Grattis Kvikk

Grattis Kvikk

på

10-årsdagen

önskar

Torsten, Albin, Hugo, Emma

Robert, Brasse, My, Nellie

och dina människor!

Hipp hipp hurra

för Kvikken idag!

Gäst nr 231

Gäst nr 231 heter Balder och är en Golden retriever som är 3 år gammal. Han hälsade på oss några dagar här i veckan och det tyckte han nog var rätt så trevligt, även om han var ganska så ointresserad av sällskapet till att börjad med. Han tyckte det var spännande också, men jag tror att Balder inte är så van vid att umgås med många hundar samtidigt. Så hans strategi för att hantera allt det nya var att hålla sig lite på sidan och noga studera allt vi gjorde. Han tinade upp ganska så snabbt ändå och var med mitt i flocken sista dagen, då han skulle åka hem. Han lekte lite försiktigt med ett par andra hundar också, så nästa gång han hälsar på kommer han nog tycka att allt känns lättare.

Gäst nr 231, Balder.

Att gå på flockpromenad var dock väldigt kul, tyckte Balder. Han promenerade med glada steg framåt, lite väl glatt emellanåt, innan han fattade vitsen med att i lugn och ro vandra framåt tillsammans med resten av gänget. Då kunde han även ta han sig tid att njuta av skogen, alla ljuden, gemenskapen och att känna den svala grusvägen under tassarna. Skönt att bara kunna slappna av med kompisar och njuta av skogens helande lugn.

Gäst nr 230

I veckan hade vi gäst nr 230 på besök i några dagar. Gösta är en Basset hound som är 1 och halvt år gammal. Han har jättestora öron, mycket hud och korta ben - han är väldigt charmig. Och väldigt glad! Han tyckte det var så lajbans att hälsa på oss. Han sken som en sol mest hela tiden. Han lufsade runt på gården med svansen i vädret och nosen i backen. Ja, han var helt enkelt på väldigt gott humör - det är så roligt när våra gäster trivs hos oss!

Gäst nr 230, Gösta.

Gösta blev snabbt en del av flocken, han ville lära sig allt på en gång. Men då sa jag att det tar ju faktiskt lång tid att lära sig allt. Faktiskt så lär man sig varje dag. Då blev han lite besviken, funderade en stund på det jag sagt och lufsade sen iväg för att upptäcka nya dofter eller prata med nån annan. När han var med på flockpromenad hittade han snabbt sin plats i bakre ledet och kämpade utan bekymmer på med sina korta ben medan han såg väldigt nöjd ut. Gösta är en mycket positiv krabat och det var roligt att se hans unga iver och aptit på livet. Han kommer och hälsar på igen om några dagar. Vi får se hur många frågor han har om allt då.

Gäst nr 229

Det här är Rio, gäst nr 229, som har varit och hälsat på oss i veckan. Han är en Golden retriever på snart 4 år och han är alltid på gott humör och sugen på att leka. Vi har träffat honom ett par gånger tidigare då Husses kompis Happy Dogs varit här med sitt promenadgäng. Så Rio är van att umgås med andra hundar, även om han ofta glömde att säga hej innan han började leka med nån. Flockpromenad kunde han också, men det var så varmt i veckan att det inte blev så många. Vi har mest uthärdat och njutit av det varma vädret i skuggans skydd. Man blir ju rätt så trött när det är lite för varmt, så på kvällarna har vi bara svalkat av oss på gården eller tagit en tur i hundhagen medan vi samtalat om livets mysterier och människors underligheter.

Gäst nr 229, Rio.

Rio och Atlas har haft kul tillsammans, dom är lite av samma skrot och korn. Dom har lekt och busat och stått i, trots att det varit så varmt. Sprungit ikapp och brottats, för att sedan dricka vatten samtidigt ur samma skål. Rio är ganska så lik Tintin, i det att han märks och syns hela tiden - och inget fel med det. Det är trevligt med glada kamrater som sprider god stämning omkring sig.

Välkommen hem Nellie

Låt mig få presentera vår nya familjemedlem Nellie! Om ni känner igen henne så stämmer det bra, hon har varit hos oss på pensionat flera gånger de senaste åren med sin kompis Ozzy. Det har varit på tal i två år att Nellie ska flytta hem till oss, då hennes förra Matte har problem med hälsan. Så för ett par dagar sen blev det dags, då energin inte längre kunde frammanas för att själv ta hand om två hundar. Det var Mattens högsta önskan att Nellie skulle få flytta till oss och den här gången hade vi äran att kunna uppfylla den önskan. Nellie är nämligen en rätt så stark dam och dessutom mycket förtjust i Husse. Hon har visat de sista gångerna då hon varit här på pensionat att hon är redo att flytta hit, för allas hälsas bästa skull. Det är så klart ett stort och tungt beslut att ta och vi känner oss mycket hedrade att ha fått förtroendet att ge Nellie ett nytt hem.

Nellie.

Nellie är en 9 år gammal Amstaff och hon är mycket belåten med att ha flyttat till oss. Hon njuter av den friska luften på landet, den varma solen och sällskapet. Hon rullar sig i gräset, undersöker spännande dofter, lufsar omkring på gården, solbadar och springer i det höga gräset ute i hagen. Hon är mycket uppmärksam mot Husse, lyssnar noga och tittar med vänlig mjuk blick på honom. Nu i början ska Nellie inte ha nåt ansvar i flocken, utan ska först och främst landa ordentligt i sin nya tillvaro, ta igen sig en smula och bara vara tillsammans med oss. Hon ska få känna tryggheten i gemenskapen och samarbetet som vi har i flocken och familjen. Sen får vi se vad hon har att erbjuda och vad hennes starka sida är, vad hon kan tillföra flocken. Det ska bli så roligt att få lära känna Nellie ordentligt och vi ser fram emot många år tillsammans!

Välkommen hem Nellie!

12 år

Idag är det 12 år sedan jag kom hem till min Husse!

Vi har firat dagen - för såna milstolpar ska man självfallet fira - med sovmorgon, en skön tur i skogen, haft det extra mysigt tillsammans, delat minnen från alla dessa åren, ätit gott tuggben och helt enkelt gjort lite extra av allt. Vi har haft en riktigt bra dag!

Det där är första bilden Husse har på mig, från bilresan till mitt nya hem. Då var jag bara en 8 veckor gammal liten parvel. Husse säger att jag var väldans jättebusig hela tiden när jag var valp. Jag tror nog han överdriver en smula... Tänk så tiden går. Det gäller att ta vara på tiden tillsammans!