Ibland undrar jag hur det är att vara lika liten som My. Hon är verkligen jätteliten. Allt är litet på henne, men ändå fungerar hennes sinnen lika bra som mina. Ibland tror jag att det är rätt så trevligt att vara liten. Man får lätt plats i famnen på sina människor. Jag tror faktiskt det skulle vara väldigt mysigt att kunna ligga i Husses knä och vila ibland. Man skulle få plats i Husses säng också utan att behöva ligga på hans ben - det blir ju faktiskt lite knöligt. Husse blir ibland fascinerad över hur liten My är men att hon ändå är minst lika mycket hund som oss andra.
 |
| My mediterar. |
Och ibland tror jag My funderar över hur det skulle vara att vara i min storlek. Fast hon säger att hon minsann föredrar sin egen storlek. Tur att vi alla är olika, annars skulle det nog det mesta vara rätt så torftigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar