Gäst nr 247

Det här är Bilbo, gäst nr 247. Han är en blandning mellan Shih tzu och Bichon havanais och han är 5 månader gammal. Bilbo är en snäll och kavat liten grabb. Pigg och glad, nyfiken och busig, precis som en valp ska vara. Han tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss. Här var vi så många tyckte han och det fanns så mycket att undersöka för alla sinnen. Han knatade runt på gården, mitt i flocken, och luktade på spännande dofter, tittade på när dom stora grabbarna sprang ikapp och lyssnade till naturens alla trevliga ljud.

Gäst nr 247, Bilbo.

Jag tog med Bilbo ut i skogen för att visa honom hur mysigt där är och berättade att man ska lyssna på träden. Jag tror inte han förstod riktigt vad jag menade med det, men det är bra att så frön i de små liven. Men att det är mysigt i skogen höll han med om. Han knatade på bland stock och sten, prasslade i löven och nosade på alla spännande dofter som han hittade. Där var massor att undersöka för en nyfiken liten valp!

Gäst nr 246

Vi har haft gäst nr 246 på besök. Diesel är en stor och busig valp på 8 månader och han är en blandning mellan Rottweiler och Tysk Schäferhund. Han bor tillsammans med Zorro (som kanske nån av er kommer ihåg) och Charlie. Så vi har haft tre stora, busiga herrar på besök. Diesel tyckte det var sisådär att umgås med flocken och ville hellre vara med sina två kamrater, så för det mesta fick han det. Dom tre vännerna tyckte det var underbart att rusa runt ute i hundhagen och busa och springa ikapp tillsammans!

Gäst nr 246, Diesel.

Diesel tyckte det var bäst att göra som han själv ville, med det mesta och dom flesta. En busig grabb, minst sagt. Att gå i koppel var värdelöst trams sa han, så han behövde några egna lektioner med Husse och mindre grupper för att lära sig flockpromenaden. Det fixade Diesel och han tyckte till och med att det var riktigt trevligt efter några gånger. Man kan ju faktiskt inte bara göra som man själv vill hela tiden. Man måste samarbeta med sin flock, känna gemenskap och skapa en stark sammanhållning. När det finns så mår vi hundar bra. Man måste hitta sin roll och dra sitt strå till stacken, helt enkelt.

Gäst nr 245

Det här är gäst nr 245, Atlas. En ovanlig ras är han, nämligen Ceskoslovenský vlciak, även kallad Tjeckoslovakisk varghund. Med sina snart 6 månader på detta jordeliv är Atlas en glad, ivrig, envis, lite smått förvirrad och stor valp. Han har mycket att lära om livet, hundvett och -etikett, umgänge och gemenskap. Han trivs bäst när flocken är ute på gården och tycker det är tråkigt och lite svårt att vara inomhus. Atlas blir snabbt rastlös och vill helst röra på sig nästan hela tiden. Att vila tycker han är onödigt och det gör han bara efter att vi varit på flockpromenad eller efter att vi varit ute på gården en lång stund med bus och lek. Atlas är här på dagis ett par dagar i veckan och vi hoppas att han finner sin plats hos oss och hittar tryggheten i sig själv nog att ej behöva Husse vid sin sida för att kunna slappna av.

Gäst nr 245, Atlas.

Ceskoslovenský vlciak är en korsning av Tysk schäferhund och karpatisk varg. Atlas ser ut som en varg men uppför sig mest som en tjurig schäfer, fast med en mer självklar energi. Han är naiv, lite bufflig och tror gott om sin omvärld. Som våra gäster brukar tycka, tycker även Atlas att Husse är en intressant prick. Han tittar ofta på Husse med en väldigt speciell, uppmärksam blick. Husse är ju flockens kärna, så jag tycker det är bra att även lilla Atlas förstått det.

Att gå ut på flockpromenad tycker Atlas är som spännande äventyr. Han lufsar på bredvid Husse och tar in hela promenaden med alla sinnen. Han njuter av sällskapet och lugnet som skogen inger. Hemma på gården har Atlas hittat en bra lekkamrat i den andra Atlas vi har på dagis. Dom brottas och leker, springer ikapp och busar. Dom har hittat varandra riktigt bra och det är kul att se på när dom grejar och står i. Det ska bli spännande att se Atlas växa på sig och jag tror att han kan ha en del att lära oss. Bara han finner lugnet i sig själv så kommer det här gå alldeles utmärkt.

Grattis Emma

Jag upptäckte att jag glömde gratta Emma på födelsedagen här på bloggen!

Så det gör jag nu istället. Förlåt, Emma!

Grattis Emma

på

5-årsdagen

önskar

Torsten, Robert, Albin, Hugo

My, Kvikk, Brasse, Nellie

och dina människor!

Hipp hipp hurra för Emma!

Vi är så glada att vi får vara din familj!

Gäst nr 244

Förra helgen hade vi gäst nr 244 på besök. Maxi är en Lakelandterrier som är nästan 4 år gammal. Hon uppskattade att hälsa på oss ute på landet, men tyckte det var lite svårt att umgås med flocken. Maxi är inte så värst van att umgås med andra hundar och förstod inte riktigt när det var lek på gång, utan blev lite ilsk. Men sånt behövs inte, så Husse hjälpte henne att lugna ner sig och höll sedan ett extra vakande öga för att kunna visa Maxi vart gränserna och begränsningarna gick. Det var lättare med mindre grupper och stora hundar för Maxi och dessutom hon blev väldigt förtjust i Hugo.

Gäst nr 244, Maxi.

Det var nog bra för Maxi att vara här några dagar för att få nya erfarenheter och kunskaper om hundvärlden. Det är ju inte så lätt att veta hur man ska uppföra sig när det mesta är för första gången. Det ska bli spännande nästa gång Maxi kommer och hälsar på och då ska vi försöka visa henne hur trevligt det är att vara goda vänner, att kunna lita på och respektera varandra. Och så ska jag visa henne min fina skog, för jag tror det är bra för stadsbor att skogsbada - att komma nära naturen, höra trädens sång och känna det stadiga lugnet från marken.

Gäst nr 243

Det här är Gio som var och hälsade på oss i förra veckan. Gäst nr 243 är av rasen Bracco italiano och han är 1 och halvt år gammal. Gio har stora mjuka öron och läppar som fladdrar i vinden när han springer med sina långa ben - han är jättesnabb! Han var på gott humör hela tiden han var här och tyckte det var hemskt spännande att få träffa så många nya kompisar. Innan han hälsade på oss hade Gio inte träffat så värst många andra hundar, så det gjorde nog honom gott att vara här och umgås med oss några dagar.

Gäst nr 243, Gio.

Gio är en snäll och positiv hund. Han lyssnade noga på dom flesta för han ville gärna lära sig mer om hundvett och -etikett och utveckla sina kunskaper i kommunikation. Lite busigheter blev det också, han tyckte det var kul att retas lite med Kvikk och Sima, men bara lite försiktigt och mest på skoj. Men jag tycker att ungdomarna ska få vara lite busiga också, det hör till. Så länge man är snäll med varandra så får man tåla lite bus - bara det inte är nåt allvar bakom det hela, för sånt trams behövs inte. Bus och ret hör också till hur man lär sig vad som är ok och icke.

Att gå på flockpromenad tyckte Gio var väldigt trevligt, som dom flesta av våra gäster brukar tycka. Han lufsade på vid sidan av Husse, men tyckte av och till att det kunde gå lite snabbare. Det trots att flockpromenader med Husse går i ett väldigt gott tempo. Men när man är så snabb som Gio, är nog alla andra rätt så sävliga... Nästa gång Gio hälsar på ska han få springa ikapp med Sima och Tintin ute i hundhagen. Det kommer bli spännande att bevittna!

Gäst nr 242

Vi har en ny dagiskompis. Han heter Troy och han är en 1 och ett halvt år gammal Tysk Schäferhund. Troy är en stor och trevlig prick, han är alltid på gott humör och lite försiktig av sig. Ibland är han lite busig och väljer ut nån att retas en smula med för dagen. Men det gör inte så mycket, ungdomar håller på så ibland och lite busig ska man få vara. Han gör inte så mycket väsen av sig utan lufsar för det mesta omkring på gården och är upptagen med att nosa på alla spännande dofter han hittar. Troy är en lugn och vänlig hund som gärna är med i flockens gemenskap, han ser väldigt nöjd ut när han går omkring med nosen i backen bland sina nya kamrater. 

Gäst nr 242, Troy.

Att gå på flockpromenad är nåt som Troy uppskattar. Som dom flesta nya gäster som ska lära sig flockpromenaden, är den första platsen i gruppen bredvid Husse så han enkelt och tydligt kan visa vad som förväntas. Troy tyckte det var ett toppenbra upplägg och har gladeligen traskat på framåt med gänget som om han knappt gjort nåt annat. Jag gissar på att om nån vecka så har Troy hittat sin plats, lite längre bak i promenadgrupperna. Han verkar inte vara typen som ska gå längst fram och hjälpa till med att hålla koll på skogarna och omgivningen. Det ska bli trevligt att få lära känna Troy ordentligt, jag tror han har en del bra insikter att dela med sig av till oss andra.

Gäst nr 241

Förra veckan hade vi gäst nr 241 på besök. Han heter Skifs och är en 2 och halvt år gammal Lagotto romagnolo. Hans människa ska göra en sån där poperation, eller vad det heter, och då ska Skifs vara hos oss. Men det är längre fram, så det här var ett provbesök hur Skifs och hans människa skulle klara av att vara ifrån varandra. Jag kan meddela att det gick alldeles utmärkt. Skifs tyckte det var roligt att hälsa på oss och var på väldigt gott humör när han var här i dagarna två.

Gäst nr 241, Skifs.

Skifs tyckte det var trevligt att umgås med flocken, efter en liten trög start innan han förstod att han bara skulle vara ledig och ha det skoj ett par dagar med oss. Han lufsade omkring på gården, undersökte spännande dofter tillsammans med oss andra och var allmänt nöjd att få umgås med alla nya kompisar. Skifs tyckte att Husse var toppen och ville gärna vara nära och bli klappad. Jag och Husse tog med oss Skifs på en skogstur och det tyckte han väldigt mycket om. Jag håller med honom, att vara ute på äventyr i skogen är ju bland det bästa som finns.

Det ska bli trevligt nästa gång Skifs kommer på besök och då hinner vi nog lära känna varandra lite bättre än man gör på bara ett par dagar.

Gäst nr 240

Här har vi Milton, gäst nr 240. Milton är en Bichon Havanais och är 2 och halvt år gammal. Han är liten och vit och märks knappt i flocken - på ett positivt sätt. Med det menar jag att han snabbt och lätt hittade sin plats i flocken och var mycket nöjd av att vara en del av gemenskapen. Han lyssnar noga på oss alla och är själv tydlig när han språkar med oss. Det har varit väldigt lättsamt och trevligt när Milton varit här och hälsat på, han passar mycket bra in i flocken.

Gäst nr 240, Milton.

Nåt som är viktigt med gäster som lätt smälter in i gruppen är att ge dom den uppmärksamhet och tid dom behöver, så dom inte råkar "glömmas bort" i att det känns som dom alltid varit här. Varje gäst som hälsar på oss är viktig och ska få det dom behöver, på sånt sätt som dom uppskattar.

Milton var en hejare på att gå på flockpromenad, att leka och busa ute i hagen och att greja med viktigt hundgöra ute på gården. Han är en mycket trevlig krabat och det ska bli kul att ha honom här då och då om dagarna.

Gäst nr 239

Det här är gäst nr 239, Bruno. Han är en 10 månader gammal Cocker spaniel och han ska vara här hos oss om dagarna lite då och då. Bruno är en väldigt glad krabat och han tycker det är så roligt att hälsa på oss. Han försöker vara överallt samtidigt och ska dessutom nosa på alla spännande dofter han hittar. Helst ska han även hälsa på alla medan han försöker vara överallt. Men så efter en stund så sansar han sig och då blir det mycket lättare för honom allting. Det är härligt med energiska, glada ungdomar som livar upp stämningen en smula.

Gäst nr 239, Bruno.

Bruno är snäll och naiv, ung som han är, och har nog en hel del att lära om livet. När han väl sansat sig efter förmiddagens busstreck så kommer han med bra frågor om livet. Men så mitt i samtalen springer han iväg för att undersöka en ny spännande doft eller försöka leka med nån kompis. Tålamodet och koncentrationen kommer nog med tiden. Idag på promenaden så lufsade han glatt på vid sidan om Husse, men så rätt vad det var skulle han nosa på nån kompis bakom honom. Hihi, dom är för tokiga, ungdomarna!

Gäst nr 237 och 238

Hedda och Herkules är här och hälsar på oss igen - dom var här första gången i förra veckan. Gäst nr 237, Hedda, är en Basset Hound och hon är 8 månader gammal. Gäst nr 238, Herkules, är en Newfoundlandhund-blandning och han är 10 månader gammal och dessutom jättestor.

Gäst nr 237, Hedda.

Hedda är alltid glad! Hon lufsar omkring på gården med sina stora öron, nosar på spännande dofter och njuter av att vara en del av flocken. Hon tycker det är så spännande att vara här hos oss. Hon är en ivrig elev som vill lära sig alla hundhemligeheter - helst med en gång. Hon lyssnar noga på oss allihopa när vi berättar om livets mysterier och tittar noga på när vi visar hur kommunikation oss hundar emellan kan se ut. Med sina korta ben springer hon ute i hundhagen så fort hon kan, även om det kanske inte går så värst snabbt. Men roligt har hon och det är naturligtvis huvudsaken.

Gäst nr 238, Herkules.

Herkules är sin egen herre. Han vill helst göra som han själv tycker blir bäst och roligast. Att samarbeta verkar onödigt tycker han. Men han lyssnar på oss när vi behöver säga till honom, vilket inte är så värst ofta eftersom han mest grejar med sitt. Han lufsar omkring med glad min och tycker livet är rätt så lajbans. Retas med sin vän Hedda och drar henne i öronen eller fäller henne. Typiskt ungdomar att hålla på med sånt. Men då brukar Hugo komma och säga till att minsann ska vara snäll med varandra. "Ja ja" säger Herkules då och lufsar iväg mot nya idéer eller dofter.

Gäst nr 236

För några dagar sen hade vi en valp på besök. Gäst nr 236 heter Texas och är bara 4 månader gammal. Hon är blandras med Schäfer och en vallhundsras, som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på. Texas tyckte det var väldigt spännande att hälsa på oss. Hon var på glatt humör hela dagen, passade väl in i flocken och var väldigt duktig och trevlig mot alla. Hon hälsade artigt på oss och lät oss nosa igenom henne, för att sedan skutta iväg och undersöka mera av gården. Dock tyckte hon att Husse var bäst och ville gärna vara i hans närhet. En klok dam alltså, för Husse är ju flockens medelpunkt. 

Gäst nr 236, valpen Texas.

På eftermiddagen tog jag med mig Texas ut på äventyr i skogen, så hon skulle ha nåt att berätta för familjen när hon kom hem igen. Hon tyckte det var jätteroligt att vara ute i skogen! Hon luktade på alla spännande dofter jag visade henne, hon försökte brottas och lufsade över stock och sten med gott mod. Hon njöt av trädens viskningar och den försiktiga fågelsången, den svala mossan under tassarna och den stora  gröna taket ovan oss. 

Vi hade en väldigt mysig dag vi hoppas Texas kommer och hälsar på snart igen. Om inte annat för att se om hon växer i sig svansen, som var jättelång!