Åh, jag känner mig så nöjd och glad. Vi har precis kommit hem från en promenad, och det var så mysigt, för när vi vände hemåt igen, så solen var på väg ner och målade himlen i rosa och orange. Det var väldigt fint. Och det var längesen vi såg en vacker solnedgång. Det är såna små ting som gör gott i själen.
Vi gick förbi stora stallet idag och där var en häst ute med täcke på sig, som Lina tyckte såg väldig konstig ut, så hon tyckte det var bäst att varna oss alla att där var något okänt. Hon är för tokig vår Lina. Hästar med täcken på sig är ju inget att bry sig om, men när jag tänker efter så har hon nog aldrig sett det förut. Moa och Winnie har ju aldrig täcke på sig. Så det kanske inte var så konstigt ändå.
Men hästen med täcket var mycket vänlig och kom fram mot oss, så vi kunde gå fram till staketet och säga goddag. Lina tycket ändå han såg lite konstig ut, men när hon kom på att hon är en hund och bör undersöka världen med nosen, så förstod hon vad det hela var. Så vi kunde gå därifrån i lugn och ro och sen när vi kom förbi på vägen hem så gjorde Lina som hon bör, nosade efter hästen med täcket. Bra Lina!
Trots att vinden ven en smula i pälsen på oss så hittade vi en ny plats att undersöka idag! Ett litet kalhygge på en kulle. Vi har gått förbi där många gånger men aldrig gått upp och undersökt det. Men idag gjorde vi det och det var jätteroligt! Nya platser är alltid så roligt att undersöka. Där var massor att nosa på! Och vi kunde se jättelångt! Jag ska ta med kameran nästa gång vi styr kosan ditåt, så ska jag se om jag kan få nåt fint foto på det hela.
När vi var nöjde vände vi hemåt igen. Medan grusvägarna sakta tog oss hemåt, så såg vi hur himlen sakta skiftade från blått till rosa och orange. Det var jättemysigt. Dom bästa stunderna i livet är när man inte önskar nånting. Och det var en sån stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar