Gäst 199

Vi har en ny dagiskompis som började i veckan. Hon heter Chili och är en 10 månader gammal korthårig vorsteh. Hela hon är alldeles svart, vilket är rätt så ovanligt för en vorsteh, har vi fått lära oss. Chili är en snabb, sprallig och glad tjej. Hon tycker det är väldigt spännande att vara här och verkar ivrig att få lära sig mer om hur man umgås i flock med många hundar samtidigt. 

Gäst nr 199, Chili.

Mycket mer än så har jag faktiskt inte att berätta om Chili. Vi har ju precis träffats och det tråkiga, blöta vädret som varit i veckan har gjort att vi inte velat vara ute så mycket som vi brukar. Men tid finnes, som man säger. Det ska bli trevligt att få ta hand om lilla Chili om dagarna, lära känna henne ordentligt och kanske lära henne en eller två saker om hur det är att vara hund.

Välkommen Ture

Ture är tillbaka! Men den här gången som tillfällig familjemedlem. Han var ju här i september på rehabläger, men det visar sig att Ture behöver en lugnare miljö som till exempel ute på landet eller en mindre stillsam by kan erbjuda. Att bo inne i stan var för svårt Ture som lätt överreagerar på sin omgivning och då blir på tok för uppspelt.

Så nu står först och främst återhämtning på schemat för Tures kropp och knopp. En del lektioner i hundvett och -etikett blir det också. Han behöver även lära om sig att ljud från bilar och sånt ska man inte alls bry sig om över huvud taget.

Ture (som inte hade nån större lust att vara med på bild egentligen).

Ture verkar nöjd med arrangemanget och är på gott humör. Han grejar tillsammans med oss när vi är ute på gården, travar på i det novembergrå vädret när vi går på flockpromenader, leker en del och nosar ute i hundhagen, studerar vidare i ämnet kommunikation och har blivit väldigt förtjust i Husse. Ture kommer nog behöva vara hos oss nån månad innan han är redo att hitta sin nya familj, för att hitta sitt rätta jag och landa tryggt i livets mysterier. Tills dess ska det bli trevligt att ha Ture hos oss och att få hjälpa honom vidare i livet.

Välkommen till oss, Ture.

Familjefoto

Ja ni hörni... mycket ska man vara med om i livet. Ibland händer det saker som man inte ens kan föreställa sig skulle kunna hända. Tyvärr kan jag inte berätta om vad som hänt under de senaste veckorna, men som ni kanske anar har det inte varit speciellt upplyftande. Nu får vi istället blicka framåt, njuta av helgerna som står för dörren och snart går vi mot ljusare tider igen - det ska bli skönt. Vem vet, kanske det kommer lite snö till jul, då vet jag några som kommer bli väldigt glada!

Ute på familjepromenad i den novembergrå vädret.

Jag hoppas att jag ska komma tillbaka till ett par inlägg i veckan och fortsätta berätta om livet på gården, vardagens tankar och om alla kompisar som kommer och hälsar på. Tills allt är som vanligt igen föreslår jag att ni är rädda om er och de era.

Ett gäng foton

Efter ett par händelserika och underliga dygn, kommer här ett gäng foton från de senaste dagarna.

Kylan är kommen och då vill Tilda ha sin vinterkappa.

Kvikk är redo - som alltid.

Höstlortiga Moa betar förnöjt av det kalla gräset.

Tjusig solnedgång som för kroppen och tanken till en stunds stillhet.

...så här såg det ut efter en stund.

Rosie har varit på besök.

Hackspetten letar efter mat.

Robert är som vanligt jätteglad när vi leker ute i hundhagen.

Jag håller koll på flocken.

Chilli.

Max.

Hugo.

How do you spell love?

You don't spell it, you feel it.

- Winnie the Pooh

Alla helgons dag

Idag tänder vi ett ljus för våra saknade vänner.

Var rädda om er.

Ta hand om varandra.