Konstigt

Idag var det en ganska konstig dag. Det åskade! Jag trodde det var slut på åskväder för den här säsongen... det höll dock inte på så jättelänge, vilket var bra. Jag gick in i badrummet och väntade där på att det skulle gå över. Jag tycker det känns tryggt där inne, det är ganska litet och mysigt. Hur som helst, det var skönt när det var över.

På förmiddagen var det fint väder i alla fall. Men nu verkar det som att värmen är slut. Hösten är kommen, det börjar skifta färg i skogen och luften är lite friskare. Husse hoppas på en torr höst, men jag säger som jag brukar att vädret kan man inte göra nåt åt. Det är bara att anpassa sig och göra det bästa av det. Det är ju trevligt med hösten också med den klara luften, alla löven på backen, skogsturer och mysigt inne i huset när det känns ruggigt ute.

Kvällstur i hagen.
Jag kikar efter om det är mer åskmoln på himlen. Men det var det inte.

Nu är det slut på ännu en arbetsvecka. Tänk så tiden går. Mina människor tycker att det går för snabbt... håhå jaja, som ni människor hittar på. Veckan som gått har varit bra i alla fall. Det går väldigt bra för valpen Robert. Han är busig och glad, som valpar ska vara. Vi andra mår bra och våra kompisar är nöjda med att vara här om dagarna. Så jag får nog säga att allt är som det ska vara här hemma.

Höståska

Det har åskat idag! Mitt i hösten!

Det tyckte jag var riktigt dåligt!

Jag la mig inne i badrummet och väntade på att det skulle gå över...

Chilli och Iza

Förra veckan sov Chilli över hos oss. Han är ju annars bara här på dagarna, så det var väldigt trevligt att ha honom här på veckobesök. Chilli är alltid på gott humör och han är alltid vänlig. Han har hjälpt oss med Robert lite grann, men mest bara varit ett gott sällskap. Robert har lekt med Chilli några gånger och Chilli har bara haft stort tålamod. Precis som man måste ha med små busiga valpar.

Chilli ute på gården.

Chilli tycker det är utomordentligt viktigt att vara med i köket när någon människa är där och grejar med något. Han lägger sig mycket strategiskt så han inte missar nånting. "Man vet aldrig, det kan ju ramla ner en god smula när som helst", säger han. Husse tycker det är intressant hur något alltid kan ligga i vägen när han ska öppna en sån där skåpdörr - Chilli lägger sig alltid så han råkar vara i vägen för skåpdörrarna.

I helgen som var hade vi Iza på besök. Hon var dock ganska trött den här gången. Verkar som att hon börjar känna sig gammal... hon tycker bäst om att ligga i sin puff som hon har med sig (eller i soffan). Då är hon nöjd och ligger där och tittar och lyssnar och nosar på allt som händer i huset.

Iza myser i sin puff.

Nu har det börjat bli mörkt tidigt om kvällarna. När vi ätit kvällsmat är det nästan skymning. Husse tycker det är tråkigt att det blir mörkt tidigt igen, men jag säger till honom att det är inget att göra åt. Det är bara att anpassa sig efter naturens gång och göra det bästa av varje årstid. Det är ju höst nu och det är inte så dumt det heller. Friskt klar luft och fina färger i skogen!

Valparna i skogen

Igår (eller om det var för nån dag sen, kommer inte ihåg så noga...) så var vi ute på skogstur med valparna Robert och Max. Velvet som är här och hälsar på var också med. Valparna tycker det är jättespännande att vara ute på skogstur (det tyckte även lilla Velvet). Robert har vi varit ute med i skogen varje dag sen han kom hit. Det är mycket bättre för små valpar att kunna vara lösa och springa som dom vill, med olika tempon och pauser, än att gå på flockpromenad där man bara går på framåt i samma tempo hela tiden. Det är bättre för växande små kroppar att själva välja passande fart.

Velvet njuter av att vara ute i skogen.

Valparna tycker som sagt att det är jättespännande att vara ute i skogen. Robert ska göra precis som vi vuxna hundar gör, nosa på samma ställe, springa ikapp och hoppa över stock och sten. Oftast går det riktigt bra för honom, det är bara någon enstaka gång han inte kommer över en stock eller missar lite grann när han ska hoppa upp på en sten. Max däremot går mest med Husse och tittar noga på vad vi andra gör. Han brukar glömma bort att han mest ska använda nosen när han är i skogen och inte bara titta på allting. Vi försöker påminna honom genom att göra honom uppmärksam på spännande dofter. Det är väldigt underhållande att vara ute med valparna i skogen! Så mycket att visa dom och lära dom!

Max balanserar på stenar.

När vi sen kommer hem igen är valparna hungriga och trötta. Efter att dom ätit lunch dånar dom av och sover gott en lång stund, medan alla upplevelser dom haft i skogen gör sina intryck i deras små huvuden.

Robret väntar på sin lunch innan han kan lägga sig och sova ordentligt.

Valpens namn

Nu har Husse hittat rätt namn till valpen

efter många och långa funderingar hit och dit.

Låt mig presentera Robert!

Lektion

Idag hade jag en lektion med Valpen i vett och etikett - Vems är leksaken? Det gick väldigt bra, valpen lyssnade så noga han kunde. Jag hade en mycket fin leksak som jag lekte med, så kom valpen och försökte ta den av mig. Men så oförskämd ska man inte vara. Man måste fråga om man får vara med och leka eller om man får ta leksaken. Man ska inte bara gå fram och försöka ta leksaker från andra.

"Vems är leksaken?"

Valpen försökte ta leksaken några gånger, men jag sa bara bestämt ifrån att den här har jag minsann, du får göra nåt annat. Han var väldig duktig och förstod hur det hela skulle gå till. Bra jobbat valpen!

Glad igen

Nu är Elsa glad igen. För hon är så gott som helt återställd i benet. Hon lekte med valpen både igår och idag och var väldigt nöjd över att få röra på sig som hon ville igen. Fast just igår blev det lite för mycket så hon haltade lite igen. Men vara en liten stund precis efter leken. Idag har hon inte haltat det minsta, så imorgon får hon komma ut på promenad igen.

Elsa är nu glad igen. Här njuter hon av morgonsolen.

Det svåra blir nog för Husse att hjälpa Elsa bli av med överskottsenergin hon lagrat på sig, utan att ta i för mycket eller för länge. För om Elsa själv fått välja hade hon lekt som en galning de senaste dagarna, men på tre ben i stället. Så är det när man är bulldog - "Lite ont i benet har ju ingen dött av." Elsa är för tokig! Så klart att man måste vila när man har ont i benet. Det får bli kortare promenader i några dagar tills vi ser att hon verkligen är helt ok i benet igen. Sen får du springa så mycket du vill igen Elsa!

Kontemplation

Ibland undrar jag hur det är att vara lika liten som My. Hon är verkligen jätteliten. Allt är litet på henne, men ändå fungerar hennes sinnen lika bra som mina. Ibland tror jag att det är rätt så trevligt att vara liten. Man får lätt plats i famnen på sina människor. Jag tror faktiskt det skulle vara väldigt mysigt att kunna ligga i Husses knä och vila ibland. Man skulle få plats i Husses säng också utan att behöva ligga på hans ben - det blir ju faktiskt lite knöligt. Husse blir ibland fascinerad över hur liten My är men att hon ändå är minst lika mycket hund som oss andra.

My mediterar.

Och ibland tror jag My funderar över hur det skulle vara att vara i min storlek. Fast hon säger att hon minsann föredrar sin egen storlek. Tur att vi alla är olika, annars skulle det nog det mesta vara rätt så torftigt.

Ont i benet

Elsa är sur. Hon kan inte få vara med och springa och leka ute på gården som hon vill. Hon har nämligen gjort sig lite illa i ena frambenet. Hon har haltat ett par dagar, men idag har hon börjat stödja sig på det igen. Men hon tycker att det är hemskt orättvist att hon inte får vara med ute på gården eller följa med på flockpromenad. "Jag kan ju gå på tre ben", säger hon. Men Husse säger att det går absolut inte på frågan. Man måste vara helt frisk i alla benen om man ska vara ute och leka eller gå på promenad säger han.

"Jättefuskigt att jag inte får följa med ut!"

Elsa har alltså fått vara inne och vilat sig när vi varit ute. Hon har haft jättetråkigt säger hon. Jag håller med henne om att det känns både fuskigt och att det är tråkigt att vara inne själv när alla andra är ute. Jag har ju själv haft ont i mitt framben några gånger under mitt liv. Men Husse har rätt, det är bättre att vänta tills det är helt friskt igen innan man ger sig ut på flockpromenad eller springer så fort man kan. Annars är det så lätt hänt att det går sönder igen och blir värre.

Inget att göra åt Elsa, du får vila några dagar till så ditt ben blir helt läkt, sen ska du få följa med på promenad igen!

Välkommen Valpen

Idag har vi haft en spännande och intensiv dag, för det har kommit en valp hem till oss. Denna lilla parvel ska vi ta hand om för att hitta ett nytt hem till, precis som vi gör med Kvikk och Elsa. Han har inget namn i dagsläget, så vi kallar honom bara för valpen än så länge. Innan någon nu blir upprörd, så vill jag påminna er om att vi hundar bryr oss inte om att ha namn på varandra. Det är ni människor som behöver det. Men oroa er inte, Husse kommer snart att hitta ett passande namn till valpen och då kommer jag genast att meddela det.

Valpen är ungefär 4 månader gammal. Han ser ut att vara av rasen Amstaff och har möjligtvis nån fler ras i sig. Det är ju inte så värst noga egentligen vilken ras han är. Han är ju först och främst en hund - det är det viktigaste att tänka på. Valpen har inte haft nån vidare bra start på sitt liv, därför känner vi oss mycket ärade att få ge honom en omstart till ett gott och balanserat liv!

Valpen.

På äventyr i skogen.

Idag har vi spenderat hela dagen med honom så han fått lära känna oss. Efter en liten osäker start från hans sida avslutade vi dagen med att gå en skogspromenad med honom där han nyfiken och glad följde oss i hälarna och gjorde allt som vi gjorde - nosade på så mycket vi kunde, sprang ikapp, lekte med pinnar och njöt av skogens lugna energi. Han var så glad och tyckte allt vi gjorde och allt som hände var jättespännande. Jag får nog säga att dagen varit mycket framgångsrik och positiv. Det ska bli spännande och roligt att få ta hand om valpen tycker vi alla här hemma!

Välkommen till oss valpen!

2 år med Hugo

Idag har Hugo varit hos oss i två år. Tänk vilken tur vi hade som fick honom till vän. Hugo är alltid glad och sprider god energi - och det är inte så dumt i en vän. Dagen har vi firat med soligt och väldigt varmt sommarväder, gått på flockpromenad, busat på gården, vilat i huset, ätit god hundmat och druckit kallt friskt vatten. Vi har alltså haft en riktigt bra dag!

Jag och Hugo, nöjda och lite trötta efter en varm dag.

Cykeltur

För ett par dagar sen kom Pastis hit igen för att hälsa på oss en sväng. Han är som vanligt på supergott humör och full med spring i benen. Så jag tänkte att jag skulle hjälpa honom att få ur sig lite energi och tog med honom på en cykeltur. Pastis tyckte det var jättekul att cykla! Han var väldigt duktig och fattade mycket snabbt hur det skulle gå till. Man ska springa i arbetstempo - inte så fort dom små benen bär - annars orkar man inte så länge. Och man ska springa bredvid cykeln, inte framför.

Vi cyklade över stora vägen, förbi kossorna, vände sedan vid kurvan och styrde hemåt. Men vi stannade till på vägen hem för att gå upp på den stora kullen, för jag ville visa Pastis vilken fin utsikt det är där ifrån. Det tycket han var en bra idé och knatade på med sina korta ben upp mot toppen. Han tycket det var superspännande att vara på äventyr med mig, sa han. Väl uppe på toppen tittade vi på den tjusiga utsikten, jag visade vart man skulle titta för att se min gård och sen lekte vi med en pinne och nosade på så mycket vi kunde. Jag hittade dessutom lite björnbär som jag åt upp, för det är både nyttigt och gott med bär.

Pastis njuter av att vara på äventyr.

Jag provsitter Albins stol.

Sen när vi var nöjda med att titta på utsikten och leka med pinnar gick vi ner igen och fortsatte hem igen. Det var en väldigt bra cykeltur tyckte jag, skönt att få röra på kroppen lite extra. Pastis var mycket nöjd när vi kom hem och sa att han gärna skulle vilja följa med på en cykeltur igen nån dag.

Hösttecken

Nu börjar vi märka att vi går mot hösten. När vi går våra flockpromenader i skogen ser vi gula löv lite här och där, inte så många än dock. Och idag har vi flera gånger hört och sett tranor i skyn. Husse tycker det är lite sorgligt att sommaren går mot sitt slut. Jag säger då det, tänk att ni människor har så svårt att acceptera att tiden alltid går och att det inte är nåt att varken bekymra sig över eller att bry sig om. Bättre att istället göra det bästa av varje ögonblick och njuta av det som är här och nu.

Tranor i skyn.

Elsa förundras över fåglar på himlen.
Ett bra exempel på att njuta av det som händer för stunden.

Valpen Max har haft problem med sina öron idag. Med det menar jag bara att ett av dom har hängt på sned hela dagen. Förra gången vi träffades stod båda rakt upp. Vi får se om kanske båda hänger ner nästa gång vi träffas.

Tokiga valpöron.

Farbror Tiger tycker det räcker att titta på när ungdomarna leker.

Vi har Tiger på besök igen. Det tycker vi är roligt för sist var han här så pass kort tag att vi knappt han hälsa på varandra. Nu har vi tid att lära känna varandra lite bättre och hittills kan jag berätta att Tiger är en mycket trevlig farbror. Han är på gott humör, är med oss ute på gården och njuter av solen, nosar i gräset och tittar på när ungdomarna springer.

Bekymmer

Tilda har haft ett litet bekymmer den senaste tiden. Hon fick nämligen ett sår på ryggen för ett tag sen som inte vill läka ordentligt. Ingen vet hur det uppstod, men hon var till veterinären som sa att det var ett fukteksem. Tant veterinären hjälpte till att göra rent såret ordentligt och så fick hon en salva som ska hjälpa till att läka såret. Husse och Gammel-Matte har gjort rent såret varje dag sen dess och strukit på salvan. Men det vill ändå inte läka. Fast det går åt rätt håll och är mycket mindre nu än vad det var förut. Så ingen behöver vara orolig.

Tilda är jätteduktig när hon får såret rengjort. Hon står alldeles stilla och tycker det är riktigt mysigt att bli ompysslad. Och när hon varit så duktig får hon alltid en god belöning efteråt. Just idag var det ett litet tuggben. Tilda la sig i köket och tuggade förnöjsamt i sig sin belöning.

Tilda njuter av sitt belönings-tuggben.

Det som Tilda tycker är besvärligt är att hon måste ha tratt på sig. För annars kommer hon åt och slickar på såret och då läker det ju inte alls. Så på dagarna lufsar hon omkring på gården med sin tratt. Hon är väldigt duktig på att manövrera den och egentligen är det nog mest vi andra som tycker det är besvärligt med Tildas tratt, för hon bara bonkar in i oss om vi råkar stå för nära. På kvällarna och nätterna har hon sitt täcke på sig istället för tratten, så hon kan klia sig på öronen och tvätta ansiktet.

Jag tror nog att det där fukteksemet snart är helt läkt. Och då kommer vi slippa vi bekymra oss om Tildas tratt och dess vassa kanter.

Ofrivilligt...

Hugo ordnade sig en ofrivillig dusch idag. Vi var ute på gården allihopa och gjorde mest ingenting, när Hugo bestämde sig för att rulla sig i något - enligt Husse - mycket olämpligt. Hugo var mycket nöjd med resultatet av sin rullning i den braiga doften efteråt, men blev mindre glad när Husse sa att han nu blev tvungen att ta en dusch och göra sig ren och fin igen.

Hugo torkar sig efter duschen.

Hugo tyckte det var ganska tarvligt att Husse tvättade bort hans fina doft så snabbt. Men så är det när man bor med människor. Då ska man helst lukta gott och vara ren hela dagen lång.