Nu har det äntligen blivit dags för Albin att få presentera sig själv. Det har ju gått över ett år sen han kom hem till oss första gången, så nu är det hög tid att han får ordet.
Hejsan!
Jag heter Albin och jag blev ett år gammal i April i år. Jag är en blandras mellan Papillon, Phalène och Chihuahua och jag väger i dagsläget 6,7 kg. Torsten har bett mig att berätta lite om mig själv, så det tänkte jag försöka göra precis nu.
Albin |
Jag är en glad och sprallig prick. Livet är toppen tycker jag! Jag tycker mycket om att leka, äta mat, gå på promenad, busa, träffa mina kompisar, vara glad och att springa så fort jag bara kan. Om jag fick så skulle jag kunna leka hela dagarna! Men man måste ju även vila och ta det lugnt, vilket kan vara svårt ibland. Det finns ju så mycket som är roligt! När jag glömmer bort att jag är trött brukar Husse hjälpa mig att varva ner. Då brukar vi gå upp och så får jag lägga mig på Torstens soffa. Då brukar jag komma på att jag ju faktiskt är väldigt trött och att det nog inte skulle vara så dumt att vila en stund. Är jag riktigt trött bryr jag mig inte ens om när Husse går iväg och gör nånting annat. Men det händer bara ibland. Oftast följer jag helst med Husse för att se vad han hittar på.
Det här är min favoritleksak. |
Att gå ut på promenad är det näst bästa som finns. Speciellt att gå på flockpromenad. Det är verkligen superhärligt att bara trava framåt i lugn och ro i grupp. Men jag ska gå bredvid Husse, det har jag bestämt. Att lufsa omkring i skogen är också jättemysigt. Där finns så många fina pinnar som man både kan leka med och gnaga på och massor med dofter som jag vill undersöka och nosa på.
Torsten och Husse är mina allra bästa vänner! Jag vill helst vara med Husse jämt. Om Husse är i köket vill jag också vara i köket. Om han går upp så vill jag också gå upp. Och om han går ut och jag inte får följa med blir jag rätt så besviken... och väntar tills han kommer tillbaka igen. Jag tycker om att sitta i hans knä ibland, men bara i Husses knä. På nätterna sover jag bredvid Husse i hans säng, medan Torsten ligger på sin bädd bredvid. Det måste vara den tryggaste platsen som finns, för jag sover alltid som en stock om nätterna.
Så här liten var jag när jag flyttade hem. |
Torsten är bäst! Mer än så behöver jag nog inte säga om honom. Han har lärt mig allt jag kan och han brukar säga att han är så stolt över mig. För jag är ingen "tränad" hund, utan jag är bara som jag är och följer min Husse och min Torsten. Jag kan "sitt" och "kom" men mycket mer än så är det inte. Och mer än så behövs egentligen inte för att man ska må bra, vara glad och stolt över sig själv!
"Albin min lilla vän" /Torsten
"Glada, busiga Albin" /Kvikk
"Albin vår glädjespridare" /Ville
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar