I morse när vi vaknade så snöade det för fullt. Det var mysigt att kika ut genom fönstret och se snöflingorna dala mot marken. När vi kom ut så var hela världen insvept i ett nytt snötäcke. Vi gick ut till hästarna för att ge dom deras morgonhö och vatten, och sen lufsade vi omkring i hagen en stund och Meia gjorde fler snöänglar. Vi blev alldeles vita av all snö så Husse fick borsta av oss innan vi kunde gå in och äta frukost.
Frukosten smakade smaskens som vanligt. Alla våra människor åt sin frukost och vi försökte äta upp smulorna runt Mini-Mattes sittplats. Mums! Ville brukar parkera sig i liggande ställning bredvid henne när hon äter. Oftast så händer det att det ramlar ner både det ena och det andra som då Ville smaskar i sig med god aptit.
Efter den delikata frukosten så tog vi det lugn och vilade och hade mysigt tillsammans på förmiddagen. Husse grejade i köket och sen gick vi ut i snövädret en liten stund igen. Vi gjorde inget speciellt utan nosade mest på alla spännande dofter.
Men sen på eftermiddagen så gick vi ut i skogen. Det var jättemysigt. Alldeles lugnt var det och träden var vita av all snö som fastnat på dom. I alla fall om man såg åt ena hållet. Vända man på sig och tittade åt motsatt håll så var det ingen snö alls på träden såg det ut som. Det var nog vinden som spelade oss ett spratt. Men det var fint i skogen i alla fall. Men tyvärr så råkade Lina springa in i ett träd, eller rättare sagt halka in i ett, och slog sig på ögat. Stackaren sprang till Husse som tröstade henne och sa att hon nog borde göra klokt i att ta det lite försiktigare nu när det är snö och halt på backen. Vi fortsatte vår skogstur och Lina tog det faktiskt lite lugnare. Vi nosade så mycket vi kunde på alla spår och vi lekte och busade och hade det trevligt tillsammans.
När vi kom hem igen så var vi alla nöjda och trötta. Lina fick ett gott ben som tröst för att hon gjorde sig illa, och smaskade på det en lång stund ute på gården medan vi andra fick vara inne. Och det var ju ganska fuskigt egentligen, att inte vi andra fick nåt ben, men så är det när man är yngst i flocken, då kan man gott få lite extra fördelar.
Nu är det kväll och Meia har åkt hem till sina människor igen. Det var lite tråkigt att säga hejdå, för vi trivdes så bra tillsammans allihopa. Men Husse har sagt att hon kommer tillbaka snart. Det blir nog jättekul tror jag!
(Och förresten, så kom vi ut på en promenad igår vid skymningen, för då var det inga jägare kvar i skogen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar