagens besök. Jag vaknade igår och kunde inte stödja på mitt högra framben, det gjorde jätteont. Husse hjälpte mig ner från övervåningen genom att bära mig. Sen gick vi ut på gården och gjorde våra morgonsysslor. Jag fick göra det på tre ben, vilket var ganska svårt faktiskt. När Husse såg att mitt onda inte gick över när jag rört på mig, ringde han till veterinären som tyckte att vi skulle åka in så dom kunde titta på mig.

Efter frukost bar det av i bilen till staden. Dock när vi kom fram till veterinären blev det jääättetråkigt, för vi fick vänta halva dagen innan det blev min tur. När det så äntligen blev min tur undersökte veterinären mig genom att klämma och känna på mig och sen fick jag en spruta som tog bort det onda. Det var faktiskt väldigt behagligt. Han som undersökte mig ville att jag skulle få tid hos en speciallist, för ont i leder är speciallister bäst på, sa han. Så efter den där sprutan kunde åka hem igen. Jag fick även med mig medicin hem som jag fick på kvällen innan vi gick och la oss, så jag sov väldigt gott bredvid Husse.

Idag hade jag fått tid hos en ortoped. Vi behövede inte vänta på min tur idag, vilket var rätt så skönt att slippa efter gårdagens väntan. Ortopeden klämde och drog i mig så det gjorde ont i armbågen. Sen fick jag en spruta som gjorde att jag somnade nästan bums! Sen kommer jag inte ihåg så mycket, men Husse har berättat vad som hände. Efter att jag somnat togs det bilder på mitt skelett med en stor maskin. Sen pratade ortopeden länge och noga med Husse och Gammel-Matte. Han berättade att jag har svår artros på båda armbågarna. Det fina och konstiga namnet på mitt problem är fragmenterad coronoid process, men det behöver vi inte gå in på så noga.

Ortopeden visade noga och berättade hur mitt problem såg ut och vad man kan göra för att hjälpa mig. Det är i så fall en operation sa han. Men i slutänden är det en ganska låg chans för tillfrisknad. Det finns även risk att det istället börjar göra ont nån annanstans i kroppen eller att det blir nya problem i armbågarna som till och med kan bli värre och göra mer ont. Jag är ju ganska gammal och är väldigt aktiv av mig och det är inte till fördel när det kommer till att få bort det onda med en operation.

Hemma igen och fortfarande trött efter den där sprutan.

Husse letar efter alternativa behandlingar eller mediciner som kanske kan hjälpa att ta bort det onda. Om ni har tips på något så skriv gärna till mig här eller på min Facebooksida.

.

Smågänget

Till skillnad från idag hade vi helt ok väder igår. Och då kom jag att tänka på att det var flera små tvåfärgade krabater ute på gården. Dom var så söta att jag tyckte dom skulle ta ett gruppfoto. Sagt och gjort, det hela gick riktigt smidigt.

Doris, Albin, Viggo, Pollux, Stella och Tilda.

Ni kanske noterar att Viggo och Pollux sitter på svansen sin? Det är egentligen inte så bra i såna här lägen. Jag borde påmint dom att ha den bakom sig istället. Jag blev nog lite ivrig på att ta bilden... Som ni säkert vet hänger ju kropp och knopp ihop och att sitta på svansen tyder på negativ energi (lite läskigt att bli fotad kanske?). Bättre hade varit att ha svansen avspänt bakom sig - avslappnad energi - eftersom kroppen påverkar huvudet. En avslappnad svans kan alltså hjälpa huvudet att relaxa och tycka det är helt ok att bli fotad. Jag ska försöka vara mer noga med den detaljen vid nästa fototillfälle.

Tilda var kanske i största laget för det här gänget, men visst var dom söta tillsammans?

Gäst nr 109

I torsdags kom gäst nr 109 hit på besök. Men det har varit så bedrövligt väder att jag inte kunnat ta nåt fint eller torrt foto på honom förrän idag. Hur som helst, gäst nr 109 heter Bilbo och är en Cocker spaniel av jaktmodell. Han är 3 år gammal och är snäll och ganska försynt. Han gör inte så mycket väsen av sig utan går mest omkring och undersöker alla spännande dofter han upptäcker ute på gården.

Gäst nr 109, Bilbo.

Idag trotsade vi regnet och gick ut i hundhagen för att röra på oss en smula och leka. Bilbo tyckte det var jätteroligt, men förstod inte att det bara var leka vi skulle göra. Han trodde först att Hugo och Robert bråkade när dom sprang ikapp, så Bilbo försökte springa ikapp och skällde på dom att "sluta med dumheterna". Det är i och för sig bra att vilja hålla ordning och reda, men det är viktigare att förstå skillnaden på lek och allvar. Det slutade med att Robert sa ifrån och jagade iväg Bilbo, som sprang till grinden och såg väldigt undrande ut. Men oroa er inte, Husse hämtade Bilbo och sen kunde vi hjälpa honom att påpeka att grabbarna bus bara lekte och att det inte var nåt att bekymra sig för. Tvärtom, var med och lek, sa vi till Bilbo. Han förstod och var efter den lektionen på mycket gott humör och sprang omkring och lekte tillsammans med oss, undersökte alla dofterna och njöt av livet på sitt lugna sätt.

Hundhagen

Idag har vi invigt vår nya hundhage ordentligt! Vi har nu ungefär 1 hektar inhägnad hage, där vi kan leka så mycket vi vill och springa så fort vi bara orkar. Det är verkligen jättebra och superroligt för oss alla! Idag var vi 19 hundar som grejade, lekte, sprang, nosade och busade tillsammans i gräset!

Vi grejar...

...nosar...

...njuter...

...springer så fort vi bara kan...

...och leker!

Ett extra tack till Gammel-Husse som hjälp Husse att bygga hagen åt oss. Den kommer användas varje dag och underlätta en del för Husse att erbjuda min flock och våra kompisar att komma ut på äventyr, springa av oss, använda nosen för att undersöka spännande dofter och öva på att förstå kroppsspråk och lära om hundvett och -etikett, för dom av våra gäster som vill och behöver det. Men bäst av allt är att vi kan ge våra gäster frihet och njutning av livets enkla ting! Vad dom enkla tingen är behöver man nog vara hund för att förstå, för jag vet inte hur jag ska förklara lyckan i att springa tillsamman, en stor hög av hundar, under bar himmel!