Alldeles nyss så var jag med om nåt spännande! Jag, Lina och Husse tog oss en liten skogspromenad här på kvällen. Det var så mysigt i skogen, jag och Lina lekte och nosade allt vi kunde. När vi började tänka på att vända hemåt igen så hörde vi plötsligt hur det prasslade bland boklöven på marken en 50 meter ifrån oss.
Vi stannade och lyssnade mycket noga. Vi nosade i luften för att försöka luska ut vad det kunde vara som lät, men det var svårt, för det var ingen vind som hjälpte oss. Men så plötsligt så såg vi den lilla krabaten. En grävling! Jag och Lina nosa, tittade och lyssnade så noga vi bra kunde. Husse var mycket noga med att vi absolut inte fick gå fram till den utan måste sitta helt stilla och tysta.
Vi observerade grävlingen några minuter tills den började lufsa emot oss! Vi vet inte om den hade upptäckt oss, men Husse tyckte det var bäst att vi inte skulle störa den. Fastän det var en smula motsträvigt så skyndade vi oss att flytta på oss. Husse tyckte vi hade varit mycket duktiga som suttit så stilla och tysta utan att göra nåt bus. Mmm... det var svårt faktiskt! Jag ville helst springa fram till grävlingen och säga hej och nosa på den. Men det får man inte när man är hund. Antagligen hade den blivit rädd och sprungit iväg från oss så fort den kunnat ändå så, det var nog bra som det blev. Det var väldigt spännande hur som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar