Siri och Simpan

När vi var ute på gården igår så kom Siri och pratade en sväng med mig. Det var inget viktigt, utan hon undrade mest vad vi hundar gjorde för tokigheter. Jag sa att vi hundar minsann inte alls är tokiga, utan att det är katter som är tokbusiga! Hålla på med saker och ting som bara katter förstår... och säkert inte dom själva heller ibland.

Jag frågade om jag inte kunde få ta lite foton på henne, vilket hon först tyckte var en usel idé och vände rumpan till. Sen kom hon på att hon ju faktiskt är väldigt tjusig och visst kunde tänka sig att ställa upp och poserade så fint. Sen kom Simpan och ville vara med, men det var också en usel idé tyckte Siri som istället gick till stallet för att äta lite mat.

"Vara med på bild? Nej, tack!"

"Jag ska nosa här..."

"Fast det är klart, jag är ju väldigt tjusig."

"Fota på du, Torsten."

"Hej mamma, får jag vara med?"

Siri tycker Simpan ska klara sig själv nu och sjasar alltid iväg honom när han vill umgås med henne. Vänligt men bestämt säger hon åt honom att gå sin väg. Ibland gör han det och ibland stannar han och retas med henne. Undrar hur länge dom ska hålla på så. Jag har aldrig sett dom vila tillsammans när jag tänker efter. Fast å andra sidan är Siri nästan alltid för sig själv. Hon trivs nog bäst med det.

Det är så kul med kattkompisar. Dom är så fina, alldeles runda och mjuka, spinner och sprider trivsel runt omkring sig. Och så håller dom ju alltid på med sina tokigheter så det kan vara väldigt underhållande att titta på dom!