Gäst nr 226

Det här är Douglas. Gäst nr 226. Han kommer från Makedonien, är 1 och halvt år gammal och ska vara på dagis hos oss några veckor medan hans människor renoverar sitt hus. Han tycker det är väldigt spännande att vara hos oss om dagarna och när det är dags att åka hem är han väldigt trött efter dagens alla intryck och nya lärdomar. För Douglas har rätt så mycket att lära om livet. Vi försöker få honom att hitta sina flockinstinkter och instruerar honom i hundvett och -etikett, som till exempel att låta sig bli nosad på av andra hundar utan att bli orolig.

Gäst nr 226, Douglas.

Vi har tagit med honom på flockpromenader och skogsturer. Det har han tyckt varit väldigt gemytligt och glatt traskat på framåt. Ute på gården blir han lätt en smula ängslig och vill gå in igen. Men det utvecklas man inte på, så istället hjälper Husse honom genom att ha honom i koppel och strosa runt på gården tillsammans med oss andra. Det hjälper Douglas att slappna av och han nosar lite här och där i gräset och på oss som kommer i närheten. Att hjälpa honom att hålla sig avslappnad är viktigast, så att han kan ta tillvara på alla intryck och lärdomar. Det blir spännande att se hur mycket han lärt sig när familjens hus är färdigt.

Grattis Hugo

Grattis Hugo

på

7-årsdagen

önskar

Torsten, Albin, Robert, Emma

My, Kvikk, Brasse

och dina människor!

Hipp hipp hurra

för Hugo idag!

Grönt igen

Nu äntligen är det ordentligt grönt ute igen. Det är så fint och härligt! Jag njuter av mina små vandringar i skogen med Husse och mina vänner. Alla nya dofter som dykt upp. Det mjuka gröna skenet, som är så speciellt den här tiden på året, när solen letar sig igenom lövverket. Mjukt gräs under tassarna. Fåglarna som kvittrar för fullt. Vinden som sjunger i träden. Hela skogen känns förnöjsam och smittar av sig till oss runt omkring.

Kvällarna är ljusa med fortfarande kalla. Jag försöker alltid få med mig Husse på en runda i hagen innan läggdags. Oftast lyckas jag men ibland tycker han att vi bara ska vara på innergården. Det duger väl det också, men att se dom första stjärnorna på den mörknande kvällshimlen mot det sista av solnedgången är faktiskt mysigt. Oftast går skogens hjortar på fältet bredvid min hundhage då. Jag gör mitt bästa för att inte skrämma dom. De små liven har tillräckligt att bekymra sig om, tror jag. 

Så mysigt att strosa runt i den gröna skogen igen!

Som ni säkert ser, så brukar Emma ta hand om mig när vi grejar ute i skogen.

Grönt är skönt!

My är också nöjd med grönskan. Lite värme också bara så är hon mer än nöjd sen.

Flockpromenad under trädkronorna.

Körsbärsblommen har kommit och gått.

En fin liten blomma.

Hugo njuter av livet i gräset.

Winnie är så glad nu när det går att beta hela dagarna igen.

Picasso på besök.

Annars är det som vanligt här hemma. Vardagen lunkar på som den ska. Alla mår väl och kompisarna är på gott humör. Ta vara på den härliga tiden som är, så gott ni kan!

Magnolian

Vår magnolia som vi har på gården står nu i blom.

Det tycker vi alla är mycket trevligt och ett säkert tecken på att sommaren står för dörren.

Albin njuter i vårt magnoliaträd.

Grattis Torsten

Grattis Torsten

på

12-årsdagen

önskar

Albin, Hugo, Robert, Emma

Kvikk, Brasse, My

Husse och Gammel-Matte!

Hipp hipp hurra för världens

bästaste Torsten idag!

Gäst nr 225

Den här veckan har vi en ny kompis här på rehab. Gäst nr 225 heter Cleo och är en 11 månader gammal Chinese crested dog, av Powder Puff variant. Cleo är här på rehab för hon behöver hjälp med att finna sin trygghet och sitt mod. Just nu är hon mest flyktig och undrande. Hennes människor har gjort sitt bästa för att hjälpa henne, men ibland behöver man hjälp utifrån och av nån som har lite mer erfarenhet av liknande själar. Även naturen är viktig för dessa känsliga individer, för att hitta och sortera rätt bland alla intryck, för att finna sig själv.

Gäst nr 225, Cleo.

Så vad gör vi då för att hjälpa Cleo? För det första ger vi henne möjligheten att uppleva och vara med i gemenskapen som flocken ger. Hon är med oss mest hela tiden, när vi grejar ute på gården, går på skogsturer och flockpromenader. När vi är inne och vilar, väntar och har samtal om livet. Hon får även tillfällen att gå igenom sina små utbrott när hon blir en smula överväldigad och komma underfund med att ingenting ju faktiskt händer henne. Hon kan bli bestört när nån kommer för nära, eller om hon  inte kan gå åt det håll hon vill alldeles själv, eller om man rör vid henne utan att han var helt och hållet beredd. Då hjälper Husse henne och han är redan Cleos favorit här hemma. Vidare i veckan ska fortsätta i samma stil. Gemenskap, motion, begränsningar och vänskap. Cleo tycker hästarna är intressanta så hon ska få träffa dom också. Moa och Winnie brukar ha mycket klokt att komma med.

Nu ligger Cleo och sover efter dagens intryck och lärdomar. I drömmens trygga hand. Redo imorgon med nya krafter för att ta sig an vad som nu kan tänkas dyka upp.

Gäst nr 224

I helgen har vi haft en ny gäst på besök. Elda är gäst nr 224, en blandning av Cavalier king charles spaniel, Bichon frisé och dvärgpudel. Hon är 7 och halvt år gammal och bor tillsammans med sin bästa vän Ville, gäst nr 219, som också var här. Dom är ett riktigt radarpar och trots att dom inte har några likadana raser i sig ser dom väldigt lika ut. Elda är en rätt så pigg dam, men är en aning svår att lära känna. Man behöver nog vara med henne en längre tid för att komma underfund med vem hon är. Så på ett par tre dagar hann vi inte så långt. Men vad gör det, alla är vi olika och så ska det vara.

Gäst nr 224, Elda.

Elda och Ville, lite pömsiga efter helgens äventyr, strax föra hemfärd.

Elda och Ville är vana vid att umgås med andra hundar, då deras Matte driver Happy Dogs. Flockpromenader var således busenkelt för dessa två, liksom att greja ute på gården med oss andra stora och små. Elda håller sig mer för sig själv medan Ville gärna är med mitt i smeten och försöker leka med Robert och Emma när dom busar med bollen. Det har varit så trevligt att ha dom här på besök över helgen!